Ibland skulle det finnas en extra dag per vecka där man bara skulle haft tid att vila sig...känner jag mig själv rätt så hade jag haft fullt upp den dagen också, men lite vila just nu hade inte suttit fel.

Jaleoso mår oförskämt bra efter kastreringen och det märks i princip inget på honom och knappt någon svullnad alls. Tidigast på torsdag ska han igång lite lätt och efter några dagar till får han lov att vara i full gång igen. Magnum har framförallt gått med Sandra eftersom de ska tävla ihop imorgon. Jag har dock tagit chansen att testa stång och kapson på den herrn också. Jag har en stor nyfikenhet på hur saker fungerar på olika hästar, inte bara utrustning, utan även olika typer av övningar eller olika sätt att tänka. Så jag bara måste testa lite ibland ;)

Magnum har ju sitt grundproblem att han haft en vargtand som gjort väldigt ont medan han blivit riden vilket ju så klart gör att han har problem som sitter i munnen...eller han tror att det gör det. Så hans problem kommer inte bakifrån som man är van vid när det gäller hästar. Så fort man får honom att slappna av fram så faller allt annat på plats. Därmed tror jag att ridning då och då på stång kan hjälpa killen att hitta rätt med att inte spänna sig.

Dizzy blir bara bättre och bättre, hon har verkligen hittat vad hon vill ha i munnen. Vissa hästar är ju såna. Jag hoppas dock att hon kan återgå, i alla fall till vissa delar, med att ridas på tränsbett om ett tag.

Jag tänkte att jag skulle gå in på två nya bekantskaper som jag tycker visar vad min specialite är när det gäller undervisningen (lektioner). Jag tänker inte nämna några namn och jag hoppas därmed att ingen tar illa upp.

Jag gjorde i helgen två nya bekantskaper, som hade problem på ett sätt som jag älskar att arbeta med och som jag vet att jag är riktigt bra på.

Bekantskap ett: sitsproblem från en skada

Jag har en förkärlek för att arbeta med ryttare som haft en skada, har en svaghet i kroppen eller som t.ex haft en stroke. Det ger så mycket när man får rätt på det och oftast räcker det med att "lura" hjärnan för att saker och ting ska börja fungera.

I vilket fall så träffade jag på en väldigt trevlig tjej som hade rätt bra ordning på sin sits och som satt på en häst som var känslig och uppmärksam. Men hon har haft en skada som gör att hon är svag i vänster sida (axel, arm m.m.) Detta gjorde att hon i höger varv hela tiden satt med vänster axel och arm väldigt långt fram och därmed stördes så klart hela ridningen både för henne och hästen.

Jag tänkte berätta om hur det kan gå till att lösa en sån här sak.

Steg 1. Ta reda på om svagheten, som ju faktiskt finns, kommer spela någon roll i ridningen.

Så jag ber henne att rida hästen utåtställd i höger varv, då backar ju vänster sida naturligt, och det visade sig inte vara några problem alls. Efter några försök ställer jag frågan: har du mer eller mindre vikt i handen när du rider hästen höger respektive vänsterställd (vänster hand och just i denna övningen). Svaret blir: nej, trycker är ungefär detsamma.

Slutsats: kroppen har inga problem att ta tillbaka sin vänstra sida med den kontakt som behövs på vänster tygel. Alltså är det hjärnan som spökar, även om svagheten så klart finns där och på en tung häst hade det här kanske inte fungerat.

Lösning: Olika övningar på böjt och rakt spår där man ofta byter riktning/ställning m.m där hon så snart vänster sida halkar fram får ställa hästen utåt, sen försöka sitta rakt fram och därefter böja/ställa om hon sitter på ett böjt spår. Allt eftersom kommer det bara krävas att hon börjar tänka "ställa utåt" så kommer kroppen hamna rätt och så småningom så finns inte problemet längre.

