Igår fick jag hjälp av Lottie och fota och filma en hel del.

Lottie är ju skadad just nu och är mer än lovligt uttråkad vilket innebär att jag kan få väldigt mycket hjälp med sånt här och det är jag väldigt tacksam för. Det är så himla kul att ha!

Det blev flera jätte bra bilder och lite filmklipp. Tyvärr får jag inte filmklippen att fungera om jag ska länka dom via instagram, vilket ju hade varit enkelt, men jag länkar in dom så länge. Har någon tips på hur man gör via bloggplatsen så får ni gärna säga till.

Alexander

Uppställd, han är så snygg pojken!

Lite galopp och travbilder. Han är ju fortfarande i första stadiet av sin utbildning som ridhäst och det ska bli så kul att få fortsätta att utveckla honom och även få se på bild hur han hittar sig själv allt mer.

Och så en bunt mysbilder...han är så frikostig med sina pussar denna killen!

Magnum

Filmklipp på Magnum:

Vi hittar allt mer samling i traven och mot slutet av klippet när han kommer in och slappnar av så börjar han använda sin bakdel riktigt bra!

https://www.instagram.com/p/BDV7HhphAiJ/

Mellangaloppen, som jag tidigare inte sett så mycket lyft i, börjar arta sig riktigt bra!

https://www.instagram.com/p/BDV8kgihAlM/

Öppna på medellinjen och ibland har han lite väl lätt för att röra sig i sidled och vi hamnar på fyra spår. Men den är stadig med en bra böjning så jag är ändå väldigt nöjd med den!

https://www.instagram.com/p/BDV9B3aBAmR/

Skrutten uppställd:

Magnum och jag filosoferar över livet...eller ridpasset kanske:

Stillbild ur galoppklippet. Han har hittat ett så härligt lyft!

En fin bild på öppnan, även om vi halkat in på fyra språr.

Stillbild ur klippet där vi samlar i traven. Älskar hans bakben!   

Jag skulle absolut inte tacka nej till att fira min födelsedag med min familj men vi är lite väl spridda runt om i landet för att det ska fungera.

Men denna dagen har varit helt i min smak...

Killarna (Palermo, Alexander och Magnum) har alla gett mig en väldigt trevliga ridturer idag.

Jag funderade på att rida ut med Dizzy men hon får faktiskt fortsätta ett litet tag till.

Palermo börjat bli riktigt fin nu. VI har kämpat med att han låser ryggen och är svag i sin vänstra länd. Förmodligen från lite äldre krämpor. I början passade han hela tiden i skritten och hade svårt att hålla balansen i galoppen och slog gärna om till korsgalopp i ena varvet. Nu har han varit hos mig i snart 5 veckor och jag har helt enkelt tänkt på honom och ridit honom som en rehabhäst för att stärka upp honom ordentligt. Passandet i skritten är borta helt, sidvärts i skritt och trav fungerar nu utan att han spänner sig och galoppen börjar han kunna ligga och rulla riktigt trevligt i. Så om några dagar så ska hopphästen få lov att börja hoppa lite smått igen!

Förhoppningsvis får hans matte hem en stark och smidig häst. Pigg och glad är han alltid!

Alexander fick gå med tjejerna i ridhuset idag (Björk och Myrrha). Att Björk gick i tölt var lite underligt och han lyssnade noga in takten som hon hade. Efter några minuter så red alla runt som vanligt och tänkte inte mer på att han är hingst än vad man skulle göra med en tävlingsvan, cool och äldre kille.

Han börjar kännas riktigt fin i ridningen och på torsdag så ska vi försöka filma och fota lite. Skulle vara kul att få visa lite mer hur han är nu. För varje vecka som går så utvecklas han så himla fort nu när han håller på att komma ur bebis-ridningen.

https://www.instagram.com/p/BDN5XayhAga/

En liten bus film på Magnum. Det stod grejer framme i ridhuset och jag kunde inte låta bli att hoppa honom lite (visserligen med kandar och dressyrsadel men det gick det med). Han tyckte att det var så enormt roligt. Jag minns inte sist vi hoppade. Det blir ju inte av p.g.a hans framben, men lite då och då kan han gott få hoppa lite småhinder så länge hans ben verkar fixa det.

