Och det innebär att från att det att de röda dagarna började innan helgen så har jag haft fullt upp. Lovveckorna är alltid såna. De som går i skolan är lediga och vill passa på att träna extra, vi har också knatteläger utöver det.

Så det är lite "vänta...jag ska bara...eller nej just det...det hinner jag inte denna veckan" (städa, fixa, dona...inte riktigt så illa att jag inte hinner äta i alla fall ;) )

Till helgen åker jag dessutom till Skåne för två dagar med lektioner. De tar ut sin rätt dom resorna, men samtidigt är jag alltid enormt inspirerad när jag kommer hem och det är värt en hel del.

Jag har hunnit få ut Pinot på annons.

Han är ju en helt otrolig kille och sättet han rör sig är helt sanslöst. Lite styrka på det så är det på en nivå som större delen av hästvärlden aldrig får framför ögonen i verkliga livet.

Lite bilder på honom, och en film:

Igår, när jag inte kunde vara med typiskt nog, så kom kiropraktorn till stallet och gick igenom Jaleoso, Dizzy och Magnum. Jaleoso har ju inte gått på ett bra tag nu p.g.a kastreringen. Han kunde konstatera att han inte kändes låst i höften (gjorde han inte sist heller), men var spänd i sin nacke. Det är väl lite typiskt honom med tanke på hur hans nacke är formad kanske, för nu är det i alla fall inte ridningen som kan ha gjort det.

Dizzy var bättre, men behöver fler behandlingar. Ska bli spännande att känna hur hon känns. Hon var väldigt mycket bättre efter första behandlingen.

Magnum var fortsatt låst i högra delen av sin höft och högra sidan av nacken, precis som vanligt. Han är ju lite hopplös eftersom han själv sätter spänningar i nacken när han har kvar rörelse/muskel-minnet av att han har ont av en vargtand. Jag satte på honom stången för tre gånger sen och det har kommit åt en hel del av all....ursäkta, men....skit han har för sig för att "komma undan". Och då komma undan något som inte är ett problem längre och inte har varit på ett bra tag.

Sista passet gick han så där kanonbra efter att han hunnit vänja in sig lite på stången och mot slutet la jag över honom helt på kapsonen och då gick han hur bra som helst. Men istället kom grundproblemet fram...hans sneda höger höft. När han inte kunde gå emot högertygel (och smälla runt med huvudet som han ibland gör) så började han luta sig inåt i övergångarna, men det kan jag leva med för det problemet kan jag hjälpa honom med eftersom det är ett faktiskt problem (ja och så klart att han får hjälp av kiropraktorn och fysioterapeuten) och inte ett han tror finns som bara skapar massa mer problem.

Ibland skulle det finnas en extra dag per vecka där man bara skulle haft tid att vila sig...känner jag mig själv rätt så hade jag haft fullt upp den dagen också, men lite vila just nu hade inte suttit fel.

Jaleoso mår oförskämt bra efter kastreringen och det märks i princip inget på honom och knappt någon svullnad alls. Tidigast på torsdag ska han igång lite lätt och efter några dagar till får han lov att vara i full gång igen. Magnum har framförallt gått med Sandra eftersom de ska tävla ihop imorgon. Jag har dock tagit chansen att testa stång och kapson på den herrn också. Jag har en stor nyfikenhet på hur saker fungerar på olika hästar, inte bara utrustning, utan även olika typer av övningar eller olika sätt att tänka. Så jag bara måste testa lite ibland ;)

Magnum har ju sitt grundproblem att han haft en vargtand som gjort väldigt ont medan han blivit riden vilket ju så klart gör att han har problem som sitter i munnen...eller han tror att det gör det. Så hans problem kommer inte bakifrån som man är van vid när det gäller hästar. Så fort man får honom att slappna av fram så faller allt annat på plats. Därmed tror jag att ridning då och då på stång kan hjälpa killen att hitta rätt med att inte spänna sig.

