Det enda svenska ordet jag kan komma på som kommer i närheten är rygginverkan.
Jag undrar helt enkelt hur många som hört talas om det eller som vet vad jag är ute efter utefter vad jag nu skriver.

Jag har sen jag varit liten fram tills kan 6-7år sedan varit extremt frustrerad över att jag haft så svårt att sitta i en stor trav. Men ännu mer för att absolut ingen kunnat berätta hur man gör mer än:
Öva, öva, öva
Det är okej att skumpa
Träna utan stigbyglar
Bli longerad

Och inget har hjälpt det minsta eftersom jag naturligt inte har lätt för att rida, vilket de flesta inte har.

Jag har själv alltid haft hästar som är lätta att sitta på men i mitt yrke så måste jag kunna sitta på hästar som rör sig stort också.
Jag hade ett samtal med Desmond som helt enkelt rörde vilka böcker som man ska ha läst. Där ingick "riding logic" av Wilhelm Müseler skriven i början av 1900-talet.
Där kom alla svar på de sitsproblem som jag upplevde!! Back bracing!
Efter det har jag insett allt mer att det han skriver, ungefär: innan en människa förstår back bracing är det inte lönt att sitta upp på en häst.
Jag träffar så många ekipage som hjälp extremt fort av att få träna back bracing/rygginverkan.
Jag har länge funderat på att skriva ett längre blogginlägg om det (och för all del ett längre teorihäfte om det), men jag är nyfiken på om det är ett sånt svart hål kring detta som jag upplever det.

Om någon är nyfiken på det i praktiken så kommer jag ha en clinic den 16/8 klockan 11 hos Falkens hästsällskap (som jag anordnar själv) om det finns intresse. Föranmälan krävs men betalning på plats (100kr).

Jag känner att jag är väldigt dålig på att blogga nu för tiden. Det där går alltid lite i vågor, men jag ska se om jag inte kan bli lite bättre på det.

Pinot har hunnit flytta hem till Sandra och är här på besök en gång i veckan då Sandra rider lektion och jag dagen efter rider igenom honom. Sandra är totalt överlycklig och Pinot får börja bekanta sig med skogen på riktigt. Nog för att han gått i skogen här också, men det är skog på ett helt annat sätt hemma hos Sandra.

Magnum blir bara bättre och bättre. Jag verkar ha hittat ett bett som herrn trivs med, äntligen. Sen får jag se om det stämmer i det långa loppet. Han biter gärna på bettet och låser sig runt det på höger sida och muskelminnet är svårt att få bort hos honom. Nu får han gå med ett baucherbett/hanging cheek snaffle vilket verkar motverka att han biter sig fast så han kan slappna av bättre. Fokus för honom med hans utbildning just nu är att få mer bakbensinverkan från honom. Han gör allt han ska, men han erbjuder sig inte att ge något extra så att man kan ta honom vidare. Så nu ska vi se om vi kan få honom att inse att det går att vinkla sina bakben mer.

Dizzy slutade få metacam i söndags och ska kollas på onsdag hur hon är i sina kotor. Efter det ska hon antingen skrittas igång, eller så blir det att åka och röntga henne istället. Jag hoppas verkligen att det blir skritta igång scenariot!

Jag och Jaleoso var i fredags iväg till Udden på deras superhelg. Vi var där ihop med Jennifer, som var chaufför, och Lottie, som höll ordning på mig. Under superhelgen så kör de dressyr, hoppning och stilterräng för både ponny och storhäst och det är riktigt kul att vara med på. Sist jag var där var ihop med Helli och då i hoppning.

Under fredagen på storhäst dressyr kör dom alltid LB och LA klasser. Nästa år hoppas jag att jag är där på lördagen istället.

Jaleoso skulle debutera LA:4 och gick förutom den klassen en LA:3. Tanken slog mig att debutera LA:4 på just den tävlingen kanske inte är det smartaste för de flesta lär rida msv dagen efter, men jag är jätte nöjd med vår egen procent, även om det inte räckte långt i konkurrensen som var. Här är filmen från helgen, och resultaten står i början av filmen.

Nu ska Jaleoso bara utbildas. Han kommer gå semestercupen på lördag, vilket är en enkel klubbtävling, och kanske att han hakar på någon av KM som går under hösten, men i övrigt så ska han bara vidareutbildas så vi får lite mer stabilitet i allting och lite mer styrka och uttryck.