Första gångerna vi hoppade så var han ännu yvigare än han är på filmen och tempot ännu högre. Totalt lyrisk och med mig gapskrattandes (vilket ju inte gjorde tempot lägre direkt) i sadeln. Han är en underbar liten pojke!

Vi varvade hoppningen med lite dressyrarbete och lekte runt med: skolor, mellantrav, skänkelvikningar, piaffansatser och lite samling i galoppen. I skritten försöker vi just nu få med att samla och länga den så att det blir ett naturligt inslag hela tiden att kunna skritta på men också korta upp utan att det ska bli att han taktar.

Nu ska resten av födelsedagen intas på ryggläge i soffan med chips, dip och god dricka. Japp, jag har otroligt nog en ledig kväll!!

Det är alltid kul att få ett önskemål om vad man vill läsa om här på bloggen och nu fick jag en fråga om att skriva om stångbett. Och det finns så enormt mycket att skriva!!

Jag ska försöka dela upp det så man kan gallra lite och läsa det man vill.

För att kunna skriva om stångbettet på ett vettigt sätt så måste jag även skriva lite kort om tränsbettet och också om kandarets historia.

Delat eller odelat bett

Först och främst så rent historiskt (och till viss del också tekniskt) så är ett odelat bett gjort för att ridas på en hand och ett delat på två händer. Simple as that. Sen har vi gått ifrån det en hel del...to put it mildly. Detta gäller så klart vare sig ett bett har skänklar eller inte.

Ett stångbett ska från grunden inte vara delat. I min åsikt så ska det inte vara det heller då det frångår dess funktion och också kan skapa obehag för hästen, men det är min åsikt.

Skillnaden mellan ett tränsbett och ett stångbett

Allt jag skriver nu utgår från att betten inte används för att knöla ihop eller tvinga en häst att gå i en viss form utan att det används med förnuft och lätta hjälper...så som ridning bör vara. Allt annat hör hemma i en soptunna.

Ett tränsbett inverkar uppresande. Varför?

Jo för att tränsbettet får sin effekt direkt in i ryttarens hand (eller för all del tvärtom) Det finns inga skänklar som är mellanhand. Kramar du med handen så kommer det trycket direkt in i hästens mun utan omvägar. Detta gör att bettet är lämpligt för unga hästar (då dom ofta behöver hjälp att balansera upp sig och tänka lite mer uppåt) men också för vissa typer av halsansättningar och vissa typer av psyken. Tränsbettet inverkar också ställande.

Ett stångbett inverkar längande och sänkande i grunden, men får också en effekt där hästen välver nacken. Varför?

Jo för att stången har skänklar och en kedja. Detta gör att man får en hävstångseffekt (de bett som har skänklar men inte kedja har ingen hävstångseffekt hur gärna folk än vill tro det). När ryttaren kramar med handen så fördelas trycket på: hästens nacke (stången drar i sidostyckena), i kinnkedjegropen (kedjan) och även i munnen. Nackstycket trycker nedåt, kedjan ihop med mundelen trycker hästens huvud lite bakåt. När en eftergift kommer så kommer den effekt att få hästen att vilja länga ut nacken och söka sig lite nedåt. Detta gör att stången är lämplig på hästar som börjat samla en del (då dom gärna vill bli lite korta och höga) men också på hästar som av naturen har väldigt höga och välvda nackar som t.ex frieser, PRE osv.

Använder man stången för att kontrollera och knöla ihop sin häst slutar det att vara ett verktyg och övergår till tortyrredskap så den biten tycker jag inte ens hör hemma i en förklaring kring hur stången som verktyg fungerar.

Stångbettet inverkar inte ställande till skillnad mot tränsbettet och det innebär att ryttaren måste ha skolat sig själv och hästen så långt att man kan ställa och böja sin häst för sitsen (om man rider på blank stång).

Den inverkar inte ställande eftersom det du gör på en hand också komme att hända till stora delar på andra sidan hästens mun (eftersom bettet inte är delat och dessutom har skänklar som gör det ännu mer "helt").

Kandaret

Kandaret brukar krediteras till Antione de Pluvinel (1552-1620), men uppfanns av hans läromästare Pignantelli. Innan dess red man (om man ville ha dubbel inverkan) på kapson och stång. Det är fortfarande en betsling som jag kan föredra ibland. Man får samma effekt av kapsonen som man får av en bridong.