Dizzy blir bara bättre och bättre, hon har verkligen hittat vad hon vill ha i munnen. Vissa hästar är ju såna. Jag hoppas dock att hon kan återgå, i alla fall till vissa delar, med att ridas på tränsbett om ett tag.

Jag tänkte att jag skulle gå in på två nya bekantskaper som jag tycker visar vad min specialite är när det gäller undervisningen (lektioner). Jag tänker inte nämna några namn och jag hoppas därmed att ingen tar illa upp.

Jag gjorde i helgen två nya bekantskaper, som hade problem på ett sätt som jag älskar att arbeta med och som jag vet att jag är riktigt bra på.

Bekantskap ett: sitsproblem från en skada

Jag har en förkärlek för att arbeta med ryttare som haft en skada, har en svaghet i kroppen eller som t.ex haft en stroke. Det ger så mycket när man får rätt på det och oftast räcker det med att "lura" hjärnan för att saker och ting ska börja fungera.

I vilket fall så träffade jag på en väldigt trevlig tjej som hade rätt bra ordning på sin sits och som satt på en häst som var känslig och uppmärksam. Men hon har haft en skada som gör att hon är svag i vänster sida (axel, arm m.m.) Detta gjorde att hon i höger varv hela tiden satt med vänster axel och arm väldigt långt fram och därmed stördes så klart hela ridningen både för henne och hästen.

Jag tänkte berätta om hur det kan gå till att lösa en sån här sak.

Steg 1. Ta reda på om svagheten, som ju faktiskt finns, kommer spela någon roll i ridningen.

Så jag ber henne att rida hästen utåtställd i höger varv, då backar ju vänster sida naturligt, och det visade sig inte vara några problem alls. Efter några försök ställer jag frågan: har du mer eller mindre vikt i handen när du rider hästen höger respektive vänsterställd (vänster hand och just i denna övningen). Svaret blir: nej, trycker är ungefär detsamma.

Slutsats: kroppen har inga problem att ta tillbaka sin vänstra sida med den kontakt som behövs på vänster tygel. Alltså är det hjärnan som spökar, även om svagheten så klart finns där och på en tung häst hade det här kanske inte fungerat.

Lösning: Olika övningar på böjt och rakt spår där man ofta byter riktning/ställning m.m där hon så snart vänster sida halkar fram får ställa hästen utåt, sen försöka sitta rakt fram och därefter böja/ställa om hon sitter på ett böjt spår. Allt eftersom kommer det bara krävas att hon börjar tänka "ställa utåt" så kommer kroppen hamna rätt och så småningom så finns inte problemet längre.

En helt annan sak som man ska tänka på är att det grundproblem man har (i princip alla har ett) alltid återkommer när det kommer situationer som är svåra att lösa eller hantera. T.ex en ny övning eller rörelse som kräver mer av ryttare och häst. Därför får man också vara uppmärksam på att alltid förbättra sitt grundproblem och tillåta att det blir lite fel när man börjar med något nytt. På så sätt blir inte hjärnan frustrerad och låser sig och då går det fortare att hitta rätt igen.

Bekantskap 2: häst som stegrar, kastar sig, sparkar m.m

Det här ekipaget har jag träffat en gång tidigare, men det var väldigt länge sen. Det enda jag minns att vi pratade om var att hon måste vara noga med att länga ut hans hals. Jag minns också exteriören och attityden i hästen och den hade inte ändrats. Detta är en kille som jag fullkomligt älskar...han är byggd i uppförsbacke, har lätt att komma in under sig, en riktigt stark rygg och en hög, välvd vacker nacke. Han är på det riktigt het och vill bara framåt ihop med att han är väldigt, väldigt känslig.

Den som suttit på en sån häst vet att det är väldigt, väldigt lätt att dom börjar krulla ihop sig. Och så är också fallet med denna grabben. Veckorna innan vi träffades så hade han börjat med att stegra, kasta sig, sparka m.m och det var inga små utfall som kom. Hästen, kan jag också tillägga, är kollad från topp till tå och har inte ont.

