Det rullar på fort nu!

Dagarna börjar runt 06.30 och slutar när det börjar bli mörkt ute. När maj är klart så ska det ha lugnat sig lite åtminstone. Det finns några saker jag skulle vilja ha lite mer tid med under dagarna. Men samtidigt är det kul att köra på fullt ös också. Förutom lektioner och att rida de hästarna som står till försäljning/utbildning så rider jag även andra hästar åt de som är med och tränar för mig. Ett upplägg som jag tycker fungerar riktigt bra. Jag får känna på hur hästarna känns och kan därmed ge mer konkreta tips till ryttarna, men jag får också arbeta med hästarna och sätta dit saker som kanske fattas, pinputsa på detaljer m.m Vilket gör att det blir enklare för deras ägare.

Här är en bild från idag när jag skulle rida Nikele; en "liten" frieser valack som ägaren siktar på msv med.

Det blir en hel del lektioner de flesta dagarna. Idag imponerade lilla Ebba på mig stort. Hon har ju bara ridit "ordentligt" det senaste ett och ett halvt året och är bara 11år gammal. Hon har en riktigt järnvilja och en förmåga att ta till sig förklaringar som jag sällan skådat. För varje steg vi tar framåt så hinner hon lära in det fortare än jag hinner blinka! Hon och hennes lilla Angel kommer bli ett farligt team på tävlingbanorna innan jag vet ordet av.

Lottie var också med idag på henne Nemo, som är under igångsättning. Denna killen lyckades vurpa i hagen för flera år sen och fick en knäfraktur som inte uppdagades förrän två år senare (knäskador bak är ju väldigt svåra och diffusa). Han är lite stel, men det är nog också allt man kan klaga på. Idag var dom väldigt prydligt matchade med samma hårfärg (vilket dom ju alltid har) och i grönt:

Igår hade vi miljöträning i Brotorp. Det var en härligt gäng människor som träffades och tränade ihop och bara umgicks. Jag plockade med mig Dizzy och jag tror aldrig jag har sett en häst så rädd som samtidigt stod still. Hela hästen skakade i flera minuter i omgångar. Och då var det inget speciellt vi tränade med egentligen. Det som var läskigast by far var flaggorna som stod nedstuckna i hinkar. Men mot slutet kunde jag rida med dom, även om jag hade dom delvis upprullade.  Presenningen på marken klarade hon av bra och travade gladeligen över. Ljud (skott, megafon m.m.) gick hur bra som helst. Vita, stora säcka som hände på staketet och låg på backen gick också bra.

Men vi behöver göra det många gånger om!! Hon blir så himla rädd så fort vi är ute på nya ställen, vilket så klart gör att hon på tävlingar blir jätte spänd, vilket absolut inte är bra för hennes kropp!