Genom att använda både stång och bridong (eller kapson) så får man både tränsbettets fördelar: uppresande och ställande och stångbettets fördelar: längande av nacken samt att inte allt tryck hamnar i munnen.

Det finns så klart massor man kan skriva om kandaret och jag vet att många har så himla mycket åsikter om den betslingen. Återigen: om man använder den betslingen för att knöla ihop hästen och få den att lyda blint (vilket tyvärr är jätte vanligt) så tycker jag att man kan låta bli att rida. Kandaret är ett verktyg precis som alla andra (humana) bett och ska användas därefter. Man lär en häst att gå på stång eller kandar genom att låta någon som redan kan den betslingen vänja hästen vid det och därefter så får man som ryttare skola in sig på det (allra helst på en häst som redan är van).

Att skola in sig på att rida med stång/kandar

Jag gillar att rida på kandar (eller stång + kapson beroende på häst) eftersom det får mig att rida mer med sitsen. Jag blir gärna lite pillig på tränsbett vilket jag så klart jobbar med att få bort, men alla har vi våra små grejer för oss.

Stången tvingar ryttaren att bli mer still i handen eftersom det man gör med handen får så mycket större genomslag hos hästen (p.g.a hävstången), men måste också lyssna mer på hästens signaler eftersom den får mindre ”kraft” att säga till med. Använder man stången för att länga ut/ner nacken (utan att hästen för den delen behöver bli lång/låg) och rider med sitsen i övrigt så är det väldigt många hästar som trivs mycket bra på den betslingen. Ryttaren blir mer still i handen och rider mer med sitsen...vilken häst gillar inte det?!

Men hästen ska också vara skolad långt nog för att kunna förstå sitshjälperna väl och vara balanserad nog att inte hamna allt för fel så att ryttare och häst hamnar i obalans. Hamnar man i obalans och råkar rycka hästen i munnen med en stång så orsakar det betydligt mer smärta än om man skulle råka göra samma sak med ett tränsbett. Vi är alla mänskliga och sånt händer även om de flesta ryttare försöker att inte hamnar där.

Man blir väldigt genomskådad när man får en stång i handen. Du kommer direkt få veta om du brukar sitta och tjuvhålla, om du kan ställa för sitsen, om du stänger fel hand vid sidvärtsförflyttningar o.s.v därför att hästen kommer att reagera så mycket större på det du inte gör på rätt sätt.

Ta alltid hjälp av en tränare när du ska skola in dig på stången. För all del tycker jag att de allra flest borde tagit hjälp med att skola in sig på tränsbettet också...

Stångbettets konstruktion: mundelen

Det finns en uppsjö av olika mundelar på stången. Inom tävlingsdressyren är utbudet lite mindre än vad det är på de stångbett som brukar räknas som t.ex spanska eller portugisiska.

Det är jätte svårt att säga vad en häst gillar bäst. Men en sak kan man kolla först och främst: hur hög gom hästen har. Peta upp munnen på hästen (utan bett) och titta upp i gommen i det läget där bettet kommer att ligga. Har du aldrig gjort det innan så kolla i flera hästars munnar. Vissa hästar är nästan plana i gommen och andra har jätte hög gom.

En häst som har plan gom kommer aldrig kunna ha annat än en helt rak mundel. En häst med hög gom kan ha vad som helst.

En tungfrihet ska tillåta hästen att svälja. Hästen, precis som vi, trycker tungan upp mot gommen när den sväljer. Är man känslig i handen kan man känna detta (oavsett bett) när man rider ibland.

En häst som ogillar tryck på tungan föredrar en hög och bred tungfrihet.

Enda sättet att veta säkert är att testa olika varianter och låta hästen avgöra.

Stångbettets konstruktion: skänklar

Inom tävlingsvärlden så finns det bara raka skänklar men däremot olika längder. Jag föredrar 7cm skänklar men numera säljs det nog mest 5cm skänklar. Detta tycker jag mest beror på vad ryttaren trivs med mer än vad hästen trivs med. Jag vill ha långa skänklar för jag har en tendens att vara lite väl lätt med handen och då passar det mig bättre med långa skänklar. Någon som har lite mer vikt/tryck i handen passar bättre med korta skänklar.