Då speciellt i markarbetet, i hoppningen har han så fullt upp med att hetsa på hindren så han hinner inte hålla på med sånt.

Steg 1. Försöka komma fram till när utspelen kommer, hitta ett sammanhang i det hela. Enda sammanhanget jag kunde hitta var att det oftast hände på den öppna delen av volten (vi började på volten), men i övrigt inget som lyste igenom. Jag frågade vad hon testat och om det gett något resultat, men det mesta hade bara gjort honom värre. Jag måste också säga att matte är modig som sitter upp och rider honom när han är sån och dessutom fortsätter rida när han håller på.

Steg 2. Prova hästen själv. Får jag inte ut något från marken så vet jag att jag får det när jag sitter upp. Jag får alltid en känsla av hästen så fort jag satt mig på den...av vad den behöver, av vad som är fel, om något gör ont eller om det sitter låsningar någonstans. Jag är inte alls lika duktig på det på mina egna hästar eftersom jag rider ihop mig för mycket med dom. 

Min första känsla av denna grabben var: upp med huvudet och inte släppa ner honom. Så jag red honom med en hög hand där alla tygeltag verkade lätt uppåt. Utan att göra det obekvämt för honom eller göra så han sänkte ryggen. Så länge nacken var i en vettig position så var han nöjd och jag kunde be honom om precis allt jag ville. Jag fick dock vara noga med att rida honom för sitsen och låta handen bara fokusera på att han inte skulle krulla ihop sig.

Två gånger hann han smita igenom mina hjälper och krullade ihop sig och det tog inte mer än en sekund så började han stå på bakbenen i protest.

Lösning: Matte fick sitta upp efter att jag ridit runt en bra stund och fick fokusera bara på samma som jag gjorde (tack och lov för ryttare med kroppskontroll i detta läget!) och ridningen gick hur bra som helst. Sen ska hon ju så klart på lite sikt kunna sänka handen och få honom att vilja lägga ett lätt tryck i hennes hand. Så får vi träna på att rida allt mer för sitsen och ha bromsen i sitsen, inte handen. Och den broms som eventuellt kan behövas i handen får inte backa nacken utan bromsa där nacken ska vara. Sen ska kontrollen överföras till hoppningen också.

Men det där är en häst jag mer än gärna hade tagit med mig hem! Jäklar vad kul han är att rida!

(litet ps. Han kan så klart ha fått något som kommer i kläm när han krullar ihop sig sista tiden, men i normal ridning och i undersökningar så har han inga problem med kroppen)

Dizzy har nu gått fyra gånger på stången och går så himla kanonfint på den så jag är totalt överlycklig!

Helt avslappnad och tillfreds, nu går hon som en helt normal ridhäst med vettig utbildning bakom sig. Hon är en aningens rädd om sitt högra bak i sidförflyttningar, men mest "känna efter" läge, inte ont läge. Så det går nog bra så snart hon fått komma igång och vänja sig vid att kunna röra sig utan spänningar.

Jag säger inte att stången är ett universalmedel på något sätt och det krävs att ryttaren är både van att rida på den och inte använder den för att knöla ihop hästen för att den ska ha en möjlighet att hjälpa hästen inte förvärra läget.

Men på några få hästar kan den göra underverk. Jag hade ett halvblodssto som tonåring och upp i tjugoårs åldern som var likadan. Hon gick kanon på stång och skit på tränsbett.

Detta med stången innebär också att jag inte vill starta Dizzy i dressyrtävling på ett bra tag (tills jag vågar prova tränsbettet igen) så nu har jag snällt nog fått lov att låna Presley av Rehnee. Han lånade jag förra året under division II en start när Magnum fick anaplasma, Jaleoso var halt och Dizzy var under rehab. Nu är det dock division III det gäller och första omgången är nu på lördag. Möjligtvis överväger jag att ha Dizzy omgång tre (i juni) om det känns som att hon kan slappna av även på tränsbett vid det laget. Magnum är ju utlånad till Sandra under division III tävlingarna...och Presley är en väldigt trevlig tävlingskompis så jag klagar inte.

