I vanlig ordning gör jag inte som alla andra utan jag firar mitt nyår ensam hemma...och det är fruktansvärt skönt!

Chips, dipp, god dricka och film. Att jag dessutom är förkyld och så hes att jag knappt kan prata gör det ännu bättre att vara ensam hemma.

Jag letade i bloggen efter de mål jag skrivit för 2014, men jag verkar inte ha gjort det alls, vilket förvånade mig. Något jag upptäckte när jag rotade runt i bloggen är att jag varit betydligt bättre på att lägga upp vardagsbilder i bloggen så det går jag försöka bättra mig med. Men mål för 2015 tycker jag är en bra sysselsättning att ägna sig åt på nyårsafton.

Mål för 2015

Med tanke på vilka skit år jag haft bakom mig med skador både på mig, hästar och bilar så är ett mål helt klart att dessa (inklusive mig själv) får vara hela och friska. Det förutsatt så ser målen ut så här för hästarna.

Magnum: Ska nu sättas igång under vintern (han är på god väg) och sen ska han tävla LA:3 och LA:4 under våren. Samt att han ihop med Julia fördmodligen kommer starta division III. Jag får inte lov att starta honom i den divisionen längre. Sen under sommaren eller hösten ska han debutera msv och kvala in så han får starta msv:b 2016.

Utöver det ska vi leka med rörelser och övningar som är en bra bit över msv och vi ska roa oss med massa bus i skogen och bara mysa ihop.

Dizzy: Ja hon är ju lite svårare att sätta upp mål för. OM jag kan få henne att gå på tränsbett (man får nästan ha upplevt det själv för att förstå vidden av problemet) så ska hon gå division III med mig och sen division II till hösten. Hon är ju så klart längre utbildad än det, men jag känner mig själv. Jag blir överambitiös om jag lägger upp henne på en tävlingsnivå där hon är i den vanliga ridningen och det ska jag absolut inte göra med hennes kroppsliga problem. Hon är också en dam som lätt stressar upp sig och är enormt känslig och får hon för sig att något är läskigt kan inget ändra hennes åsikt om det.

Utöver tävlandet så ska vi på en bra nivå leka på högre nivå i dressyen och tanken är att inte bygga upp henne som i en trappa (som det lätt blir med en normal häst) utan snarare som en lätt, konstant, lutande uppförsbacke. Så att hennes kropp hänger med i den mån det går. Skulle allt gå riktigt bra kan jag överväga att fundera på att tävla henne lite högre innan 2015 är klart.

Bägge hästarna kommer få leka med på hopptävlingarna (klubb) hos Falken och Semestercupen är alltid något jag ser fram emot.

För företagets skull så tycker jag om banan det går i just nu. Jag hoppas att lektioner, kurser och läger fortsätter att vara populära och att alla som tränar för mig får han friska, sunda hästar och kan fortsätta avancera efter ambitionsnivå!

Jag ska fortsätta påta på boken, men jag tänker inte sätta upp som mål att bli klar med den under 2015, även om jag hoppas det. Jag har också en tanke i mitt huvud som funnits där ett tag om hur jag hade velat göra en liten utvidning av företaget, men det kräver kapital (eller en partner) som jag för tillfället inte har. 

Skulle mina drömmars PRE hingst dimpa ner hos mig så hade jag heller inte gråtit över den saken. ;)

Jag önskar er alla ett Gott Nytt År och framförallt ett Gott Nytt År ihop med era hästar!

Lev, lär och njut!

Jag var hemma på västkusten över jul och Lottie och Julia fick sköta mina hästar och alla försäljningshästar.

Skönt att veta att det finns folk att lita på runt hästarna, som verkligen bryr sig. Så hästarna har hållts igång relativt bra över jul, vilket var tur det för när jag kom hem i fredags så ägnade jag natten åt att skaka och svettas om vartannat och på lördagen sov jag nästan hela dagen + normal sömn under lördags natten.

Nu är jag visserligen förkyld, men mår betydligt bättre. Så från imorgon ska alla igång som vanligt igen. En nyårsritt ihop med Lottie blir det också. Och vi ska försöka uttnyttja snön de kommande dagarna och ta lite fina bilder (om solen vill hedra oss med sin närvaro vill säga).