Sen kan visserligen olika hästar föredra olika längder, men här tycker jag framförallt att ryttarens hand avgör. Därmed inte sagt att man rider sämre/bättre beroende på vilken längd man väljer utan det är mer hur man passar med sitt verktyg.

Inom de inriktningar där man rider med andra typer av stångbett så finns det skänklar som är riktade lite framåt eller bakåt också och de sägs då ha mer uppresande eller sänkande effekt. Jag har ridit på alla typer men kan inte påstå att jag märkt av att det skulle vara någon större skillnad.

Stångbettets konstruktion: balans

Om man tar bort kedjan på ett stångbett och lägger det med mundelen i handen (med öppen hand) så ska stången balansera: hänga i lod. Det är det inte många bett som gör...alls...tyvärr.

Och jag tycker mest att det bara verkar som att bara de gamla stångtillverkarna som tex Roldan tycker att det fortfarande är viktigt. Jag försöker att välja stångbett som i alla fall ligger något så när i balans eftersom det ligger mer still i hästens mun och därmed inte skapar en massa ”brus” i kontakten mellan mig och hästen.

Eller så kanske jag har träffat på fel märken inom de stångbett som används till kandar gällande balansen på dom?

Att spänna kedjan

Det finns för all del en regel kring hur kedjan ska vara spänd men jag tycker att det är extremt individuellt hur hästarna vill ha kedjan. För det första ska den alltid ”snurras” så att den ligger plant mot hästen annars kommer den att få massa små, vassa, punkter som gör det väldigt obekvämt för hästen. Om man då ser till ”regeln” så ska ett tränsbett aldrig gå mer än 45grader bak, detta kommer av att tungfriheten inte ska slå i gommen på hästen (men numera har man sällan så höga tungfriheter). Jag får lite ”gå och spänna kedjan” känsla när jag ser att ett stångbett faller igenom (går mer än 45grader). Många tänker dock 35grader för att stången ska kunna falla tillbaka till 45grader om man skulle behöva använda mer tryck än normalt i handen för då kommer den ju att falla tillbaks lite extra.

På Magnum har jag kedjan väldigt hårt spänd...nästan så jag inte får igen den när jag sätter dit den. Men det är så han trivs med den och så han vill ha den. Dizzy däremot hänger den så löst att jag funderar på varför den ens är där. Men det är så hon vill ha den och trivs med det.

Magnum vill ha relativt mycket kontakt (även om han ändå är väldigt lätt i handen) och Dizzy vill helst ha trycket utspritt så mycket som möjligt och en extremt lätt hand. Hon gillar inte alls när det tar i munnen först.

Frågor?

När någon tidigare pratat om munkpeppar och att det skulle hjälpa mot både det ena eller det andra när det gäller hormoner hos både ston, valacker och hingstar så har jag mest tänkt "jaja" och sen mer eller mindre fnyst åt det.

Det var ett tag sen och det tänker jag inte längre för Dizzy har med råge bevisat att munkpeppar fungerar.

Jag har efter det också sett att det fungerat på andra hästar som har hormonrubbningar.

Men för att skriva om damen i fråga

Dizzy har alltid varit väldigt jobbig när hon varit brunstig, i alla fall om man vill rida...för hon ville inte. Vad jag har förstått så har ston som har problem i just de områdena hon har (kors/länd) problem när dom är brunstiga för dom bli ömma/stela i de områdena och det blir ju så klart inte så trevligt att ridas när det känns så.

Så när det förra vintern kom in en hingst i stallet (hon har iofs stått i stall med hingstar förr utan dessa problemen) så började hon brunsta 10-12dagar och sen uppehåll 4-5dagar och så om igen. Något frustrerande både för henne och för mig. Så något ville jag ju till slut göra åt det och det enda jag kunde komma på att jag hört om var just munkpeppar så jag testade. Det tog inte lång tid alls så upphörde brunsterna och kom som dom skulle istället.

Efter några månader (då även hingsten blivit valack) så testade jag att sluta med det och det tog inte lång tid innan hon började med dom långa brunsterna igen.

Nu är ju tanken att hon ska få föl och jag vet att man rekommenderar att man inte tar munkpeppar under dräktigheten (och för kvinnor inte under graviditeten) så min logik sa mig då att då bör det ju inte vara bra att ta det när jag försöker få henne dräktig heller så jag plockade bort det....

