Jag & PRE hingsten Decomiso på Championatet i Strömsholm

Det här med olika utrustning.

Så länge utrustningen inte skadar hästen så finns det ingen dålig eller bra utrustning. Allt handlar om vad, först och främst, hästen trivs med och, i andra hand, vad ryttaren trivs med.

Jag är helt allergisk mot människor som ska sätta utrustning i fack där det ena är bra och det andra är dåligt.

All utrustning har sina fördelar och sina nackdelar och är väldigt beroende av hur hästens exteriör ser ut och hur ryttaren rider.

Själv rider jag alltid som bäst på ett kandar eftersom jag blir väldigt stilla i handen och rider till största delen utifrån sitsen. Jag gillar också valmöjligheten den betslingen ger mig. På ett tränsbett blir jag lätt lite pillig och använder för mycket hand. Medan en annan ryttare kanske rider bäst på ett tränsbett och riktigt illa på stång.

Utrustning är inte i främsta hand till för att kontrollera hästen (även om den historiskt sett ofta varit det) även om vissa väljer att använda det till det ändå. Den är till för att underlätta kommunikationen mellan häst och ryttare och att göra ridningen bekväm för hästen.

Men det kommer alltid att finnas människor som kör på "våldtäktsridning" och det spelar ingen roll om man förbjuder viss typ av utrustning. Ta bort kandaret från tävlingsridningen och jag lovar att de personerna som använder stången för att knöla ihop sina hästar kommer att göra det på de betten som är kvar. Det kommer inte göra någon som helst skillnad för hästarna.

Historiskt.

Innan man använde bridong och stång kombinerat använde man kombinationen av kapson och stång. En kombination som Dizzy är väldigt förtjust i:

På 1500-talet började Pignatelli använda kombinationen av ett (smalt) tränsbett och en stång. I vilket fall så fick han credit för att ha uppfunnit kombinationen. Stången har från början använts för kontroll och för ridning på en hand då man helt enkelt behövde ena handen till annat t.ex ett svärd eller ett lasso. Så används ju än idag enhandsridningen. För den som rider på stång och aldrig har prova att rida på det på en hand kan jag rekommendera att man provar för där får man svaret på hur mycket eller lite man kontrollerar hästen (hjälperna) via handen.

Medan tränsbettet är gjort för att komma åt hästen i sidled (ställning/böjning).

Allt eftersom skolridningen kom igång allt mer så började betten användas mer och mer för att få prydligare ridning istället för bara kontroll. Inom skolridningen så finns förklaringen bakom betten nedan:

Fysiken och anatomin bakom.

Bettets fysik och hästens anatomi.

Jag hittade i mina gömmor två gamla teckningar (från en tjejkompis vid namn Zabina Nilsson) från teorimaterial. Dessa är tänkta att vara lite överdrivna för att man ska förstå hur betten inverkar. 

Först och främst tränsbettet:

Tränsbettet inverkar på hästen i sidled (eftersom det är delat...i de flesta fallen), men också bak och upp mot ryttarens hand (nu utgår jag från enbart handen). När ryttaren ger en eftergift så blir effekten upp och fram.

Det gör att bettet fungerar bra på hästar som har lite lågt ansatta halsar/raka halsar då den hjälper till att höja hästens huvud. Men det kan också göra att bettet får hästen lite "stum" i känslan till handen om hästen inte är helt bekväm med det.   

Stången inverkar inte i sidled, vilket gör att om man ska rida på enbart stång så måste hästen gå på enbart sitshjälper när det gäller ställning/böjning. Den inverkar bakåt och nedåt vid tygeltag och när ryttaren ger en eftergift blir effekten ner och fram. Detta gör att den fungerar bra på hästar med en hög och välvd nacke. Då kan man också generalisera och säga att vissa raser fungerar betydligt bättre på stånginverkan än på tränsbettsinverkan. T.ex frieser, PRE, lusitano m.m

Det gör också att stången är perfekt för att hjälpa hästen att länga nacken (och tänka lite mer neråt) i t.ex samlingar där det lätt blir att hästen blir lite för hög och kort i nacken.

