Jag tror att alla tränare har gemensamt att man till 99% stöter på samma problem hos ryttarna. Vissa problem som ryttarna själv upplever och andra som ryttarna inte vet om men som gör livet så mycket lättare med ridningen om man kommer tillrätta med det.

Så jag tänkte att jag skulle skriva flera olika delar om de allra vanligaste problemen och hur jag arbetar med dom.

För mig är inte det viktigaste att få en ryttare att sitta eller rida på ett visst sätt. Det viktigaste är kunskapen bakom varför man ska rida, sitta eller inverka på ett visst sätt. Med kunskapen bakom går det fortare att komma tillrätta med ett problem för att hjärnan förstår varför man arbetar med det. Det går också fortare för en ryttare att bli mer självständig, att ta goda beslut om hur man rider sin häst och på sikt kunna arbeta igenom sina egna problem till stora delar.

Del 2: Utrustning

Alldeles för många får höra att man ska sluta skylla på utrusningen och att man behöver lära sig att rida bättre istället. Eller något i liknande stil.

Och absolut jag kan hålla med. Alla behöver vi lära oss att rida bättre och vi behöver mer kunskap, men i många fall när jag träffar på ekipage som har kört fast och är väldigt frustrerade över att inte komma ur det och heller inte ha kunnat få hjälp att komma ur det så kan jag snabbt konstatera att hästen inte trivs med sin utrustning, eller att sadeln är helt fel för ryttaren så att han eller hon inte kan komma till vettig ridning.
Men också ofta att hästen behöver till en kiropraktor eller liknande för det är låsningar lite här och var som gör det totalt omöjligt för hästen att röra sig korrekt och därmed helt hopplöst för ryttaren att hitta rätt och hjälpa sin häst.

Nu har inte kiropraktor (eller liknande) något med utrusning att göra rent krasst sett. MEN det är något jag rekommenderar att man använder sig av, speciellt om man har kört fast. I sämsta fall har man slängt ut pengar på något som inte behövdes och i bästa fall så har man fått en stor hjälp på vägen. Var bara noga med vem ni väljer!!!!

Tandläkare (en specialiserad veterinär) är också ett måste så ofta som hästen behöver det.

Om vi nu förutsätter att det är som det ska med både hästens kropp och tänder (samt att den inte har ont av någon skada eller liknande så klart) så tänkte jag gå igenom det vanligaste problemen med utrusningen.
Såna problem som skapar spänningar och en väldigt obekväm häst som inte kan arbeta rätt även om allt annat stämde.

Föreställ dig att försöka springa eller träna med skor som konstant klämmer och skaver...

Träns

Dom flesta hästar kan arbetas med vilket träns som helst så länge det är rätt storlek och är inpassat på rätt sätt.

Men det finns dom hästar som är extremt beroende av att ha "specialträns". Eftersom min egen Magnum är en sån så har det blivit så att jag alltid har träns med anatomiska nackstycken. Det kan finnas flera anledningar till att hästen är känslig om sina öron...det finns mycket och känsliga nerver där som kopplar ihop med tex käken på hästen. 

Om hästen upplever obehag av att nackstycket trycker mot öronen så kommer den aldrig att sluta med det utan det blir oftast bara värre. Det är inget den kan lära sig av med.

Jag har hittills aldrig upplevt att jag behövt något annat än en helt vanlig nosgrimma utan snokrem, men jag vet de ryttare som upplevt enorm skillnad på sin häst när de t.ex använt PS High Jump (som är tillåtet att tävla i dressyr med också) så uppenbarligen finns det hästar som är känsliga på det sättet också. Och som inte heller kan lära sig av med sin känslighet.

Så summan av det hela är: har du någon du kan låna träns av med ett anatomiskt nackstycke så testa. Alltid lär du dig något om din häst.

Bett

Här kommer en av de bitar på utrustningen som ställer till det allra mest.

Det finns så otroligt mycket olika bett så det är helt sanslöst! Vissa hästar verkar i princip inte bry sig om vad man använder och andra är jätte petiga. Här tycker jag att det är mer än värt att experimentera, men man kan också utesluta vissa typer av bett beroende på hur hästen ser ut i munnen.