Med samma resultat som innan (och det är alltså ett år sen ca som jag testade sist att ta bort det)...

Nu är det iofs inte ett måste att rida henne just nu men livet blir ju jobbigt för henne (hon ser rätt stel ut när hon rör sig i hagen i trav) och livet blir något frustrerande för hingsten i stallet också då dom står grannar. Han tar iofs det hela med en väldig ro ändå.

MEN! Igår hittade jag en artikel om just munkpeppar och människor som var jätte intressant. Där hade man sett tendenser (inte forskat nog på för att kunna säga att det är vetenskapligt bevisat) till att kvinnor som hade svårt att bli gravida och som hade problem med "konstiga" menstruationscyklar hade lättare för att bli gravida om dom åt munkpeppar då det stabiliserade cyklerna.

Vilket säger mig att tills Dizzy är konstaterad dräktig så borde det vara toppen att ge henne munkpeppar så idag började hon få igen. Gissningsvis så tar det inte mer än en vecka så har hon slutat med de långa brunsterna igen, vilket också gör det väldigt mycket lättare att veta när hon ska kollas om hon är klar för att semineras längre fram.

Alltid lär man sig något och det är kul att få dela med sig!

Just nu sotar jag för att jag haft ett uppehåll från gymmet då jag haft så sanslöst mycket att göra med jobb. Jag har allt oftare huvudvärk/migränkänning som jag tydligt känner kommer från nacken. Så till veckan finns tiden igen och då ska jag börja gå dit regelbundet igen.

Så nu ska jag och min huvudvärk ta en tidig kväll och säga godnatt och inlägget om stångbett m.m får komma på lördag istället.

Under kvällen har flera medlemmar ur Falkens HS (inkl jag själv så klart) haft möte för att planera en dag där vi firar att Falken funnits i 20år. Det kommer finnas något för alla och fokus kommer att ligga på underhållning som ska passa alla...även den icke hästintresserade sambon, eller dom mindre barnen...eller tävlingsryttaren osv. Det kommer också finnas en del runt omkring som man kommer kunna roa sig med.

Det är jätte kul att planera och vara delaktig i det!!

Falken är en liten klubb men med ett enormt hjärta där alla är välkomna oavsett gren, ålder eller ambitionsnivå. Jag bara älskar denna lilla klubben.

Denna fina bilden fick jag på Magnum idag efter träningen. Ibland är ljuset i ridhuset väldigt tacksamt!

Jag har kanske lite udda syn på hur en häst ska vara i hur den umgås med människor.

Jag vill visserligen att hästen ska göra det jag ber om och det direkt jag ber om det och utan att det blir krångel. Men jag vill också att hästen ska visa vad den tycker och tänker, vilja hjälpa till och kanske gissa lite (även om det inte alltid är på sin plats). Jag har heller inget emot att den visar när det är något negativt. Så länge det är inom ett visst språk så det inte går ut över kommunikationen eller det vi ska göra.

Skulle jag tydligt säga: nu gör vi det här...då finns det inte utrymme för andra åsikter (om inte något är helt fel så klart). Men i övrigt så är hästen åsikter välkomna och så länge dom är väluppfostrade och lydiga så brukar jag alltid lyssna på dom.

Magnum har varit en väldigt timid kille som sällan visat att han tyckte något negativt men på sista tiden så har han faktiskt börjat "ta sig lite ton". Och han blir inte livrädd när han gör det. Jag uppskattar det även om vi ska lära oss att umgås i det också så det inte växer sig hur stort som helst.

Som idag så mötte vi på vägen upp till stallet Elisabet och Myrrha och vi började prata. Magnum hade gått en kanske något kort pass och var definitivt inte trött någonstans. Han stod helt tålmodigt och väntade, precis som han alltid gör, men när det hade gått en stund så började han bli irriterad och nöp mig helt sonika i byxbenet. Inte hårt och inget stort, men en tydlig markering om att nu är jag faktiskt trött på det här. Hade jag då velat fortsätta prata så hade jag sagt till honom att gilla läget. Som det var nu så informerade jag honom att man nyps inte (så mycket behöver man inte göra för att jag ska lyssna). Vi utbytte några sista ord och sen gick vi.

