Idag började som en riktigt seg dag. Ni vet en sån där dag när man egentligen bara vill bädda ner sig hemma framför en bra film med massa godis och kanske somna till i soffan några gånger?

Att fixa allt i stallet: mockar, höpåsar, vatten m.m tog så där lång tid som det bara gör när jag är i zombie-läget. Sen skulle Dizzy ridas och jag kan säga att motivationen var rätt låg, men ut kom vi. En tur ut i skogen som uppvärmning (en rejäl uppvärmning). I skogen träffade vi på Sara och Katarina som var ute på en tur själva. Sen till paddocken där jag bestämt mig för att trappa upp jobbet för damen. Jag oroar mig ju hela tiden för att hon inte ska hålla och att jag måste ta bort henne, men för att få veta om hon kommer hålla eller inte så måste jag ju börja lägga mer och mer jobb på henne.

I paddocken så visade Dizzy att hon helt klart var klar för mer jobb. Hon var kanontrevlig att rida och jag kunde växla mellan alla tre gångarter och hon höll ett hyffsat jämt flyt, vilket varit det stora problemet innan, och var inte tjafsig.

Igår var jag lite taskig mot henne eftersom jag var lite trött på att hon gick och tjafsade om bettet hela tiden. När jag tömkört henne så vill jag ha henne lång/låg och det är också precis det veterinären rekommenderat (under uppbyggnaden), men hon har hunnit lära sig att man kan få ta tyglarna/tömmarna eftersom hon ska gå lång/låg. Och det har gjort att hon försöker göra samma sak i ridningen. Med andra ord så kan hon gå jätte bra i lång/låg och svarar när jag ber henne med sitsen att komma upp lite i formen, men så fort hon får mer kontakt i munnen (och jag är lätt på handen) så börjar hon försöka dra i tyglarna.

Så igår värmde vi upp med en promenad och sen longering med kapson och lång/låg så kroppen fick komma igång. Efter det fick hon gå med fasta inspänningar där hon lagom kunde gå med nosen framför lod, men inte mer än det.

Hon hade lite bråk med det ett tag, men sen slappnade hon av och kunde gå avslappnat utan att hon såg ut att hållas fast. Mitt enda mål var att hon skulle kunna växla gångarter och komma på att det inte är lönt att försöka sno åt sig tyglarna hela tiden.

Och det lyckades jag bra med för idag var hon hur trevlig som helst och det inlärda tjafset med tyglarna verkar ha gett sig.

Hon är den som  jag tyvärr har minst kort på och det är något jag verkligen hade velat göra något åt, men det får nog bli under nästa år eftersom det börjar bli dags för vinterpäls och på det att klippa henne och då är de ju inte så vackra att se på som de är i sommarskruden.