Nu behöver du ha tillgång till flera hästar som du kan få att gapa och titta in i munnen på. Ju fler desto bättre.

Det du ska titta på är gomtaket i höjd med där bettet hamnar på ett ungefär. Gomtaket är jätte känsligt och tycker inte om att få tryck av ett bett. De enda bett man brukar prata om när det gäller detta är stångbett, men det är minst lika viktigt på alla bett!

Raka bett fungerar på vilket gomtak som helst, det gäller även raka stångbett. Men det är inte alla hästar som gillar att ha det trycket mitt på tungen (hindrar när dom ska svälja även om man är lätt i handen), vissa störs dock inte alls av det. Om hästen vill spjärna emot handen och det känns som att den hela tiden försöker trycka undan bettet med tungan (man kan faktistk känna det genom handen om man bara fokuserar på det) så brukar det vara så att den inte kommer trivas med raka bett.

Platt gomtak (ingen välvning alls utan bara lätt lätt rundat): det brukar bara vara raka tränsbett (även stångbett) som kan fungera på dessa hästar. I min erfarenhet så är det oftast kallblodsraser som har denna typen av gomtak, men det kan också vara en slump med de hästar jag kollat på så ta det med en nypa salt.

Lågt gomtak (en lätt välvning): glöm tvådelade bett, tredelade kan fungera bra. Baucherbett brukar inte fungera som tvådelade, men kan funka som tredelade (de är dock inte tillåtna att tävla med). Stångbetten behöver vara raka utan tungfrihet och bridongen behöver oftast vara tredelad.

Mellan eller högt gomtak: alla olika typer av bett kan rent praktiskt fungera. De flesta hästar jag träffat på som har ett sånt gomtak (ovanligt med högt) brukar vilja ha så lite tryck på tungan som möjligt = dom gillar ofta tvådelade bett och stångbett med riktigt hög tungfrihet.

Om hästen är byggd med en hög/välvd nacke så brukar ett baucherbett (hanging cheek snaffle) vara uppskattat då det hjälper hästen att länga ut nacken så den inte blir kort och hög. Det var även något som Julio bekräftade när han frågade mig vad bettet jag hade på Alexander hette och varför jag hade det (han ville se om jag visste vad jag hade satt i munnen på hästen och vad min anledning var). Efter att jag hade förklarat så nickade han och sa att dom/han resonerade på samma sätt hemma i Portugal.

De betten jag vanligtvis använder till unghästar är två eller tredelat med parerstänger (kombinerat med en kapson).

De betten jag använder till de hästar om inte är under inridning är främst: baucherbett (rider mycket raser med höga och välvda nackar), enkla tredelade bett eller kandar.

Kandaret är ett av mina favoriter för det går att vara så himla stilla i handen med det och komma till så mjuk kommunikation. Detta förutsätter så klart att man inte använder det för att dra ihop eller kontrollera hästen. Stången ska användas för att hjälpa hästen att bibehålla en lång överlinje när den börjar samla sig allt mer.

Jag har också stött på flera hästar som haft så dålig erfarenhet av bett (eller rättare sagt ryttares händer) att kandaret blivit en nystart för dom.

Sadel

Ja dom älskade sadlarna. Finns det något vi ryttare avskyr mer än att leta sadel?

Det är ett jäkla helvete (ursäkta språket) och det finns ingen annan utrusning som kan förstöra eller hjälpa både häst och ryttare så mycket som en sadel.

Det är värt att lägga pengar på en bra sadel! Och i min värld på en sadel som går att ställa om (och håller för det länge länge) så att man kan ändra den efter hästen och ändra om den om man byter häst.

Jag har hittills bara träffat på ett märke (som har tre märken som sina) som jag tycker fått till detta riktigt bra. Det märks inte på sadeln att den går att ställa om, det syns inte och hästarna älskar sadlarna!

Ryttare brukar fokusera på om sadel passar hästen eller inte. För mig är det bara halva sanningen. Det är minst lika viktigt att sadeln passar ryttaren. Om inte ryttaren kan sitta bra pga sadeln så kommer han eller hon aldrig till någon bra ridning. Spelar ingen roll hur mycket man tränar och kämpar.

