2013 har verkligen varit ett långsamt år och dessutom ett fruktansvärt ledsamt år. Jag räknar med att året började i december för det var då skiten började att gå fel. Det verkar dessutom vara rätt så utbrett med att detta året har varit segt (för hästföretagare) och att det varit olycka på olycka med många skadade ryttare och hästar och hästar som man fått ta bort av olika anledningar.
Nu känns det som att 2014 är i antågande och trots att vi går mot vintern (usch vad jag avskyr vinter!) så verkar allt ha börjat komma igång och röra på sig. Det har kommit in förfrågningar om kurser, fler lektioner, lite nosande om utbildningshästar, veckoelever och intensivträning. Inget är klart att det blir av ännu, men bara att intresset finns känns väldigt kul!

Jag vill att allt fler ryttare, framförallt i detta området, intresserar sig för sin sits och grundutbildning för att sedan avancera. Många verkar inte ha intresset och orken men vill samtidigt komma långt...vilket så klart inte går ihop alls. Det finns enstaka ryttare som har den talangen medfödd att de bara kan komma hur långt som helst utan att satsa på en rejäl utbildning av sig själva och sina hästar, men dom är extremt sällsynta. Vi vanliga dödliga får slita häcken av oss istället.

Dizzy verkar fungera allt bättre och jag hoppas att hon kommer bli så bra som jag vet att hon kan vara. Min stora fråga är: har hon svårt för att reglera sitt steg för att hon är van att röra sig på ett sätt där hon inte reglerar steget (för att hon haft ont) eller har hon svårt för det för att hon fortfarande har ont? Det är det jag försöker kommer på just nu och jag gör det genom att göra allt mer tempoväxlingar. Dom är oftast inte så vackra i början, men sen släpper hon och gör dom allt bättre och det är genom den träningen som jag känner att hon blivit allt bättre. Så håll tummarna!

Magnum och Jaleoso ska på tisdag, tror jag att det blir, bli rättade i sin kropp av Ingenbjörn som kommer ner på detta hållet. Jaleoso har blivit det en gång tidigare och då hjälpte det enormt mycket. Jag och Charlotte hade ju problemet i somras att han var halt på ett framben och väldigt sned i höften (veterinären tyckte att det var en hälta bak också...vilket det visade sig inte vara). Jag lyckades missa sist Ingebjörn var nere givetvis så nu har det säkert hunnit återgå lite med snedheten, men han känns allt bättre att rida.

Det verkar också vara så att lojheten helt enkelt kom av överfordring. Han är nu nere på måttliga 14kg hösilage och 1liter lucernpellets. Eventuellt får vi sänka lite till, men nu känns han i alla fall bra energimässigt. Han har lugnat ner sig så enormt under hösten att det varit svårt att hänga med med foderstaten.

Magnums låsningar sitter kvar från det att han hade problem med vargtanden när han kom i våras. Nu verkar alla muskelspänningar ha försvunnit och låsningarna är kvar. Så jag hoppas att det kan bli en stor skillnad i ridningen på honom efter att låsningarna försvunnit. Han är ju alltid jätte trevlig att rida men han har svårt att vara stabil eftersom hans högre sida krånglar med böjning/ställning.

Idag har jag varit flytthjälp åt en vän och inte hunnit med så mycket annat, men det var väldigt trevligt att få umgås med henne igen eftersom det var ett bra tag sen. 

Imorgon ska Magnum gå en lektion med en tonårskille som knappt ridit storhäst innan, Dizzy ska gå en hopplektion med mig på ryggen i sällskap med Charlotte på Jaleoso och sen på em/kväll så är det lite lektioner i Målserum och efter det tänkte jag hälsa på Sandra som jag inte träffat på länge. Hon fick barn ganska nyligen så det är inte så konstigt att det var ett tag sen jag umgicks med henne.

Nu går jag ut och helt sonika benämner mig själv som en sitsspecialist.