En helt annan sak som man ska tänka på är att det grundproblem man har (i princip alla har ett) alltid återkommer när det kommer situationer som är svåra att lösa eller hantera. T.ex en ny övning eller rörelse som kräver mer av ryttare och häst. Därför får man också vara uppmärksam på att alltid förbättra sitt grundproblem och tillåta att det blir lite fel när man börjar med något nytt. På så sätt blir inte hjärnan frustrerad och låser sig och då går det fortare att hitta rätt igen.

Bekantskap 2: häst som stegrar, kastar sig, sparkar m.m

Det här ekipaget har jag träffat en gång tidigare, men det var väldigt länge sen. Det enda jag minns att vi pratade om var att hon måste vara noga med att länga ut hans hals. Jag minns också exteriören och attityden i hästen och den hade inte ändrats. Detta är en kille som jag fullkomligt älskar...han är byggd i uppförsbacke, har lätt att komma in under sig, en riktigt stark rygg och en hög, välvd vacker nacke. Han är på det riktigt het och vill bara framåt ihop med att han är väldigt, väldigt känslig.

Den som suttit på en sån häst vet att det är väldigt, väldigt lätt att dom börjar krulla ihop sig. Och så är också fallet med denna grabben. Veckorna innan vi träffades så hade han börjat med att stegra, kasta sig, sparka m.m och det var inga små utfall som kom. Hästen, kan jag också tillägga, är kollad från topp till tå och har inte ont.

Då speciellt i markarbetet, i hoppningen har han så fullt upp med att hetsa på hindren så han hinner inte hålla på med sånt.

Steg 1. Försöka komma fram till när utspelen kommer, hitta ett sammanhang i det hela. Enda sammanhanget jag kunde hitta var att det oftast hände på den öppna delen av volten (vi började på volten), men i övrigt inget som lyste igenom. Jag frågade vad hon testat och om det gett något resultat, men det mesta hade bara gjort honom värre. Jag måste också säga att matte är modig som sitter upp och rider honom när han är sån och dessutom fortsätter rida när han håller på.

Steg 2. Prova hästen själv. Får jag inte ut något från marken så vet jag att jag får det när jag sitter upp. Jag får alltid en känsla av hästen så fort jag satt mig på den...av vad den behöver, av vad som är fel, om något gör ont eller om det sitter låsningar någonstans. Jag är inte alls lika duktig på det på mina egna hästar eftersom jag rider ihop mig för mycket med dom. 

Min första känsla av denna grabben var: upp med huvudet och inte släppa ner honom. Så jag red honom med en hög hand där alla tygeltag verkade lätt uppåt. Utan att göra det obekvämt för honom eller göra så han sänkte ryggen. Så länge nacken var i en vettig position så var han nöjd och jag kunde be honom om precis allt jag ville. Jag fick dock vara noga med att rida honom för sitsen och låta handen bara fokusera på att han inte skulle krulla ihop sig.

Två gånger hann han smita igenom mina hjälper och krullade ihop sig och det tog inte mer än en sekund så började han stå på bakbenen i protest.

Lösning: Matte fick sitta upp efter att jag ridit runt en bra stund och fick fokusera bara på samma som jag gjorde (tack och lov för ryttare med kroppskontroll i detta läget!) och ridningen gick hur bra som helst. Sen ska hon ju så klart på lite sikt kunna sänka handen och få honom att vilja lägga ett lätt tryck i hennes hand. Så får vi träna på att rida allt mer för sitsen och ha bromsen i sitsen, inte handen. Och den broms som eventuellt kan behövas i handen får inte backa nacken utan bromsa där nacken ska vara. Sen ska kontrollen överföras till hoppningen också.

Men det där är en häst jag mer än gärna hade tagit med mig hem! Jäklar vad kul han är att rida!

(litet ps. Han kan så klart ha fått något som kommer i kläm när han krullar ihop sig sista tiden, men i normal ridning och i undersökningar så har han inga problem med kroppen)