Det går ju att skriva flera uppsatser om sadlar, men det tänker jag inte ge mig på.

Jag önskar att jag kunde låta alla ryttare och hästar få en sadel som passar så man kan få njuta!

Jag har själv nu haft samma sadel i tre år nu. Det är första gången det har hänt någonsin. Jag har alltid tyckt att dom inte passar efter ett tag och fått byta och varit väldigt frustrerad. Korta stunder har jag varit nöjd men sen har det känts fel igen.

Sadeln är visserligen kollad och omställd flera gånger, men jag älskar den och hästarna älskar den och jag hoppas att den är med mig tills jag är gammal och grå!

Så för att summera:

Våga prova och testa när det gäller utrusning. Lär dig vad din häst trivs med och inte trivs med.

Lägg absolut massor av tid på att träna och lära dig, men utrustningen spelar en enorm roll!

Med rätt utrusning har man förutsättningen för att kunna utvecklas, med utrustning som inte passar eller känns obekväm så kommer man ingen vart och i förlängningen brukar hästen få skador (kotledsinflammationer, kissing spines, pålagringar på andra delar av kroppen etc)

Jag tror att alla tränare har gemensamt att man till 99% stöter på samma problem hos ryttarna. Vissa problem som ryttarna själv upplever och andra som ryttarna inte vet om men som gör livet så mycket lättare med ridningen om man kommer tillrätta med det.

Så jag tänkte att jag skulle skriva flera olika delar om de allra vanligaste problemen och hur jag arbetar med dom.

För mig är inte det viktigaste att få en ryttare att sitta eller rida på ett visst sätt. Det viktigaste är kunskapen bakom varför man ska rida, sitta eller inverka på ett visst sätt. Med kunskapen bakom går det fortare att komma tillrätta med ett problem för att hjärnan förstår varför man arbetar med det. Det går också fortare för en ryttare att bli mer självständig, att ta goda beslut om hur man rider sin häst och på sikt kunna arbeta igenom sina egna problem till stora delar.

Del 1: Balans

Här spelar det ingen roll vilken disciplin man tillhör: dressyr, skogsmulle, hoppning, fälttävlan etc. Allt som har att göra med att sitta på en häst är balansen viktig för.

Så fort man "lånar" lite av hästens balans för att man inte klarar av att hålla sin egen så kommer man att förstöra för hästen. Ingen häst kan balansera sig om inte ryttaren är i balans nog för att inte störa hästen. Målet är så klart att bli så balanserad att man kan hjälpa sin häst...men ett steg i taget.

För att kunna vara balanserad på en häst så krävs betydligt mer än det som kallas balans i det vardagliga talet. Det krävs också:

Att man vet hur man rör sig genom sin egen kropp för att ta upp, följa med och "motverka" hästens rörelse

Att man är lång nog i sina muskler, senor etc för att kunna "fjädra" där det behövs

Att kunna göra en sak med en del av sin kropp och en annan med en annan del av sin kropp (koordination)

Att veta hur hästen rör sig under en i de olika gångarterna så att ens egen kropp är beredd på rörelsen

O.s.v

Allt som allt så krävs det erfarenhet för att bemästra balans till häst.

Men (!) grunden kan alla arbeta med oavsett nivå sedan tidigare. Även rena nybörjare kan börja arbeta med det direkt. 

Den övningen jag kommer föreslå kräver dock att man kan sitta till häst i alla gångarter, dock kan man så klart välja att bara göra den i skritt och med hjälp.

Målet är: att kunna stå i lätt sits och växla från skritt, till trav, till galopp, till trav, till skritt utan att behöva sätta sig ner/falla framåt/vingla etc.

Man kan antingen göra det när någon longerar (kräver en sjyst häst som kan växla mellan gångarterna utan att behöva hjälp från sin ryttare och utan att rusa, bromsa tufft, hoppa åt sidan m.m.) eller så gör man det på volt med tyglarna i handen som vanligt. Det man då får vara självkritisk med är att man inte lånar balans i hästens mun.

