Dizzy har ju varit ett ständigt orosmoln under en lång tid nu. Så klart sen jag var iväg och kollade henne i Husaby förra juli, men också innan det när jag inte kunder förstå mig på henne och de konstiga reaktionerna hon hade.

I april provade jag att rida henne på stång och kapson och efter det så har oron försvunnit. Hon känns himla bra på den betslingen och då har allt annat i kroppen på henne släppt. Sen är det så klart inte säkert att hon kan gå hur högt i sin utbildning som helst eller att hon orkar tränas i tävlingskondition, men de bekymren får jag ta när dom kommer.

Jag har en tendens att glömma bort hur lite hon faktiskt är riden. Hon reds in den vintern hon blev 6år och behandlades som 7-åring för alla pålagringar och hade därmed ca 6månaders rehab eftersom jag ville sträcka ut på den så mycket som möjligt. Men egentligen är hon bara riden på ett sätt som hon gillar fullt ut sen april eftersom det var då hon slutade stå emot (för att jag lyckades hitta rätt alternativ till henne). Så ungefär som en "normal" fyraåring skulle jag vilja säga.

I onsdags så hade vi en träningstävling på hemmaplan. Normalt är Dizzy helt hispig när såna saker inträffar, men då var hon bara lite taggad, inte rädd som hon varit tidigare. Det kanske också hänger ihop med att hon kan slappna av bättre nu när hon trivs med sin utrustning. Jag tyckte att hon kändes rätt trevlig i LC:1, men som vanligt så ser hon alltid väldigt mycket bättre ut än hon känns. Vi belönades med 71,48% och flera åttor i protokollet. Givetvis hade vi blivit bedömda lägre på en riktigt tävling, men det var ändå väldigt roligt att få den kritiken vi fick.

I LB:2 var hon väldigt mjuk och loss i sin kropp, men hon blev också snabbt trött och det syns i filmen. Nacken droppar mer och mer ju längre in i programmet vi kommer och hon orkar inte riktigt hålla ihop sig. Men hon fick ändå 62,33%.

Här är filmen från i onsdags:

Nu får hon ju så klart inte gå riktiga tävlingar på den betslingen, men vi kan träna på den och jobba med henne så att hon går för så små hjälper att jag till slut kan lägga över henne på kandar. Jag testade ju att rida henne på kimblewick (utan kapson) och insåg då att kapsonen hjälper henne väldigt mycket. Hon lägger lite vikt på den och den får lov att ta upp alla "missar" så den tyngden inte hamnar i munnen när det blir fel. När jag hade bara kimblewick på henne så slutade det med att hon stack ut tungan ur munnen, vilket aldrig hänt innan. Så det kommer krävas tid, tålamod och konsekvent utbildning om det ska finnas en chans att denna damen ska kunna tävla i framtiden.
Inte för att det är det viktigaste på något sätt, men det är ett bra sikte att ha. Jag blir i alla fall bra mycket mer konstruktiv när jag har ett sånt mål att sikta in mig på. Men om hon bara kan fortsätta hålla och vi får ha kul ihop så är det ändå det viktigaste.

Magnum blev vaccinerad i måndags och han är så klart den enda hästen jag varit med om som reagerat på vaccinering...han fick feber dagen efter och har fått ta det lugnt. Idag var första dagen vi tog oss en tur i skogen och nu ska det nog gå att rida honom normalt. Jag bara väntar på att det ska bli den nionde så jag kan få åka iväg och kolla hans tänder! Jag hoppas verkligen att dom hittar något och att det är det som spökar.

