Lite hastigt och lustigt så blev det bestämt att Invasor (kallas Isor) kommer på torsdag.

Han är en 150cm 9årig PRE valack som jag haft på utbildning för flera år sen och medan jag hade lektioner i skåne så träffade jag han och hans ägare. Nu ska hans matte utomlands ett bra tag och det passade så himla bra med Isor som foderhäst åt lilla Ebba. Han kommer att stå hos mig över sommaren och få friska upp sin utbildning lite efter några månaders mestadels skogsridning och så får Ebba rida in sig på honom i lugn och ro innan han bor hos henne permanent. Han har dock hunnit bli lite vitare sen dessa bilderna togs.

Imorgon är det dags att kolla om night blev dräktig efter inseminationen. Det blev ju lite hastigt när hon visade sig vara klar för det dagen jag åkte och kollade henne och två dagar senare var det två röda dagar i rad. Men håll tummarna!

Ibland är jag inte jätte duktig på att uppdatera här på bloggen men för den som har instagram så kan man ta del av lite kortare statusar/bilder som jag är desto flitigare med. Ni hittar mig som @remont.se

Snart är det onsdag och då är det dags för Husaby återbesök med Magnum. Något som jag både ser fram emot för att jag tycker om att vara där och prata med dom som "nördat" ner sig i en massa detaljer kring hästar och jag får alltid någon bra pusselbit med ny kunskap att ta med mig. 

Men just nu är Magnum väldigt frustrerad. Den lilla pojken som alltid är så mjuk i sitt sätt till och med nöp tag i min t-shirt idag. Något som han bara gjort de gångerna han fått stå ett bra tag. Om han inte är halt när vi är i Husaby så gissar jag på att det blir ett ridprov för att få lite mer känsla för hur han är i sin käke. OCh jag vet att han kommer bli helt överlycklig så fort sadeln kommer fram. Arbetsgalna plutt.

Dizzy ska jag ta med lite film på när jag tömkör och visa för veterinären och se vad hon tycker om hur hon rör sig. Hon är ju väldigt stel i början när hon ska trava...ser ut som sju svåra år ungefär, men det tar inte mer än en minut så har hon mjukat upp sig och har hon fått rulla en  minut i galopp så rör hon sig väldigt mjukt och härligt efteråt. Så jag hoppas att det helt enkelt bara är så hon kommer att vara. Men det är alltid skönt med Torunns åsikt. Det är så lätt att bli hemmablind.

Nu till veckan är det alltså koll på 17dagar av Night, ett återbesök med Magnum och så kommer lilla Isor. Veckan efter ska vi ha vårt första lagmöte inför höstens division II och då tar vi även med oss hästarna och passar på att ha lite miljöträning. Samma vecka så ska Dizzy på en kvällstävling i Heda så får vi se hur mycket damen kommer tycka att saker är läskiga eller om hon tänker hålla sig i skinnet.

Den 11-12/7 är det tantläger här i Brotorp som börjar fyllas upp.

Tävlingslägret har fått byta datum till 11-14/8.

Så här på midsommar med det oundvikliga vädret så bestämde jag mig för att hoppa dizzy och night. Magnum fick hs en full vilodag.

Dizzy fick vara först ut och hon har inte hoppat sen i vintras så vi provade på det och snabbt la ner det igen. Då hoppade hon med konstiga språng och fick inget flyt alls. Det fick ju sin förklaring senare när hon kollades och behandlades i husaby.
Idag hade hon ett toppen flyt, kanon framåtbjudning och fick till fina språng varje gång. Och väldigt lycklig över att få hoppa. Vi började med att trava över bommar och sen fick hon ta några hopp i galopp över det lilla 50cm hindret. Därefter travhoppade vi första delen av fem och halvan. Och till sist kom hindret upp i den övningen också. Hela 90-95cm tog vi oss över och det kändes buslätt...tänk vad fort man tappar höjd i hoppningen. En gång i tiden kändes allt under en meter pyttelitet.

Night fick också leka lite.
Mestadels travbommar för henne men också några språng på ett 50cm i trav med bommar framför och sen några språng i galopp över det lilla 50cm hindret.
Night är så himla lustig när det gäller bommar och de små hindren hon får lov att ta ibland. Man får liksom känslan av att hon tänker "I'm a proffessional". Hon har full koll på sig själv och bara känns som att hon har total koll. Och sen lyser ibland kommentaren "äh screw it" igenom ibland när hon inte kan hålla sig från ett glädjetjut och ett litet glädjesprång. Man har inte tråkigt med den damen.


