Igår åkte jag och Dizzy till Vimmerby för att vara med på en träningstävling. Damen blir ju så sanslöst rädd och spänd så fort hon är ute på nya ställen, för all del ibland på hemmaplan också. Om jag är på marken går hon med på precis allt, men inte om jag sitter på. Då är det precis som att hon är helt utelämnad och trissar upp sig något enormt.

Nu gick hon ändå det bästa hon gjort hittills igår (på såna saker), men så har hon också varit i Vimmerby en gång tidigare, så det säger kanskte inte så mycket.

Damen hittade en spegel att stå och titta i när jag skrittade av henne från marken.

Vacker är hon i alla fall gumman, men med alla problem hon har i rygg/länd/kors så är det inte bra för henne att bli så spänd. Samtidigt kan vi ju inte bara vara hemma där hon är bekväm heller.

Magnum älskar barn! Och han vill bara fram till dom så fort han ser dom och om dom kommer fram för att klappa eller bara pilla på honom så står han totalt blickstilla och gör stor sak av att inte flytta på sig för då kan man ju råka skada dom små. Nova som redan är starkt hästbiten fick idag sitta upp en kort stund på Magnum (jag höll ordentligt i henne hela tiden) medan Magnum stod lös på stallgången och tog situationen på största allvar.

Han är också en häst som helt anpassar sig efter ryttaren. När min systerson, på då fem år, red honom förra året så gick han som om han hade ägg på ryggen och travade även med honom på det sättet. Medan han är lite som en tickande energibomb om jag (eller någon annan som är van ryttare) rider honom.

Lilla Myrrha, som stannar till nästa helg på utbildning, gör stora steg framåt i sin utbildning och hennes ägare gör så som jag tycker är absolut bäst: rider en lektion i veckan medan Myrrha är på utbildning. Det gör att dom föjer varandras utveckling bra.

Night Cap går riktigt bra och ska debutera LB på lördag. Vi saknar kanske en liten del styrka för mellantraven än, men annars känns saker rätt så tryggt inför en sån start. Hon är en väldigt mysig arbetsmyra den där tjejen.

Imorgon ska det bli lite "häst-spa" när två av dom ska få lite behandling.

Det rullar på fort nu!

Dagarna börjar runt 06.30 och slutar när det börjar bli mörkt ute. När maj är klart så ska det ha lugnat sig lite åtminstone. Det finns några saker jag skulle vilja ha lite mer tid med under dagarna. Men samtidigt är det kul att köra på fullt ös också. Förutom lektioner och att rida de hästarna som står till försäljning/utbildning så rider jag även andra hästar åt de som är med och tränar för mig. Ett upplägg som jag tycker fungerar riktigt bra. Jag får känna på hur hästarna känns och kan därmed ge mer konkreta tips till ryttarna, men jag får också arbeta med hästarna och sätta dit saker som kanske fattas, pinputsa på detaljer m.m Vilket gör att det blir enklare för deras ägare.

Här är en bild från idag när jag skulle rida Nikele; en "liten" frieser valack som ägaren siktar på msv med.

Det blir en hel del lektioner de flesta dagarna. Idag imponerade lilla Ebba på mig stort. Hon har ju bara ridit "ordentligt" det senaste ett och ett halvt året och är bara 11år gammal. Hon har en riktigt järnvilja och en förmåga att ta till sig förklaringar som jag sällan skådat. För varje steg vi tar framåt så hinner hon lära in det fortare än jag hinner blinka! Hon och hennes lilla Angel kommer bli ett farligt team på tävlingbanorna innan jag vet ordet av.

Lottie var också med idag på henne Nemo, som är under igångsättning. Denna killen lyckades vurpa i hagen för flera år sen och fick en knäfraktur som inte uppdagades förrän två år senare (knäskador bak är ju väldigt svåra och diffusa). Han är lite stel, men det är nog också allt man kan klaga på. Idag var dom väldigt prydligt matchade med samma hårfärg (vilket dom ju alltid har) och i grönt:

Igår hade vi miljöträning i Brotorp. Det var en härligt gäng människor som träffades och tränade ihop och bara umgicks. Jag plockade med mig Dizzy och jag tror aldrig jag har sett en häst så rädd som samtidigt stod still. Hela hästen skakade i flera minuter i omgångar. Och då var det inget speciellt vi tränade med egentligen. Det som var läskigast by far var flaggorna som stod nedstuckna i hinkar. Men mot slutet kunde jag rida med dom, även om jag hade dom delvis upprullade.  Presenningen på marken klarade hon av bra och travade gladeligen över. Ljud (skott, megafon m.m.) gick hur bra som helst. Vita, stora säcka som hände på staketet och låg på backen gick också bra.

Men vi behöver göra det många gånger om!! Hon blir så himla rädd så fort vi är ute på nya ställen, vilket så klart gör att hon på tävlingar blir jätte spänd, vilket absolut inte är bra för hennes kropp!

I helgen var jag på första riktiga tävlingen för i år. Detta med Night Cap S och Distinguida. Vi hade även med oss Magnum som Julia tävlade i ena laget för Falken.

Det var både Nights och Dizzys första dressyrtävling och Magnum och Julia gjorde sin första start ihop.

Night var visserligen något spänd i första klassen (LC:1), men det var framförallt för att någon lyckades välta ner en stege från väggen på läktaren precis när vi kollade in läget där (innan startsignalen). Hon gjorde ändå sin start bra och landade på 64,074% och hamnade på en tredjeplats vilket var precis utanför placering.

I andra klassen (LC:2) gick hon på 67,333% och knep en andra plats! Duktig flicka. Hon kan ändå bättre, men nu har hon förstått vad det handlar om med vita staket och att prestera i dressyr.