Lite sommaruppdatering:

7/6 Omgång tre av division III storhäst dressyr med Magnum hos Tunabygdens RF

9/6 Magnum ska få sina tänder kollade

13/6 Jaleoso tävlar LB:2 och LB:3 i Finspång

15/6 Magnum får finalen i division III dressyr i Värnamo

Här någonstans bör jag också flytta till nya huset

15-17/6 kommer min syster, hennes man och två barn och hälsar på

21-22/6 Blekinge/Skåne helg med träningar

Ridlägret i Skåne är inställt p.g.a för få anmälda (skulle varit veckan efter midsommar)

25/6 Jaleoso tävlar LB:2 & LA:3 i Mantorp

28-29/6 Tantläger i Nymölla, Bromölla, även chans till träningar Blekinge/Skåne

4-6/7 Tantläger i Frösvi hemma hos mig

19/7 Superhelg hos Udden. Magnum startar LB:2 & LB:3. Jaleoso startar LA:3 och debuterar LA:4

26/7 Semestercupen med Jaleoso (klubbtävling med både dressyr och hoppning).

1-3/8 Tävlingsläger hemma hos mig.

11-13/8 Knatte-barnläger hemma hos mig

Dessutom fortsätter gruppträningarna för knattar, barn, vuxna/tonåringar inriktning dressyr och hoppning under sommaren.

Jag lär hinna peta in lite mer i det där...t.ex. fler Blekinge/Skåne helger. Men full rulle var ordet, men roligt är det!!

Det finns platser kvar på lägren (förutom det i Nymölla) så vill ni haka på så säg till!

I onsdags var vi iväg på en kvällstävling.

Jag och Lottie åkte iväg med Jaleoso till Ekängens Dressyrryttare utanför Söderköping. Om det är någon som funderar på att åka dit och tävla kan jag varmt rekommendera det. Det märktes att funktionärerna verkligen ansträngde sig för att göra allt så bra som möjligt. Rent och prydligt, allt på sin plats och trevlig hederspriser!

I ridhuset fanns det väldigt mycket att titta på. Det som syns i filmen är speglarna, som jag trodde Jaleoso skulle reagerar på, men det som kanske inte syns lika bra är den låga läktaren samt domaren som satt på samma höjd som man red rakt emot och bortanför det som inte alls syns på filmen finns det en kafeteria i en höjd som kanske inte var optimal för hästarna, men väldigt bra att sitta och tittat ifrån. Magnum hade varit ett aber att ha med sig där (men bra för miljöträningens skull). Jaleoso är inte alls tittig, men här inne fick jag några få reaktioner innan han kollat av sig. Men jag tycker ändå att allt var toppen på tävlingen!

Det finns så klart mycket mer att arbeta på. Det som märks allra mest är att han är väldigt svag i sin galopp. Han är inte riktigt stark nog överlag, men traven är hans esse och den kan han briljera i även om han inte orkar något annat.

Vi red först en LB:2 och fick 64,167% och kom trea av sjutton startande. I LA:3 fick vi sällskap av ekipage som skulle starta msv nästa dag så hans 64,268% räckte inte lika långt där och vi kom sjua av arton startande. Det är hans bästa procent hitills så jag är jätte nöjd. Jag är ännu mer nöjd för jag känner att det är en hel del som kommer att rätta till sig relativt snart så han kan höja sig mer.

Här är filmen från i onsdags:

Något annat som jag tänkte komma in på med detta blogginlägget är att använda ljud vid inlärning. Ibland ser jag ekipage traggla med samma sak om och om igen och det är så tydligt att hästen inte förstår sin uppgift och ryttaren lyckas inte förklara den trots att hjälperna verkar vara de rätta. Ryttaren är ju i grund och botten hästens lärare (även om vissa hästar tar på sig att lära ryttaren då hästarna hunnit bli äldre och är välutbildade).

Så jag vill slå ett slag för att använda ljud för att förklara för de fyrbenta. Jag tänkte komma med några exempel som jag själv ofta använder. Det är då tre olika ljud och nu tänker jag i princip bara på skolningen av hästen.

