Den lille plutten gick bra på sin tävling och placerade sig som tvåa (samma procent som ettan dock). Han är fortfarande lite svag och han blir lite stum på tränsbettet. Vilket väl i och för sig inte är så konstigt med alla hans tand och käkproblem sen innan. Hemma på kandaret så är han lite rundare i sin form och har framförallt mycket bättre skritt för han blir inte spänd i den på samma sätt.

Men jag älskar verkligen den här lilla hästen. Han tar världen med ro och bara älskar allt man ber honom om att göra. På tävlingar har han full koll och vet precis vad han håller på med. Både i programmet och utanför.

Tanken  var att han skulle gå en LA:3, men det blev strul med starttiderna och det slutade till sist med att det blev en LB:3 istället. Vi plockade ihop nästan 66% och överlag kändes han bra även om vi ska kunna göra det programmet bra mycket bättre innan vintern är slut.

Dagen efter tävlingen så var hans gallor på frambenen väldigt stora och jag har varit mer än lovligt bekymrad. Frambenen och hans käke är ju hans problemområde. Men efter att ha vilat tre dagar och haft sina back on track paddar på sig till och från så var gallorna idag väldigt små istället. Så jag hoppas att allt är okej. Han kände i alla fall jätte fin i ridningen idag.

I lördags hade jag en endagskurs i Gamleby. Det var fem deltagare som red två pass vardera och utöver det åt vi lunch ihop och hade teori. Under teorin så hade vi också "leka ryttare och häst" teori vilket var väldigt underhållande. Två av tjejerna gjorde prydliga piruetter, byten och saxar. Finns på min instagram @remont.se

Det blir en till endagskurs den 28/11 som ännu inte är helt full.

En liten bonusbild på Dizzy från efter en uteritt.

Från i torsdags kväll till söndag eftermiddag har vi haft tävlingsläger.

Det har bestått av flera lektioner och en gruppträning med en avslutande träningstävling i både dressyr och hoppning. Allt från LC:1 till LA:P1 och bombana till hisnande 60cm...japp det var enbart dressyrryttare denna gången.

Vi har ätit lite väl gott och dragit i oss massor av godis. Det är tur att jag rör mig så mycket som jag gör annars hade jag rullat fram nu. Vi har också tittat på film och haft en hel del teori.

Dom har dessutom lyckats skrämma skiten ur mig flera gånger genom att gömma sig och sedan sticka fram huvudet när jag minst annat det.

Under en del av teorin så visade Dizzy upp dubbellongering.

Magnum visade ridning på kandar och då bland annat förvänd galopp och mellantrav.

Han har bara gått på kandar tre gånger.

Det var sista tävlingslägret för i år. 2016 planerar jag under december så vill någon ha med något specifikt så får ni gärna säga till. Givetvis blir det flera tävlingsläger och tantläger!

De aktiviteter som är kvar under 2015:

Endagskurser 7/11 och 28/11

Bägge kurserna har 2 platser lediga och består av 2 * 30min + teori. Man tar med egen mat och fika. 650kr/ekipage

Clinics 14/11, 5/12 och 19/12. Ca 2 timmar per clinic. 100kr/person

Den första med fokus på ryttare och/eller hästar med fysiska problem som inte kan lösas och måste arbetas runt för att få hästarna att fortsätta att utvecklas och hålla. Även ryttare som inte själv har problem (med sig själv eller sin häst) på det sättet kan dra nytta av clinicen.

Den andra med fokus på grundläggande ridning och utbildning av hästen inklusive de vanligaste fallgroparna och hur man arbetar sig igenom dom.

Den tredje med tävlingsfokus men är också något icke tävlingsryttare kan dra nytta av.

Söndag kväll åkte jag till stallet och red Night och Dizzy samt jobbade Magnum vid hand.

Night går så himla fint nu och är underbar att rida! Jag glömde dock ta fram kameran när jag red henne. Minnet är bra ibland.

Dizzy går lite lättare pass just nu för hon känns som att hon börjar få allt mer problem igen.

