Bloggen har fått en ny banner vilken Gunilla Gelin (som också tagit 3 av 4 foton på bannern) var snäll nog och fixade åt mig. Jag tyckte den blev riktigt snygg och när jag la upp den och en vit variant på facebook så valde samtliga den svarta som snyggast. Praktiskt när alla är överens!

Nu ska jag fundera på om det är något mer på bloggen som jag ska uppdatera eller snygga till. Hemsidan hade jag också velat ta ett litet tag i men det blir nog i samma veva som jag lägger upp datum för läger mm för nästa år vilket dröjer en liten stund till då jag inväntar lite datum som jag måste ta hänsyn till.

Igår åkte jag och Magnum, i sällskap med Lottie, till Gamleby RK (hela 10min bilfärd från stallet) för att göra en uppvisning i medeltidsklänningen och med ett träns jag fått låna av Sandra som passade bra ihop med klänningen.

Magnum är löjligt förtjust i att åka hemifrån och bara älskar att vara på nya ställen och visa upp sig. Han blir alltid så mycket finare att rida när vi kommer ut och man bara känner hur det sprudlar i hela hästen. Visst blir han samtidigt lite nervös, men glädjen i honom går inte att missa.

Först blev jag lite förvånad (och imponerad) över hur mycket publik den dykt upp för att titta på luciashowen. Och jag blev ännu mer imponerad över hur med och interaktiv publiken var. Medan jag red fram ute så hörde jag det mesta som hände inne i ridhuset. Det var applåder och tjoande med jämna mellanrum och det var inte det där mesiga applåderandet som kommer när folk försöker vara artiga utan riktigt rungande applåder med jämna mellanrum när det hade hänt något speciellt tilltalande i någon av showerna.

Den största publiken Magnum sett sen tidigare är inte många människor då det ju sällan är det på dressyrtävlingar. Och framförallt så är den publiken väkldigt tyst. Så det var med intresse som jag funderade över hur han skulle reagera.

En gång hoppade han till när det kom applåder där inne och det var när vi precis hade avlsutat en travökning och var på den långsidan där publiken satt, men mer än så reagerade han inte "negativt". Istället såg han ut och kändes som att han bara uppskattade att det var så mycket folk som tittade på honom! Och som dessutom gav honom uppskattning när han ansträngde sig och hade roligt. I sista applåden så var det någon märklig kombination av att han blev lite överväldigad ihop med att han gillade det för då svarade han publikens applåder med att börja brumma åt dom. Söt pojke!

Lite övertänd var han och det gick inte riktigt med piafferna, som hemma fungerar när allt stämmer men som inte sitter till 100% än. Men i övrigt tycker jag att han löste det mesta bra med bara en miss i en travökning som råkade bli några galoppsprång i början. Lätt som han har för det så är det bara att plocka tillbaks honom och sen går han direkt över i en riktigt bra ökning.