Magnum har ju haft lite krångel med sin mage sen han fick metacam första gången i oktober och strax innan jag åkte hem så var han riktigt dålig (lös) i magen, men jag kunde börja ge honom ett veterinärpreparat som jag väntat på som stabiliserade magen. Dagen efter den omgången var klar så fick jag ett sms om att han var jätte dålig: lös i magen, hängig och ville inte äta som han brukar. Det var kvällen innan jag skulle tillbaka till östkusten så fredagen ägnades åt att få tag på veterinären som var julledig och sen att prata med henne när jag fått tag på henne. Han fick stå inne tre dagar på enbart hö och nu verkar han ha återhämtat sig helt. Så det får bli enbart hö för honom under vintern så hoppas jag att han till sommaren är så stabil att han fixar min variant av bete och sen till hösten att kunna stå på hösilage igen (som han gjort hela livet). 

Han är i alla fall pigg och glad och studsar runt lite överallt när han rids nu när han fått börja galoppera.

Jag har hunnit ta mig en runda med Dizzy i ridhuset (finns inte så mycket annanstans att rida i halkan för tillf'ället) och hon rör sig riktigt trevlig. Höfterna gungar på bra och hon har mer rörlighet i kroppen än jag är van vid. Nu ska vi försöka behålla det och bygga upp damen ordentligt. Hon är ju relativt vettigt igång, men behöver byggas upp mycket mer. Hon kör för tillfället en maraton-brunstning som inte är speciellt rolig. Hon blir lite tjurig i ridningen och stannar upp om man råkar klämma minsta lilla på henne (typisk ston under brunst) så hon har fått några dagar ledigt så hoppas jag att hon är klar än.

Imorgon tänkte jag skriva lite om mål för 2015 och annat smått och gott. Jag tänkte också redogöra för hur jag har vinterisolerat vattentunnorna, tunnor som jag nu haft i några år och sett att det fungerar så som jag vill.

Jag har länge pratat om att jag hade velat skriva en bok, men hittills har det bara blivit teorimaterial. Av den enkla anledningen att jag har svårt att sätta mig in i det jag redan har skrivit för att börja skriva mer, vilket ju så klart blir väldigt svårt när man ska skriva mer än 20-25 sidor på datorn. Och det finns ju så mycket att skriva om, även om det bara rör den grundläggande ridningen…som är min tanke nu. Även om min tanke om grundläggande kanske är lite mer omfattande än den verkar vara för andra.

Jag tror att jag har hittat ett sätt där jag kan få hjärnan att samarbeta och komma in i det jag redan skrivit snabbt igen. Men det lär ju ta sin lilla tid innan det här är klart. I sämsta fall har jag fått ett rejält teorimaterial att tillgå och i bästa fall blir det en bok som kan ges ut. 

Anledningen till att jag har velat skriva om ridning överlag är för att jag tyckt att under tiden jag lärt mig så har det aldrig funnits så genomgripande förklaringar på precis allt som jag har velat ha. Jag har inte haft lätt för mig på något sätt och har fått kämpa för att lära mig. Det har också gjort att jag tänkt igenom allt hundra gånger om, stött och blött det och allt eftersom jag fått lite nycklar av olika personer så har jag själv halkat in på den klassiska dressyren (grundsätet för klassisk dressyr var den gamla Spanska Ridskolan). Jag har också upptäckt att mina tankar och det jag själv kommit fram till stämmer överens med de erkända och högt skolade tränare jag stött på vilket så klart sporrat mig till att gräva ännu djupare.

Det finns så extremt mycket deljer som hjälper eller stjälper ett ekipage. Som gör att en häst omöjligt kan arbeta korrekt, som skapar frustration och irritation. Och framförallt en orättvis behandling av hästen från ryttaren sida även om det inte är menat så. Det skapar också väldigt dåligt självförtroende för många ryttare, som egentligen bara saknar den teoretiska förståelsen för vad som behövs. Att man har problem med sig själv i ridningen är något man kan ta till sig om man bara vet vad problemet är och hur man arbetar med det. Då vänder man det hela till något positivt eftersom det skapar kunskap! Och då kommer även självförtroendet.

Jag träffar så många ryttare som inte tror på sig själv och som tror att deras häst inte kan mer än vad de redan kan. Med många små korrigeringar så växer ekipaget enormt fort och ryttaren formar sig för livet.

Det går ju inte att rita här i bloggen (så som min tankekarta är ritad). Så jag får dela med mig sättet nedan. Ha i åtanke att jag skrivit detta enbart för min egen del.