Därmed har också hemsidan fått en ny sida:

 http://remont.se/sitsspecialisten.html

Jag har under de åren jag undervisat träffat på alla möjliga sitsproblem hos ryttare och kunnat hjälpa alla…både snabbt och effektivt. Ryttarna har ofta sökt en alternativ väg för att kunna hitta en bättre ridning då de under många år inte kunnat få hjälp av andra tränare.

Jag säger absolut inte att det inte finns andra som är bra på att korrigera sits och lära ut inverkan och jag säger heller inte att jag är fullärd. Men av erfarenhet så har jag lärt mig att det sättet som jag arbetar med sits och inverkan är det inte många som kan. Jag verkar ha gett mig själv ett öga för detaljer och sen kunnat koppla ihop dessa detaljer med vad som är grundproblemet, på ett sätt som många andra inte verkar ha kunnat.

Jag har själv haft väldigt, väldigt svårt med min sits och inverkan. Kanske är det därför jag lyckats komma in och blivit så bra på att upptäcka sitsproblem. Innan jag är helt nöjd med en ryttares sits och inverkan så tittar jag på vad hästen gör för att upptäcka problem hos ryttaren. Många andra tränare tittar på hästen för att se vad hästen behöver utveckla, inte ryttaren.
Jag anser att får man bort ryttarens problem så har man oftast en problemfri häst med bara sina egna fysiska problem kvar. Vilket i de flesta fall är ganska så få.

Får jag dessutom upp ryttaren på en av mina egna hästar så klarnar problemen extremt fort eftersom mina hästar är väldigt reaktionssnabba, väldigt energiska och visar precis allt ryttaren gör. På gott och ont. På en ryttare där jag tycker att jag inte behöver rätta något i vare sig sits eller inverkan så kan jag på mina hästar se att ryttaren kanske kniper en aningens in i en övning och därmed får lite bromsande effekt. Eller jag kan se att en ryttare spänner ena handen en aningens och därmed får en häst som protesterar med huvudet. Såna små detaljer som deras egna hästar inte visar upp problem med för de är så vana vid det att det bara accepterar det.

Jag kan med min egen sits, som alltid är under utveckling, också känna av vad en häst behöver för korrigering vid ett problem. Ibland sitter jag upp på de hästar jag träffar för att jag inte får rätt på vad det är ryttaren gör och vad det är hästen gör. Ibland har helt enkelt ekipaget smält ihop på ett sätt som det är svårt att se vad det är den ena gör som inte den andra gör.

Jag kan då känna att hästen tränger med en bog vid ett visst tillfälle, att den inte böjer sig genom kroppen utan bara i höft/bog, att den inte är ärlig med att komma genom sin överlinje m.m

Jag korrigerar hästen och om hästen tar korrigeringarna låter jag ryttare sitta upp och känna på hur hästen känns. Oftast försvinner problemet väldigt fort med detta tillvägagångssätt.

Om hästen inte svarar på korrigeringen som jag gett blir den oftast än mer upprörd och slår ifrån sig. Då vet jag att problemet kommer inte från ridningen och att det blivit fel där utan hästen behöver få hjälp av antingen en alternativbehandlare för att den är sned eller väldigt spänd i sin muskulatur, ibland behöver den få hjälp att hitta en annan sadel och ibland behöver den veterinärhjälp. Jag tycker att sånt är väldigt intressant att ta del av och ber alltid ryttaren att skicka en liten rapport efter att han/hon följt min uppmaning att kolla upp hästen där jag rekommenderat. Hittills har jag bara fått bekräftat att jag haft rätt. Ibland på värre sätt än jag tänkt mig och ibland lite lindrigare än jag trott.

Jag har många historier på lager där jag träffat ryttare som i princip varit beredda att ge upp antingen den hästen de har eller ge upp ridning helt för att de inte fått rätt på problemen. Jag har ännu mer på lager om ryttare som haft specifika problem som de haft i många år och inte fått rätt på och bara gett upp om att någonsin fått rätt på det.

Jag har sett så många upprörda eller mentalt avstängda hästar som kommit till ro efter en eller några få lektioner. För de som varit avstängda så har det visserligen tagit lite tid innan de återkommit och blivit vakna och glada i ögongen, men det har alltid kommit.