"Stanna". Jag använder whoo för att stanna och jag använder det ofta på långa tyglar ute när jag är lat eller när jag leder hästarna och det betyder att de vet precis vad det betyder. Så när jag arbetat med Magnum och Jaleoso och halterna från galopp (som ännu inte sitter helt, men dom förstår dom nu) så har jag samlat galoppen så mycket de orkat och sen med små hjälperna bett om halt samtidigt som jag lagt in ljuder för stopp. Dom har så gott dom kan kunnat gå ner till halt och jag har inte behövt ta i dom för att få halten. Efter några försök så har dom kopplat ihop hjälperna med vad dom ska göra och då kan jag börja jobba med kvaliten i halten. Vilket vi just nu håller på med. 

"Samla". Eller ta i mer, bli kvickare... Antingen så vill man att hästen ska börja gå mot trampet eller vill man helt enkelt ha mer aktivitet i en lättare samling/uppkortning. Det är också något som är svårt för hästen att förstå i början. Dom blir lätt antingen spända eller bara långsamma. Då tycker jag att det är lättare att be om energi med snabba, lätta och rappa smackningar i den takten jag vill att dom rör bakbenen. Då slipper jag försöka förklara med skänklar och sits vilket lätt ger en spänd häst och det ger också lätt att mothåll i handen. För att lära in smackningarna så tar jag ibland hjälp av en pisk där jag duttar på bakdelen med den så dom drar åt sig bakbenen (samtidigt som jag smackar) och då kan jag berömma dom och säga att det var rätt och inget att bli upprörd över.

Några få försök, sen fungerar bara smackningar. Ytterligare några försök och hästarna har kopplat ihop det och jag kan med lätta hjälper be om det jag vill ihop med lite ljudhjälp när det behövs.

"Öka". På alla hästar som inte har inbyggt "hängt" i steget så är längningarna en utmaning innan hästen hittar sitt häng/gung och därmed har förstått. Då kan man börja jobba på kvaliten och stärka dom istället. Här använder jag mig av hörnen på ridbanan och ser till att hästen förstått "samla" utan ljud först. Sen rider jag oftast in snett igenom (börjar i traven) och smackar till en gång hårt och tydligt vilket gör att hästarna trycker till framåt (jag har då redan bett om framåt med sitsen). Oftast blir det kanske lite springigt, men efter ett par försök så förstår hästen att den ska öka på tempot. Då använder jag sitsen för att be den att vänta lite samtidigt som jag med ljud säger "öka". Det brukar ge en ökning av steglängden som man kan berömma och sen bygga på. Samma sak när hästarna lätt dör halvvägs igenom en snett igenom (som ju inte alltid är så smart att träna hela sträckan, men ska man tävla så måste man emellanåt). Då på mitten eller strax innan kommer det en hård, tydlig smackning för att hjälpa hästen hålla igång. På så sätt kan jag fortsätta rida och inte börja sitta och klämma.

Har ni några bra exempel på hur ni hjälperna hästarna att förstå vad ni vill genom ljud?

Idag red vi omgång två av division III och det gjorde vi på hemmaplan. Riktigt lyx att kunna göra iordning hästen hemma i stallet, sitta upp och rida på en minut (eller mindre) till tävlingsbanan.

Magnum känns allt starkare och smidigare och till och från går han riktigt bra. Men oftast bara några steg i taget och ju mer han känns bra desto mer känner jag att det finns ett problem kvar, vilket jag tror är i hans mun. Han biter sig hela tiden fast i höger hand och jag får hela tiden sitta och mecka för att hålla honom loss, men det blir allt mer så att han gärna lägger huvudet lite på snedd. Så det blir ett till tandläkarbesök. 

Sist vi var inne (precis när han kommit till mig, förra april) så hade han en vargtand som var nernött till tandköttsnivå samt att han haft så ont av den att han undvikit att tugga på den sidan. Utöver det hade han ett relativt normalt bett som behöver hållas efter vart annat eller vart tredje år, men jag tänker att när han börjat tugga korrekt igen så kanske det har uppkommit hakar på den sidan som han inte använt så mycket innan.