Bok

Ryttarens sits:

Hur inverkar en korrekt sits/hjälper

Skillnad böjning/rak

Sadelns vikt för bägge

När det är omöjligt att arbeta korrekt, exempel

Våra ointelligenta kroppar

Tre ben: skolning, ute, hoppning

Förståelse för form:

Olika former, hur och varför

Vad som händer fysiskt

Att testa styrka vs ont/annat problem

Ryttarens tankemönster:

Alltid ha ett mål inkl. detaljer

Hur hästar lär in

Att se framstegen innan de märks

Olika protester från hästen -> varför

Låta hästen vila på det

Grundläggande utbildning:

Inridning?

Frihet under ansvar = den arbetsglada hästen

Gångarter/övergångar

Samla/länga

Sidförflyttningar

Tre ben: skolning, ute, hoppning

Ingen rubrik än:

Det finns alltid en anledning

Om man inte löser grundproblemet utan bara symtomen

Varför hjälptyglar aldrig hjälper, även ur alternativbehandlinsvinkel

Varför grundläggande förståelse, teknik, känsla och reflexer är ett måste, tar lång, lång tid och varför det skiljer den som avancerar i sin ridning från den som inte gör det.

Det lär förändras, läggas till och kanske dras ifrån innan jag är nöjd.

Ja nu kan man lugnt säga att det är full ös hos mig.
Förra onsdagen kom en kompis och stannade en vecka ihop med hennes extremt söta hundvalp.

Med henne kom två nya försäljningshästar och när hon sedan åkte hem så hämtade jag ytterligare en försäljningshäst. Så nu har jag gått från att klaga över att jag har för lite hästar att rida till att ha väldigt mycket hästar att röra på. Att Magnum och Dizzy fick order om full igångsättning var jag heller inte helt beredd på.

På måndag em åker jag dessutom hem till västkusten för att fira jul och återkommer igen på lördagen.

Tur att Lottie finns som jag kan skrika på för hjälp och dessutom kommer Julia att vara här en hel del och sköta stall samt motionera hästar.

Men jag tänkte att jag skulle skriva lite om hästarna för nu blir det inte lätt att hålla koll på alla.

Dizzy

Hon har sett lite halvdan ut när jag jobbat med henne. Bättre än innan jag åkte upp till Husaby med henne så klart, men fortfarande stel bak, och sned i sin höftrörelse och vid tömkörning så har hon inte riktigt haft balansen jag vill se och i galoppen har hon mest rusat. Jag har dessutom fått övertala henne om att försöka söka sig lång/låg.

Men idag så äntligen!!

Jag tömkörde henne (hon ska vara fullt igång rätt snabbt men kombinera med tömkörning) och såg till min stora lättnad (och lycka) att hon rörde sig mycket mjukare bak, var mer elastiskt, tänkte mer framåt (väldigt pigg och glad), sökte sig självmant fram/ned och låg balanserad och bara rullade i galoppen.

Det var faktiskt inte långt ifrån att det kom glädjetårar!

En härlig bild från Championatet för flera år sedan:

Magnum

Magnum skrittas tills på söndag då jag ska börja blanda in traven i en vecka (blir Julias uppgift till stora delar) och sen en normal igångsättning efter det. Han ska dock gå på bettlöst så mycket som möjligt under igångsättningen (fyra veckor efter travveckan) och med så lite kontakt som möjligt. Tur att det inte är svårt på honom.

Men pojken är ju en aningen busig för tillfället eftersom han ju har maaaaaaaassor med överenergi. Jag tycker ju att så länge han ska skrittas så kan han ju gott klättra lite (han är ju inte nybehandlad kotan så den behöver jag inte oroa mig över på det sättet).

Så idag tog vi oss uppför flera backar varav Magnum känner igen alla och det märks. Vi har en kort och väldigt brant backe som mina hästar alltid tar några galoppsprång uppför (och jag har aldrig bett dom att inte göra det) så det gör ju Magnum nu också och avslutade med ett krumsprång á la bockning när han kom upp över krönet. Och i en nedförsbacke bestämde han sig för att det var roligare att studsa och kasta runt nacken åt alla håll.

Jag kan inte mer än att skratta åt honom för han gör allt så försiktigt och lugnar sig direkt efteråt. Han är bara så levnadsglad och vill mer!