Jag vet många som inte alls hade godtagit något sånt men för mig så är det något som ingår i ett samarbete mellan mig och min häst.... (är hästen inte lydig och väluppfostrad så är det däremot nolltolerans på allt)

Ett litet sidospår...

Imorgon ska jag och Magnum rida för Carina Kind (aktiv som dressyrdomare) och gå igenom lite MSV. Magnum gör ju förvisso alla rörelser m.m men han är ju också så att i vissa grejer så kanske han kan lite mer än vad som behövs och jag vill ha lite hjälp med var jag lägger hon bäst på tävling. Hemma vill jag ju ha så stort register som möjligt, men på tävling så ska man ju helst veta precis hur hästen ska ligga. Alltid lättare att stå på marken och se än att själv göra det precis rätt från hästryggen.

Lite tankar och tips om sånt som vi behöver träna mer på eller kanske göra lite annorlunda är också något jag ser fram emot.

Imorgon ska jag försöka hinna med att få ihop ett blogginlägg på begäran: om stångbett.

Både om t.ex skänklar och tungfrihet och hur det inverkar med olika konstruktioner. Men nörd som jag är så även skillnad mellan tränsbett och stångbett, och då även kandar. Hur jag ser på träningen med stång. Lite bra att tänka på m.m Känner jag mig sjävlv rätt så blir det långt, men jag ska försöka dela upp det med rubriker.

Det har ju varit många turer kring den damen men nu är i alla fall beslutet taget att hon får bli mamma igen.

Därmed så får hon också flytta "hem" till mig och gå på lösdriften där. Stora, fina hagar och mycket kompisar (inte för att hon är så förtjust i kompisar men) och jag har henne ändå nära.

På sin höjd kommer hon att promenadridas ut vilket ju också fungerar bra efter den flytten då det är lite lättare att rida ut här än där hon står nu.

Hon kommer att betäckas med vackra Viñas Jalon:
 

Kvalificerat godkänd, youngstockbreeder, vann Sicab 2013 m.m m.m

Verkar ge väldigt rörliga avkommor och ser ut att kunna passa Dizzy väldigt bra. Det enda som jag kan säga tyvärr om är att han överlag ger stora avkommor och jag gillar ju mina runt 160cm...men både han och Dizzy har långa ben och inte så mycket massa så det ska nog gå hur bra som helst.

Så under veckan blir första besöket på stationen (bakteriekoll), men hon lär inte semineras förrän i maj eftersom jag inte vill riskera att få fölis allt för tidigt.

Lite bilder på Dizzy:

Det har varit många och långa funderingar med tanke på hennes skador, men till slut tog jag beslutet genom att resonera på det sättet att jag inte vet om det är hennes hållbarhet eller inte som ställer till det. Hade jag vetat att det var det så hade jag inte betäckt henne. Hade jag inte ansett att hon är så bra som hon är både i gångarter och exteriör så hade jag inte heller betäckt henne. Dessutom passar den bitchen mig som handen i handsken i ridningen ;)

Det har hunnit samlas en hel del bilder och filmer på killen under vintern som jag ville dela med mig av.

Vi kommer hinna filma och fota honom lite till innan det är dags för tävling i mitten av april också. Jag har dessutom hittat en rolig kombo på mobilen som gör att man får riktigt bra bilder från filmer. Ett program där jag kan plocka bilder från film och ett där jag kan redigera och förbättra kvaliten på bilden rejält. Speciellt denna bilden blev jag väldigt nöjd med:

Den bilden kommer ur detta klippet där Magnum börjar visa att det snart finns en ökad trav på plats:

https://www.instagram.com/p/BCQcvgKhAt5/

Ytterligare några filmsnuttar från samma dag:

https://www.instagram.com/p/BCQpsomBAqK/

https://www.instagram.com/p/BCQtyLwhAiK/

Vi tog en liten mys bild ute innan vi gick in i riduhuset för att filma

Jag har också hittat en vägg i stallet som jag tycker är väldigt roligt att ställa hästarna vid och fota. Egentligen är den smutsgul och skit ful, men om man plockar bort alla hinkar och dunkar samt gör bilden svartvit så blir det riktigt bra:

Några dagar tidigare så hade jag en liten clinic där Magnum fick visa lite olika saker, både hur det blir när det blir rätt och vad som händer om ryttaren gör fel. Ett ihopklipp på detta finns på yotubelänken nedan. Filmen är ihopklippt som jag fick den och det blir därför lite konstiga meningsavbrott och ibland kommer man in mitt i en förklaring och vad inte riktigt om jag menar det som något positivt eller negativt eller vad jag håller på och förklarar egentligen:
https://www.youtube.com/watch?v=NyKZVxAMrhs

Den här bilden som är tagen ur den filmen är också en jag gillar skarpt, även om det blev lite lustigt att ta bilder ur en film som inte var filmad med mobilen (utan en riktigt bra filmkamera), men, men...