De senaste veckorna har minst sagt varit hektiska och det har varit upp och ner med både trevliga saker, men också saker som varit mindre roliga.

Dizzy behandlades ju för kotledsinflammationer på bägge fram i början av juni och kollades sista veckan i juni och hade då bara en grads hälta på vänster fram (där hon tidigare haft 2,5grader och 1,5 på höger fram) så hon fick gå ut i hage och skrittas igång. Givetvis sprang hon som en idiot när hon kom ut och en vecka senare kunde jag konstatera att hon i princip var lika halt som hon var från början. =( Nu får hon gå kvar i hagen (inte lönt att testa den varianten igen) och får metacam, vilket hon är överlycklig över för det är ju jättegott, och Sandra kör intensivt med pharmalighten.

Om inte det fungerar så blir det att röntga...men då misstänker jag tyvärr att läget är kört i så fall.

Jag håller tummarna för att det "bara" är kotledsinflammationer efter all skit som varit med pålagringar i rygg, länd och kors. Vi har väl gissat på att inflammationerna varit på gång när hon var så vinglig, spänd och ovillig fram till april. Hon borde liksom ha överbelastats under den perioden trots försiktig ridning. Sen när hon fick bytt bett och blev en helt annan häst så låg väl början till inflammationen kvar och blossade upp. 
Det är i alla fall vad jag hoppas på har hänt.

I vilket fall så om hon nu bara blir bra igen så behöver den här damen hjälp i sitt liv med sina leder p.g.a pålagringar som är konstaterade. Har ni erfarenhet av olika preparat? Både naturliga och de som kommer från veterinärsidan. Och vet ni i så fall om det bevisats i studier (eller genom många trial and error försök på hästar)?

Pinot flyttar strax hem till Sandra. Till en början på foder, men för senare köp. Och Sandra kunde inte varit lyckligare. Hon är som sin egen sol just nu! Jag kommer att träffa dom två en gång i veckan för en lektion och sen är planen att han stannar hos mig tills dagen efter så jag hinner med ett pass med honom för vidareutbildning. 

Jaleoso har denna veckan skrittvila, vilket säkerligen är välbehövligt. Nästa fredag ska vi försöka oss på att debutera i LA:4. Sista sekvensen i det programmet ska bli väldigt intressant...rygga är inte Jaleosos favoritdel om man säger så. Och att göra det på detta sätt är ännu mer spännande: inridning i arbetstrav på medellinjen, halt, rygga, fatta vänster arbetsgalopp och sedan halt och hälsning. Allt på en rak och prydlig linje, lydigt och mjukt. Yes, men det är kul med utmaningar.

En del av det som gjort att de senaste veckorna varit totalt kaotiska har varit att saaben stendog på väg hem från en tävling. Tack och lov så var det bara tio minuter hemifrån och vi kunde bli hämtade och kunde flytta över transporten bakom en annan bil (klockan 22-23 på kvällen) med Magnum i transporten. VI hade då varit i Mantorp så hade det hänt längre bort hade jag haft stora problem. Det visade sig sen att motorn på bilen hade gått och det var inget att göra. Alltså bilar sista tiden vill jag mest bara gråta över (eller slå på något kanske). Så jag har varit billös ett tag, men tack och lov för underbara människor i mitt liv som hjälper mig (för all del räddar mig ibland också). Nu står det framför garaget en Honda CR-V som jag hoppas ska hålla måttet. Jag måste dock väldigt snabbt ta ett utökat b-kort för jag får bara dra 1200kg på b-kort. Men det ska jag väl lyckas med och speciellt mycket kostar det inte heller.

På tävlingen så gjorde Magnum bra ifrån sig. Det gamla tandproblemet spökar fortfarande lite och jag låter honom gå lite öppen i formen för att inte skapa spänningar (så arbetar vi med mjukhet och avslappning på hemmaplan istället). I vilket fall så startade han i Mantorp en LC:1 med 67,037% och låg som etta (av 14 startande) tills sista ekipaget som slog oss med en hårsmån. I LB:1 tyckte jag själv att han kändes mycket bättre, men där fick han (förmodligen) en poängs avdrag per rad för att han var öppen i formen (så jag tolkade kommentarerna i alla fall) och även då avdrag på poängen där nere också och landade på ynka 58,621% och 11 av 16.