Issa, hennes ägare, gjorde detta fina collaget från fimen: 

Filmen från LC:2

Eftersom det nu gick så bra med damen på tävling (och hon fortsätter bara att utvecklas i en rasande fart) så kommer hon få gå lite fler tävlingar innan hon ska ut på annons. 

Dizzy tyckte att allt var jätte läskigt inne på banan och när hon blir sån så är det ben precis överallt och smeknamnet "elvispen" känns väldigt rätt på henne då (ett smeknamn hon fick på en träningstävling när hon var på ungefär samma sätt). Hon var väldigt söt när hon tittade förskräckt på precis allting och om hon hade fått gå två klasser hade hon kanske kunnat komma till lite avslappning, men eftersom hon inte är i full gång så ville jag bara låta henne gå en klass. Hon tog sig ändå runt på 59% och de få stegen som hon faktiskt var avslappnad under själva tävlingsritten så kändes hon väldigt bra. Hon ska åka på en träningstävling nästa onsdag och sen på nästa tävling 10/5 där hon får gå två klasser. Allt går ut på just nu att miljöträna, inte tävla. Vi ska också försöka ha lite skrämselträning på hemmaplan så hon slipper bli så uppskrämd när vi åker iväg.

Från protokollet (storleken på bilden blev antingen för liten eller för stor):

Magnum och Julia hade inte sin bästa stund ihop och får träna lite mer hemma för att hitta varandra helt. Han må se enkel ut, men det är han inte alltid, speciellt som han måste hamna i helt rätt läge för att allt ska stämma. Och eftersom han är så känslig så kan man inte pressa honom framåt om han blir lite tveksam. Men dom kommer på det med lite fler träningar.

Jag hade ett kanon träningspass med pojken idag och han känns så himla fin. Inget tandgnisslande och han kommer mer och mer tillrätta med bettet och känns avslappnad och fin. Några veckor till så ska det nog kännas helt fantastiskt! Jag kunde inte låta bli med att anmäla honom till en LA:3 i Gamleby 17/5. Det är ju bara två mil bort och en sån klass kommer han vara mer än tränad för vid det laget. Nu är det bara att fortsätta hålla tummarna för att han fortsätter att hålla med sin jäkla vänster framkota.

I torsdags kväll drog tävlingslägret för barn och ungdomar igång och det håller på till söndag eftermiddag där det under söndagen avslutas genom en träningstävling i dressyr och en i hoppning. Jag har alltid max sex ekipage/personer på lägren eftersom jag tror fullt och fast på att kvalitet i träningen går före kvantitet.

Igår red dom varsitt 45minuters pass med individuell träning. Idag ska dom rida två stycken gruppträningar vardera, den ena med dressyrfokus och den andra med hoppfokus.

Utöver det är det lite frågesport och med det teori, lek och bus, film och godis.

Till veckan så kommer det hända en del. På torsdag är det en träningstävling i dressyr hos Falken som i alla fall en av hästarna ska vara med på. På lördag tävlar Falkens ponnylag andra omgången av division II (på hemmaplan) och för oss i storhästlaget i dressyr så går första omgången av division III på söndag i Hultsfred.

Julia kommer låna Magnum till det (han får starta en klass så att han inte går mer än vad han ska just nu), Dizzy kommer jag själv att ha till en klass (av samma anledning) och Night kommer att gå två klasser.

Med Dizzy tror jag mest att det blir miljöträning...jag har ingen större förhoppning om bra resultat. Night, som adrig tävlat dressyr innan, ska bli kul att ta ut. Hon känns i alla fall väldigt bra på hemmaplan.

I torsdags var jag i Valstad (Gamleby) med bägge hästarna för att provrida ridhuset då jag funderat på att flytta hästarna dit. Hästarna fungerar jätte bra på Falkens banor, men inte alls i ridhuset i Frösvi. Dom bara går och bromsar och då är det helt meningslöst att ha dom i närheten eftersom jag absolut vill ha ett ridhus att tillgå. Fungerar inte underlaget så är snart hästarna trasiga igen.

Hästarna gillade verkligen underlaget i Valstad (även om grejer på väggarna här och var var jätte läskiga) och storleken på det är ju underbart. Jag slipper sitta och svänga, svänga, svänga.

Jag fick hjälp av Ebba som hästskötare och hennes mamma följde snällt med och filmade eftersom jag själv ville få en liten filmsnutt på dom vardera att kolla på. Dom är ju bägge fortfarande under igångsättning, lite svaga och vi har inte petat detaljer knappt alls. Om inte annat är det kul att kunna kolla på och jämföra med längre fram.

Magnum har jag haft problem med att han gått och gnisslat tänderna konstant (på filmen är han lite spänd på det nya stället), men i torsdags så gjorde han det betydligt mindre och igår när Julia hade honom på sitt pass på tävlingslägret så gjorde han det ännu mindre. Så förhoppningsvis är det på väg att ge med sig. Han hade också blivit mycket mjukare och mer sig själv igår. Så det går fort med honom nu.

Han ska bara få fortsätta att hitta tillbaka till sig själv och när han känns helt tillfreds så fortsätter jag att utbilda honom längre.

Filmen på Dizzy. Första gången jag provar att sitta ner på henne på väldigt länge. Hon är lättare att sitta på nu efter behandlingarna under vintern. Sen kommer hon aldrig att vara en lätt häst att sitta på p.g.a att hon har en stor ryggsving. Men med med styrka, balans och smidighet så kommer det att blir bättre.

Mot slutet så testar jag att rida på tränsbett, vilket inte har gått tidigare. Skritt och trav under vintern har jag testat någon gång, men det har aldrig känts bra. Nu börjar det i alla fall finnas en grund vi kan arbeta ifrån och förbättra tills hon är tillfreds.