Remont -  utbildar dig & din häst!

Alla inlägg under augusti 2015

Av Renee Knutson - 29 augusti 2015 20:23

Även lördagar kan bli helt vanliga jobbdagar och jag tänkte dela med mig av hur det kan se ut.


* Dagen började 06.00 med frukost, därefter åkte jag till Gamleby och konditionstränade i motionsspåret.

* Night och jag njöt sedan av en bustur i skogen där överskottsenergin var relativt hög och jag fick många skratt under turen. Hon är en riktigt mystjej.

* Ebba och hennes mamma Erica hann anlända medan jag var ute med Night och kort därefter var det dags för lektion för Ebba och Invasor.

* Magnum hade vilodag (även om han inte höll med mig om att det var planen) så jag och Dizzy tog också en tur ut. Vi intervalltränade i galopp och sen tog vi en busrunda över lite stockar som ligger så bra utplacerade att hoppa över.

* Lunchdags som oftast intas i sadelkammaren med en bok i ena handen.

* Dags att köra åt hemmahållet även om första stoppet var hos Lottie och lektioner med henne Mancha och Nemo. För Mancha så var det ren "bebis" ridning och för Nemo fokus på lösgjordhet.

* Därefter var det Annettes tur på min hemmplan. Hon och Rosita fick fokusera på kontroll och kroppsmedvetenhet.

* Ebba red sedan ytterligare en lektion i Frösvi. Denna gången på hennes lilla söta Angel. Att få flyt och stabilitet i ridningen (samma takt och tempo om och om igen) låg fokus på denna gången. Samt att inte fastna och bli hård i handen.

* Tillbaks till Brotorp och hemmaplan där jag red Lenas Nikele som jag gör med jämna mellanrum. Jag red honom även igår och då var fokus på lätthet för hjälperna och lösgjordhet. Med det i bagaget så fokuserade vi idag på enkla byten och travökningar.

* Sista lektionen tog Lena och Blinka (eller Blondie som jag kallar henne) där det var fokus på hur man börjar utbilda en nyinriden häst.

* Från ca 19.00 så har jag ägnat mig åt att duscha, diska, tvätta, springa runt runt och ordna med papper som både bara ska in i pärmar men också som ska till revisorn. Lite allmänt fixande och donande på datorn. Strax är det dags att gotta ner sig i soffan.


 

 


Det är så kul med variationen som finns. Både i ålder och kunskap hos ryttarna men kanske framförallt hos de olika hästarna.

Idag har det på lektionerna varit:

PRE Partbreed

PRE

Svensk Ridponny (lite övervuxen bara)

Frieserkorsning

Liten söt ponny med okänd härstamning

Frieser modell enorm

Ardenner


Från ren bebisridning upp till byten och travökningar.

ANNONS
Av Renee Knutson - 24 augusti 2015 21:16

Igår gick första omgången av division II ponny hoppning av stapeln på vår hemmaplan. Falken hade med ett lag där 3 av 4 tränar för mig regelbundet. Jag som stod som banchef + flaggade och var så upptagen med att titta på deras ritter att jag nästan glömde bort mitt eget jobb. När jag själv tävlar är det sällan nerverna känns av, men när det är någon som tränar för mig (speciellt de som inte är vuxna ännu) så blir jag nervös och vill hemsk gärna hjälpa till.


 


Tjejerna gjorde jätte bra ifrån sig och hamnade som delad etta med två andra lag (totalt åtta lag). Bara att hålla tummarna för att det går lika bra i de kommande två omgångarna.


För vår del så är det ju inte förrän 12/9 som vår nästa omgång går (och då i dressyr inte hoppning). Lilla Isor bör kunna höja sin procent en del. Både för att han nu hunnit få en till behandling (han har ju varit väldigt sned och låst) och för att vi får några veckor till på oss att bygga styrka, kondition och bli allt mer rörliga. Han kommer dessutom då att gå en förklass vilket förhoppningsvis gör att han inte blir så taggad som han var i första halvan av lagklassen sist. I samband med den tävlingen så kommer han även att flytta hem till Ebba som ska ha honom på foder.

Därmed kommer jag också ha tid med ytterligare en utbildningshäst.