Men det problemet med att han oroar sig över att det ska göra ont (ja det är lättare att beskriva som om han vore en människa) ska väl snart ha försvunnit och då kan väl poängen får rulla in lite bättre tycker jag.

Magnums starter:

I helgen har det varit tantläger och det har verkligen varit jättre trevligt! Skönt att få komma ikapp med allt efteråt, men samtidigt synd att det inte varar längre för dagarna känns inte som att de räcker till. Från hemmaplanen så kom Sandra med Pinot, Lottie med Cyrus (hennes Nemo hade tagit en otillåten utflykt och blivit halt) och Frida och hennes QB. Utifrån kom Cathrine och hyrde Magnum, samt Maria som hyrde Jaleoso. Alla verkar väldigt nöjda och glada och pratade om en återträff innan hemfärden. 

Nästa läger som väntar är ett tävlingsläger för barn och tonåringar 1-3/8. Ett tredagars läger där de som deltar inriktar sig på dressyr eller hoppning och utifrån det ser vi på både hur man utbildar sin häst på ett bra sätt, men också mer fokus på tävling. Hur man ska tänka och träna sig mentalt, vad man ska komma ihåg och hur man gör med ridningen för att det ska gå så bra som möjligt på själva tävlingen.

Det var ett bra tag sen jag bloggade nu och tiden har bara flugit förbi. Jag ska se om jag kan summera allt som hänt sen jag skrev sist.

Jag har flyttat och det gjordes med flera som hjälpte till vilket gjorde att det gick fort och att vi hade roligt. Jag fick dessutom en grill i invigningspresent som snabbt användes för att laga mat (dock inte av mig). Vi hade också en väldigt rolig incident med en hylla och en stackars Jörgen som på något sätt fastnade bakom och fick krypa ut över den när de visade sig att fönstret gick inåt och inte utåt som han hade tänkt sig. Jag har bott i huset nu i en vecka och en dag och det är bara små plock som inte är klart. Annars har jag bott in mig fullt! Gäststugan har dessutom använts av flera.

Dagen innan flytten så var jag med Jaleoso på en kvällstävling i Finspång.

Där startade vi LB:2 och LB:3. I första klassen gick han på 64,167% och kom som 9 av 31 startande. Jag tyckte att han kändes som att han inte svarade på hjälperna så bra som han kan och lite loj. I LB:3 tyckte jag att jag hade fått ordning på det, men där höll helt klart inte domaren med (en annan än första klassen) och vi fick ynka 58,5%. Ni kan se filmen själva och se vad ni tycker:

Dagen efter så flyttade jag som sagt och redan första kvällen så var det tre som sov över eftersom vi skulle till Värnamo dagen efter och rida finalen i division III. Det var en tidig morgon trots att de snällt låtit oss starta sent i klasserna. Frida var snäll nog att följa med som chaufför och Julia som hästskötare. Vi körde Nemo och Magnum ihop (vilket gick med förare med E-kort och rätt transport). Jag höll på att ha ihjäl de som kommit med vägbeskrivningen. 45minuter körde vi fel!! Och vi var inte ensamma om att ha haft svårt att hitta. Jag skickade Julia för att visa passen för Jaleoso (som Victoria hade med sig) och Magnum för jag kände att jag hade lust att slå någon. Tack och lov hade vi lagt in gott om tid så jag kunde i lugn och ro rida fram Magnum.

Och trots att tandläkaren knappt hittade något så räckte det lilla för Magnum. Han går bara bättre och bättre nu. På filmen är det bara 6 dagar sen han var och fick tänderna fixade.

Vi startade en LB:3 på 64,7% och kom som 5 av 10. Lagklassen var en LB:2 där han gick på 63,33% och hamnade som 16 av 29 startande. Jag tyckte att han gick bättre i sista klassen och att domaren kanske var lite generös i första klassen. Men så är det också en bedömningssport.

Laget hamnade som 6 av 6, men det som var kul var att det skilde bara 3,8procentenheter mellan oss och ettan så det var tight mellan alla lag!!