Jag har ju varit skum på hennes vänster bak länge (hennes gamla problem), men hon har ju utvecklats väldigt mycket det sista...dock inte i hennes vänstra galopp. Och för ett litet tag sen så började den till och med försämras (då ringde jag Husaby och bokade tid för henne...och Magnum så jag kan slippa vara nojig hönsmamma).

De sista dagarna har hon börjat vara lite mer tittig (ännu mer än vanligt) och känts som att hon tappat i kondition och styrka drastiskt. Det har hon ju så klart inte men det är hennes klassiska tecken på att någon inflammation är igång. Så det blir att hålla igång henne lite lagom och lyssna på vad hon tycker fungerar.

Lite beroende på vad vi hittar under besöket hos Husaby så funderar jag på att diskutera lösning att skicka iväg henne till någon som jobbar med ren rehab och då också har tillgång till t.ex vattenband m.m för att försöka bygga upp henne och se till att hon börjar röra vänster sida korrekt igen. Och lägga en sista satsning på det i så fall.

Magnum känns jätte fin även om han har lite problem att ställa i ganaschen på höger sida (jag håller tummarna för att det är en låsning som han också ska kollas av ET i Husaby för). På kandaret tycker jag att han är jätte fin och där får han lite mer avslappnad överlinje (det är ju till och från ett problem p.g.a hans historik med sina käkar) och därmed får bättre gångarter och då speciellt skritten. Pojken känns allmänt jätte trevlig!

Men jag känner också honom och han kan dölja precis vad som helt och kännas hur bra som helst och ändå vara jätte halt. Därför vill jag kolla honom extra genom att dra med honom också till Husaby.

Just nu säger i alla fall magkänslan att allt är väldigt bra.

Han ska göra en till tävlingsstart på söndag. Då på samma ställe och i samma klass som sist: Oskarshamn och LA:3.

Sen ska han inte tävla förrän nästa år igen. Och då ställer vi in oss på msv, även om det kanske inte är det första vi ger oss på.

Jag & PRE hingsten Decomiso på Championatet i Strömsholm

Det här med olika utrustning.

Så länge utrustningen inte skadar hästen så finns det ingen dålig eller bra utrustning. Allt handlar om vad, först och främst, hästen trivs med och, i andra hand, vad ryttaren trivs med.

Jag är helt allergisk mot människor som ska sätta utrustning i fack där det ena är bra och det andra är dåligt.

All utrustning har sina fördelar och sina nackdelar och är väldigt beroende av hur hästens exteriör ser ut och hur ryttaren rider.

Själv rider jag alltid som bäst på ett kandar eftersom jag blir väldigt stilla i handen och rider till största delen utifrån sitsen. Jag gillar också valmöjligheten den betslingen ger mig. På ett tränsbett blir jag lätt lite pillig och använder för mycket hand. Medan en annan ryttare kanske rider bäst på ett tränsbett och riktigt illa på stång.

Utrustning är inte i främsta hand till för att kontrollera hästen (även om den historiskt sett ofta varit det) även om vissa väljer att använda det till det ändå. Den är till för att underlätta kommunikationen mellan häst och ryttare och att göra ridningen bekväm för hästen.

Men det kommer alltid att finnas människor som kör på "våldtäktsridning" och det spelar ingen roll om man förbjuder viss typ av utrustning. Ta bort kandaret från tävlingsridningen och jag lovar att de personerna som använder stången för att knöla ihop sina hästar kommer att göra det på de betten som är kvar. Det kommer inte göra någon som helst skillnad för hästarna.

Historiskt.

Innan man använde bridong och stång kombinerat använde man kombinationen av kapson och stång. En kombination som Dizzy är väldigt förtjust i:

På 1500-talet började Pignatelli använda kombinationen av ett (smalt) tränsbett och en stång. I vilket fall så fick han credit för att ha uppfunnit kombinationen. Stången har från början använts för kontroll och för ridning på en hand då man helt enkelt behövde ena handen till annat t.ex ett svärd eller ett lasso. Så används ju än idag enhandsridningen. För den som rider på stång och aldrig har prova att rida på det på en hand kan jag rekommendera att man provar för där får man svaret på hur mycket eller lite man kontrollerar hästen (hjälperna) via handen.