Magnum och Dizzy har också fått behandling och på Dizzy så hittade vi en liten låsning (om det nu var det det var) mitt på ryggen vilket kan förklara att jag känner att det tar stopp i ryggen på henne ibland och att jag inte tycker att hon lyfter ryggen bra nog när man trycker med fingrarna under magen på henne. Redan idag (behandlades i fredags) så lyfter hon betydligt bättre när man trycker och jag kunde också se idag när jag tömkörde och arbetade vid handen att ryggen svingade betydligt bättre och kom upp mer.

Magnum fick en allmänbehandling och är lite stel och stum i hela kroppen, men inte låst på något ställe. Han ska också få lite olika tillskott för bland annat levern och magen. Han har ju fått så mycket mediciner senaste året att kroppen tagit lite stryk av det och han känns också lite oelastisk i ridningen än så länge. Men han har ju heller inte varit igång så länge.


Night rullar på som hon gjort tidigare. Eftersom hon är dräktig så kan hon inte behandlas vilket också gör att den snedheten som blev kvar fortfarande finns kvar, men det verkar inte vara något som bekymrar damen jätte mycket heller för den delen. Hon har gått ner lite i styrka och kondis över sommaren eftersom hon ju fått vara på stationen m.m och då har det automatiskt blivit så att hon trappats ner lite, men nu håller jag på att bygger upp det igen och sen får vi gradvis trappa ner när hon börjar bli större om magen. Nu hoppas vi att hon fortfarande är dräktig runt 90dagar lite längre fram.


Lilla, underbart vackra, Lexi kommer snart ut på annons!

 

 

 


Lexi är verkligen sina föräldrar upp idag: enormt tillgiven och social och med ett psyke som är så stabilt att hon kommer bli en fullkomligt underbar ridhäst. Dessutom verkar hon vara väldigt lättlärd och nyfiken på allt nytt.

Jag kände ju både hennes mamma och pappa väl. Hennes pappa var avelsgodkända PRE hingsten Decomiso som jag red under flera år. Underbart vacker och en kille som jag verkligen älskade att arbeta med. Vi hade mycket kul ihop:


På ett Championat:

 

 



På en träning inriktad på tornerspel:

 



På en uppvisning i Landskrona framför en relativt stor publik:

 



Jag har flera helt underbara bilder på Deco och jag kommer aldrig att glömma den hästen!!

Man kunde hitta på precis vad som helst med honom. Han ställde upp i vått och torrt och gjorde alltid sitt bästa. Han var, precis som Lexi är, underbart social och kunde mysa hur länge som helst.


Esther, hennes avelsgodkända frieser mamma, har jag tyvärr betydligt färre bilder på. 


Esther och jag någon varm sommardag för många år sen:

  



Esther på äventyr med sin ägare:

 

 


Esther är också en sån häst som man kan plocka med på precis allt och hon bara köper det rakt av utan att vara tittig eller hetsa upp sig. Hon (och även Deco) är så enormt mån om att vara tillags och gör hellre för mycket än för lite.

Dessutom är även hon helt fantastiskt vacker. Så Lexi har helt klart bra föräldrar att brås på och hon kommer bli en väldigt bra, cool, energifull och lättlärd ridhäst åt någon lycklig ny ägare.




ANNONS
Av Renee Knutson - 17 augusti 2015 21:30

I lördags gick vår första omgång av division II storhäst dressyr.

Lilla Isor fick vara min följeslagare och det kändes inte allt som en pjåskigt samarbete mellan oss. Vi har lite kvar att arbeta på men det tar sig. Han har börjat förstå/hitta längningarna, men har fortfarande lite problem med sitt höger varv.

Isor, Magnum och Dizzy ska alla behandlas med massage och akupunktur på fredag så då hoppas jag att vi kommer åt lite till av Isors snedhet. Mycket av hans snedhet försvann sist och en hel del till har försvunnit med ridning.




Nästa omgång för laget är den 12/9 då det går i Västervik. Då ska även Dizzy med (dagen efter) och gå utom tävlan (om jag inte får ett nej på det så klart). Ebba ska också med hennes lilla Angel.


Det kom en kul liten artikel om lägren i tidningen för några dagar sedan:

 


Det blir ju under september två stycken tantläger till och ytterligare ett tävlingsläger under höstlovet. En del av platserna är redan uppbokade.