Här är filmerna från Värnamo:

När det gäller lag nu så siktar vi på division II till hösten som startar i Tranås den 17/8.

På söndag kväll direkt efter vi kommit hem efter tävlingen så kom min syster, hennes man och två barn (2 och 5år gamla) och stannade till onsdag morgon. Dom hade haft ett stopp i Gävle där de hälsat på vänner, men annars kört hela vägen från Luleå! Både Elsa och John blev helt hästgalna och det första de sa när de vaknade var: rida!! Och sen fortsatte det ordet genom dagarna. De fick låna små ponnies att rida på. Elsa som är så liten fick dom så klart hålla i, men efter ett tag så kunde dom gå och vara beredda på att ta henne istället för att hjälpa henne balansera upp för det klarade hon själv. John red runt själv en hel del (vi var i både paddock och skog) och andra gången så fick han rida Magnum som gick som om han hade glas på ryggen, men John fick lov att trava för Magnum och styra runt alldeles själv!

Imorgon får jag lov att börja skritta Dizzy och förmodligen kommer veterinären och kollar på henne innan nästa helg och ser om allt är som det ska. Bara att hålla tummarna för att det var kotorna och inte något annat skit.

Jag hoppas att Magnum får följa med till Mantorp på kvällstävling på onsdag. Egentligen är Jaleoso anmäld, men står som reserv i ena klassen och Magnum kan jag med gott samvete starta i en lättare klass som inte är fylld. Men det har nog varit det krånglaste jag varit med om att få något vettigt svar av de som anordnar...jag vet fortfarande inte om jag fått lov att byta häst och klass eftersom jag inte fått något rakt svar. Så jag får väl se på startlistorna som kommer ut imorgon helt enkelt.
Veckan efter så är det Jaleoso som ska på kvällstävling i Heda.
Emellan det ska jag till Skåne och ha Tantläger i närheten av Nymölla!
Och efter tävlingen i Heda så är det Tantläger här hemma hos mig.

Det har kommit in lite förfrågningar om hästar på inridning/vidareutbildning så vi får väl se om det dimper in några nya under sommaren.

När vi var iväg på lagtävling så lånade ju Victoria Jaleoso (Charlotte är himla snäll som lånar ut honom) och de passade ju varandra bra vilket jag trott från start när vi började prata om varandra. Jag får själv inte lov att tävla honom i division III så det var himla kul att han kom med på den tävlingen och han ska också med till finalen där Victoria lånar honom igen.

Tänkte visa två bilder på honom från tävlingen ihop med Victoria (fotograf: Jonna Nilsson)

Och så har jag fått lite bilder på vårt lag från några omgångar:

Första omgången i april i Vetlanda.

Lottie och Arhults Nemo, Jag och Presley, Victoria och Nike samt Sara och Cool Pleasure

På hemmaplan hos Falken i maj, andra omgången.

Lena och Nikele, Victoria och Nike, Lottie och Nemo samt jag och Magnum

Hos Tunabygden nu i helgen där vi kom tvåa med laget, men vann zonen och fick fina schabrak.

Jag, Victoria och Lottie.

Magnum var idag iväg till Torbjörn med sina tänder. Jag hade hoppats på att de skulle hitta något lite större än de gjorde (men som ändå var lätt fixat). Han hade lite sned tuggyta på den sidan där vargtanden suttit tidigare (som togs bort förra året) och det har blivit efter att han börjar vilja äta på den sidan igen. Några små vassa kanter, men egentligen inget som en normal känslig häst skulle reagerat på. Dom konstaterade dock att en väldigt känslig häst kan reagera stort på det han hade i munnan ändå trots att han såg jätte fin ut i slemhinnor m.m Jag hoppas innerligt att det är tänderna som spökat. Jag vill inte åka på att försöka ta reda på vad som är fel annars. =/
Imorgon ska han få jobba halva passet från marken med stång och kapson, bara böja och forma så han får en bra känsla. Onsdag lite blandat ut och i paddocken. Torsdag uteritt och på fredag ett rejälare dressyrpass och därefter lite bus i skogen på lördag innan finalen på söndag när vi ska åka låååångt.