Jag hoppas i alla fall att det är ett tandproblem. Det skulle också förklara varför hans låsningar återkommer hela tiden. Och varför det är så att när han går på stång så blir han stilla och fin i munnen/nacken men börjar låsa sig i länd/höft istället.

Det är så mycket häst i Magnum och så bra steg i honom och det är enormt frustrerande att han känns lite tassig och trippig att rida på. Så här rör han sig löst (men rör sig inte i närheten av likadant när han har bett i munnen...eller bettlöst för den delen), filmen är från när han skulle säljas förra året:

Så resultaten idag var inget att hurra över. Carina som dömde är visserligen sparsam med poängen (men på ett bra sätt), men det var ändå inget vettigt. 57% i första klassen och närmre 60% i andra klassen.

Trots att jag nu misstänker att han har problem i munnen så kommer jag fortsätta att rida honom och han kommer få gå sin inplanerade tävling nästa helg. Så tappar han inte allt för mycket i sin kropp som nu börjar bli riktigt fin.

Lagfoto från idag:

Från vänster till höger (med högst procent till vänster):
Lena Johansson med Nikele

Victoria Nöid Ericson med Nike

Lottie Holmstrand med Nemo

Jag & Magnum (vad jag håller på med på kortet vet jag inte riktigt)

Jag har under denna veckan lyckats ha migrän tre av dagarn (inkl idag). I måndags så mycket att jag fick avblåsa allt, idag lite lindrigare. Så nu kommer Sandra att behandla mig med massage och pharmalight lite intensivt ett tag och sen underhålla det kanske en gång i veckan. En del av migränen är typiskt "tjejproblem", men jag får också migrän  när axlarna blir spända och säg den hästmänniska som inte använder axlarna mycket i stallet! Så det är ryggen och axlarna hon ska försöka komma åt så den migränen försvinner. Hon tog en omgång idag och jag känner mig lätt mörbultad och lite illamående (illamåendet kan ju iofs vara kvarleva av migränen).

Tantlägret som är 4-6/7 samt tävlingslägret som är 1-3/8 har fått in anmälningar så de två lägren kommer att bli av. Det ska bli kul att få använda gäststugan som kommer finnas på nya stället!

Där flyttar jag troligtvis in i mitten av juni och förhoppningsvis får jag sällskap av min syster, hennes man och två barn som kommer och hälsar på. Så då blir det en rejäl invigning direkt efter inflyttning. Under en halv minut till stallet att gå och jag har sommarhagar runt om huset. Riktig lyx!

Ja...det var ju då så att Magnum behövde rastas för att han har så enormt med energi efter att ha stått och jag vet att han ibland håller kvar i den energin lääääänge. Jag hade ju problem under vintern med att han var alldeles för pigg. Så vi körde på en tur som normalt ska ta ca 45minuter. Eftersom han behövde rastas så lät jag honom springa på så mycket han ville på de inbjudande galoppsträckorna. På en sträckan gick det så fort att det kom tårar i ögonen och mig fullt skrattandes och bara njöt av farten. Han verkade njuta av det lika mycket han. Så nu hoppas jag att han fått ur sig det värsta. Planen är vila imorgon, paddocken på fredag för att slipa inför tävlingen och sen antingen bara ut och blåsa ut honom på lördag eller alternativt en kombination av ut och paddock om jag känner att det är något som inte känns helt bra.

I skogen mötte vi en skogsmaskin, en variant som jag aldrig sett innan. Vet inte riktigt vad det var för något, men Magnum gick lugnt förbi och brydde sig inte ett skvatt. Dizzy däremot...ja jösses. Vi tog en annan lite kortare runda eftersom hon gått mycket sista dagarna. Då var maskinen avstängd och bara halva ekipaget stod på plats, parkerad bredvid skogsvägen. Hon skulle absolut inte gå i närheten av den och backade på ett sånt sätt som säger att hon tänker inte sluta på ett bra tag. Det tog tio minuter att övertala henne att gå förbi, men då kunde hon gå tätt inpå den även om hon höll full koll på "monstret" hela tiden.