Av Renee Knutson - 14 augusti 2015 20:40

Ibland rullar det på bra. Tantlägret hamnade ju i Västerviks Tidningen och tävlingslägret kommer att komma i Västerviks Posten. Tjejerna fick bli lite intervjuade och vara med på bilder.


Under lägret har vi haft jätte kul även om vi denna gången bara var tre deltagare. Nästa läger blir under höstlovet.

 


Tove var med på sin Rush som tillsammans siktar in sig på hoppningen.

Ebba var med på sin Angel som tillsammans siktar in sig på dressyren.

Sandra var med på Chiefen som också siktar in sig på dressyren.

När jag har lite mer tid ska jag ladda upp lite korta klipp från deras avslutande dag när dom hade träningstävling i dressyr och hoppning.


Förutom ridning så har vi så klart också gjort annat. Badat, spelat kubb, kortspel och sett på film. Och ibland har det varit allmänna skratthysterier som smittat av sig väldigt mycket.

 




Under nästa läger tror jag att vi skippar badningen i alla fall ;) Lite kallt i slutet av oktober.

Efter lägret begav jag mig till gymmet och därefter red jag Dizzy ihop med Julia som red på Isor. Dizzy som stått lite mycket denna veckan hade energi så det banne mig sprutade ur öronen på henne och hon lär få ha lite uppdämd energi några dagar till då tiden inte riktigt räcker till. Men från måndag så återgår mitt schema till det normala...vilket iofs alltid är full rulle (och jag älskar det), men jag hinner med hästarna som jag vill.


Jag och Magnum var ute i skogen och skulle ta det lite piano...men han hade andra idéer och på hemvägen var det mitt tålamod som tröt rätt bra. Men vi kom hem efter mycket om och men. *tog ett djupt andetag och räknade till tio....så där en 30gånger* Tur att jag älskar den lilla hästen till förbannelse.


Imorgon är det tävling med Isor då vi har vår första lagtävling i division II. Jag är glad om han går på vettiga procent. Allt annat är bonus.

Av Renee Knutson - 12 augusti 2015 19:49

Som enskild ryttare så är det inte så ofta man stöter och blöter återkommande problem, sin sits, att man har svårt att minnas övningar, problem med koordination m.m med mer än ett fåtal andra personer och då inser man sällan att nästan alla nojar över precis samma saker...och vet ni? Även dom som ser ut att rida perfekt nojar över samma saker.

Det inser man relativt snabbt som tränare. Jag träffar så många olika ryttare i blandade åldrar och ryttare med olika fokus på sin ridning och ryttare med helt olika bakgrunder och då får man varje dag höra samma nojor om och om igen.
Inte för att det gör mig någonting för alla ryttare behöver i princip jobba på samma saker bara på olika sätt och på olika nivå.

MEN...det är viktigt att man vet att alla andra som rider (och som försöker utvecklas) har samma tankegångar som man själv och ser på sig själv på ungefär samma sätt som man själv gör. Det gör att man kan hantera sina egna tankar bättre och på det sättet få en chans att utvecklas utifrån ens egen förmåga.


Jag tänkte skriva ner lite återkommande tankar som kommer under träningar från nästan alla elever.


* Problem att koordinera

Vi arbetar t.ex med en skola som är ny för ryttaren och att då lyckas kombinera dom "nya" hjälperna samtidigt som man känner in den nya rörelsen och försöker hjälpa hästen är inte lätt (och ryttaren har kanske upplevt samma känsla i allt som är nytt under tidens gång). Men av någon anledning så dum-förklarar vi oss själva när vi inte direkt (eller på ett par försök) lyckas. Och frustrationen brukar öka på under de kommande passen då hästen börjar förstå men ryttaren fortfarande inte helt har lyckats lösa det.

Dessutom återkommer alltid det gamla grundproblemet (alla har ett) när man börjar med något nytt och då får man arbeta igenom det IGEN. Alla blir frustrerade över detta. Men våra kroppar är inte så snabba på att lära in och alla har olika lätt att lära och är olika bra på olika saker.