Jag och Presley i Västervik förra hösten.

Det stora problemet med Dizzy nu är att hålla sig i skinnet och inte överträna henne...för nu vill jag ju bara träna, träna, träna med henne. ;)

Jaleoso ska ju på måndag kastreras och också sövas, vilket jag är lagom nervös och orolig över =/
Det ska bli skönt att ha honom hemma igen efter det och veta att allt är okej (hoppas jag).

Han har i alla fall hunnit vänja sig vid kandaret. Red honom igår med det för andra gången och efter att ha fått gasa en hel del i trav och galopp i stora paddocken så slappnade han av och vågade länga på steget. Han har varit lite återhållsam och inte velat tänka ordentligt framåt trots en väldgt lätt kontakt med handen. Men jag misstänkte den reaktionen redan innan jag satte på kandaret. Jaleoso har haft enorma problem med kontakt och tryck på och runt öronen, han har haft såna panikreaktioner att han haft sönder saker och nästan sig själv till och från. 99% av de reaktionerna är nu helt borta, men kandaret trycker ju så klart i nacken (och dessutom bakom "käken") vilket gjort att han hållt emot istället för att länga ut nacken (som i min värld är primära syftet med en stång).

Så nu får han vila lite på inlärningen av kandar medan han läker ihop.

Magnum har jag själv inte hunnit göra så mycket med sedan sist jag skrev eftersom Sandra haft honom lite och fått repa inför tävlingen på lördag.

Pinot ska ut på annons och på måndag ska vi lyckas sammanstråla både fotograf, jag och kamerakvinna...

Han är ju helt fantastisk Pinot! Vilket enormt steg han har, som dessutom är så mjukt att man utan problem kan sitta ner även om man ber honom gasa på rejält i traven. Han hade varit så kul att få se hos en satsande handikappryttare som behöver en häst som kan hävda sig i alla sammanhang, men samtidigt en som är mjuk och lätt att sitta på. Den kombinationen är ju inte ofta man stöter på.

Vi hoppas att vi kommer hitta en riktigt duktig ny ägare till honom som kan ta hand om honom och bygga upp honom förståndigt och långsiktigt så han kan få utvecklas till sina fulla potential!

För dom som läser här inne då och då så kan ni vid det här laget historien bakom Dizzy.

Vi fortsätter lite till på den. För att kunna fortsätta på den så tänkte jag berätta om klubbdressyren vi hade i helgen först. Där var Dizzy och Jaleoso med. Magnum skulle gå med Sandra, men hennes knän klarade bara en klass och jag tog honom i andra klassen. Så här gick det rent resultatmässigt:

Dizzy

LC:1 63,33% och fyra av elva starter

LC:2 60,71% och femma av nio starter

Magnum

LC:1 (med Sandra) 54,81% och sjua av elva starter

LC:2 (med mig) 60,79% och delad trea av nio starter

Jaleoso

LB:2 63,0% och tvåa av fem starter

LA:3 64,86% och fyra av sju starter

Så det var en trevlig dag och Jaleoso var mer avslappnad än han brukar vara och uppförde sig riktigt trevligt. Det var ett brunstigt sto där som han skulle fria till varje gång de kom nära varandra, men det var ett kontrollerat gnäggande som inte störde ridningen.

Magnum kände jag att det är mycket kvar att arbeta med honom. Han kändes bättre i Västervik helgen innan.

Dizzy däremot...när jag såg filmerna på henne efteråt blev jag nästa gråtfärdig. Hon gick och spände sig så mycket att bakbenen blev stela, spända och korta i steget. Jag har haft några dagar nu när jag varit inne på att det är dags att ge upp med henne.