Jaleoso och jag tog en vända i paddocken och tränade mycket rättvänd galopp - travövergång - förvänd galopp på volten för att stärka honom och för att få honom att förstå att det går att fatta "fel" galopp vilket jag ju hade problem med på sista tävlingen då han slog om och jag inte kunde rätt den. I början fick jag rida rakt fram en liten bit och fatta förvänd galopp och sen gå in på volten. Efter ett tag fattade han hur man gjorde. Det var kanske inte så balanserat som jag kunde önska mig, men det kommer. Vi tränade också galopp - halt - fri skritt. Nu börjar halterna sitta från galoppen även om han behöver mer styrka för att de ska vara vackra att se på fullt ut. Den fria skritten ur det för att det inte ska bli för tungt och han ska känna att han behöver protestera.

Pinot och jag tog en mysig skogstur och bara njöt av solskenet!

Nu på söndag är det division III för Magnum, på hemmaplan. Kommer vara så enormt bekvämt att kunna vara hemma och rida till banan på mindre än en minut.

På onsdag är det kvällstävling för Jaleoso hos Ekängens dressyrryttare...som jag fortfarande inte kollat var det ligger (harkel)...jag vet bara att det är inom tio mil fågelvägen. Då går han LB:3 och LA:3

På lördag är det tävling för både Magnum och Jaleoso i Eksjö då bägge ska gå LB:3 och LA:3. Det ska bli intressant att rida Magnum i en LA:3 och se om han är klar för det tävlingsmässigt. Om det går bra blir jag glad, men hamnar vi under 62% så blir jag också glad för då får han lov att gå en eventuell final i division III med mig fortfarande. Annars är det kört att ta med honom om vi går till final.

Dizzy är tänkt att hon ska vara med på nationaldagshoppningen som är en klubbtävling. Där är tänkt att hon ska gå 60cm CR för att få se banan (hon är ju lätt ängslig över nya saker) och sen en 90cm A:0 + A:0 med stilbedömning. Vilket blir spännande för det har jag aldrig ridit förut. Får se hur många som reagerar på hennes betsling eftersom damen vägrar gå på annat än henne stång och kapson som hon bara älskar.

Ibland är det verkligen extremt intressant hur små saker kan ändra precis allt.

Nu tänker jag framförallt på Dizzy, men även Magnum.

Hästarna stod över helgen (förutom Jaleoso som Charlotte har haft under helgen). Dizzy brukar må bra av att få två dagars semester, men Magnum har ju stått i en och en halv vecka ca p.g.a en svullen hasspets. Han är fortfarande svullen bakpå hasspetsen, men det har blivit mindre och det finns ingen rörelsestörning. Sandra är på honom med pharmalighen ofta för att få ner svullnaden. Hasen är ju helt hopplöst när det svullnar där eftersom blodgenomströmningen är så liten/dålig där. Skulle det nu vara så att svullnaden inte försvinner (den försvinner så fort Sandra kört på den, men återkommer efter några timmar, dock allt bättre) så får jag ju så klart kolla upp honom eller om han skulle få rörelsestörningar.

Nåja...innan helgen så red jag Dizzy på kimblewick vilket hon gick bra på det passet och det kändes som en bra lösning att ha på henne när hon hoppar eller går lektion t.ex eftersom det inte kräver samma kroppskontroll från ryttaren när hävstången inte är lika lång. Men i ett rent dressyrpass (var hoppning hon gick på kimblewicket sist) visade hon att det inte alls var ett bett hon gillade. Det slutade med att hon stack ut tungan ur munnen, vilket hon aldrig gjort innan. Det var också vingligt och bakdelen svajade ut åt alla möjliga håll. Vi var i slutändan rätt frustrerade bägge två...och här kan man ju fråga sig varför man som ryttare inte är smart nog att gå in i stallet och byta bett? Så jag var väldigt irriterad på mig själv länge efter ridningen.

