Under helgen så har ju andra omgången av division II storhäst dressyr gått av stapeln på hemmaplan för min del.

Magnum har ju sitt bekymmer med höger sidan (problemet sitter kanske på vänster sida, men det känns på höger sida i handen enbart)...

Men historien bakom honom är ju också: han kom i april förra året och hade då stått rätt länge. När jag skulle sätta igång honom så var han som en planka. Det var uppenbart att han försvarade sig och jag tyckte att jag kände en vargtand när jag kände efter. En vända till tandläkaren visade att det stämde. Han hade så ont av den vargtanden att han inte hade velat tugga på den sidan ens. Men annars ett relativt normalt bett så han skulle in vartannat, vart tredje år bara. Han blev så klart mycket bättre i ridningen, men mycket satt kvar i kroppen. Han hade låsningar och var lite stel och dan här och var. Ungefär fram till vintern så blev han bara bättre och bättre, men inte helt bra. Då fick han hjälp av kiropraktor flera gånger som fick honom jämnare i kroppen, men några av låsningarna bara kom tillbaka. Sen blev han bara sämre under våren och då bestämde jag mig för att åka till Torbjönr på djurtandvårdskliniken och fick tid i juni.

Dom hittade egentligen bara att han var en aningen sned i tuggytan på den sidan där han inte slitit tidigare. Det ska egentligen inte påverka i ridningen, men skillnaden på Magnum när han fick hjälp med det var rätt stor. Han började bli bättre och bättre, men sista månaden har det avstannat och nu tycker jag att det bara blir mer och mer tjafs med honom och jag är helt säker på att något mer är fel. Nu ska vi ju till klinik och kolla 3/10, men tills dess får han så snällt gå med i lagtävlingarna. Tittar man på tävlingsekipage överlag så är det mer "tjafs" mellan ryttare och häst än vad det är mellan mig och Magnum. Men jag är van vid att handen är väldigt still och sen är det sits/skänklar som rider hästen. Så för mig är det enormt mycket (och dålig) hanridning. Jag har till och med lagt omkull händerna såg jag på filmen!

Kommentaren från domaren på prisutdelningen (hon ger alltid kommentarer och sköter prisutdelningarna själv...de kommentarer jag hört/fått tidigare har jag tyckt om) var: dra åt nosgrimman så han inte kan gapa så kommer han jobba på bättre bakifrån (inte i de exakta orden, men det var innebörden). Här kan jag ju dock säga att jag inte håller med och överlag så anser jag att om hästen är tjafsig i munnen så är något fel eller har varit fel.

Dizzy är ju ett bra exempel på det. Med tränsbett så är hon tjafsig, hakig i steget och helt hopplös att rida. På stång (och efter behandling mot allt skit hon har i kroppen) så är hon helt still i munnen och extremt stabil i formen.

Hon går just nu väldigt bra och vi har börjat arbeta med galoppen. Hon är verkligen en helt underbar häst att rida, extremt lyhörd, överambitiös och så himla rund i sin form. Det enda som är jobbigt med henne är att hon har en sån ryggsving att det är jäkligt svårt att sitta vettigt på henne. Den är både stor, gungig och lite snärtigt, allt i ett.

Jag hade ju hemskt gärna tävlat henne eftersom jag anser att hon skulle piska både Magnum och Jaleoso vad det gäller resultat. Men problemet är ju bett. Jag skulle aldrig sätta på henne ett bett hon inte gillar bara för att kunna tävla. 

Så min plan just nu är att när hon är lite mer igång (och starkare) så börjar jag rida henne allt mer på bara stången. När hon känns helt bekväm med att inte kunna lägga vikt på kapsonen när något blir lite fel så är tanken att sätta på ett bridongbett, men utan tyglar så hon får vänja sig vid det. När hon känns bra med det så är tanken att bara ha en lätt kontakt med bridongen, men rida nästan uteslutande på stången.

Sen om det planen går eller inte är ju en annan femma, men det är värt att prova.

Planen med Magnum nu är att han ska ridas "dressyrmässigt" nu på torsdag då vi har lagträning, nästa onsdag då vi har träningstävling inför LA:3 (sista omgången i division II) och sen på själva tävlingen (sista för i år) 28/9. Utöver det kommer han gå på hackamore, ut i skogen, på hängande tyglar i så stor mån som möjligt.

Sen får vi se vad de hittar i Husaby.

Mancha kommer igång allt mer i ridningen, även om det så klart fortfarande är bebisridning då han ska komma ihåg sin inridning och sen vidareutvecklas efter det. Men han älskar att bli riden och tycker att det är hemskt kul att det händer saker!

På lördag kommer jag att ha en kurs i arbetet vid handen som jag jobbat en del med på Dizzy det sista när hon satts igång igen. Även Jaleoso har fått lite sånt arbete. Det är ju något som kommer från när jag, för länge sen, höll på med AR. Och det är ett arbete som ju stammar från den klassiska dressyren. Ett arbete som jag själv bara anser ska användas i skritt och samlande rörelser i trav (om hästen är så långt utbildad i övrigt). Men det är ett bra arbete att jobba ihop sig med hästen (lydnad och samarbetsvilja) samt att komma åt teknikgrejer hos hästen som är lättare att komma åt från marken än uppsuttet i vissa fall.