* Sitsproblem

Förutom att vi ska arbeta in en god sits så har vi ofta problem med olika snedheter och vi återkommer också till vårat grundproblem som jag nämnde ovan. För någon kanske det är att man spänner sig i axlarna, eller att händerna börjar fippla eller att man börjar sitta och klämma med skänklarna. Och på precis samma sätt så vill ha ganska snabba resultat och även de med lite mer tålamod brukar inte ha tålamod nog när det gäller arbetet med sitsen.
När vi dessutom fått rätt på ett problem, eller kanske bara ha utvecklats sitsen normalt, så får vi fortsätta med nästa problem/utveckling och så får vi ju hålla på under hela livet eftersom vi aldrig är full lärda.


Lösning på de två ovanstående problemen?

För att komma tillrätta med sitsproblem eller koordinationsproblem så använder jag själv denna metoden:

1. Vad är problemet? (här kan man helt klart behöva en tränare som bollplank)

2. Vad finns det för lösningar på problemet? Alla lösningar sker heller inte till häst vilket vi gärna tror.

3. Hur lång tid är rimligt att det tar att lösa problemet och hur kan inlärningskurvan se ut under den tiden (den går aldrig stadigt uppåt)

4. Kan jag förvänta mig att problemet återkommer allt eftersom man lär in nytt?


(Om någon vill skriva några exempel så kan jag försöka stoppa in dom i den "ekvationen" och komma med lite svar om hur jag hade arbetat med det)


På det sättet så slipper man all frustration och stress. De två sakerna förstör inlärningen och gör den mycket långsammare än vad den kunde vara. Genom att ha en plan och framförallt en tidsplan så gör man att allt går mycket fortare i utvecklingen även om det känns som lång tid när man gör upp sin plan.



* Att inte förstå övningen

Här måste jag säga att jag älskar att arbeta med de som kommit över pensionsålder för dom har redan insett att man under livets gång ska ta lite tid på sig att gå igenom det man behöver hjäp med att förstå. Dom har inte så stor prestationsångest och det gör också att dom oftast får till övningen snabbare än vad någon annan hade gjort som bara hade ångat på in i övningen. 

Det är ju också så klart så att ju mer van man blir vid att rida för tränare och för den tränaren man har, ju lättare blir det.

Men dom flesta har problem med att få övningarna rätt i huvudet direkt. Och i alla fall jag ser hellre att en person frågar tio gånger och får till övningen än att personen utgår från att dom förstått och sen gör den lite fel och jag får rätta, rätta, rätta. Givetvis vill jag rätta och hjälpa till i övningen men helst med annat än själva vägen (tex) som övningen går i.


* Glömma bort efter att man en gång lärt sig det

Här tänker jag då speciellt på olika skolor och gärna diagonal slutan som brukar slå knut på folks hjärnor (jag blir faktiskt förvånad de gångerna den går smärtfritt att lära in). Oftast går man igenom den och ryttaren lär in den på ett pass eller två, men sen blir det någon härdsmälta på vägen och man blir totalt förvirrad. Och det är viktigt att veta att detta gäller dom flesta och att det är okej. Det ingår i en inlärningskurva! Och det behöver inte ha med ridning att göra. Man måste inse att vår hjärna lär in på ett visst sätt och det är aldrig i en stadig kurva uppåt.



Jag hoppas att detta kan hjälpa någon med sina tankenojor.

Ge er själva tid, bar objektiv och lagom självkritiskt.

Ha förståelse för att ni har en kropp som ska förstå vad er hjärna vill.

Sikta på mental och fysisk avslappning för bra inlärning.

Av Renee Knutson - 10 augusti 2015 14:29

Lördag och söndag har det varit tantläger här i Brotorp utanför Hummelstad. Väldigt praktiskt att ha hästarna precis utanför dörren. Vädret var väldigt samarbetsvilligt, om än kanske något varmt. Hellre det än spöregn i alla fall.


Lägret var fullt med sex deltagare och som vanligt under tantlägren så är åldrarna väldigt varierande (från 17år och uppåt detta året) och ryttarna har utöver det väldigt olika utbildningsnivå. Tillsammans med att hästarna är helt skilda raser, storlekar och med olika utbildningsnivåer så blir det alltid mycket att lära för alla. Mitt jobb blir dessutom så väldigt intressant när jag får variera lektionerna och sätter jag förklarar saker på.