Jaleoso har en fullspäckad vecka framför sig. Imorgon är han bokad för lektion och då tänkte jag rida igenom honom inför tävlingen på fredag innan själva lektionen börjar. Sen ska vi ut i skogen och bara mysa på onsdag. Hoppning på torsdag. Tävling i Finspång (LB:2 och LB:3) på fredag, vila (skritt vid handen) på lördag och sen går han med Victoria på söndag i finalen.

Dizzy ska få komma ut i sjukhage imorgon. Jag vet i alla fall att om hon inte trivs i den så kan hon stå inne i sin box. Hon är hemskt nöjd med tillvaron nu när hon får stå inne. Hon är verkligen märklig den damen. Hur kan man tycka om att stå inne dag ut och dag in? Hon ser liksom tillfreds ut och idag har hon varit ohalt och väldigt pigg att vara ute och gå med. Veterinären fick ett felstick (hon drog av sig bremsen) och träffade benet så hon har varit lite varm på ett litet område och ömmat i steget, men nu verkar det ha gått över. Hon är i alla fall hemskt pussig och på väldigt bra humör.

Pinot är pigg och glad. Alla andra hästar som går på bete blir lite dåsiga och avslagna, men inte Pinot. Han kör tvärtom och har aldrig varit så pigg och framåt som han är nu.

Vi kan ju börja med de tråkiga nyheterna.

I söndags började jag fundera på om Dizzy var väldigt trött för hon var inte alls sitt vanliga busiga överpigga jag i skogen, dagen efter så funderade jag ännu mer på vad som var fel (hon fick gå lugna pass eftersom hon själv bad om det), i tisdags red jag bara kort och då blev jag skum på om hon var ojämn fram och bad Frida att hjälpa mig böja henne dagen efter och satt så länge av. Dagen efter kunde dock Sandra hjälpa mig kolla i paddocken. I skritten kändes hon helt vanlig, men trava gjorde vi bara ett halvt varv och sen satt jag av och ringde veterinären. Då var hon klart halt, även om det inte var så mycket.

Olle kom ut igår och kollade henne. När jag ringde honom var jag mitt vanliga lite udda jag "Hej, mitt sto har fått ensidig eller dubbelsidig kotledsinflammation...Kan du komma ut och kolla henne och sen behandla henne?" Jag fick ett lite fundersam "jaha...och varför tror du att hon har det?". Men när han kom ut så började vi att böja henne på rakt spår eftersom jag kände mig så pass säker på vad problemet var. 1,5grader halt på höger fram och 2,5grader på vänster fram =( Höger fram är dock det ben hon har pålagringar på så det kändes skönt att inte det var sämst.

Veterinären och alla runt mig håller i alla fall med om att det säkert kommer från den enorma omställning hon gjort när allt helt plötsligt börjat fungera så himla bra. Trots att jag varit väldig försiktig med att trappa upp jobbet för henne.

Så nu är hon behandlad och ska kollas igen om tre veckor. Tills dess boxvila, sjukhage och promenader. Stackars gumman!! Bara att hoppas på att det har med allt annat att göra och att det inte är så att hon helt enkelt inte är hållbar nog i sin kropp. Sånt är ju inte lätt att veta förrän sista dagarna i en hästs liv är klara.

Jag har ju tidigare skrivit om att jag kommer göra flera ändringar i livet. Kanske inga världsomvälvande för någon annan, men för min del gör de stor skillnad. Tre större grejer är det:

1. Flytten till stallet som går till helgen. Jag kommer då att hyra ett hus med gäststuga (perfekt till kurser och läger) samt garage, som det tar ca 30sekunder att gå från till stallet. Dessutom blir det inte ens dyrare i slutändan än där jag bor nu trots större boyta och en gäststuga.

2. Den ridskola jag och Sara testade att samköra kommer att delas upp så att jag har gruppträningar och de som vill/behöver kan hyra häst av Sara. Dressyrgruppen på måndagar fortsätter som vanligt eftersom de haft det som en helt vanlig gruppträning sedan innan. Samma sak med hoppgruppen på torsdagar. Utöver det vet jag att barngruppen på måndagar kommer att fortsätta. Och troligtvis en knattegrupp på torsdagar även om det inte är helt klart ännu.