Jag har också fått hästar till mig många gånger som ryttaren berättat att de har det och det problemet och man kan inte göra på det sättet för då händer det m.m…de hästarna har sällan uppvisat problemen alls hos mig och när de har gjort det så har problemen försvunnit på några pass. Om det inte varit så illa att jag rekommenderat annan hjälp (alternativbehandlare, veterinär). När ägarna sen fått hem hästen och fått någon/några lektioner med sig i bagaget så har problemet oftast inte visat sig mera.

Jag hoppas att jag kommer att få träffa på väldigt många fler ryttare och ta emot många fler hästar under min livstid och få hjälpa dom att komma till ett bra samspel!

Veckan går fort ibland och ibland bloggar jag alldeles för lite...

Magnum gick en lektion i tisdags med Lottie på ryggen. Hon red med i en gruppträning med fokus på dressyr. Han blir lika taggad med henne på ryggen som han blir med mig och det är väldigt roligt att titta på honom, även om jag vet att det kan vara frustrerande att sitta på eftersom han spänner sig till och från när han är så uppe i varv. Dagen efter var han riktigt trött och skrittades bara av Julia, som har praktik här, medan jag skrittade ut ihop med dom på Dizzy.

Igår fick istället jag känna på den taggade Magnum. Det slutade med att jag fick be honom att trampa och börja leka med galoppbyten för att han skulle få pressa ur sig massa energi (han gör det hela på bebisnivå så det är inget som kräver perfeketion). Efter det så kunde jag börja rida honom lite mer vettigt. Han känns allt bättre, men har svårt att slappna av så snart man ska ändra något (tempo, riktning m.m.) och han har ju lite problem åt höger med vad jag gissar på är låsningar. Så jag ska se om jag inte kan hjälpa honom lite med det.

Dizzy har jag börjat lägga in allt mer tempoväxlingar på och inte förvänta mig att de blir bra. Hon faller i och ur form, tappar balansen ibland och ligger på för mycket fram, men efter ett litet tag så blir hon helt plötsligt rätt bra i sitt "normala" tempo och kan ligga där helt mjuk en stund. Så jag hoppas att fortsatta arbeten med tempoväxlingar kan kicka igång hur hon ska röra sig så hon slutar kännas så oreglerbar.

Bara från tisdag (när vi jobbade med tempoväxlingar, onsdag skrittur ut) till torsdag så kändes hon mycket bättre i framförallt traven.

Jaleoso har inte sin bästa period just nu, men han är ändå väldigt mjuk och lyhörd att arbeta med just nu vilket är väldigt trevligt. Vi fortsätter att reglera hans foderstat neråt och väntar på equiterapeut som ska fixa hans höft igen och denna gången ska jag inte missa nästa gång han kommer så allt hinner gå tillbaka igen. =/

Jag som har tyckt att gruppträningar är rätt jobbiga att ha (för jag vill fokusera extremt mycket på en ryttare och en häst) börjar nu tycka att de är väldigt roliga. Ett ekipage var väldigt nära att sätta ett rent byte på dressyrträningen från att ha haft problem med att träna med det själv och inte kommit någon vart med det. Det är roligt att se utveckligen. En annan ryttare börjar få ordning på koordinationen. Barnen som är med på ridskolan är ju alltid himla roliga. Sista träningen som var så var det en våg av sjuka barn som stannade hemma så det slutade med ett ekipage...där hon visade prov på hur fort barn kan lära sig. På bara några minuters instruktioner och test så satte denna lilla damen lättridningen vilket hon aldrig provat innan. Då blir man lite stolt.

Idag har alla tre fått hoppa och eftersom Julia är med mig så hade jag lyxen av att slippa sitta av hästen för att höja eller flytta hinder och också för att ta upp bommar som de petade ner någon gång.

Paddocken var dock väldigt tung efter att det hade regnat rejält dagen innan och det tog musten ur Dizzy. Normalt så hoppar hon större och har en bättre språngkurva än på filmen.