Nu väntar midsommar mat!

Nu testar jag att blogga via nya mobilen, vilket jag inte gjort tidigare så jag har ingen aning om hur detta blir.
Dizzy och jag har haft ett så härligt pass idag. Vi börjar så sakteliga komma över alla problem vi haft i ridningen. Som att hon vinglar, stoppar upp, "rivstartar", välter mm
Idag har vi jobbat med tempoväxlingar i alla gångarter på volt och därefter övergångar på spåret. Det är fortfarande lite problem med att hon vill stoppa in häcken när hon ska fatta galopp men det blir bättre och bättre.

Magnum gör ju ingenting just nu och han börjar bli rätt tjurig över det faktumet. På onsdag ska vi sätta igång med lite skritt vid handen och försiktigt sånt arbete istället för att gå promenader. Så får han ut lite frustration

Night ska ju förhoppningsvis vara dräktig och därmed ska hon inte tävlas mer vilket innebär att jag kan leka med galoppombytena igen. När hon kom så var hon så himla förtjust i att byta (och om hon fick så busade hon gärna efteråt) så jag fick "förbjuda" dom helt för att kunna rida tex snett igenom i en ökning utan att få ett byte mitt i.
Hon är inte stark nog att göra dom i den galoppen jag vill ha under nedsittning men gör dom prydligt om jag står lätt upp och låter henne ha bara pytte lite större galopp. Så det kommer snart att hon fixar dom helt som jag vill. Hon gör dom i alla fall bra på alla andra sätt nu (när hon var svagare så gjorde hon dom extremt stora).
Annars ska vi leka med den förvända galoppen lite mer än vi hunnit med. I allt annat jobb är hon sitt vanliga stabila jag.


Just nu vill jag bara att det ska bli den 24 så vi kan få vårt återbesök!

Detta blogginlägget får handla enbart om Husaby besöket.

Det var en tidig start i tisdags. Dagen började 03.45 och innan klockan var halv fem så rullade vi.

Magnum blir ju inte så upphetsad (även om han ibland överraskar mig) över saker så när han kom fram och jag ställde in honom i boxen så tog det ungefär en minut så hade han kissat, skitit och somnat. Sen stod han där och bara njöt. Knashäst.

Vi började med det sedvanliga böjprovet och valde då att spara höger framkota för att kunna kolla den efteråt. Givetvis ordentligt halt på vänster framkota och det syntes även svagt vid longerprov (troligtvis bra mycket mer i Torunns ögon än i mina kan jag villigt erkänna). Den kotan bedövades och när lite tid hade gått så kollades höger framkota där han var 1-2grader halt. Även den bedövades för att se hur han rörde sig när han inte hade ont.
Lilla Magnum har alltid bra rörelser (det hade han även när han var jätte halt på bägge fram i höstas), men när han får röra sig som han kan så är han helt fantastisk. Och på det så vet jag att med en ryttare på ryggen så rör han sig ännu bättre. Under longeringen var det en lycklig Magnum (även utan bedövning) när han äntligen fick röra på sig och det var en hel del bus och skratt (från min sida).

Söta lilla plutt!! (här i ridhuset)

När den biten var klar så togs blod för att förbereda för Irap behandlingen. Egentligen inget konstigt (men underligt att det fungerar som det gör i behandlingssyfte). En stor spruta med glaskulor i som fylls med hästens blod via en nål + slang i hästens hals.

Equiterapeuten/akupunktören som kommer till dom med jämna mellanrum hade en avbokning och tittade då på Magnums käkar + hals. I käkarna släppte hon på en låsning på vardera sida som satt rejält och sen släppte hon även på låsningar runt första och andra halskotan. Det var väldigt intressant att titta på Magnums reaktioner: böjde bak nacken långt åt bägge hållen efter varje gång och till sist stod han och bara tuggade och grejade.

I övrigt har han bra rörlighet i halsen (vilket väl också gör att han faktiskt kan böja sig som han ändå kan framtill).

Under natten övernattade Magnum på kliniken med en sällskapshäst (dom är så himla snälla och omhändertagande på den kliniken!) och jag övernattade i en urmysig "stuga" bara tvärs över vägen. Hade små fölisar utanför fönstren och jag kunde gå och hälsa på Magnum (och ge honom mat) när jag ville.