Tillsammans kan dessa bett, i händerna på en van ryttare, bli ett väldigt bra verktyg då de kombinerar två olika inverkan.

I min värld (den klassiska dressyren) är kombinationen bridong och stång ett verktyg för att kunna inverka på hästen i sidled, ge en uppresande effekt eller ge en "länga nacken" effekt. Man rider med lätt hand för sitsen och kan därmed få hästarna väldigt avslappnad i nacken. Handen får aldrig någonsin backa hästens nacke utan bara ta emot.

När är ryttaren & hästen redo?

Du ska veta varför du vill rida på kandar. Finns det ingen anledning så låt hellre bli. Allt man gör i ridningen ska det finnas en tanke bakom. Att bara göra saker ger absolut ingenting vare sig för häst eller ryttare.

Att kombinera en ryttare som aldrig ridit på kandar med en häst som aldrig ridits på det är en lika dålig idé som att kombinera en nybörjare med en oinriden häst.

Hästen ska förstå alla hjälper tydligt, vara balanserad och stabil i sin form. 

Ryttaren ska vara balanserad i sin sits, följsam och kunna inverka utan att bli klumpig. Samt ha god kontroll på sina händer.

Det tar lite tid att få ordning på två tyglar men med lite övning så lär man sig det också. Ett alternativ att börja med är stång och kapson då det inte gör lika mycket om man gör missar som det gör på två bett. En häst med lite överseende är också en gudagåva att lära sig på.

Don'ts

Använd inte betslingen för att få ihop hästen mer

Använd den inte för kontroll

Sätt inte betslingen på en obalanserad häst

Sätt inte betslingen i händerna på en ryttare som håller sin balans via händerna

Under helgen har det hänt mycket roligt.

Issa kom hit i fredags och åkte ganska nyligen hem. Vi har haft massa kul ihop, som alltid, och har åkt på en liten kul roadtrip tillsammans. Det blev även en hel del roliga samtal om allt och inget men också lite mer seriösa saker som kanske kan bli kul ihop i framtiden.

Issa fixade också lite trevliga bilder under helgen när jag var med på klubbtävlingarna i Falken då KM i bägge disciplinerna gick av stapeln. Tyvärr blev det inget senior KM eftersom jag var ensam om att vara anmäld, men jag hakade på ändå och hade jätte kul.

Dizzy startade på lördagen först en 80cm clear round och en 90cm A1:a. Målet med henne var att ta sig runt någon av banorna eftersom hon är hopplös på att bli spänd och tittig så fort något är nytt och här var ju precis allt nytt. Hon kör också stilen att tvärnita på hinder när hon är sån. Och hoppar normal andra gången man kommer på dom. Blir ju en aningen svårt att ta sig runt en bana då... Men första klassen kom vi runt på omstarten och andra klassen plocka vi oss faktiskt runt med två stopp (på ett nytt hinder som inte var med i första klassen) och ett pet. Det var inte några vackra rundor men det hade jag inte förväntat mig heller. Hoppa kan hon i alla fall när hon gör det och det är egentligen inget fel på kapaciteten eller tekniken. Här är ett gäng bilder, blandat 80 och 90cm.

Jag har under helgen insett att det är hög tid att klippa hästarna. Speciellt Dizzy var sjöbött av svett (en del var ju p.g.a stress över nya läget), men även Magnum. Så det blir att ta tag i det till helgen.

På söndagen red jag Magnum i en LB:3, men jag startade också Presley åt Rehnee i LC:1 och LC:2.

Dömde gjorde Carina Kind.

Presley gick väldigt bra och plockade hem prydliga poäng. LC:1 på 68,07% och LC:2 på 69,97%. Han fick med sig två stycken blågula rosetter hem och hade en överycklig matte. Jag tycker ju dessutom att han är väldigt rolig att rida så jag klagar absolut inte.

Presley har en gammal skada som gör att han får en rörelsestörning som speciellt syns i höger galopp. Det gör också att längningar är väldigt svåra för honom. Som bäst får han ett bra förlängt steg/språng och jag tror aldrig att han kommer kunna göra mer än så. Som tur är påverkar det inte samlingarna mer än att det inte blir så flashigt som det kanske hade kunnat bli utan skadan.

Tyvärr fick jag ta bort ljudet på filmen för att få youtube att godkänna den.

Magnum var lite överladdad i sin start. Normalt startar jag ju honom alltid i två klasser för att han alltid är sån i första klassen, men numera får han ju inte det med tanke på hans kassa kotor och hela försöket med att få honom att hålla. Men han börjar kännas himla mjuk och elastisk. Jag är lite lätt skum på hans högra käke fortfarande och ska ta upp det med veterinären. Jag känner att jag hellre kollar upp det nu än låter det gå ner i kotorna och att skiten börjar om nu när han känns så fin. Men allra först ska vi hälsa på kiropraktorn en gång till för att se så att det inte bara är en låsning som kommit tillbaks.

Nästa tävlingsstart för Magnum blir den 8/11 då vi ska till Oskarshamn och starta en LA:3. Sen blir det inte mer för honom detta året.

Lite bilder (och en film) från igår. Han är fortfarande alldeles för rund och han puttar fram sadeln (och mina skänklar). Att han puttar fram sadeln händer dock bara i ökningar så jag har låtit det vara och hoppas att sadeln ligger som den ska igen när han kommit ner i normalvikt igen.

Det har som vanligt varit full rulle och det känns som att jag och hästana har varit lite överallt. Vi har hunnit både fota och filma en del. Men först tänkte jag skriva om lite aktiviteter som händer nu innan det blir 2016.

7/11 Endagskurs i Gamleby

En kurs med 2st 30min pass per ekipage, lite teori och knytis. Passen är individ anpassade och alla åldrar är varmt välkomna. Kursen börjar redan fyllas på, men det finns ju alltid möjligheten att det blir en till om det är stort intresse.

Clinics:

Alla tre är utformade så att alla får ut mycket av dom. Även om man kommer som icke tävlingsryttare på sista clinicen så kommer man att kunna plocka ut många bitar av kunskap. Samma sak gäller då första clinicen på liknande sätt.

14/10 Hur man arbetar med kroniska, fysisika, problem hos ryttare/häst. Tre ekipage med olika problem som inte går att arbeta igenom visar hur vi brukar arbeta under lektionerna. Jag berättar hur jag resonerar kring problemen för att få allt att fungera och för att få både hästar och ryttare att hålla och vara nöjde med sitt ridliv. Ekipagen har alla tre hunnit komma en bra bit i sin utbildning.

5/12 Grundläggande arbete med ryttare och häst upp till skolor, lättare samling, ökningar m.m Dock inte inridning.

Här går jag igenom hur stor skillnad små detaljer gör och hur man blir medveten om dom och kan arbeta igenom dom. Vi går även igenom hur hästar lär in och hur man arbetar med dom för att dom ska vara arbetsglada, men samtidigt lydiga.

19/12 Tävlingsfokus. Här tittar vi på hur man förbereder sig för en tävling och vad som skiljer ridningen hemma från tävlingsridningen, men också hur ett tävlingsfokus kan ge mycket bättre ridning hemma. Vi kollar på varför programmen är uppbyggda som dom är och hur man rider hästen för hästen skull och låter tävling vara en del av det utan att man börjar rida för tävlingens skull.

29/10-1/11 Tävlingsläger för barn och ungdomar

Det sista tävlingslägret för i år. Kommer att hållas i Brotorp vid Hummelstad och avslutas på söndagen med träningstävlingar i dressyr och hoppning på Falkens HS anläggning i Frösvi. Det är ett uppskattat läger som många kommer tillbaka till om och om igen, även under samma år. Åldrarna brukar vara 11 till 17år.

I lördag var jag och Elisabet med Dizzy och Myrrha på bruksridning i Råshult. Det är alltid kul att lära sig om en gren som man inte är van vid och det är helt klart bra miljöträning för Dizzy. Jag gick bredvid med Elisabet och hon gjorde sen samma sak för min del. Det innebar att min kamera klickade på rätt bra när hon och Myrrha red runt, men jag samlade det i fyra bilder:

Det var många olika "hinder" som fanns framme att prova:

* Upphöjda bommar på böjt spår som inte fick rivas

* Två par av stolpar där den ena hade en tom höpåse hängande och den andra en kon på sig. Man skulle då ta föremålet och gå i sidled och placera det på motsatta stolpen.

* Två såna rutor som syns på bilden ovanför där man helt enkelt skulle vända hästen runt utan att den trampade på linjen.

* Stoppa i uppförsbacke på ett bestämt område och stå still och sedan samma sak i nedförsbacke

* Avsittning på en vagn och sedan antingen gå fram med hästen och sitta upp eller vända hästen och sitta upp...här körde jag min egen variant. Dizzy hamnade en aningens långt bort och efter att ha frågat om hästen måste stå intill eller om det bara var att jag skulle komma upp så bestämde jag mig för att helt enkelt hoppa (bara för att det var kul)

* Backa i L eller i U. Här hade Dizzy det svårt. Vi har knappt ryggat innan, men hon löste det någorlunda

* Gå över mattor. I detta fallet två trasmattor och en plastmatta som låg efter varandra. Här fick Dizzy en total låsning. Efter mycket övertalande så hoppade hon och landade på platsmattan och höll på att gå omkull när hon halkade. Efter det så var det livsfarligt även om jag hoppade av och gick före henne över (och då följde hon till slut mig). Uppsuttet kom jag till slut över, men det involverade några små stegringar och en hel del frustration där hon bara blev totalt blockerad. Tålamod i all ära, mem när man har provat det i så där 15-20min och varit extremt pedagogiskt så finns det också något som är att man helt enkelt måste över. Vad händer om en liknande situation inträffar på en uteritt och det faktiskt blir farligt om man inte tar sig över eller förbi? Och damen har ju faktiskt galopperat över presenningar helt avslappnat, gått över låga broar utan staket m.m

* Rida mellan två spår som smalnade av

* Rida förbi läskiga saker utan att hästen går i sidled

* RIda slalom mellan tighta koner

* Hoppa ett litet hinder

Inte min typ av gren, men det visste jag ju redan, men kul att få ha provat. Och helt klart något som Elisabet och Myrrha hade briljerat på. Dom tog sig igenom allt väldigt bra. Förutom kanske det lilla hindret.

I söndags var laget och red sista omgången av division II dressyr som då gick i LA:3.

Jag hade med mig Magnum som var mäkta nöjd med att få lov att komma med ut. Julia, som var hästskötare, kommenterade att nu har vi veteranen med oss denna gången. Och det är lite förvånande att man tänker på honom på det sättet, men det gör vi nog allihop. 

Jag upptäckte på framridningen att i ökningar så puttar han fram sadeln...och det är inte lite heller. Jag rider ju sällan ökningar hemma för att det sliter på frambenen. Jag hoppas att det bara är att han är väldigt rund just nu så problemet försvinner av sig själv om några veckor.

Inne på själva tävlingsbanan tyckte jag att det gick riktigt bra för att bara ha varit igång 8-9veckor. Inridningen är en aningens horribel...vi kan helt klart bättre...men saker ska skita sig ibland också. Jag ser saker som jag gör och jag ser saker som han är lite för svag för fortfarande. Men för att bara ha slängt med honom ut på en tävling så är jag riktigt nöjd.

Igår var jag, Lottie och Gunilla i Falla för att filma och fota Magnum. Fokus var på att fota, men när man kan passa på att filma under samma veva så varför inte. Anledningen till det är ju helt enkelt att jag vet inte om han kommer att hålla så jag vill ha fina bilder på honom om det skulle vara så att det går åt skogen. Vilket jag verkligen hoppas att det inte gör. Första tröskeln är 3månader (om 3-4veckor)...där slutade han att fungera på kortisonbehandlingen i våras. Nu är han behandlad med Irap under sommaren och ridningen har vi också lagt upp lite annorlunda (varannan dag bland annat). Han känns överlag bättre nu på 2månader än vad han gjorde vid den tidpunkten i våras. Så det är bara att hålla tummarna. Fotona kommer så småningom. Tills dess får ni hålla tillgodo med en film när vi leker runt.