Magnum, när han helt otippat vann semestercupen 2013:

Mancha

Mancha är med största sannolikhet såld och jag får berätta lite mer detaljer om det när allt är spikat och klart.

Han har krallat till sig rätt bra och ser nu ut som en hingst ska i kroppen. Han är lika pussig och mysig som alltid även om hingsteriet tar över lite mycket ibland. Så fort man är och grejar med honom så njuter han i fulla drag och är totalt avslappnad. Han har också fått en ny bästa kompis i form av Gorden, en minishettis valack på 23år. De går visserligen inte ihop med är boxgrannar.

Mancha i september:

Qarl-Bertil (QB)

Halvblodsvalack född 2006 efter Qalle, ue Landlord. Han har jag ju ridit ett litet tag nu, även om hans ägare sköter allt praktiskt. Han börjar komma rätt bra igång och det är dags att börja hoppa honom vilken dag som. Han är definitivit en häst som är gjord för hoppning och det ska bli riktigt kul att få prova honom. Han ska säljas till en hoppryttare som vill ha en storhoppande men snäll häst med gott om tryck (utan att bli dum eller överladdad), som också har en rejäl mankhöjd (gissar på 173cm). Jag har tyvärr inga bra bilder på honom och det lär det väl inte bli förrän det är dags för en annons på honom.

High Score (Skorpan)

Halvblodssto född 2009. Väntar på en dna-analys (och i samband med det även ett pass) på henne då hon antingen är efter Highlight eller Camaro M (ihopblandning av semin). Hon har i alla fall Eighty Eight Keys som morfar. Är insutten sedan tidigare, men har stått så pass länge att jag fått börja om med henne.

Idag blev hon tömkörd för första gången i sitt liv, vilket var lite spännande, men det gick bra det också. 

Rör sig helt fantastiskt! Har en trav och galopp som många hade blivit avundsjuka på. Och är helt klart byggd för hoppning och lär hoppa som en katt. Vi ska löshoppa henne (och så klart filma), utöver det så fortsätter inridningen och så snart ett pass dimper ner i lådan så ska hon ut på annons eftersom denna damen lär sälja sig själv. 
Lite lagom med nerv i henne och gott om tryck men med en stark vilja av att vara till lags.

Kommer passa någon som vill kunna utnyttja både ett riktigt bra steg och en riktigt bra hoppförmåga med en mentalitet som passar en tävlingshäst. Är runt 162cm.

Har tyvärr inga bra bilder på henne heller just nu.

Lucille

Halvblodssto född 2013, efter Camaro M, ue Lucky Point. Hon ligger just nu ute på annons och vi har fått flera svar på henne. Samtliga väntar på en löshoppningsfilm som vi får ihop på söndag då hon precis flyttat upp till Frösvi där förutsättningarna finns. Riktigt snygg är denna damen, både exteriört och i sina rörelser och jag tvivlar inte en sekund på att hon hoppar riktigt bra!

Night Cap S (Night)

Halvblodssto född 2004, efter New Balance, ue: Darco.

Ska omutbildlas från hopphäst till dressyrhäst och sedan säljas längre fram under 2015.

Just nu är hon under igångsättning. Jag tycker att det är en tjej med både skön humor och en hel del sköna miner när hon "pratar" med en. Vilket gör att hon snabbt känns väldigt personlig. Känslig och riktigt sjyst i ridningen. Har väldigt lätt för att sätta under sig och vinklar sig riktigt väl bak. Hon är den där lite kralligare typen av halvblod som jag är väldigt förtjust i!

Jag och Night i ridhuset:

Elcke

Ster-godkänt frieser sto född 2001.

Har fått flera riktigt fina avkommor och är ett super frieser sto. Rör sig på ett sätt som passar på en tävlingsbana, är relativt högt utbildad: skolorna i alla gångarter, påbörjad mot piaffen, gör byten och halva galoppiruetter.

Just nu är jag lite osäker på hennes mankhöjd men i alla fall 165cm och kanske lite mer.

Ska säljas till någon som vill ha ett sto att satsa med antingen på dressyrbanan eller som avelssto (ihop med god ridning).

Elcke och hennes ägare:
 

Esther fan it Noarderein (Esther)

Friesersto född 2001. Har använts till både ridning och avel. Hon är ett av de mest feminint vackra sto jag har sett och är helt bedårande i sitt sätt mot allt och alla. Med sin långa vackra man och svans är hon verkligen svår att motstå. Hon är den mer kompakta typen av frieser.