Ytterligare en bild ur samma filmklipp. Här håller vi på och leker lite mot galoppiruetten.

Två korta klipp tagna ur den längre filmen. Den första på tramp vid handen (vad killen kan vinkla sig!!) och den andra på när vi leker mot galoppiruetten:

https://www.instagram.com/p/BCMmZ-dBAtR/

https://www.instagram.com/p/BCOKHuSBArW/

Lite mys efter den avslutade clinicen

Magnum i hans fina tävlingsträns som han fick på sig dagen till ära

Hög tid att kicka igång bloggen igen.

Jag har helt enkelt inte hunnit med den sista tiden efterom det varit fullt upp med både lektioner och utbildningshästar.

Jag har, genom Zabina Nilsson, fått en ny logga som bara är ursnygg:

I och med det så har också hemsidan www.remont.se fått sig en makeover och det finns gott om bilder på den då det blivit bildspel på tre av sidorna samt flera bilder i texten som finns under på alla sidor.

Under "Kurser & Läger" på sidan finns också "alla" aktiviteter som kommer att vara under året. Endagskurser, ungdomsläger och vuxenläger! Anmäl så snart som möjligt då vissa av dom har en drös anmälningar.

Snart drar våren igång på riktigt och det innebär också att lektionerna kommer gå igång på högvarv. För mina elever så gäller det att se till att anmäla sig senast på torsdagen veckan innan så jag kan göra ett schema och skicka ut under fredagkvällen veckan innan. När allt rullar på som vanligt så kan jag inte klämma in en lektion till utan måste planera allt noga.

Zabina gjorde också en svart variant av loggan:

Den varianten ingår i ett projekt som jag själv tycker är jätte spännande. Jag vet att många av mina elever kommer att uppskatta projektet men kanske kan även icke elever tycka om det och dela med sig av det. Det kommer ta i alla fall några veckor innan det så sakteliga tar form och sen kommer det att vara ett fortgående projekt.

Så klart kommer jag att uppdatera här om det.

Tävlingssäsongen börjar glänta på dörren. Jag har medvetet lagt starten av den lite längre fram eftersom:

Magnum, ska helst bara starta 2st MSV C med minst 62% för att vara kvalad och klar till MSV B. Detta för att han inte går bra på tränsbett. Med största sannoliket spöken från hans problem med käkinflammationer (pga tidigare tandproblem) som gett kotledsinflammationer och rejäla pålagringar. Så de gångerna han går med tränsbett så märks det direkt i kotorna på honom...tyvärr. På kandar är han avslappnad och fin och jobbar på hur bra som helst. Och dessutom kan han arbetas långt mer än vad vi/veterinären trott från början.

MSV C måste jag rida på tränsbett och jag måste ha två kval klara för att sen få rida på kandar från och med MSV B. Sen om den planen fungerar återstår att se. Debuten i MSV C är bokad till den 17/4 i Udden.

Därefter är tanken att starta en till den 14/5. Är vi sen klara med MSV C så återstår att se hur planen blir för resten av året. Är vi inte klara så tar vi en start till när det är läge.

Alexander, ska gå sina första tävlingar i år. Först och främst ska vi ut och se världen i icke tävlingssammanhang och sen blir det förmodligen en eller två väldigt lätta klasser mot slutet av april för att sedan höja ribban lite. Hans tävlingar får uppdateras allt eftersom vi tar oss an dom med tanke på hur pass ung och oerfaren han ännu är.

Han är en extremt rolig kille att arbeta med som har väldigt lätt för sig och uppskattar att få arbeta. Vi börjar hitta varandra väldigt bra nu och verkar passa varandra super.

2016 känns om att det kommer att bli ett spännade år och jag ser fram emot det!