Man ska kunna göra övningen utan någon kontakt genom tyglarna.

Låter det enkelt?

Jag tror att dom flesta svarar "nja"...några kommer svara "hur svårt kan det vara". Det tar inte många minuter att testa så prova nästa gång du rider. Det är mycket svårare än man tror. Alla ryttare ska kunna göra detta och det går inte att träna på för mycket (jo så klart för hästarnas del så kan man träna för mycket).

Tanken var ju att ge tips och förklara vad jag brukar berätta för ryttare när jag går igenom en övning eller en korrigering:

1. Stigbygelplattorna är din bästa kompis. Alltid. 

Föreställ dig att dom är din kontakt med marken. Dom är marken. Där har du var din balans börjar och slutar.

Plattorna ska ligga under "trampdynan".

Varför? Jo för att foten har bäst stabilitet kombinerat med svikt om den ligger där.

Hamnar plattan längre bak blir foten stum och hamnar den längre fram (på tårna) så sviktar det för mycket och foten börjar lätt kämpa emot för att den vill ha lite mer stabilitet.

Kolla av var du har plattan och be sedan någon att istället hålla i din fot. Ta bort stigbyglarna och låt kompisen hålla foten i positionen där du skulle haft den normalt när du rider (du ska vara avslappnad och inte hjälpa till). Låt kompisen hålla en hand där plattan skulle varit och en hand lätt under hälen. Sen ska du trampa ner, precis på samma sätt som du hade trampat ner i en stigbygel. Om foten inte går rakt ner behöver du prova tills du hittar rätt rörelse. Därför att: om foten åker framåt (vanligast) när du trampar ner så är du bakvikt i sadeln normalt, om foten svajar ut från hästens sida så har du förmodligen lätt för att vingla när du tex rider lätt. Bakåt har jag ännu inte varit med om att någon trampat.

2. I lätt sits så ska ingenting klämma, benen ligger mot hästen men utan att klamra sig fast och utan att lämna hästens sida. Rörelsen som kommer från hästen ska tas upp i ankeln/hälsenan, knäet och ljumske/höft. Minsta lilla någon av dessa delar inte sviktar och fjädrar så kommer du att känna dig som om du ska falla framåt eller bakåt när hästen börjar röra på sig. Hälarna behöver komma ner mer än när du sitter ner (med väldigt korta läder, tex för vissa hoppryttare försvinner just den punkten). Träna på att svikta och känn på det när hästen står still.

3. Lika mycket som axlarna kommer fram ska fötterna komma bak. Annars kommer du konstant att få kämpa med din balans för att din kropp inte kommer i rätt "linje". Här tror ryttarna oftast att fötterna är väldigt mycket längre bak än vad dom är så ibland kan det behövas att någon kollar från marken för att hjälpa till. Testa dig fram och våga överdriva för att hitta rätt. Det kan kännas ovant men det ska inte kännas som att du måste kämpa med dig själv hela tiden. Så fort du känner att du behöver klamra dig fast (och inte bara att det är ovant) så ändra något istället för att fortsätta kämpa med positionen du redan har. Det blir inte mer än fel och av felen lär man sig.

4. Försök att vara nära sadeln trots att du står upp. Du ska nudda sadeln i rörelsen och inte vara så högt över att du inte känner den alls. Men inte så nära att du får hjälp av sitsen.

Sen är det bara att prova och upprepa tills du hittar en lätt sits där du är bekväm och kan göra övningen (i varje gångart hittar man rätt rörelse men det är i övergångarna man verkligen utmanar och tränar upp sig). När du hittat detta så är det en bra idé att varje gång du rider lägga in lite av detta: tex trava av lång/låg och stå upp. Eller varför inte busa lite med din häst och dra någon repa i galopp i lätt sits. Eller träna där det är som svårast: i skritt.

Detta tränar all balans. Det har inte enbart att göra med den lätta sitsen utan tränar dig även till att kunna rida lätt och sitta bättre. Men framförallt så säger det till din hjärna att du har koll på läget: du har balansen som krävs för att sitta kvar även om hästen skuttar till (för att din kropp lägger vikten på stigbygelplattorna och sen sviktar på alla de rätta ställena). Det bygger självförtroende som bygger kroppskontroll och omedveten, kontrollerad följsamhet och rörelse. Med andra ord det som behövs för att kunna utveckals vidare.