3. Blekinge/Skåne träningarna har jag ändrat lite "reglerna" för och det är just nu under diskussion om det går att lösa på ett bra sätt så att träningarna kan fortsätta, men troligtvis mer sällan. Jag kommer då att vilja ha minst 5pass per ställe och totalt 20pass i "rad". Så att man t.ex kan köra en kväll med 5deltagare och en dag med 15deltagare på allt från ett till fyra ställen.

Lagtävling har vi varit på idag.

Den sista omgången av division III för oss gick hos Tunabygdens HS och det var två sargade lag som dök upp.

Vårt lag red på tre ryttare (vilket man får lov att göra en gång under en division), varav Lottie hade åkt av hästen en vecka tidigare och fortfarande var rejält mörbultad, Victoria fick låna Jaleoso för hennes egen verkar ha fått en allergisk reaktion på ett insektsbett och såg ut som helsike på ryggen. Hon hade aldrig ens suttit på honom innan tävlingen! De två gissade jag dock på skulle passa varande enormt bra! Jag kom med Magnum som ska till tandläkaren (och har enormt behov av det) på måndag. 

Det andra laget slutade med att de också fick rida på tre ryttare för Sandra blev magsjuk och fick stanna hemma.

Det slutade med att Victoria och Jaleoso vann första klassen på 67,5% (LC:2) och koom tvåa i lagklassen individuellt på 65,66%. Jag red på 60% med Magnum i bägge klasserna och i det som var med vänsterställning fick han sjuor rakt igenom och det som var med högerställning fick han femmor rakt igenom...snacka om att tänderna spökar för honom. Ska bli skönt att ha det fixat och då tror jag att han kommer utvecklas enormt mycket. Han vill ju inte ta någon vettig kontakt med handen nu och det påverkar ju precis allt i ridnignen eftersom resten av kroppen inte kan bli så smidig och följsam som den behöver vara.

Vi slutade i alla fall på andra plats med laget, vilket jag tyckte var starkt gjort med alla problem vi haft. Men totalt vann laget zonen och är ju sen innan klar för final. Så nästa helg bär det av till Värnamo, men först ska Jaleoso tävla med mig i Finspång på fredagen. Och jag ska flytta in i huset på lördagen....full helg?

Dizzy har ju varit ett ständigt orosmoln under en lång tid nu. Så klart sen jag var iväg och kollade henne i Husaby förra juli, men också innan det när jag inte kunder förstå mig på henne och de konstiga reaktionerna hon hade.

I april provade jag att rida henne på stång och kapson och efter det så har oron försvunnit. Hon känns himla bra på den betslingen och då har allt annat i kroppen på henne släppt. Sen är det så klart inte säkert att hon kan gå hur högt i sin utbildning som helst eller att hon orkar tränas i tävlingskondition, men de bekymren får jag ta när dom kommer.

Jag har en tendens att glömma bort hur lite hon faktiskt är riden. Hon reds in den vintern hon blev 6år och behandlades som 7-åring för alla pålagringar och hade därmed ca 6månaders rehab eftersom jag ville sträcka ut på den så mycket som möjligt. Men egentligen är hon bara riden på ett sätt som hon gillar fullt ut sen april eftersom det var då hon slutade stå emot (för att jag lyckades hitta rätt alternativ till henne). Så ungefär som en "normal" fyraåring skulle jag vilja säga.

I onsdags så hade vi en träningstävling på hemmaplan. Normalt är Dizzy helt hispig när såna saker inträffar, men då var hon bara lite taggad, inte rädd som hon varit tidigare. Det kanske också hänger ihop med att hon kan slappna av bättre nu när hon trivs med sin utrustning. Jag tyckte att hon kändes rätt trevlig i LC:1, men som vanligt så ser hon alltid väldigt mycket bättre ut än hon känns. Vi belönades med 71,48% och flera åttor i protokollet. Givetvis hade vi blivit bedömda lägre på en riktigt tävling, men det var ändå väldigt roligt att få den kritiken vi fick.

I LB:2 var hon väldigt mjuk och loss i sin kropp, men hon blev också snabbt trött och det syns i filmen. Nacken droppar mer och mer ju längre in i programmet vi kommer och hon orkar inte riktigt hålla ihop sig. Men hon fick ändå 62,33%.