Men min vana trogen så funderar jag på saker tills jag har en lösning (sen kanske jag inte tycker om vad jag kom fram till alla gånger). Så min plan, som inbegriper sånt jag bestämt sen tidigare, är att hon får ca tre månader till på sig och under den tiden ska kiropraktorn hinna med henne två till tre gånger. Sandra kommer så klart fortsätta behandla henne ca en gång i veckan som hon gör med alla hästarna. Om inte ridningen ger med sig så är också planen att åka t.ex till en träning för Julio Borba och låta honom rida henne som inte har varit med om hennes bagage. Och för att jag gång på gång sett honom (på film) sitta upp på "knepiga" hästar och de går hur bra som helst efter en liten stund.

Jag bestämde mig också för att testa att rida henne på stång och kapson då det absolut största problemet är att hon spänner emot bettet något fruktansvärt, och spänningen sprider sig så klart bakåt så det påverkar hela henne och hela känslan av henne. Så det gjorde jag idag. Jag har sen igår haft en känsla av att jag verkligen vill rida henne på det och det har gett mig en bra känsla att tänka på det så jag var lagom förhoppningsfull när jag satt upp.

Visst hade hon lite bekymmer med stången, kedjan överraskar dom ju alltid när den nyper till om dom helt plötsligt trycker emot med huvudet och det gjorde den med henne med. Mest bekymmer hade hon när hon skulle frusta då hon någon gång slängde huvudet rakt upp som reaktion på att det "nöp" till. De första tio minuterna så gjorde hon några ansatser att hänga tag i bettet (hon drar det nästan ur handen på mig ibland), men det gick ju inte så bra med stången.

Jag har ridit henne med väldigt mjuk kontakt och hon har fått mycket utrymme för nacken för att hon ska kunna vänja sig vid stången i lugn och ro, men ridningen gick över förväntan. Jag hade ganska snart en avslappnad häst som hela tiden tänkte neråt och till min hand. Som gick för lätta hjälper och reagerade villigt utan att jag behövde bli "arg" på henne. Så det här fortsätter vi med och hoppas på att det inte är någon engångs företeelse! 

Jag har helt klart blivit färgad av tävlingsridningen det sista. Där kommer ju stången (kandar) in när det är dags för msv. Går man till den klassiska dressyen, eller varför inte den akademiska ridkonsten som jag höll på med några år, så har stången inte med den saken att göra egentligen. De hästar som passar bäst på stång går på stång helt enkelt.

Det är då framförallt hästar med höga, välvda nackar, som går bra på stång. T.ex frieser och PRE. 

Eller hästar som har dåliga erfarenheter av tränsbettet. Jag skulle sätta Dizzy i den senare kategorin p.g.a allt hon varit med om. 

Hästar som går bättre på stång kallar jag för stånghästar (helt fel jag vet...men så blir det ibland).

Sen finns det också ryttare som rider bättre på stång än tränsbett och så klart raka motsatsen. Jag är helt klart en ryttare som rider bättre på stång. Jag får en tydligare ram när jag arbetar med hästarna och jag blir mycket mer still i handen och jobbar med med sitsen. Jag har ju innan varit inne på att alla ryttare har ett grundproblem som kommer upp så snart något inte stämmer (om man arbetat bort det). Jag är en typisk "handryttare". När något felar vill jag lösa det med handen först om jag inte tänker mig för. På stången gör jag inte det.

Jaleoso fick igår testa att ha på sig kandar. Något jag funderat länge på att ha på honom eftersom han verkligen är en typisk stånghäst. Är det någon som har en nacke och kropp som skulle må bra av att komma fram/ner till stången så är det han. Vi tog helt enkelt en promenad med kandaret på så han fick vänja sig.

Att jag valde kandar på honom och inte stång/kapson är ju helt enkelt för att han måste ha det om han ska tävla msv så småningom, vilket ju varit min plan att han ska göra till hösten. Det ska bli väldigt intressant att testa att rida honom på kandaret. 

Nu på måndag så ska han till Kalmar och sövas för kastration. Jag hade så klart gärna behållt honom som hingst och kommer sakna att inte ha någon hingst alls längre. Men hans matte känner att han är lite för jobbig som hingst när han ska ridas i grupp med andra. Så nu hoppas jag bara att narkosen går bra för jag har inte världens bästa erfarenhet av det på PRE...