Igår följde Lottie med till stallet och filmade lite. Jag tänkte att jag skulle dela med mig med lite klipp av Magnum som både jobbade på bra i seriös form men också fick busa lite. Något han får göra alldeles för lite så när han väl får så blir han väldigt exalterad...nåja jag också. ;)

Vi lekte lite med piaffarbetet.

Det börjar ta sig även om vi fortfarande behöver arbeta på att förfina hjälper och få bättre samspel. Det fungerar fortfarande bäst ur skritten och in i trav. Går jag ur trav in i det har han svårt att komma tillbaks tillräckligt mycket för att det ska kunna liknas med en piaff. Men men Rom byggdes inte på en dag.

Några fina steg finns det allt här i.

Magnum fick lov att leka med något som han tycker är allra roligast i dressyrarbetet: travökningar.
Här fick han lov att trycka på fullt ut vad han kan för tillfället vilket då gjorde att komma tillbaks efter dom inte blev helt perfekt, men pojken kan verkligen röra på fötterna. Älskar att se honom länga!

Bytena som vi arbetat så enormt med att få till börjar äntligen fungera!! 

Vi måste visserligen fortfarande ha lite busläge i för att dom ska fungera så det blir inte helt prydligt, men nu äntligen byter han rent och det blir oftare rätt än fel. 

Sen letade vi fram en liten presenning och roade oss. Jag vet inte om han eller jag hade roligast:

Nu rullar det på i riktigt högt tempo och det börjar bli fullt under första halvåret av 2017. Sista halvan vill jag inte planera innan det kommit ut lite mer tävlingar då jag rättar min planering mycket efter dom.

Det som har varit riktigt roligt var att det damp in ett sponsoravtal i mailen igår!

Eftersom inte allt är klart än med papper så får jag hålla mig lite innan jag ger er lite mer information, men väldigt glad är jag!!

Det kommer bli en vända till Skåne för att ha träningar helgen vecka 14, eventuellt även em/kväll på fredagen. Fungerar allt bra så blir det även en vända vecka 23 och kanske också en vända eller två sista halvåret. Så fort allt är spikat så kommer det ut information på facebook som evenemang.

Helglägren för första halvan av året är spikade och blir:

29-30/4

20-21/5

1-2/7

Det är ett maxantal på 6-7ekipage på lägren eftersom jag vill ha kvalitet och inte kvantitet.

Träningen läggs upp individuellt vilket innebär att i princip alla nivåer kan vara. Vi äter gott och har trevligt tillsammans. Lägren brukar vara väldigt uppskattade (även av mig själv ;) ).

Det börjar fyllas i lite på planeringsfronten med hästarna.
Magnum är anmäld till tävling i Mantorp den 23 februari och Alexander ska anmälas till Kalmar den 19 mars så snart den öppnas. Sen är tanken att jag ska ta med mig bägge till Boxholm den 23 april.

Utöver det så blir det en Julio träning i Stockholm för Magnum i mars och en för Alexander i april.

Magnum kommer relativt snart att prova på en msvb start så vi får känna lite på det och kan anpassa oss. Det ger så mycket mer att få rida en klass på tävling än att sitta och prova hemma.

Alexander kommer förhoppningsvis starta msvc innan sommaren eller precis i början av den om allt går som tänkt.

Jag ska sätta mig och fila på flera blogginlägg om det jag oftast får hjälpa elever med i deras ridning och då kanske specifikt vad jag oftast får hjälpa till  med under de första passen för någon som är ny på att träna för mig. De kommer komma ut här allt eftersom jag blir klara med dom.

Denna fina bilden fick Gunilla på mig och Björk idag när hon var med och tittade på när jag red hennes lilla energiknippe.

Jag och Magnum väntar på att tävlingssäsongen ska börja!