Alla ryttare har olika sätt att förstå och lära sig. Precis som vi är i övriga livet. Mitt jobb som tränare är att förklara på ett sätt som ryttaren kan ta till sig. När jag har en ny elev så tar det ibland en liten stund innan vi hittar samma språk, medan med de som varit med ett tag så har vi liksom "kommit ihop oss" och förstår varandra.



Ett kollage med alla samlade på översta bilden (mitt emellan två grupplektioner med vardera 3 ekipage i varje).

Från vänster till höger på bilderna nedanför: Lena och hennes frieservalack Nikele, Rehnee med sin halvblodsvalack Presley och Jenny på mitt PRE sto Distinguida (Dizzy).

 




Nedan den lilla tidningsartikeln som kom ut i Västervikstidningen (jätte kul att dom väljer att skriva om något sånt här). Längst upp till höger Julia på PRE valacken Invasor (som Ebba ska ha på foder från hösten) och Lottie på hennes överväxta svenskaridponny valack Nemo (Lottie var precis klar med sin lektion och Julia skulle precis börja med sin). Nere till vänster: Jenny på sitt friesersto Fedora.


 



Under tantlägren så rider varje ekipage två enskilda pass och ett gruppass. Gruppassen ligger sist under helgen och görs i lite mer makligt tempo (hästarna brukar vara lite matta) med fokus på sits, att kunna känna och på små detaljförändringar hos ryttaren. Under dom blir det även automatiskt att lite mer tankar kommer upp och diskuteras igenom.

Alla får träna utifrån sin egen nivå på passen och är genomtänkta så att det inte blir för mycket av någonting under helgen (för hästarnas skull).


På lördagen hinner vi också alltid med teori och också lite drinkar och snacks utöver den vanliga maten.

Denna gången kom dessa punkter med under teorin:

* Hur hästar lär in

* Att bygga upp utbildningen som en pyramid

* Vikten av framåtbjudning (och vad som inte är framåtbjudning)

* Handens enorma genomslag/viktighet

* Hur vi sitter olika rakt fram och på böjda spår

* Bär respektive skjutkraft: hur ändras ryttarens höftrörelser



Jag glömde tyvärr att filma alla och fick egentligen bara filmat två stycken.

Jenny på Dizzy som går från en svag sluta in i en svag skänkelvikning (och allt eftersom hon upprepade fick hon lite mer av Dizzy).



Lena på Nikele som här tränar på förvänd galopp - skritt - rättvänd galopp. I detta fallet så är det deras svårare varv.


 

Lena har haft en stroke vilket också gett nedsatt nervfunktion. Om ni tittar lite noggrant när hon kommer över i den rättvända galoppen så kan man se att höger benet inte kan trampa ner i stigbygeln och det benet är också svagt.

När jag träffade Lena var detta en av de första sakerna vi fick börja jobba med...eftersom det inte går att förbättra den högra skänkeln så la jag fokuset på att ta bort lika mycket från vänster skänkeln i styrka (så inte Nikele gick på sned) och att få till den mentala biten: det gör inget att höger skänkel är som den är...det går ändå och det går hur bra som helst ändå.

Dom var redan då rätt långt komna i sin utbildning (även om Lena kanske inte alltid höll med mig om den biten) och nu är dom igång med en bra förvänd galopp, början till galoppiruetter, lite piaff ansatser och passagen sätter dom sedan tidigare. (att skriva om Lenas problem med sitt ben har jag så klart frågat om lov om först)


I nästa blogginlägg (imorgon hoppas jag) tänkte jag att jag skulle skriva om dom många (likadana) tankar som nästan alla olika ryttare har om sin egen ridning och hur det påverkar ridningen. Men också hur man kan gå tillväga för att vända på en allt för kritisk tankegång om sig själv så att man istället kan fokusera på att utvecklas. En del av det kritiska, tex, som också står ovanför om Lena: att istället för att känna att ena sidan hela tiden inte räcker till så vänder man på det och ser till att den starka sidan gör lika lite som den svagare och så har man (med lite tid) löst det problemet.