Magnum red jag för Jennifer igår och hittade lite knappar så han rör sig bättre, mer framåt, stadigare i formen och med ett bättre steg. Lilla Magnum är ju alltid så snäll så på något sätt så tror jag att han aldrig försöker slinka igenom mina hjälper. Nu säger jag inte att hästar generellt försöker bråka med sina ryttare, jag säger att alla levande varelser i grunden försöker spara energi för att det är så vi är skapta. Så även hästarna.

Sen finns det ju alltid individer som inte faller under den regeln.

Så när jag fick fatt på ytterhjälperna så jag har kontrollen på den sidan (någon som känner igen det pratet från min egna undervisning?) så gick energin rakt fram istället (ut genom nacken och huvudet som jag brukar säga/känna) och då blev han helt annorlunda att rida. Så nu ska vi bara hitta det alltid också.

För dom som själva undervisar (mycket eller litet) så: visst är det intressant att man oftast får höra det man själv tjatar på andra om?

Tänkte skriva ner lite om aktiviteterna som är till och med sommaren slut. Är du sugen på att haka på?

Förutom aktiviteterna nedan så har jag gruppträningar i dressyr och hoppning i Frösvi på både egna och lånade hästar för den som är sugen att testa det. Så klart har jag också enskild träning både i Frösvi, ca 7mil runt om Västervik och på väg ner till Blekinge och Skåne där jag är ca varannan vecka.

1/5 Sitskurs i Frösvi nära Västervik

Totalt fokus på ryttarens sits och inverkan genom ridning, teori och att filma delar av ritterna. Gott sällskap, trevliga hästar (om man skulle vilja hyra) och en intensiv dag med mycket detaljer.

30-31/5   1½ dags kurs i Karlshamn

Vi jobbar ännu med detaljerna kring kursen, men det blir teori och middag på fredagkväll samt under lördagen två ridpass och lunch med lättare teori. Det är ju alltid roligare att vara flera på samma ställe och det ger alltid mycket att kunna se andra rida, se vad man fokuserar på hos det ekipaget, känna igen sina egna problem och få en aha-upplevelse.

23-27/6 Ridläger utanför Röstånga, Skåne

Hemma hos Sofie har vi alltid kul på ridlägret. Stämningen är på topp och alla är vetgiriga och ställer massvis av frågor. Veckan blandas av enskilda pass, gruppträningar, föreläsningar, teori, film, skratt och god mat.

Som alltid är fokuset på kvalitet inte kvantitet i det jag lär ut.

28-29/6 Tantläger i Nymölla nära Bromölla

Ett fullbokat tantläger där det garanterat blir massor av skratt och prat.

4-6/7 Tantläger i Frösvi nära Västervik

Under ett tantläger kombinerar man inlärning med god mat och trevligt vuxet sällskap. Åldern på deltagarna spelar mindre roll. Övernattning och mat ingår så klart och vill man finns det trevliga hästar att hyra.

18-20/7 Clinic med kurser

I år gör jag något lite speciellt och ser om det finns intresse för det. Under lördag em kommer jag ha en halvdagsclinic som är dedikerad till publiken. Där kommer ekipage på olika nivåer och med olika problem/talanger få visa hur vi arbetar ihop och jag kommer även visa några av mina egna hästar.

För de som vill komma och göra oss sällskap vare sig man bor nära eller långt ifrån så kommer jag att ha kurser under fredag, lördag fm och under söndagen. Kurserna är ännu under planering och de som är intresserade kan komma med önskemål. Övernattning m.m kan utan problem ombesörjas.

1-3/8 Tävlingsläger

Ett tre dagars läger med fokus på enbart tävling. Äldre barn, tonåringar och vuxna är välkomna!

Övernattning, mat m.m ingår givetvis och det finns alltid passande hästar/ponnies att hyra om man har behov av det.