Han är van vid att jag kommer med en massa märkliga förslag så han reagerar aldrig nämnvärt på mina påhitt och det gjorde han inte på det här heller. Även om han tyckte att jag var hemskt onödig ;)

Han är fortfarande så himla fin i ridningen och han känns bara bättre och bättre hela tiden. Kan jag kanske ha lyckats hitta ett koncept som fungerar med hans framben samtidigt som det fungerar för hans överpresterande hjärna? Jag hoppas verkligen det!

Jag undrar om det är någon gång Alexander inte är otroligt snygg!

Här är också en kille som bara känns bättre och bättre. Han känns allt mer vuxen i ridningen och orkar allt mer bara ligga och rulla och upprepa saker om och om igen för att förbättra vissa detaljer etc. Det riktigt kliar i fingrarna på mig för att få känna honom som han kommer att göra om ett halvår när han riktigt förstått vad ridning går ut på.

För min del så tar det lång tid innan jag tycker att hästarna gjort det (vissa gör det aldrig för dom utbildas inte till det). Jag ville både att dom helt och hållet ska förstå alla hjälper, att dom ska förstå att vi hjälper varandra och i det ligger också att det är deras uppgift att hjälpa till att gissa sig till om jag vill något nytt eller förbättra något. Allt för att jag ska kunna få fram något att berömma så vi rör oss i rätt riktning med utbildningen hela tiden.

Jag vill ha hästar som säger: det här fixar jag, det här förstår jag, det här vill jag...kom igen nu gör vi det här och vi gör det på det bästa sättet som bara går.

Inrdning (där de flesta ju säger att hästarna ska förstå ridning) för mig är bara en liten droppe i havet av vad "förstå ridning" (oavsett disciplin) innebär.

Jag och Lottie var och hälsade på Dizzy i torsdags. Magen börjar bli ganska stor!

Det är ca 4 månader kvar nu och jag väntar otåligt. ;)

Madam visade att hon inte tappat stinget och blivit helt mjäkig...jag bara älskar attityden hos henne även om de flesta kanske tycker att hon är lite väl skarp.

Hon tyckte att om vi ändå skulle stå och prata runt henne så kunde i alla fall en av oss klappa henne under tiden. Men hon har ett så märkligt sätt att visa det, och har alltid haft. Hon ställer sig och surar, hugger i luften och ser alltmänt totalt skit förbannad ut. Men så fort man ger henne uppmärksamhet ser hon helt lycklig ut igen.

Det är inte för inte hon fått smeknamn som: pirayan, kobran, primadonnan och bitchen. ;)

Just nu rider jag Björk några dagar i veckan åt Gunilla. Hon är en riktigt rolig liten raggboll som alltid har jetmotorn på. Hennes problem är att coola av och vänta in ryttaren. Vilket i min värld är ett lyxproblem.

Mitt i veckan anlände Rosita för en månad, ca, utbildning. Hon var ju hos mig förra vintern också. Jag träffar Rosita och hennes ägare regelbundet under lektioner, men det var intressant att få sitta upp på henne i ridhuset för det blev så lätt att jämföra med förra vintern och jösses vilken utveckling hon gjort! Hon känns superfin så hennes matte har gjot ett väldigt bra jobb! Rosita har lite tjall med sin höft och det är förmodligen permanent så hon behöver lära sig att hantera det i rörelser och utvecklas och bli bättre. Jag har sen innan flera elever som har samma typ av problem (hästar som inte har ont men som har en permanent rörelsestörning) som blivit hur fina som helst. Det tar lite längre tid än med en som inte har det problemet, men det går att lösa (så länge dom inte har ont vill säga)

En flicka får vara med också.;)
Gunilla, Björks matte, hade kameran i högsta hugg när hon stod på läktaren och fick denna fina bilden:

Björk rider jag lite då och då men nu under en period så har jag henne lite mer intensivt. Hon är en riktigt rolig liten raggboll att arbeta med och vara ute och busa med också för den delen.