Medan tränsbettet är gjort för att komma åt hästen i sidled (ställning/böjning).

Allt eftersom skolridningen kom igång allt mer så började betten användas mer och mer för att få prydligare ridning istället för bara kontroll. Inom skolridningen så finns förklaringen bakom betten nedan:

Fysiken och anatomin bakom.

Bettets fysik och hästens anatomi.

Jag hittade i mina gömmor två gamla teckningar (från en tjejkompis vid namn Zabina Nilsson) från teorimaterial. Dessa är tänkta att vara lite överdrivna för att man ska förstå hur betten inverkar. 

Först och främst tränsbettet:

Tränsbettet inverkar på hästen i sidled (eftersom det är delat...i de flesta fallen), men också bak och upp mot ryttarens hand (nu utgår jag från enbart handen). När ryttaren ger en eftergift så blir effekten upp och fram.

Det gör att bettet fungerar bra på hästar som har lite lågt ansatta halsar/raka halsar då den hjälper till att höja hästens huvud. Men det kan också göra att bettet får hästen lite "stum" i känslan till handen om hästen inte är helt bekväm med det.   

Stången inverkar inte i sidled, vilket gör att om man ska rida på enbart stång så måste hästen gå på enbart sitshjälper när det gäller ställning/böjning. Den inverkar bakåt och nedåt vid tygeltag och när ryttaren ger en eftergift blir effekten ner och fram. Detta gör att den fungerar bra på hästar med en hög och välvd nacke. Då kan man också generalisera och säga att vissa raser fungerar betydligt bättre på stånginverkan än på tränsbettsinverkan. T.ex frieser, PRE, lusitano m.m

Det gör också att stången är perfekt för att hjälpa hästen att länga nacken (och tänka lite mer neråt) i t.ex samlingar där det lätt blir att hästen blir lite för hög och kort i nacken.

Tillsammans kan dessa bett, i händerna på en van ryttare, bli ett väldigt bra verktyg då de kombinerar två olika inverkan.

I min värld (den klassiska dressyren) är kombinationen bridong och stång ett verktyg för att kunna inverka på hästen i sidled, ge en uppresande effekt eller ge en "länga nacken" effekt. Man rider med lätt hand för sitsen och kan därmed få hästarna väldigt avslappnad i nacken. Handen får aldrig någonsin backa hästens nacke utan bara ta emot.

När är ryttaren & hästen redo?

Du ska veta varför du vill rida på kandar. Finns det ingen anledning så låt hellre bli. Allt man gör i ridningen ska det finnas en tanke bakom. Att bara göra saker ger absolut ingenting vare sig för häst eller ryttare.

Att kombinera en ryttare som aldrig ridit på kandar med en häst som aldrig ridits på det är en lika dålig idé som att kombinera en nybörjare med en oinriden häst.

Hästen ska förstå alla hjälper tydligt, vara balanserad och stabil i sin form. 

Ryttaren ska vara balanserad i sin sits, följsam och kunna inverka utan att bli klumpig. Samt ha god kontroll på sina händer.

Det tar lite tid att få ordning på två tyglar men med lite övning så lär man sig det också. Ett alternativ att börja med är stång och kapson då det inte gör lika mycket om man gör missar som det gör på två bett. En häst med lite överseende är också en gudagåva att lära sig på.

Don'ts

Använd inte betslingen för att få ihop hästen mer

Använd den inte för kontroll

Sätt inte betslingen på en obalanserad häst

Sätt inte betslingen i händerna på en ryttare som håller sin balans via händerna

Under helgen har det hänt mycket roligt.

Issa kom hit i fredags och åkte ganska nyligen hem. Vi har haft massa kul ihop, som alltid, och har åkt på en liten kul roadtrip tillsammans. Det blev även en hel del roliga samtal om allt och inget men också lite mer seriösa saker som kanske kan bli kul ihop i framtiden.

Issa fixade också lite trevliga bilder under helgen när jag var med på klubbtävlingarna i Falken då KM i bägge disciplinerna gick av stapeln. Tyvärr blev det inget senior KM eftersom jag var ensam om att vara anmäld, men jag hakade på ändå och hade jätte kul.