Magnum visade dock att han utvecklas bara sen förra veckan när vi hoppade. Nu vågar han trycka ifrån och hoppa en aningens stort när han inte kom helt rätt. Innan har han alltid tryckt in ett extra språng vilket har gjort att han fått skruva sig över hindret. Inte så roande att sitta med på och det har gjort att jag inte riktigt litar på honom i hoppningen (risken är ju alltid stor att han missbedömer och går rakt genom hindret). Så jag var kanon nöjd med honom idag!

Jaleoso är Jaleoso...jag hade hoppats på att han skulle ta några idiotskutt över vattenmattan och grinden för jag ville ha det på film, men han valde att bara hoppa lite stort på dom. Tror han börjar få så pass rutin nu att han inte tar i för kung och fosterland längre. Så som han hoppar på de två första hindren hoppade han alltid på alla hinder tidigare. Men nu hoppar han lite mer normalt på de "vanliga" hindren.

Här är filmen:

Jag vet inte riktigt vad som är fel på mig ibland...

Jag tänkte lite tidigare idag att det ska bli skönt att få komma hem halv fem och ha hela kvällen för mig själv och inte jobba för en gångs skull. Bara slappa, läsa och se på tv.

Strax efter klockan sex var jag grymt uttråkad och är det fortfarande. Det måste vara något fel i min skalle...

Dessutom är jag uttråkad på ett sätt som gör att jag inte har ro i kroppen vilket innebär att jag får inget konstruktivt gjort med att t.ex skriva på ridövningar och annat heller.

Jag skriver alltid som mest och bäst när jag har massor av störande moment runt mig. Helst ska David vara hemma, sitta framför sin dator (samma rum som mig...vardagsrummet), musik på och tv'n på. Då kan jag koncentrera mig och skriva. Annars är jag lätt väldigt ofokuserad och försöker pilla med precis allt möjligt vilket ju inte fungerar när man behöver fokusera på att få med det man vill när man skriver så att andra ska förstå vad jag har i min skalle.

Nåja...

Idag började Julia som praktikant. Henne har jag träffat flera gånger innan vilket alltid underlättar när man ska umgås hela dagar tillsammans. Det är riktigt skönt att se hur det dubbla arbetet bara flyger förbi. Först ut med extra arbetet är att mocka ur hagarna, vilket behöver göras innan det fryser på ordentligt.

Jaleoso känns för tillfället inte som sig själv. Han är väldigt mjuk, lydig och avslappnad att rida vilket är kanontrevligt. Men det finns inget tryck i hästen. Att försöka få honom att driva på framåt är som att be en 25-årig trött ridskolehäst att göra det. Okej kanske inte riktigt så illa, men ni fattar. Man känner att han känner av sin höft allt mer. Inte så att han verkar ha ont, men den stör hans balans till viss del. Och PRE är ju inte direkt en hästras som ignorerar saker som påverkar dom, även om det bara är lite.
Jag gissar även på att proteinöverskottet påverkar honom negativt. Om ca två veckor så blir han tillfixad med höften igen och då bör ju även kroppen återhämtat sig från för mycket mat så efter det hoppas vi att han är tillbaka i sitt rätta jag igen.

Dizzy konstaterar jag nu dag för dag att hon bara blir allt snyggare, speciellt under ryttare. Hon har verkligen fyllt ut med muskler och rör sig allt bättre. Men jag är fortfarande skum på att hon är så svår att reglera steget på. Här beror det ju så klart på vad man jämför med. Men jag jämför ju med Jaleoso och Magnum, vilket gör att skillnaden mellan dom är väldigt stor. Hade jag jämfört med en annan typ av häst som kanske inte hade varit mer än måttligt riden så hade hon varit mer reglerbar än den hästen...så ja... Men jag oroar mig så klart för att hon inte är okej ändå. Men vi fortsätter och ser vad som händer med damen helt enkelt. Hon visar inga tecken på att bli sämre och så länge det går på det hållet är jag nöjd för tillfället.