Lottie var med till stallet när det var så riktigt, riktigt kallt. Magnum ägnade hela tiden åt att gnälla över att det var kallt (trots varma täcken). Så till slut såg han ut så här medan jag gjorde i ordning honom:

Han hann bli varm, men sen på väg ner till ridhuset (trots att han var dränkt i ett tjockt täcke) så hann han så klart bli lite kall. De få gångerna det har hänt innan har lärt mig att det är inte ens lönt att försöka göra något vettigt innan han fått upp värmen. Så då fick vi detta på film (det är så roligt att se honom så frisk och hel!):

Alexander fick vi på film när han gjorde två ganska trevliga byten. Vi har inte jobbat så mycket med dom egentligen men han har haft väldigt lätt för att lära sig dom. Till skillnad från Magnum som jag fortfarande kämpar med. Ibland får han till dom och ibland inte. Med Magnum så har det blivit så att han har blivit alldeles för bra på den förvända galoppen. Mestadels för att han haft såna problem med sina framben och fått stå i långa perioder och varit behandlad. Det har gjort att jag inte påbörjat något större nytt med honom och då har bytena halkat efter. Det misstaget tänker jag inte göra igen.

Men tillbaks till Alexander:

Han fick också testa den spanska skritten uppsuttet för första gången. Tar nog inte lång tid innan han får ihop det riktigt trevligt:

Januari är/blir en väldigt lugn månad vilket sannerligen behövs. Jag har till och med några få dagar då jag inte har mer än några timmars jobb att göra...dom är visserligen inte många dom dagarna men det hade jag heller inte velat.

Det är skönt att få komma ikapp med sånt där vardagligt som gärna släpar efter när det är fullt ös i schemat. Det känns alltid lite bättre att få gjort sånt även om det inte är livsviktigt på något sätt.

Förutsatt att både jag och pojkarna får hålla oss friska och sunda så kommer 2017 bli ett fullspäckat år framförallt på tävlingsfronten, men så klart också när det gäller träningar. Jag hoppas också att det blir någon eller några uppvisningar under året. Det kommer också bli en del helgläger för de som vill komma och träna utöver de vanliga lektionerna jag har varje vecka.

Förutom att jag ansvarar för att hålla pojkarna i trim och utbilda dom så försöker jag också hålla mig själv i bra form både när det gäller kost och motion. Gymmet gör underverk för min kropp och för min sits!

Jag bör snart kunna komma igång igen och få filmat och fotat lite så det kommer upp lite sånt på bloggen (och instagram och facebook) också. Imorgon ska vi testa att göra spansk skritt uppsuttet på Alexander och kanske kan vi få det på film!

Tävlingsplanerandet önskar jag att jag kunde få spika redan nu (jag har inget större tålamod när det gäller att vänta på sånt även om det egentligen inte spelar någon roll). En tävling som är i juli vill jag alltid på: Uddens superhelg. Detta året så hoppas jag på att både Magnum och Alexander kan komma med dit och gå tvådagars och kanske lilla rundan för Alexander och stora rundan för Magnum.

Jag tränar ju för Julio (Borba) i Stockholm. Dit kommer han 6-7gånger per år.

Men jag hade också velat ha fatt i någon som är helt tävlingsinriktad och som själv antingen tävlar högt eller som dömer högt för att få hjälp med just det petandet på både mig och hästarna. Trixet är att hitta någons om jag känner att jag har samma filosofi som i grunden. Jag har ridit för några som själva tävlar/tävlar svår klass men inte riktigt känt att det stämmer och då blir det ju heller inte den inspirationen och kicken som jag vill ha för att riktigt kunna nörda ner mig i tävlandet. 

Jag älskar att träna och det viktigaste är en bra kommunikation med mina hästar och att dom mår bra, men jag är en person som gillar att tävla för det motiverar mig att bli bättre och att kämpa på. Det är en drivkraft för min del.

Och då inte nödvändigtvis att jag måste vara bättre än någon annan eller att jag prompt måste vinna eller placera mig utan det viktigaste är att jag känner att vi kunnat göra en bra ritt och att vi hela tiden förbättrar oss mot hur vi har varit. Givetvis går ju de bra i hand med bra resultat tävlingsmässigt, men jag tror att det är viktigt att den biten (hur man placerar sig) inte är det viktigaste för då börjar det gå ut över hästarnas välmående istället.

Mycket roligt finns det att planera för ett nytt år och det riktigt kliar i fingrarna på mig.