Jag tror att alla tränare har gemensamt att man till 99% stöter på samma problem hos ryttarna. Vissa problem som ryttarna själv upplever och andra som ryttarna inte vet om men som gör livet så mycket lättare med ridningen om man kommer tillrätta med det.

Så jag tänkte att jag skulle skriva flera olika delar om de allra vanligaste problemen och hur jag arbetar med dom.

För mig är inte det viktigaste att få en ryttare att sitta eller rida på ett visst sätt. Det viktigaste är kunskapen bakom varför man ska rida, sitta eller inverka på ett visst sätt. Med kunskapen bakom går det fortare att komma tillrätta med ett problem för att hjärnan förstår varför man arbetar med det. Det går också fortare för en ryttare att bli mer självständig, att ta goda beslut om hur man rider sin häst och på sikt kunna arbeta igenom sina egna problem till stora delar.

Del 1: Balans

Här spelar det ingen roll vilken disciplin man tillhör: dressyr, skogsmulle, hoppning, fälttävlan etc. Allt som har att göra med att sitta på en häst är balansen viktig för.

Så fort man "lånar" lite av hästens balans för att man inte klarar av att hålla sin egen så kommer man att förstöra för hästen. Ingen häst kan balansera sig om inte ryttaren är i balans nog för att inte störa hästen. Målet är så klart att bli så balanserad att man kan hjälpa sin häst...men ett steg i taget.

För att kunna vara balanserad på en häst så krävs betydligt mer än det som kallas balans i det vardagliga talet. Det krävs också:

Att man vet hur man rör sig genom sin egen kropp för att ta upp, följa med och "motverka" hästens rörelse

Att man är lång nog i sina muskler, senor etc för att kunna "fjädra" där det behövs

Att kunna göra en sak med en del av sin kropp och en annan med en annan del av sin kropp (koordination)

Att veta hur hästen rör sig under en i de olika gångarterna så att ens egen kropp är beredd på rörelsen

O.s.v

Allt som allt så krävs det erfarenhet för att bemästra balans till häst.

Men (!) grunden kan alla arbeta med oavsett nivå sedan tidigare. Även rena nybörjare kan börja arbeta med det direkt. 

Den övningen jag kommer föreslå kräver dock att man kan sitta till häst i alla gångarter, dock kan man så klart välja att bara göra den i skritt och med hjälp.

Målet är: att kunna stå i lätt sits och växla från skritt, till trav, till galopp, till trav, till skritt utan att behöva sätta sig ner/falla framåt/vingla etc.

Man kan antingen göra det när någon longerar (kräver en sjyst häst som kan växla mellan gångarterna utan att behöva hjälp från sin ryttare och utan att rusa, bromsa tufft, hoppa åt sidan m.m.) eller så gör man det på volt med tyglarna i handen som vanligt. Det man då får vara självkritisk med är att man inte lånar balans i hästens mun.

Man ska kunna göra övningen utan någon kontakt genom tyglarna.

Låter det enkelt?

Jag tror att dom flesta svarar "nja"...några kommer svara "hur svårt kan det vara". Det tar inte många minuter att testa så prova nästa gång du rider. Det är mycket svårare än man tror. Alla ryttare ska kunna göra detta och det går inte att träna på för mycket (jo så klart för hästarnas del så kan man träna för mycket).

Tanken var ju att ge tips och förklara vad jag brukar berätta för ryttare när jag går igenom en övning eller en korrigering:

1. Stigbygelplattorna är din bästa kompis. Alltid. 

Föreställ dig att dom är din kontakt med marken. Dom är marken. Där har du var din balans börjar och slutar.

Plattorna ska ligga under "trampdynan".

Varför? Jo för att foten har bäst stabilitet kombinerat med svikt om den ligger där.

Hamnar plattan längre bak blir foten stum och hamnar den längre fram (på tårna) så sviktar det för mycket och foten börjar lätt kämpa emot för att den vill ha lite mer stabilitet.