Nästa tantläger är den 19-20/9 på begäran och jag ska strax ta tag i att lägga ut om det på facebook och att messa ut om det. Men från start är 3 av 6 platser bokade.


På tisdag är det dags för tävlingslägret som också kommer att vara här i Brotorp med avslutning med en träningstävling i både hoppning och dressyre hos Falken. Dit har jag ju bara 1,5km.



Av Renee Knutson - 7 augusti 2015 16:02

Jag tänkte då och då ta lite kort ur teoridelarna som varit under lägren. Eftersom jag har en tendens till att inte sluta skriva när jag väl börjat (och tiden räcker inte riktigt till för det) så tänker jag bara plocka ut korta bitar varje gång.


Denna gången tänkte jag skriva om ryttarens blick och en bit som man kanske normalt inte blir tjatad på om.

Att man ska lyfta blicken vet vi alla och alla får höra det med jämna mellanrum. Det är ju av den enkla anledningen att vi helt enkelt sitter bättre och kan röra vår kropp bättre med en lyft blick, vilket jag skulle kunna skriva ett eget stycke om.

Men...jag tänkte gå in på en annan bit med blicken: att titta dit man är på väg kontra att titta dit hästen tittar/ska titta. Låter som en bagatell? Det gör dock en enorm skillnad.

Inom tävlingsdressyren ska man titta dit man är på väg, inom den klassiska dressyren tittar man dit hästen tittar/ska titta. Jag tävlar visserligen men jag har min grund i den klassiska dressyren och det är också den jag utgår från i mina lektioner. Just när det gäller detta med blicken behöver jag dock inte göra mer än att testa utan häst för att veta att den klassiska vägen är den rätta (om inte annat så för mig själv).


Så varför ska man titta dit hästen tittar/ska titta?

Mycket av det man rider är samma sak:

Rider man rakt så tittar man rakt fram, rider man på en volt så tittar man lite åt sidan (åt det hållet man är på väg) etc. Men i rörelser som t.ex öppna och skänkelvikningar så är det skilt vart hästen tittar och vart vi är på väg. Och det är där det börjar spela roll!

Föreställ dig att du rider en öppna på spåret. Hästen tittar in i banan och du tittar (automatiskt) dit ni är på väg = längs spåret. I en öppna spelar det väldigt stor roll hur ryttarens höfter är vinklade och tro det eller ej men blicken påverkar höfterna.


Vill du testa?

Ställ dig upp med fötterna axelbrett isär och böj lätt på knäna. Slappna av och låt kroppen röra sig som den vill. Titta rakt fram, vrid blicken åt höger, titta rakt fram, vrid blicken åt vänster. Upprepa tills du känner vad som händer i din kropp. När du tittar åt höger så kommer höfterna också att vinklas åt höger.


Så i en öppna hur vill vi då att höfterna ska vara riktade?

Många har problem med att höstens yttersida smiter igenom (ytter bog) och hästen blir då lite avknäckt i sidled (runt bogen) och får inte under sig innerbak på rätt sätt. Man kan fortfarande göra öppnor på tre eller fyra spår utan problem men man får inte lyftet och bärigheten fullt ut. Detta kan man även se på höga nivåer.

Om du tittar rakt fram så kommer dina höfter att vara rakt fram (till större delen) och då vill hästen anpassa sig så att den är mitt emellan trycket från dina sittben och dina lår...alltså kommer bogen hela tiden söka sig utåt mot väggen och ryttaren får sitta och parera med yttertygel och yttervad mer än nödvändigt.

Om du tittar åt samma håll som hästen ska tittar så kommer höfterna att vinkla sig så att dom också pekar in i banan. Helt plötsligt så kommer dina sittben och dina lår att be hästen att gå lite in i banan under dig. Då kommer hästen (och ryttaren) i en bättre balans och man slipper kämpa med en massa extra hjälper.



I en skänkelvikning har vi lite motsatt problem.

Föreställ dig att du vänder in på medellinjen och gör en skänkelvikning ut till spåret.

Det största problemet i en skänkelvikning? Att bogen sticker före (eller att bakdelen inte hänger med) och hästen blir böjd som en banan. Ryttaren kontrar då oftast med att hålla emot på innertygel och så blir bananen ännu mer böjd.