Här är filmen från i onsdags:

Nu får hon ju så klart inte gå riktiga tävlingar på den betslingen, men vi kan träna på den och jobba med henne så att hon går för så små hjälper att jag till slut kan lägga över henne på kandar. Jag testade ju att rida henne på kimblewick (utan kapson) och insåg då att kapsonen hjälper henne väldigt mycket. Hon lägger lite vikt på den och den får lov att ta upp alla "missar" så den tyngden inte hamnar i munnen när det blir fel. När jag hade bara kimblewick på henne så slutade det med att hon stack ut tungan ur munnen, vilket aldrig hänt innan. Så det kommer krävas tid, tålamod och konsekvent utbildning om det ska finnas en chans att denna damen ska kunna tävla i framtiden.
Inte för att det är det viktigaste på något sätt, men det är ett bra sikte att ha. Jag blir i alla fall bra mycket mer konstruktiv när jag har ett sånt mål att sikta in mig på. Men om hon bara kan fortsätta hålla och vi får ha kul ihop så är det ändå det viktigaste.

Magnum blev vaccinerad i måndags och han är så klart den enda hästen jag varit med om som reagerat på vaccinering...han fick feber dagen efter och har fått ta det lugnt. Idag var första dagen vi tog oss en tur i skogen och nu ska det nog gå att rida honom normalt. Jag bara väntar på att det ska bli den nionde så jag kan få åka iväg och kolla hans tänder! Jag hoppas verkligen att dom hittar något och att det är det som spökar.

Lite sommaruppdatering:

7/6 Omgång tre av division III storhäst dressyr med Magnum hos Tunabygdens RF

9/6 Magnum ska få sina tänder kollade

13/6 Jaleoso tävlar LB:2 och LB:3 i Finspång

15/6 Magnum får finalen i division III dressyr i Värnamo

Här någonstans bör jag också flytta till nya huset

15-17/6 kommer min syster, hennes man och två barn och hälsar på

21-22/6 Blekinge/Skåne helg med träningar

Ridlägret i Skåne är inställt p.g.a för få anmälda (skulle varit veckan efter midsommar)

25/6 Jaleoso tävlar LB:2 & LA:3 i Mantorp

28-29/6 Tantläger i Nymölla, Bromölla, även chans till träningar Blekinge/Skåne

4-6/7 Tantläger i Frösvi hemma hos mig

19/7 Superhelg hos Udden. Magnum startar LB:2 & LB:3. Jaleoso startar LA:3 och debuterar LA:4

26/7 Semestercupen med Jaleoso (klubbtävling med både dressyr och hoppning).

1-3/8 Tävlingsläger hemma hos mig.

11-13/8 Knatte-barnläger hemma hos mig

Dessutom fortsätter gruppträningarna för knattar, barn, vuxna/tonåringar inriktning dressyr och hoppning under sommaren.

Jag lär hinna peta in lite mer i det där...t.ex. fler Blekinge/Skåne helger. Men full rulle var ordet, men roligt är det!!

Det finns platser kvar på lägren (förutom det i Nymölla) så vill ni haka på så säg till!

I onsdags var vi iväg på en kvällstävling.

Jag och Lottie åkte iväg med Jaleoso till Ekängens Dressyrryttare utanför Söderköping. Om det är någon som funderar på att åka dit och tävla kan jag varmt rekommendera det. Det märktes att funktionärerna verkligen ansträngde sig för att göra allt så bra som möjligt. Rent och prydligt, allt på sin plats och trevlig hederspriser!

I ridhuset fanns det väldigt mycket att titta på. Det som syns i filmen är speglarna, som jag trodde Jaleoso skulle reagerar på, men det som kanske inte syns lika bra är den låga läktaren samt domaren som satt på samma höjd som man red rakt emot och bortanför det som inte alls syns på filmen finns det en kafeteria i en höjd som kanske inte var optimal för hästarna, men väldigt bra att sitta och tittat ifrån. Magnum hade varit ett aber att ha med sig där (men bra för miljöträningens skull). Jaleoso är inte alls tittig, men här inne fick jag några få reaktioner innan han kollat av sig. Men jag tycker ändå att allt var toppen på tävlingen!

Det finns så klart mycket mer att arbeta på. Det som märks allra mest är att han är väldigt svag i sin galopp. Han är inte riktigt stark nog överlag, men traven är hans esse och den kan han briljera i även om han inte orkar något annat.