11-13/8 Knatte-barnläger

Läger på tre dagar med 5½timmes dagar för de som är lite yngre. Vi varvar ridning, körning, voltige m.m med lärorika lekar filmer m.m

Mer information, priser m.m finns på hemsidan: www.remont.se

Under hösten och vintern har det känts som att jag stått och trampat vatten lite med hästarna. Alla tre har haft något som de behövt ta sig igenom med hjälp av kiropraktor/fysioterapeut och ingen har varit helt i toppform. Men nu känns det som att det börjar flyta på med dom alla tre.

Dizzy har ju mycket kvar innan hon kanske kan fungerar bra, men hon blir allt bättre. Nu är hon väldigt framåt och explosiv istället för att hon går och bromsar lite. Så klart har det slagit över lite väl mycket åt framåt hållet, men så är det ju är man utvecklar både dom och sig själva. Så med henne får jag upp hoppet allt mer för varje vecka som går.

Magnum blir allt starkare och mjukare även om det emellanåt blir så att rumpan sladdar ut när man ska försöka runda honom. Jag har ju haft lite problem med hans turbo...den är konstant inkopplad och framåt är aldrig några problem, men avslappning och övergångar neråt (speciellt ur en ökad galopp) har varit krångliga, men nu börjar det komma tillrätta också.

Jaleoso har aldrig gått så bra och nu börjar det synas att han blir allt bättre i kroppen. Han är det dock bestämt med att han ska kastreras i mitten av april, vilket ju gör att tävlingarna med honom får ett uppehåll tills han läkt ihop. Jag hoppas att han kommer fortsätta vara en utmaning att arbeta med så han inte blir tråkig valack helt igenom.

I mitt liv är det utmaningarna som är det bästa. Det som flyter på allt för snällt blir snabbt tråkigt.

Vi var ju i Västervik och tävlade dressyr i söndags. Magnum och Jaleoso var med och Lottie var som vanligt med och höll ordning på oss allihop, vilket behövs.

Magnum gick LC:1 och LB:1. Han har ju sina problem med att han blir ängslig och spänd och han har en lustig egenhet som är att han är rädd för väggarna på nya ställen så när jag rider in på banan ser det lite annorlunda ut än när andra gör det. Om jag får lov att rida in på banan innan man får startsignal så går Magnum i skritt på långa tyglar med mulen mot väggen och undersöker den hela varvet runt om vi hinner. Ser lite lustigt ut, men det fungerar. Dett var tredje riktiga tävlingen han gör och för varje gång blir han mer avslappnad så snart behöver jag nog inte tänka på om han är ängslig eller inte. Film på honom från tävlingen: 

<iframe width="420" height="315" src="//www.youtube.com/embed/u-NPs-NXDgE" frameborder="0" allowfullscreen></iframe>

Jaleoso gick LB:1 och LA:1. Han hade rikligt med vårkänslor, men gick riktigt bra på framridningen och i collectingringen, men inne på banan kände han att han tappade kollen på världen runt omkring och blev väldigt spänd, springig och gapig tyvärr.

<iframe width="420" height="315" src="//www.youtube.com/embed/bKDZjOCLaic" frameborder="0" allowfullscreen></iframe>

Idag har jag haft ett migränanfall som hette duga. Jag har bara vaknat med migrän en gång tidigare i livet (normalt smyger det sig på om kvällarna de gångerna jag får migrän) och då mådde jag lika illa som jag gjort idag. Lite vettigt har jag fått gjort, men det har inte gått i många knop och jag har mest legat i sängen/soffan med katterna som sällskap. Nu på kvällen fick jag massage av Sandra som jag tror kommer göra att jag mår bättre imorgon ihop med att migränen troligtvis har försvunnit.

Jag har haft en period där jag jobbat väldigt mycket och när jag tycker att jag jobbar mycket då är det helt klart för mycket. Jag vill ju egentligen jobba i princip konstant, men det måste finnas lite tid att vila också och hinna umgås med folk man tycker om. Det kommer bli en hel del förändringar i livet från och med sommaren. Jag kommer skriva om dom allt eftersom de börjar närma sig att träda i kraft.