Kolla av var du har plattan och be sedan någon att istället hålla i din fot. Ta bort stigbyglarna och låt kompisen hålla foten i positionen där du skulle haft den normalt när du rider (du ska vara avslappnad och inte hjälpa till). Låt kompisen hålla en hand där plattan skulle varit och en hand lätt under hälen. Sen ska du trampa ner, precis på samma sätt som du hade trampat ner i en stigbygel. Om foten inte går rakt ner behöver du prova tills du hittar rätt rörelse. Därför att: om foten åker framåt (vanligast) när du trampar ner så är du bakvikt i sadeln normalt, om foten svajar ut från hästens sida så har du förmodligen lätt för att vingla när du tex rider lätt. Bakåt har jag ännu inte varit med om att någon trampat.

2. I lätt sits så ska ingenting klämma, benen ligger mot hästen men utan att klamra sig fast och utan att lämna hästens sida. Rörelsen som kommer från hästen ska tas upp i ankeln/hälsenan, knäet och ljumske/höft. Minsta lilla någon av dessa delar inte sviktar och fjädrar så kommer du att känna dig som om du ska falla framåt eller bakåt när hästen börjar röra på sig. Hälarna behöver komma ner mer än när du sitter ner (med väldigt korta läder, tex för vissa hoppryttare försvinner just den punkten). Träna på att svikta och känn på det när hästen står still.

3. Lika mycket som axlarna kommer fram ska fötterna komma bak. Annars kommer du konstant att få kämpa med din balans för att din kropp inte kommer i rätt "linje". Här tror ryttarna oftast att fötterna är väldigt mycket längre bak än vad dom är så ibland kan det behövas att någon kollar från marken för att hjälpa till. Testa dig fram och våga överdriva för att hitta rätt. Det kan kännas ovant men det ska inte kännas som att du måste kämpa med dig själv hela tiden. Så fort du känner att du behöver klamra dig fast (och inte bara att det är ovant) så ändra något istället för att fortsätta kämpa med positionen du redan har. Det blir inte mer än fel och av felen lär man sig.

4. Försök att vara nära sadeln trots att du står upp. Du ska nudda sadeln i rörelsen och inte vara så högt över att du inte känner den alls. Men inte så nära att du får hjälp av sitsen.

Sen är det bara att prova och upprepa tills du hittar en lätt sits där du är bekväm och kan göra övningen (i varje gångart hittar man rätt rörelse men det är i övergångarna man verkligen utmanar och tränar upp sig). När du hittat detta så är det en bra idé att varje gång du rider lägga in lite av detta: tex trava av lång/låg och stå upp. Eller varför inte busa lite med din häst och dra någon repa i galopp i lätt sits. Eller träna där det är som svårast: i skritt.

Detta tränar all balans. Det har inte enbart att göra med den lätta sitsen utan tränar dig även till att kunna rida lätt och sitta bättre. Men framförallt så säger det till din hjärna att du har koll på läget: du har balansen som krävs för att sitta kvar även om hästen skuttar till (för att din kropp lägger vikten på stigbygelplattorna och sen sviktar på alla de rätta ställena). Det bygger självförtroende som bygger kroppskontroll och omedveten, kontrollerad följsamhet och rörelse. Med andra ord det som behövs för att kunna utveckals vidare.

Igår följde Lottie med till stallet och filmade lite. Jag tänkte att jag skulle dela med mig med lite klipp av Magnum som både jobbade på bra i seriös form men också fick busa lite. Något han får göra alldeles för lite så när han väl får så blir han väldigt exalterad...nåja jag också. ;)

Vi lekte lite med piaffarbetet.

Det börjar ta sig även om vi fortfarande behöver arbeta på att förfina hjälper och få bättre samspel. Det fungerar fortfarande bäst ur skritten och in i trav. Går jag ur trav in i det har han svårt att komma tillbaks tillräckligt mycket för att det ska kunna liknas med en piaff. Men men Rom byggdes inte på en dag.

Några fina steg finns det allt här i.

Magnum fick lov att leka med något som han tycker är allra roligast i dressyrarbetet: travökningar.
Här fick han lov att trycka på fullt ut vad han kan för tillfället vilket då gjorde att komma tillbaks efter dom inte blev helt perfekt, men pojken kan verkligen röra på fötterna. Älskar att se honom länga!

Bytena som vi arbetat så enormt med att få till börjar äntligen fungera!! 

Vi måste visserligen fortfarande ha lite busläge i för att dom ska fungera så det blir inte helt prydligt, men nu äntligen byter han rent och det blir oftare rätt än fel. 

Sen letade vi fram en liten presenning och roade oss. Jag vet inte om han eller jag hade roligast: