Nu känner jag att jag haft bloggen på denna adressen tillräckligt länge för att veta att jag vill fortsätta ha den här så nu tog jag bort reklamen från sidan. Skönt att slippa den!
Två roliga nyheter, som nu är helt bokade är att jag kommer som tränare till Målserum i Västervik och till Stall Grüning strax söder om Valdemarsvik.
I Målserum kommer jag att vara söndagar på eftermiddagar/kvällar och hos Stall Grüning kommer jag vara på fredagar eftermiddagar/kvällar. Om någon är intresserad av att haka på så är det bara att höra av sig till info@remont.se
I tisdags hade jag en gruppträning där Lottie lånade Magnum. Som alltid blir han riktigt triggad när det är flera hästar på lite litet utrymme och med Lottie på ryggen så får han samtidigt ta i och prestera. De två grejerna ihop gör att han tar i så han håller på att spricka. Det är riktigt kul att se honom även om jag önskar att han kunde tagga ner lite. Hans galopp är mycket, mycket bättre nu och han kan gå i samlad galopp och börjar se ut som att han snart är klar för byten och ansatser till galoppiruetter. Jag kunde inte låta bli att låna honom fem minuter precis när lektionen var klar och be om lite ansatser till piaffen (små embryon), vilket han villigt bjöd på. Man kan inte anklaga den hästen för att vara komplicerad. Det enda man får jobba med lite mer än på andra hästar är att hålla honom lugn (och trygg...han kan vara en riktigt mes).
Igår hade jag en hemmadag. Jag fixade det jag behövde i stallet, men det enda jag gjorde extra var att ta några kärror skit i en hage. Här hemma har jag städat, plockat, fixat med en massa på datorn...sånt jobb verkar aldrig ta slut! Jag skrev också upp ett preliminärt tävlingsschema och jag hoppas att alla klubbar häromkring snart lägger ut tävlingar och träningstävlingar efter nyår. Tanken är (med dressyren) att Jaleoso och Magnum ska få gå två träningstävlingar vardera innan de riktiga tävlingarna tar vid. Bara för att ha igång dom innan de ska ut på de riktiga tävlingsbanorna.
Dizzy är tänkt att hon ska gå med i division III och igår hade vi styrelsemöte på Falken och bestämde då även att ha en dressyrtävling första helgen i april med bland annat samma klass som kommer vara i divsion III (LC:2). Så jag tror damen får gå en träningstävling innan det och sen gå den på Falken och hoppas att det räcker för lugnet till de riktiga tävlingarna. Hon kan verkligen elda upp sig och då är hon visserligen riktigt läcker att sitta på, men poängen lär ju inte vara så vackra.
Tanken är ju också att Dizzy och Magnum under vintern ska få gå några träningstävlingar i hoppning och sen under vår/sommar vara med på några riktiga tävlingar om de finns väldigt nära hemma. Enbart för att det är så himla kul att hoppa. Speciellt med de två (och Jaleoso) för de tycker själva att det är så roligt att de knappt vet var de ska ta vägen.
Som vanligt på torsdagar så var det hoppning på schemat.
Detta för att det via ridskolan är en hoppträning på ridskolans hästar och en grupp med privatryttare som också har hoppträning för mig. Så det är den perfekta dagen att hoppa själv på. Jag avskyr att släpa bommar och hinderstöd fram och tillbaka och jag orkar inte göra det mer än en gång per vecka. Om inte annat så gnäller mina handleder något fruktansvärt dagen efter. =/
Jag gjorde för min egen del en väldigt enkel grej. Jag ställde tre räcken som ett T. Där jag antingen kunde hoppa en långsida eller så tog jag ett räcka som stod tvärs över ridbanan och valde sen att ta hindret till höger eller vänster.
Jag hoppar inte högt med mina, jag får höjdskräck när hindren blir mer än 115cm och just nu är alla tre på gång med hoppningen, men inte tillräckligt igång för att hoppa mer än små hinder.
Så hindret som stod tvärs över vara bara 60cm men hade en vit bom, en svart och en vit. Jag visste att alla tre skulle reagerar på det så det fick bli utmaningen för dom denna gången. Sen var det ett räcke på 70cm och ett på 80cm. Alldeles lagom just nu.
Dizzy, som normalt inte stannar, tvärnitade på det svart/vita hindret, men hoppade sen allt hur bra som helst och petade inte en bom. Hon är väldigt rolig att lyssna på när man hoppar. Hon har inte en tung galopp, men en väldigt bestämd galopp. Man hör henne på lång väg och det råder ingen tvivel om vad man sysslar med. Hon hoppar nästan allt man sätter framför henne och älskar det.
Magnum har lite annan stil. Han måste hoppa av sig lite innan han funkar bra. I början är han så till sig att han knappt är styrbar och hoppar allt annat än bra: för nära, för långt ifrån och noll koll på benen. Men sen så blir han väldigt reglerbar och hoppar väldigt bra istället. Han fick titta på det svart-vita hindret innan vi hoppade det. Han satsade bara lite stort på det och gjorde det några gånger, men sen vande han sig.
Jaleoso däremot...ja jösses...han är sanslöst modig och extremt rädd om sig. Han fick titta på det hindret han med för jag visste att han skulle överdriva. Men kanske inte så mycket som han gjorde. Han brukar normalt vara en halvmeter (ingen överdrift) över hindren de första tio gångerna man hoppar och sen lägger han sig 20-30cm över, vilket ju är helt okej. Folk brukar säga att jag borde ha fallskärm när jag hoppar honom.
Men denna gången när jag la honom på det svart-vita hindret (i trav för att vara på säkra sidan) så kände jag två språng innan att detta kommer bli stort. Jag högg tag i manen med ena handen och hoppades på det bästa. Jag vet nu hur det känns att hoppa 160cm hinder kan jag i alla fall med säkerhet säga. Jösses vilket språng! Och det på en häst som alltid skjuter rygg när han hoppar. När han landade bjöd han på några bocksprång mitt i allt. Tack och lov att han är mjuk och jag har balans. Så hoppade han det hindret minst tio gånger och sen gick han ner och låg 50-60cm över, men aldrig mindre. De andra två hindre tog han som han brukar i alla fall.
Jag borde filma när han hoppar så jag kan visa det för det är speciellt. Men han gör det i alla fall med bra teknik i övrigt.
