Det finns ingen häst som kan få mig att skratta så mycket som Eivors Tarranto.

Han är en PRE valack i sina bästa år som har flera rävar bakom varje öra. Han kan slå en som lite lugn och kanske lite seg,tills man ber honom om att börja jobba. Då jäklar kickar extraväxeln in och han kan bli lite väl uppe i varv. Han gör aldrig något dumt, men ibland kan benen gå som trumpinnar och det är svårt att få honom att coola ner. 

Av någon anledning är det extra roligt när jag sitter upp och han blir lite som ett ånglok som är väldigt snabb i svängarna. Vi skulle idag jobba med byten och den här hästen är så sanslöst stabil i sin förvända galopp så jag tänkte att vi kör en liten fuskis som man ofta använder på hopphästarna: förvänd galopp med en bom i ett hörn. Sagt och gjort...tror ni hästen byter? Nej han hoppar bommen och ligger kvar i sin förvända galopp i perfekt balans.

jag fick sitta upp för att testa och efter något försök så ligger jag på halsen på honom för att jag skrattar så mycket att jag knappt kan sitta upp. 

Han la in busväxlen och drog på en repa med en rygg som skjöt lätt uppåt. Denna killen skulle aldrig hitta på något dumt, men den glädjen som infann sig i honom var så störtskön att jag bara skrattade. Vilket inte är första gången när jag rider honom.

Nåja, om han är genomriden och om hans matte sitter på ryggen (mig kikar han väldigt gärna i busväxlen med) så gör han byten som han ska med lite hjälp av den förvända galoppen.

Två bilder på Tarranto från förra sommaren (den sista bara för att det var en så skön bild på Eivor, Tarranto och mig själv)

Det är lite roliga samarbeten på gång med flera olika parter och det ska bli kul att se om det leder till något.

Det lär dröja ett litet tag innan något är bestämt och jag uppdaterar er så klart allt eftersom!!

Jaleoso skrittades ut idag och tog en kort vända i paddocken med honom bara för att känna av honom efter behandlingen. Han kändes mycket jämnare i höfterna när vi var ute i skogen och i paddocken var han mycket mer benägen att komma till handen och vilja länga ut kroppen. Imorgon blir det att testa av de andra gångarterna.

Magnum gick med Lottie i paddocken och blir allt trevligare. Just nu ger han intrycket av att vara en kille i övre tonåren...de har liksom börjat växa i sin vuxna kropp men det fattas en del utfyllnad. Och han ger ju extra det intrycket eftersom han är väldigt spetsig i sin höft. Både uppåt (mitt uppe på) och åt sidorna. Hade en annan femåring varit i samma hull och muskler som han är så hade man nog inte tänkt alls på det, men om man bara tittar baktill på honom så ser han ut som att han håller på att svälta ihjäl. Nåja inte riktigt, men åt det hållet. Medan resten av kroppen ligger i normalt hull, kanske en aningens över.

Han sätter väl muskler han med nu när han får börja komma igång allt mer. Bara en vecka kvar på restriktionerna och han känns hur bra som helst.

Dizzy fick vilodag idag, men imorgon får hon ett pass i paddocken...kanske tar vi några språng över terränghindren bara för att det är så roligt.