Vi red först en LB:2 och fick 64,167% och kom trea av sjutton startande. I LA:3 fick vi sällskap av ekipage som skulle starta msv nästa dag så hans 64,268% räckte inte lika långt där och vi kom sjua av arton startande. Det är hans bästa procent hitills så jag är jätte nöjd. Jag är ännu mer nöjd för jag känner att det är en hel del som kommer att rätta till sig relativt snart så han kan höja sig mer.

Här är filmen från i onsdags:

Något annat som jag tänkte komma in på med detta blogginlägget är att använda ljud vid inlärning. Ibland ser jag ekipage traggla med samma sak om och om igen och det är så tydligt att hästen inte förstår sin uppgift och ryttaren lyckas inte förklara den trots att hjälperna verkar vara de rätta. Ryttaren är ju i grund och botten hästens lärare (även om vissa hästar tar på sig att lära ryttaren då hästarna hunnit bli äldre och är välutbildade).

Så jag vill slå ett slag för att använda ljud för att förklara för de fyrbenta. Jag tänkte komma med några exempel som jag själv ofta använder. Det är då tre olika ljud och nu tänker jag i princip bara på skolningen av hästen.

"Stanna". Jag använder whoo för att stanna och jag använder det ofta på långa tyglar ute när jag är lat eller när jag leder hästarna och det betyder att de vet precis vad det betyder. Så när jag arbetat med Magnum och Jaleoso och halterna från galopp (som ännu inte sitter helt, men dom förstår dom nu) så har jag samlat galoppen så mycket de orkat och sen med små hjälperna bett om halt samtidigt som jag lagt in ljuder för stopp. Dom har så gott dom kan kunnat gå ner till halt och jag har inte behövt ta i dom för att få halten. Efter några försök så har dom kopplat ihop hjälperna med vad dom ska göra och då kan jag börja jobba med kvaliten i halten. Vilket vi just nu håller på med. 

"Samla". Eller ta i mer, bli kvickare... Antingen så vill man att hästen ska börja gå mot trampet eller vill man helt enkelt ha mer aktivitet i en lättare samling/uppkortning. Det är också något som är svårt för hästen att förstå i början. Dom blir lätt antingen spända eller bara långsamma. Då tycker jag att det är lättare att be om energi med snabba, lätta och rappa smackningar i den takten jag vill att dom rör bakbenen. Då slipper jag försöka förklara med skänklar och sits vilket lätt ger en spänd häst och det ger också lätt att mothåll i handen. För att lära in smackningarna så tar jag ibland hjälp av en pisk där jag duttar på bakdelen med den så dom drar åt sig bakbenen (samtidigt som jag smackar) och då kan jag berömma dom och säga att det var rätt och inget att bli upprörd över.

Några få försök, sen fungerar bara smackningar. Ytterligare några försök och hästarna har kopplat ihop det och jag kan med lätta hjälper be om det jag vill ihop med lite ljudhjälp när det behövs.

"Öka". På alla hästar som inte har inbyggt "hängt" i steget så är längningarna en utmaning innan hästen hittar sitt häng/gung och därmed har förstått. Då kan man börja jobba på kvaliten och stärka dom istället. Här använder jag mig av hörnen på ridbanan och ser till att hästen förstått "samla" utan ljud först. Sen rider jag oftast in snett igenom (börjar i traven) och smackar till en gång hårt och tydligt vilket gör att hästarna trycker till framåt (jag har då redan bett om framåt med sitsen). Oftast blir det kanske lite springigt, men efter ett par försök så förstår hästen att den ska öka på tempot. Då använder jag sitsen för att be den att vänta lite samtidigt som jag med ljud säger "öka". Det brukar ge en ökning av steglängden som man kan berömma och sen bygga på. Samma sak när hästarna lätt dör halvvägs igenom en snett igenom (som ju inte alltid är så smart att träna hela sträckan, men ska man tävla så måste man emellanåt). Då på mitten eller strax innan kommer det en hård, tydlig smackning för att hjälpa hästen hålla igång. På så sätt kan jag fortsätta rida och inte börja sitta och klämma.

Har ni några bra exempel på hur ni hjälperna hästarna att förstå vad ni vill genom ljud?