Magnum har jag bestämt mig att Ingebjörn ska få kolla på för att släppa på det som stretar emot honom. Han har ju varit svårare att böja åt höger från det att han kom i våras och även om det släppt allt mer så sitter det sista envist kvar. Jag gissar på en eller flera låsning som påverkar vänster sida av höften och flera låsningar i höger sida av nacken. Kan det bara få försvinna så kommer han vara kanonfin i ridningen.

Jag vet så klart om några som läser på bloggen, men det hade varit himla kul om alla som tittar in här då och då lämnar ett litet meddelande till mig och de andra som läser så vi får veta vilka ni är! Även om du vill vara anonym hade det varit roligt med ett litet hej!

Och är det något ni skulle vilja se i bloggen som inte finns här eller som inte finns här oftare. Själv önskar jag att jag hade någon som kunde hjälpa mig att vara flitig med att ta fler bilder!

Nästa vecka så börjar Julia som praktikant i två veckor. Det ska bli himla skönt att få hjälp i stallet och jag hoppas hinna med mer av det tråkiga görat: som att mocka ur hagarna, så väl som det lite mer roliga: som att skriva på fler övningar och inspireras till att fila på teorimaterialen jag redan har. Det hoppas jag att Julia kan hjälpa mig med.

Idag fick alla hästar en uteritt, vilket de allihop tyckte var buskul. Jag och Magnum hade en diskussion om att lyssna på nedsaktningar. Tyvärr upptäckte jag att Jaleoso blivit tjock och hård i nacken så det blir en rejäl nedskärning på lucernen. Han har helt enkelt lugnat sig så mycket i hagen sista månaderna att han inte förbrukar energi och protein på samma sätt längre. Vi har succesivt minskat hans mat under hösten, men tydligen har vi inte varit snabba nog.

Förra året stod han på hisnaden: 6 * 4kg hö per dag samt 6liter lucernpellets per dag.

I år är det högre värden på höet (inte för att de var dåliga förra året) och han står nu på 4kg, 3 kg och 5kg *2 samt 3,5liter lucernpellets. Om man räknar ihop värdena på det så blir dom lätt absurda, men det är vad han behövt tidigare. Då har vi haft problem med att få honom att ens hålla ett vettigt hull. Nu är han lite så där små knubbig (som han gärna får vara), men allt eftersom vi har minskat så har tydligen hans behov minskat fortare.

Så det slutar kanske med att vi får minska betydligt mer också...det återstår att se. Nacken måste i alla fall bort fort för jag tänker då inte få fång på någon häst!

Magnum och Dizzy hoppade jag igår (Charlotte hoppade Jaleoso) och bägge hade väldigt roligt när de hoppade runt "huset". Dizzy bara på ynka 60-70cm eftersom jag inte är säker på vad hon tål än och inte så många omgångar.

Magnum bara på 80-90cm eftersom han behöver lära sig att hoppa rätt först. Han vill gärna lägga sig för nära och för att lösa problemet med att komma för nära så skruvar han sig över hindren. Så han får ligga på denna höjden tills vi fått rätt på det. För varje gång i vi hoppar så blir det bättre. Han bjöd även på ett par fina byten vilket gjorde matte stolt.

Dizzy har mest problem med att hon inte är så reglerbar i sin galopp och hon älskar att hoppa stort. Ju större jag lägger henne på ett hinder desto bättre hoppar hon. Det är iofs alltid en trygghet för jag vet att jag kan trycka ifrån henne lite tidigt om vi kommer fel, men allra helst hade jag ju sett att hon gick att reglera lite bättre.

Just nu väntar jag på att David ska komma hem efter en lång arbetsvecka i Skåne. Då väntar tacos, vin och ostbågar!!

Det börjar närma sig den tiden då jag fick ta bort gammelmannen förra året och jag saknar den hästen något så enormt mycket! Han är verkligen en häst som kom in under skinnet på mig och är den häst som jag växt ihop med allra mest. Att han dessutom fick sällskap av Siesta, hans dotter, bara en månad senare då hon inte ens var 2år gammal känns bara hemskt. Min tanke var när jag tog bort Lluent (som en liten tröst) att jag har i alla fall Siesta kvar efter honom...