Dizzy startade på lördagen först en 80cm clear round och en 90cm A1:a. Målet med henne var att ta sig runt någon av banorna eftersom hon är hopplös på att bli spänd och tittig så fort något är nytt och här var ju precis allt nytt. Hon kör också stilen att tvärnita på hinder när hon är sån. Och hoppar normal andra gången man kommer på dom. Blir ju en aningen svårt att ta sig runt en bana då... Men första klassen kom vi runt på omstarten och andra klassen plocka vi oss faktiskt runt med två stopp (på ett nytt hinder som inte var med i första klassen) och ett pet. Det var inte några vackra rundor men det hade jag inte förväntat mig heller. Hoppa kan hon i alla fall när hon gör det och det är egentligen inget fel på kapaciteten eller tekniken. Här är ett gäng bilder, blandat 80 och 90cm.

Jag har under helgen insett att det är hög tid att klippa hästarna. Speciellt Dizzy var sjöbött av svett (en del var ju p.g.a stress över nya läget), men även Magnum. Så det blir att ta tag i det till helgen.

På söndagen red jag Magnum i en LB:3, men jag startade också Presley åt Rehnee i LC:1 och LC:2.

Dömde gjorde Carina Kind.

Presley gick väldigt bra och plockade hem prydliga poäng. LC:1 på 68,07% och LC:2 på 69,97%. Han fick med sig två stycken blågula rosetter hem och hade en överycklig matte. Jag tycker ju dessutom att han är väldigt rolig att rida så jag klagar absolut inte.

Presley har en gammal skada som gör att han får en rörelsestörning som speciellt syns i höger galopp. Det gör också att längningar är väldigt svåra för honom. Som bäst får han ett bra förlängt steg/språng och jag tror aldrig att han kommer kunna göra mer än så. Som tur är påverkar det inte samlingarna mer än att det inte blir så flashigt som det kanske hade kunnat bli utan skadan.

Tyvärr fick jag ta bort ljudet på filmen för att få youtube att godkänna den.

Magnum var lite överladdad i sin start. Normalt startar jag ju honom alltid i två klasser för att han alltid är sån i första klassen, men numera får han ju inte det med tanke på hans kassa kotor och hela försöket med att få honom att hålla. Men han börjar kännas himla mjuk och elastisk. Jag är lite lätt skum på hans högra käke fortfarande och ska ta upp det med veterinären. Jag känner att jag hellre kollar upp det nu än låter det gå ner i kotorna och att skiten börjar om nu när han känns så fin. Men allra först ska vi hälsa på kiropraktorn en gång till för att se så att det inte bara är en låsning som kommit tillbaks.

Nästa tävlingsstart för Magnum blir den 8/11 då vi ska till Oskarshamn och starta en LA:3. Sen blir det inte mer för honom detta året.

Lite bilder (och en film) från igår. Han är fortfarande alldeles för rund och han puttar fram sadeln (och mina skänklar). Att han puttar fram sadeln händer dock bara i ökningar så jag har låtit det vara och hoppas att sadeln ligger som den ska igen när han kommit ner i normalvikt igen.

Det har som vanligt varit full rulle och det känns som att jag och hästana har varit lite överallt. Vi har hunnit både fota och filma en del. Men först tänkte jag skriva om lite aktiviteter som händer nu innan det blir 2016.

7/11 Endagskurs i Gamleby

En kurs med 2st 30min pass per ekipage, lite teori och knytis. Passen är individ anpassade och alla åldrar är varmt välkomna. Kursen börjar redan fyllas på, men det finns ju alltid möjligheten att det blir en till om det är stort intresse.

Clinics:

Alla tre är utformade så att alla får ut mycket av dom. Även om man kommer som icke tävlingsryttare på sista clinicen så kommer man att kunna plocka ut många bitar av kunskap. Samma sak gäller då första clinicen på liknande sätt.

14/10 Hur man arbetar med kroniska, fysisika, problem hos ryttare/häst. Tre ekipage med olika problem som inte går att arbeta igenom visar hur vi brukar arbeta under lektionerna. Jag berättar hur jag resonerar kring problemen för att få allt att fungera och för att få både hästar och ryttare att hålla och vara nöjde med sitt ridliv. Ekipagen har alla tre hunnit komma en bra bit i sin utbildning.