Idag gick hon på stång och kapson och också ett dressyrpass (det bara regnar hela tiden ju!) och det var en helt annan häst. Hon bara går och trycker på framåt (på ett bra sätt) och är rak, bakdelen håller sig där den ska, hon fattar rätt galopp och ser bara så himla nöjd ut hela tiden. Jag tror att kapsonen hjälper till en hel del eftersom hon kan lägga vikt på den utan att de blir obekvämt när något inte blir 100% som tänkt. Så jag lär få utiblda henne väldigt väl innan jag testar ett kandar på henne för gör vi/hon missar på kandaret så tror jag att det kan bli samma reaktions om på kimblewicket.

I sämsta fall har jag en riktigt bra skolhäst för de ryttare som kommit lite längre. I bästa fall har jag fortfarande en bra skolhäst, men också en bra tävlingshäst (om psyket fungerar...hon blir lätt ängslig på nya ställen).

Magnum vet jag hur han är när han stått: totalt energi galen! Jag hade velat rida ut igår för att bränna ur honom, men jag tycker inte om att bli blöt så vi hamnade i ridhuset. Det var inget vackert pass =/ Och efter passet med Dizzy så var det ingen bra riddag för mig. Det är en sån dag jag bara maler runt allt i skallen och rannsakar mig själv. Men idag visade det sig att det kanske inte alltid är ryttaren som ställer till det utan en kombination av många olika saker.

Idag satte jag även Magnum på stång och kapson eftersom jag vet att han slappnar av på det. Tränsbettet är inte riktigt bra när han är så uppe i varv eftersom han spänner sig och blir ännu mer stressad.

Idag kändes han jätte trevlig, lite "klumpig" i övergångarna från galopp till trav men det är också en av de sakerna han har svårast för så det rättar sig snart bara han får vara igång.

Några dagars ridning så han kan få ur sig allt överskottsenergi så ska han nog vara precis som vanligt.

Just Dizzy hade jag verkligen velat fota och filma nu när det ska bli bättre väder om några dagar/en vecka. Hon är riktigt vacker just nu. Magnum är en aningens fet (harkel) så han kanske får vänta med att bli filmad eller fotad. Han är iofs en häst som är rätt snygg när han är lite för rund, men det kan ju få vara av muskler istället för fett, men att fylla i hans kropp med muskler kommer ta sin tid.

Det finns vissa hästar som man träffar på där vad man ser och vad man själv känner när man sitter upp är helt olika saker. Dom är inte många, men alltid spännande att träffa på eftersom skallen får sig en tankeställare och får jobba lite på att ställa om sig. Nu tänkte jag egentligen inte skriva om en sån häst som jag träffat på...utan en sån häst som jag själv har. Nämligen Dizzy.

Hon är ju en utmaning i sig med alla sina kroppsliga problem med pålagringar, men efter att jag började rida henne med stång och kapson så har i princip alla ridmässiga problem försvunnit. Hon har musklat på sig, rör sig bara bättre och bättre och kan utföra de rörelser jag ber henne om utan större problem. Det kan bli något inledande där hennes muskelminne spökar men sen reder hon ut det.

Det jag har envisats med innan är att hon borde gå på tränsbett. Jag har inte ens haft tanken om att testa stång på henne förrän för en månad sen och jag är väldigt ledsen att jag inte tänkte på det långt, långt tidigare. Det hade besparat henne mycket och mig mycket frustration och oro.

Idag fick jag hjälp av Lottie och en filmkamera. Jag ville testa om vi kunde hitta ett tränsbett hon kunde acceptera, i alla fall så länge att hon kunde varit med och tävla någon enstaka gång. 

Vi började med stång och kapson. Jag red, Lottie stod på marken och observerade hur Dizzy såg ut och reagerade, speciellt då ansiktsuttryck (grimaser). Och så filmade vi en snutt. På stången är hon stabil, avslappnad, "ihop" och balanserad. Helt tyst i munnen och inga grimaser. Sen testade vi fyra olika tränsbett:

* Ett väldigt smalt tredelat hon haft förr. Här var hon först hyffsad, men efter en minut så började hon hålla på med munnen, dra i tyglarna, gör grimaser, vingla lite lätt och kännas som att hon skulle bromsa.