Jag hoppas att jag någon gång kan få fatt i en häst som påminner om honom både fysiskt och psykiskt!

Gammelmannen förra sommaren:

Siesta har jag tyvärr inte så många bilder på med tanke på att hon inte blev så gammal.

Jag vet inte om någon i hemlighet gav henne tillväxthormoner, men hon var väldigt stor redan som 1½år gammal.
Jag (på sista bilden) är 165cm lång.

Vi kan komma in på något som är lite roligare istället nu tycker jag.
Ridskolan jag och Sara drog igång i oktober växer sakta men säkert. Imorgon börjar det en ny knattegrupp. Och efter nyår hoppas vi på att det blir någon grupp till. Det är roligt att se hur mycket som händer: det kom med en ny tjej i knattegruppen som varit sex gånger innan hon hakade på. Jag blev lite förvånad över att se hur långt tjejerna kommit för det var stor skillnad på dom och tjejen som hakade på. Och jag skulle vilja säga att de startade på samma utgångspunkt. 

Nu blir det istället så att den nya tjejen kommer börja i den nya knattegruppen med några andra.

Magnum och Dizzy gick bägge med på gruppträningen i tisdags. Lottie som normalt rider lektion på Magnum (eller Jaleoso) hakade på med Dizzy och hennes mamma Helena lånade Magnum. Det var kul att få se Dizzy med på en gruppträning (Magnum ser jag ju till och från från marken). Jäklar vilka muskler damen har satt!! Jag har tänkt på att hon breddat sig runt manken eftersom det märks att hon börjar fylla i sadeln som är lite bred för henne och Magnum. Och Sara kommenterade, när Dizzy stod på stallgången, att hon breddat sig över baken. Men riden så syntes det ännu mer eftersom musklerna fick komma igång och jobba.

Det var riktigt läckert att se hur mycket nacken fyllde ut sig när hon tog i och jobbade. Svälld och avslappnad, precis som den ska vara, men riktigt rejäl...på den nätta lilla damen.

Hon ska få träna massor av övergångar i alla gångarter för det problemet jag har nu är att hon inte är speciellt reglerbar och liksom känns lite "stel" (ogymnastiserad), vilket jag tänkt att det beror på antingen pålagringarna eller brist på styrka. Men nu tror jag inte att det kan bero på brist på styrka så jag lägger om fokuset lite med träningen och hoppas på det bästa.

Magnum har så sakteliga börjat lägga på sig muskler, men han lär behöva hela vintern på sig för att fylla ut sig. Han är en väldigt "kantig" häst: hög manke, bred och hög höft så den sticker ut både uppåt och åt sidorna trots att han är bra i hull. Så på honom så kommer det ta längre tid innan han ser musklad ut bara för att det är så mycket mer utrymme på honom som behöver fyllas i. Något roligt som har kommit sista veckan är att han har börjat göra rena byten på beställning. Än så länge i en lite framåt galopp (hopptempo), men med lite mer styrka så kan jag börja be om dom i arbetsgalopp också. Med andra ord så ökar han inte in i bytena utan håller det tempot jag satt. Bara att jag inte ber honom att göra det i ett tempo som är tungt för honom än så länge.

En kille som förvånade mig igår var Jaleoso. Det regnade ute så vi var i ridhuset. Först var han rätt pestig, som han alltid är om han stått dagen innan, men när han fått ut sig lite energi så blev han så sanslöst bra i traven. Jag kunde bara sitta och ange vad jag ville så matade han på. Allt från samlad trav till en riktigt bra mellantrav. Utan att tappa ryggen eller form och utan att protestera. Galoppen kommer komma den också, men det är den gångart han behöver mest styrka för att orka utföra bra. Jag ser fram emot den nya sadeln han ska få för just nu får man ta det lite lugnt med skolorna eftersom han har lite svårt att böja sig på det sättet i och med att den sadeln vi har nu är lite lång för honom. Förmodligen hämmar den honom överlag, men det är den vi har hittat hittills som inte ger honom spänningar.