5/12 Grundläggande arbete med ryttare och häst upp till skolor, lättare samling, ökningar m.m Dock inte inridning.

Här går jag igenom hur stor skillnad små detaljer gör och hur man blir medveten om dom och kan arbeta igenom dom. Vi går även igenom hur hästar lär in och hur man arbetar med dom för att dom ska vara arbetsglada, men samtidigt lydiga.

19/12 Tävlingsfokus. Här tittar vi på hur man förbereder sig för en tävling och vad som skiljer ridningen hemma från tävlingsridningen, men också hur ett tävlingsfokus kan ge mycket bättre ridning hemma. Vi kollar på varför programmen är uppbyggda som dom är och hur man rider hästen för hästen skull och låter tävling vara en del av det utan att man börjar rida för tävlingens skull.

29/10-1/11 Tävlingsläger för barn och ungdomar

Det sista tävlingslägret för i år. Kommer att hållas i Brotorp vid Hummelstad och avslutas på söndagen med träningstävlingar i dressyr och hoppning på Falkens HS anläggning i Frösvi. Det är ett uppskattat läger som många kommer tillbaka till om och om igen, även under samma år. Åldrarna brukar vara 11 till 17år.

I lördag var jag och Elisabet med Dizzy och Myrrha på bruksridning i Råshult. Det är alltid kul att lära sig om en gren som man inte är van vid och det är helt klart bra miljöträning för Dizzy. Jag gick bredvid med Elisabet och hon gjorde sen samma sak för min del. Det innebar att min kamera klickade på rätt bra när hon och Myrrha red runt, men jag samlade det i fyra bilder:

Det var många olika "hinder" som fanns framme att prova:

* Upphöjda bommar på böjt spår som inte fick rivas

* Två par av stolpar där den ena hade en tom höpåse hängande och den andra en kon på sig. Man skulle då ta föremålet och gå i sidled och placera det på motsatta stolpen.

* Två såna rutor som syns på bilden ovanför där man helt enkelt skulle vända hästen runt utan att den trampade på linjen.

* Stoppa i uppförsbacke på ett bestämt område och stå still och sedan samma sak i nedförsbacke

* Avsittning på en vagn och sedan antingen gå fram med hästen och sitta upp eller vända hästen och sitta upp...här körde jag min egen variant. Dizzy hamnade en aningens långt bort och efter att ha frågat om hästen måste stå intill eller om det bara var att jag skulle komma upp så bestämde jag mig för att helt enkelt hoppa (bara för att det var kul)

* Backa i L eller i U. Här hade Dizzy det svårt. Vi har knappt ryggat innan, men hon löste det någorlunda

* Gå över mattor. I detta fallet två trasmattor och en plastmatta som låg efter varandra. Här fick Dizzy en total låsning. Efter mycket övertalande så hoppade hon och landade på platsmattan och höll på att gå omkull när hon halkade. Efter det så var det livsfarligt även om jag hoppade av och gick före henne över (och då följde hon till slut mig). Uppsuttet kom jag till slut över, men det involverade några små stegringar och en hel del frustration där hon bara blev totalt blockerad. Tålamod i all ära, mem när man har provat det i så där 15-20min och varit extremt pedagogiskt så finns det också något som är att man helt enkelt måste över. Vad händer om en liknande situation inträffar på en uteritt och det faktiskt blir farligt om man inte tar sig över eller förbi? Och damen har ju faktiskt galopperat över presenningar helt avslappnat, gått över låga broar utan staket m.m

* Rida mellan två spår som smalnade av

* Rida förbi läskiga saker utan att hästen går i sidled

* RIda slalom mellan tighta koner

* Hoppa ett litet hinder

Inte min typ av gren, men det visste jag ju redan, men kul att få ha provat. Och helt klart något som Elisabet och Myrrha hade briljerat på. Dom tog sig igenom allt väldigt bra. Förutom kanske det lilla hindret.