I en skänkelvikning tittar hästen relativt rakt fram (mot kortsidan i detta fallet) hela tiden medan ryttaren automatiskt tittar åt det hållet man ska komma ut.

Vi vill att hästen ska kännas väldigt rak i sin kropp och samtidigt tvära ut mot väggen. Detta gör att ytterhöft/skänkel blir enormt viktig i hur den ligger an mot hästen. Vad händer om du tittar åt det hållet ni är på väg? Höften vrids på det hållet och då öppnar sig hela ytterskänkeln en aningen och hästen kommer direkt att söka efter att hamna mitt mellan sittben och lår. Resultatet? Hästen smiter igenom på yttersidan och ryttaren får lägga till flera andra hjälper för att försöka reda ut situationen och då har vi betydligt tyngre ridning än vad vi vill ha.

Om vi då istället tittar rakt fram (mot kortsidan i detta fallet)? Då kommer höfterna också att peka rakt fram och bägge låren kommer ligga lika nära hästen. Om vi då utgår från att ryttaren inte har ett mothåll på innertygeln (utan istället tar lätta förhållningar, om det behövs, på yttertygeln) så kommer hästen att hålla sig rak under ryttaren (inom dess förmåga att tvära för dagen) och så har vi löst det problemet.



Jag är detaljnörd ut i fingerspetsarna och älskar att arbeta med sånt här. Både hos mig själv och andra. Alla små, små detaljer som man inte tänker på (och som en väldigt talangfull ryttare gör av sig själv) inverkar så enormt på våra hästar som för mestadels av tiden bara försöker göra oss till lags. Just detta med att fylla ut det utrymmet vi lämnar öppet är dom extremt duktiga på och något vi kan använda oss av. Även vid framåtbjudning, längning, samling etc. Men det är ett helt annat inlägg ;)

Av Renee Knutson - 6 augusti 2015 20:43

Snart är det dags för två läger efter varandra.

Till helgen är det ytterligare ett "tant"läger som är fullbokat och även det som var tidigare i år var ju fullbokat. På begäran kommer det bli ännu ett den 19-20/9.

Snabbt efter det så är det ett tävlingsläger för barn & ungdomar där det fortfarande finns några platser kvar.

Bägge lägren brukar vara enormt roliga att hålla i och jag roar mig nästan lika mycket som deltagarna.

Jag tänkte också att jag ska få tiden att ta med lite urdrag ur teoridelarna på alla läger så att jag kan dela med mig lite här på bloggen.


Sista helgen i juli så hjälpte jag till med att hålla lektioner på Falkens stora ridläger. Flera av dom som var med kände jag sedan innan och det var roligt att träffa dom igen.


Under veckan har jag varit med på en lagträning med lilla Isor.

 


Den 15/8 ska han starta första lagklassen och får även senare gå en lagklass den 12/9. Tredje och sista omgången hoppas jag att Magnum kan gå (då bara starta en klass) för då ska han vara hyffsat fullt igång. Isor ska ju till Ebba i september.


Magnum är spännande ute just nu. Han skulle ju aldrig uppföra sig på ett sätt som äventyrar ryttaren men han får totala frispel ibland och jag kan nästan inte låta bli att ramla av för jag skrattar så mycket. Det är ju även synd om honom som är så frustrerad att han måste få konstiga utlopp för det men samtidigt så har han så mycket livsglädje (och så många lustiga ljud för sig) så jag kan inte låta bli att börja skratta. Jag får helt enkelt göra så att jag sitter av när han börjar så att han får lugna ner sig. Och sen får jag sitta upp igen. Om någon vecka ska jag väl kunna rida en runda på honom ute utan att behöva sitta av. I ridhuset går det i alla fall bra även om han kan busa där också, men där lugnar han ner sig direkt igen.

 

Presentation

Välkommen till Remonts blogg. Titta gärna in på www.remont.se för att läsa mer om mina tjänster.

Jag arbetar med att utbilda hästar och ryttare utifrån de klassiska principerna.
Bland mina elever finns alla inriktningar.

/Renée

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6 7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2015 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Remont -  utbildar dig & din häst! med Blogkeen
Följ Remont -  utbildar dig & din häst! med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se