Stugan var verkligen något för hästtokiga, men på ett väldigt smakfullt sätt och så himla rejält och vackert byggd.

Magnum hjälpte mig att mocka på morgonen:

Vi började med att ultraljuda hans käkar. Och efter det så behandlades höger käke med kortison då den visar tecken på inflammation och hans uppförande gör det ju ännu mer. Efter att ha pratat med ET'n dagen innan så fick  jag i alla fall bekräftat att det jag kopplar ihop med hans "rädd om öronen" hänger ihop med käkinflammationerna. Vänster öra är ju inget problem längre efter att han blivit behandlad, men höger är han fortfarande lätt panikslagen för att man ska vara när. Och det har ju blivit bättre korta perioder efter att han behandlats. Det känns ju även när man rider och ännu mer om han går med ett träns med vanligt nackstycke.

Sedan spolades bägge kotlederna fram och det som kom ut ur vänster led var banne mig inte vackert. Som sirap och det bildade "öar" när det kom ut på marken (som var våt av annat sen innan). Så det var nog välbehövligt. Därefter så behandlades bägge fram med Irap.

Killen var lite trött efter att ha fått lugnande innan han skulle sprutas i käkarna:

Sen åkte vi hem runt lunch och han står nu på boxvila tills imorgon då han får gå ut i en mindre hage ihop med Dizzy (så håller han sig lugnast) och får gå på hö tills återbesöket. Hans mage tål inte metacam (har varit flera "starta paniken" lägen med hans mage på den medicinen) så nu testar vi med Equioxx istället för att se om han tål det, men då får han ju inte bli lite lös i magen av gräset (vilket han blir ibland) för då blir det omöjligt för mig att hålla koll på honom. 
Eftersom vi "bråkade" så mycket med hans kotor så får han helt enket gå i hagen och ta det lugnt 3-4dagar och efter det ska han ha under någon dag skritt promeneras i 10-15min och därefter i 20-25minuter. Det sista lär jag göra om till arbete vid handen i skritt (utan krav på form m.m) eftersom han inte blir totalt uttråkad av den biten. Vanliga skrittpromenader hatar han. Så fort han fattar vad som är på gång så drar han jordens största suck och sen släpar han benen efter sig.

Återbesök den 24/6.

Helgen som varit har varit riktigt fullspäckad med bland annat vår sista lagtävling i division III där Night startade sin första LB:2. Vi kom i första klassen 6 av 17 och i andra klassen som 6 av 19. Hon har ju varit lite sned i sin höft sen hon kom (efter att ha avlastat sitt onda framben som hon numera inte har några problem av) och nu börjar vi få rätt på den, men det innebär också att Night inte riktigt känner igen sin egen kropp så nu har hon blivit väldigt mjuk och fin, men blir i gengäld inte lika stadig. Men någon behandling till och så några veckors arbete på det så är hon kanonfin sen!!

Här är filmerna från tävlingen:

Magnum är nu inbokad till Husaby den 9/6 och vi övernattar där till dagen efter så han kan behandlas med Irap i både höger käke och vänster framkota. Tanken var att bara vara ute och promenera med honom tills vi fått ett rehabschema men man får leta efter en häst som tycker att det är tristare med promenader. Så fort han förstår att det är det som är på gång så drar han en enorm suck och sen riktigt släpar han benen efter sig. Men däremot om en sadel eller träns kommer fram så ser han helt överlycklig ut. Så jag tog beslutet att med bettlöst arbeta honom vid handen i skritt och lättare tramp för att han ska få ha lite lycka i livet just nu. 

Om man låter honom gå och bara skräpa i hagen så blir han skit sur och till slut så nyps han till och med, vilket verkligen inte hör till den hästens beteende.

Dizzy är bara kanon fin just nu. Hon blir allt starkare och jämnare och energin fullkomligt sprutar om henne. Hon har fått ett så himla fint och stadigt framåt-nedåt sök till handen som gör att jag kan reglera hennes form med sitsen och riktigt kunna finlira. Såna övningar/rörelser som hon tidigare fallit i bitar av håller hon nu ihop när vi gör. Sen är det en hel del kvar ändå, men vad skönt det är att hon börjar kännas så bra som jag vet att hon kan vara.