Om han fortsätter att utvecklas på detta sättet kommer jag att dra igång hans tävlingstermin tidigt.

Nu känner jag att jag haft bloggen på denna adressen tillräckligt länge för att veta att jag vill fortsätta ha den här så nu tog jag bort reklamen från sidan. Skönt att slippa den!

Två roliga nyheter, som nu är helt bokade är att jag kommer som tränare till Målserum i Västervik och till Stall Grüning strax söder om Valdemarsvik.

I Målserum kommer jag att vara söndagar på eftermiddagar/kvällar och hos Stall Grüning kommer jag vara på fredagar eftermiddagar/kvällar. Om någon är intresserad av att haka på så är det bara att höra av sig till info@remont.se

I tisdags hade jag en gruppträning där Lottie lånade Magnum. Som alltid blir han riktigt triggad när det är flera hästar på lite litet utrymme och med Lottie på ryggen så får han samtidigt ta i och prestera. De två grejerna ihop gör att han tar i så han håller på att spricka. Det är riktigt kul att se honom även om jag önskar att han kunde tagga ner lite. Hans galopp är mycket, mycket bättre nu och han kan gå i samlad galopp och börjar se ut som att han snart är klar för byten och ansatser till galoppiruetter. Jag kunde inte låta bli att låna honom fem minuter precis när lektionen var klar och be om lite ansatser till piaffen (små embryon), vilket han villigt bjöd på. Man kan inte anklaga den hästen för att vara komplicerad. Det enda man får jobba med lite mer än på andra hästar är att hålla honom lugn (och trygg...han kan vara en riktigt mes).

En bok eller kanske bara ett häfte till de som tränar för mig?

Jag tycker om att skriva och jag blir också mycket frustrerad på många böcker om ridning och hästar för det står så allmänt om sits, hjälper, ridövningar m.m Just nu känner jag att de som de flesta kommenterar som träffat mig några gånger är att de aldrig fått övningarna förklarade förut så ingående: varför man gör dom, hur man gör dom, vilka fel som normalt uppstår m.m utan ryttaren blir bara ombedd att göra en övning utan mer än kanske en mening som förklaring till varför. Därför ville jag börja med att skriva ner ett stort gäng av mina favoritövningar och skriva om dom på det sättet som jag pratar om dom när jag undervisar.

Här är en bild på det allra första filandet som jag gjort hittills. Det kommer säkert hinna ändra sig en hel del innan jag känner mig klar, men det blir ett bra vinterprojekt.

Denna helgen har rent hästmässigt varit relativt lugn. Jag har mest spenderat tid med David som inte jobbade denna helgen. Vi har hunnit både riva runt i hans föräldrars vind och åkt iväg och köpt (nåja han köpte) en pendlarbil till honom. I början när vi var tillsammans så hade jag en Skoda Octavia (sedan), det han köpte nu var en Skoda Octavia (kombi) så det var lite nostalgi att sätta sig i den bilen. Ikväll hade han dock annat att pyssla med så jag har hunnit rida Magnum och Dizzy.

Bägge två blir bara starkare och starkare och allt trevligare att arbeta med. Magnum är den som är enklast av dom just nu eftersom Dizzy gärna återfaller i gamla mönster (innan behandlingen hon fick för alla pålagringar/inflammationer hon hade/har). Men nu känns det i alla fall som att det bara är återfall för hon kommer ur det på några sekunder och går sedan som en helt normal ridhäst som bara är lite svag. Vilket hon så klart är, hon har inte varit igång så länge än och jag har gått sakta fram med igångsättningen utöver det.

Idag var det jag som var den sämsta av oss tre, utav tvekan. Så vi kommer in på en punkt jag har med ibland:

Dagens tankar och funderingar:

Att ge plats - inte att ta plats

Vi som människor tar normalt plats och tar åt oss saker. Det är sällan vi ger och öppnar upp saker. 

Om man jämför det med ridning så kanske det blir lite mer logiskt vad jag menar...