* Ett tvådelat med lock-up....som åkte ur efter ungefär 30sekunder för det gick inte alls

* Ett rakt tränsbett som kändes som att det kanske hade fungerat men hon var fortfarande tjafsig och grimaserade och hade sig

* Ett tredelat med sötmalm/koppar som upplevdes ungefär som det raka.

Men....hon känns inte bra...hon känns hemsk att sitta på oavsett vilket av betten det var. Så vi satte tillbaka stången och började istället leka: öppna, sluta, öka traven lite, trevliga galoppfattningar och hyffsat balanserade övergångar till trav. Med en helt tyst mun, avslappnade men aktiva muskler och hela tiden i balans.

Så hon slipper tränsbett. Jag får testa att lägga över henne på kandar längre fram och se om hon accepterar det och i så fall fundera på om hon kan starta msv'a klasser. Annars får hon gå som enbart skolhäst helt enkelt.

Men det jag ville komma fram till med rubriken är att om man tittar på filmerna så skulle 90% av hästfolket inte reagerar på hur hon var på tränsbett för så illa ser det inte ut (även om jag alltid tycker att det ser illa ut om de inte är lugna i munnen och gör lite grimaser). Men även om det inte ser så illa ut så känns det vedervärdigt och det tror jag alla hade hållt med om som hade provat henne när hon går så. Om hon skulle mätas på en skala från 1 till 10 där 1 är väldigt bra och 10 är väldigt, väldigt dålig så ser hon ut att vara en 4 kanske (vilket ändå känns som normalläge i hästvärlden tyvärr), men hon känns som en 7.

Så nu ska vi fokusera på att bygga upp madam och bara utbilda henne vidare. Hon har en del skit att glömma bort och lära in nytt eftersom det varit så mycket problem.

Presley får helt enkelt bli min följeslagare i division III istället. Jag hoppas dock på att kunna ta Dizzy på träningsdressyrer hos Falken och kanske någon klubbdressyr utom tävlan för att få miljöträna henne, men då så klart på stång och kapson.

Ibland blir det inte som man tänkt sig. När jag hämtade in Magnum igår så var han svullen på hasspetsen och när vi kollade honom i morse så var han lite ”försiktig” med hur han rörde det benet så han fick så snällt stanna hemma.

Jaleoso fick så snällt följa med, men han är ju egentligen inte igång tillräckligt mycket för att tävla ännu. Inte för att Jaleoso håller med…han skulle kunna bli riden tufft i en timme eller två och fortfarande vilja anstränga sig mer. Det märktes i vissa bitar av programmet att han inte är så stark som han behöver vara ännu. Inridningen i galopp ner i halt var ingen höjdare och inte heller den förvända galoppen. Vi skrapade ihop 60,3% i LB:3 och 61,43% i LA:3.

Han var lugn, hyffsat koncentrerad och väldigt trevlig att sitta på. Med lite mer styrka så kommer han att gå hur bra som helst på tävling.

Film och bild:

Tävlingsmässigt nu så ska Dizzy (om madam kan tänka sig att fungera på tränsbett) gå med på Falkens lokala dressyr där även andra omgången av division III går. Jag kommer också att ha med Presley och sen får jag se vilken av dom som går med i laget. Magnum kommer gå med på den tävlingen också men med Sandra på ryggen.

Sen är det en kvällstävling för Jaleoso den 21/5 där han startar LB:2 och LA:3.
Efter det så ska Magnum och Jaleoso med på samma tävling där de bägge startar LB:3 och LA:3. Den 24/5 i Eksjö. Sen återstår juni att planera, men där kommer det vara tredje omgången av division III hos Tunabygden.

Idag har vi haft sitskurs i Frösvi.