I ridningen är hon väldigt känslig och mjuk i sättet. Har fått flera jätte trevliga avkommor. Är lite lägre i mankhöjden, kanske mellan 155 och 160cm. Ska säljas till någon som vill ha en ny bästa kompis, som bara vill lägga massa tid och kärlek på henne och få massvis med kärlek tillbaka.

04.50 ringde klockan idag och vid 05.50 åkte jag, Jennifer (chauffören), Lottie (sällskap och hästskötare) med Magnum & Dizzy till Husaby. (nu vid 21.40 har jag hunnit hem, äta lite snabbt och bloggat)

Dizzy var först ut. Efter hennes kotledsinflammationer fram i somras så har jag bara tyckt att hon blivit sämre och hon har allt mer sänkt sin rygg vid arbete. Därför har hon också sista månaden minskat rätt mycket i arbete, men ändå har jag hållt igång henne eftersom rygg/länd/höft inte mår bra av helvila. Kotledsinflammationerna i somras är jag helt säker på kommer av att hon var skodd lite sned på bägge fram. Det eftersom hon bara svarade delvis på behandlingen och sen blev riktigt dålig fort igen. Efter en omskoning av en annan hovlsagare så försvann problemet helt utan fler behandlingar ens.

Men eftersom hon gått och spänt sig för att det gör ont (hon vilade ju så klart medan hon hade ont) så har det satt sig bakåt i kroppen. Det är min teori i alla fall.

Nåja, det visade sig att hon var ohalt fram och bak hade hon bara lätta markeringar på vänster lågt och högt på bägge bak. Vid longering lite stel i bakbenen/bakdelen. Eftersom jag och Torunn kände oss eniga om att det var de gamla problemen som spökade så kollades hon med ultraljud och vi kunde konstatera att ryggen och länden var fria från inflammationer (halleluja!), men hon hade inflammationer på bägge si-lederna och bägge intertransversallederna, men betydligt mindre än sist. Det enda som var en försämring var att hon fått något mer pålagringar vid si-leden på höger sida (där hon redan har som mest problem). Så nu är hon sprutad vid de lederna och kommer stå på metacam.

Boxvila imorgon, 7 dagars promenader vid hand i skritt, sen 3 dagars tömkörning och därefter börja blanda tömkörningen med ridning och så ska hon upp på normal arbetsnivå relativt snabbt.

Dizzy var något snällare mot veterinärerna denna gången, förmodligen för att hon var brunstig och det gör alltid damen mer vänligt inställd mot både folk och andra hästar (till Magnums förtjusning).

Magnum var näst och han visade sig vara helt ren på böjprovet och rörde sig riktigt bra vid longering. Han visade upp sitt läckra steg i traven när han länger och riktigt hänger i steget. Sen visade han också prov på hur satans snabbt han vänder (han kände sig lite trängde av en van som Sharpman var där med i ridhuset och tvärvände när jag bad om galopp), men snäll som han är så vände han tillbaka och fortsatte med det han skulle.

Vid ultraljud av vänsterkotan (den han haft problem med) så visade det sig att ärren som syntes tydligt sist i ligamenten bak hade "gått ner" och knappt syntes längre. Förmodligen har inflammationen "aktiverat" dom så de sett värre ut än de är. Så kotan är obehandlad nu.

Käkarna hade jag en teori om att han är helt bra på vänster sida, men har lite kvar på höger. Detta eftersom han nu helt plötsligt är totalt lugn med att jag grejar med och klipper i hans vänstra öra. Höger går också bättre, men han är lite mer reserverad om det. Innan har han varit nästintill hysterisk om sina öron, hur mycket vi än tränat på det...för de som har problem med öron och/eller att hästarna är väldigt tjafsiga med bettet eller stumma/tunga så kan det kanske vara en tankeställare att detta var problemet med min...

Och det visade sig också vara så. Så käkarna är ombehandlade och han ska sättas igång.

Boxvila imorgon, 7 dagars promenader vid hand, skritta en vecka och sen normal igångsättning helst med bettlöst till en början så käkarna får vila så mycket som möjligt innan jag börjar med bett igen.

Återbesök vid behov.

Kan jag säga att jag är glad?!