Jag är en ryttare som har som grundfel (alla har vi våra grundfel...de vi fått jobbat allra mest med och det fel/de fle som återkommer så fort det är något som inte stämmer för oss) att vara för pillig med händerna. Jag plockar åt mig hästarna istället för att ge dom plats att forma sin nacke för att jag sitter/rider korrekt.

Det gör så klart att hästarna blir mer obalanserade och ostabila och då pillar jag så klart ännu mer. Tack och lov är detta ett fel som inte dyker upp ofta och allt mer sällan. Magnum är en sån häst som kan provocera fram det beteendet hos mig eftersom han har sitt problem att böja/forma sig åt höger och gärna går och slänger med huvudet så fort han är lite för taggad eller inte tillfreds av någon anledning. Det försvinner allt mer, men han har fortfarande problem efter vargtanden som jag tog bort i våras. Istället för att sitta still med händerna och rida honom med sitsen så pillar jag. Normalt gör jag det dock på rätt sätt, inte på mitt pilliga sätt.

Men det jag vill komma fram till är att händerna är något som nästan alla ryttare får jobba väldigt mycket med för att de helt enkelt gör för mycket eller gör det dom gör på fel sätt, vilket gör att vi tar av hästens plats istället för att ge hästen plats så att den kan forma sig till vår hand och slappna av. Tänk om man kunde omprogrammera händerna...det hade varit något!

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jaleoso blir så klart bara bättre och bättre han med, men hans ägare har haft honom de senaste dagarna och därmed blir han lite bortglömd i detta inlägg.

Jag tycker alltid att det är kul och bra att göra upp mål för det kommande året. Och det tänker jag göra även detta år. Målen jag gör upp här är för hästarna, sen finns det så klart mål för företaget också, men de håller jag för mig själv och berättar om hur utvecklingen går allt eftersom det händer istället.

Jaleoso:

Hade jag velat ha upp i msv c med starter över 60%, innan året är slut.

Under våren att han kommer ut och tävlar igen och då går LA klasser och börjar arbeta sig uppåt. Jag vill hemma även arbeta med lite trick: spansk skritt, buga m.m Men också arbeta mer med hans piaff, passage och byten.

Annars att han ska muskla sig och bli rundare.

Magnum:

Att det sista av problemet med böjning/form spöket i höger varv ska försvinna och därmed att han ska bli helt stabil att rida som han kan vara när han är ordentligt genomriden. Magnum hade jag velat ha upp i de högre LA klasserna, men även ut och starta 1m i hoppning med felfria resultat. Jag vill också börja utveckla honom mot piaffen och bytena.

Magnum tror jag är en av hästarna som skulle kunna förvåna mig och springa om de målen jag gjort.

Dizzy:

Att hon ska visa sig hålla! Det är egentligen enda målet jag har för Dizzy för det är det enda jag hoppas på med henne. Det hade varit hemskt att inte kunna ha henne kvar i livet p.g.a de pålagringarna hon har. Men just nu blir hon bara bättre och bättre så jag tänker vara positiv nog att göra upp mål för henne också:

1m i hoppning på tävling samt de lättare LA klasserna (till hösten). Hon ska gå med i division III under våren (LC:2 och LB:2) är tanken. Henne har jag inga "utöver detta" planer för jag vågar helt enkelt inte tänka så långt fram med henne.

I fredags var jag och Maria och hälsade på Liza som har Stall Grüning som ligger söder om Valdemarsvik.

Hon var en väldigt glad och trevlig bekantskap som jag höll på att fastna helt med...hade jag inte haft lektion i Frösvi att passa tiden till så hade jag väl blivit kvar där. Det är i alla fall klart att det kommer bli träningar hos henne, troligtvis fredagar på em/kvällar. Så där finns det möjligheter att träna i ridhus nära Valdemarsvik för de som är intresserade. 300kr för lektionen och 50kr i ridhushyra.
Jag var ju också hos Nina som har Khepri gård vid Oskarshamn för ett tag sedan där det också finns möjlighet att träna i ridhus under vintern, för samma priser.

Jag hoppas att alla haft en skön helg och att nästa vecka blir bra för er alla!