Fem deltagande var det, förutom lite fler som höll oss sällskap från marken. Två ridpass samt lunch och teori, vilket var uppskattat av alla som var med. VI hade trevliga diskussioner och gick in på mycket detaljer vilket jag ju alltid tycker är jätte intressant. Det har varit allt från att med sitsen hjälpa hästar som rör sig lite snett, till att hantera sin ridrädsla och övervinna den, till att kunna vara en bestämd ledare och att återkomma som ryttare och gå mot den forna glansen. Älskar när det är stor variation på ryttare och hästar!

Dizzy gick med som skolhäst och det gjorde hon väldigt bra. Jag blir allt mer hoppfull med den damen. Jag kunde se att hon har en aningens svårt för att röra sin högra höft korrekt (vilket ju också känns), men jag hoppas att det går att bygga upp så att det inte märks längre. Det är egentligen det enda som oroar mig lite med henne fortfarande.

Om hon kan tävla eller inte spelar ju egentligen ingen roll, jag har inget behov av tre tävlingshästar. Men visst hade det varit kul. ;)

Med Magnum red jag ut ihop med Lottie och tre knattar. Alla ponnies gick prydligt och lydigt på rad med tre duktiga små ryttare som hanterade ridningen och uteritten perfekt. Första gruppen knattar fick en körlektion av Lottie istället för deras vanliga lektion. Jag utgick från att min skalle skulle vara väldigt slut efter kursen och planerade då in knattarnas lektion efter det. Hoppgruppen som normalt är vid 19:10 har fått flytta till söndag för det fanns inte en chans att jag skulle orka med allt det på en dag.

Det som riktigt gjorde min dag idag, ridmässigt, var Jaleoso. Han är verkligen underbar den killen och det är så skönt att få rida honom igen och få sitta på en häst som är så pass välutbildad som han är och som bara fungerar rakt av. Han förstår inte alls varför han får ta det lite lugnare nu när han stått nästan två veckor. Han har blivit skrittad två dagar, ridits ut i alla gångarter lite lättare i två dagar och sen ridits lite mer krävande nu i två dagar.

Idag tog vi på kandaret och red i paddocken. Vi hade sällskap av två andra ekipage och det drar alltid igång honom lite. Men efter någon minut hanterade han att han var arg på dom andra (min paddock, typ) och använde trycket till vettiga saker. På beställning kom det riktigt trevliga steg i passage och piaff, om och om igen när jag bad om det. Underbart att få sitta och riktigt leka med det igen.

Galoppen har fått sig en liten törn av att han stått, det är ju hans svagaste gångart och den märks direkt när han inte är stark nog. Men den lär ta sig snabbt. Han gjorde också riktigt trevliga skänkelvikningar och öppnor, vilket han inte velat tidigare på kandaret eftersom han inte är van vid att gå till en stång som yttertygel på det sättet.

På söndag är det tävling i Oskarshamn (Fagereke RF) för Magnum. Jag har egentligen anmält honom till en klass för högt, men jag vet att det är bra för min egen ridning för jag skärper till mig lite med hur mycket jag begär av hästen. Då mer detaljer istället för ren utbildning/styrka. Han är anmäld till en LB:3 och en LA:3. Första klassen borde han klara fint även om vi fortfarande har en hel del att arbeta med. LA:3 hoppas jag att han fixar på 55%, men mer än så kan jag knappast hoppas på. Men som exempel på vad jag tycker att det kan ge så tycker jag att övergångarna från galopp har varit lite si så där med honom (fattningarna däremot har varit riktigt bra). I LA:3 ingår inridning i galopp och direkt in i en halt. Första gången jag testadet det så föll hela hästen isär (massa travsteg och ingen bra form), så klart...hade inte förväntat mig annat. Men vi tränade under ett pass på det (och annat så klart) och två dagar senare när vi var i paddocken igen kunde jag be om halt ur galoppen och bara få ett balanserat travsteg som mellandel. Det är en jäkla skillnad på så kort tid.