I söndags var laget och red sista omgången av division II dressyr som då gick i LA:3.

Jag hade med mig Magnum som var mäkta nöjd med att få lov att komma med ut. Julia, som var hästskötare, kommenterade att nu har vi veteranen med oss denna gången. Och det är lite förvånande att man tänker på honom på det sättet, men det gör vi nog allihop. 

Jag upptäckte på framridningen att i ökningar så puttar han fram sadeln...och det är inte lite heller. Jag rider ju sällan ökningar hemma för att det sliter på frambenen. Jag hoppas att det bara är att han är väldigt rund just nu så problemet försvinner av sig själv om några veckor.

Inne på själva tävlingsbanan tyckte jag att det gick riktigt bra för att bara ha varit igång 8-9veckor. Inridningen är en aningens horribel...vi kan helt klart bättre...men saker ska skita sig ibland också. Jag ser saker som jag gör och jag ser saker som han är lite för svag för fortfarande. Men för att bara ha slängt med honom ut på en tävling så är jag riktigt nöjd.

Igår var jag, Lottie och Gunilla i Falla för att filma och fota Magnum. Fokus var på att fota, men när man kan passa på att filma under samma veva så varför inte. Anledningen till det är ju helt enkelt att jag vet inte om han kommer att hålla så jag vill ha fina bilder på honom om det skulle vara så att det går åt skogen. Vilket jag verkligen hoppas att det inte gör. Första tröskeln är 3månader (om 3-4veckor)...där slutade han att fungera på kortisonbehandlingen i våras. Nu är han behandlad med Irap under sommaren och ridningen har vi också lagt upp lite annorlunda (varannan dag bland annat). Han känns överlag bättre nu på 2månader än vad han gjorde vid den tidpunkten i våras. Så det är bara att hålla tummarna. Fotona kommer så småningom. Tills dess får ni hålla tillgodo med en film när vi leker runt.

Det sista tantlägret var 19-20/9 och det kommer att finnas flera chanser nästa år att haka på.

Detta lägret så var Lottie med på sin Mancha, Elisabeth på Myrrha, Annette på Rosita och Helena på Tamarillo.

Förutom ridning så såg vi på några dvd'er med bland annat Carl Hester. Vi hade teori, drack drinkar och åt god mat. Allmänt stortrivdes med andra ord.

Sista lägret för i år är ett till tävlingsläger för barn och ungdomar under höstlovet.

Dizzy har hunnit få sadeln justerad. Hon ändras verkligen i kroppen i en rasande fart just nu. Det gjorde väldigt gott både för min sits och för hennes del. Både hon, jag och Magnum har hunnit vara hos kiropraktorn en gång vardera och får ett nytt besök på tisdag. Det har också gjort väldigt gott och jag kan förstå att hästarna behöver ta det lugnt ett tag efter för jag var helt slut i två dagar efteråt.

Iband blir man ju lite trött på sig själv. Jag kan resonera på ett sätt kring elevers hästar eller utbildninghästar men jag resonerar inte kring mina på samma sätt utan hamnar lätt i samma banor och tankesätt, som ju inte alltid hjäper. Jag har ju problem med att Dizzy inte kommer ordentligt till jobb för att hon svarar lite lustigt på hjälperna. En kväll när jag var lite lätt frustrerad över situationen (allra mest för hennes del och risken att hon blir dålig i kroppen igen) så försökte jag metodiskt att gå igenom det. Och det jag kom fram till är ju att hon lärt sig mycket fel eftersom hon haft ont sen innan hon reds in. Det vet jag ju med facit i hand men det visste jag inte då. Det gör att hon inte kommer upp med sin mage/rygg och inte kommer under sig med bakbenen. Och att hon inte får något flyt utan blir lite start/stopp. Allt har så klart blivit allt bättre men det problemet borde ha försvunnit med att det onda försvann.

Så kontentan är: Hon sänker mage/rygg och hon tänker inte framåt. Hon är dessutom lite okänslig för skänklarna vilket inte gör saken lättare (det är hon så klart inte egentligen men det har blivit så). Så hur hade jag löst det på en annan häst? Jo jag hade tagit på mig ett par sporrar och gjort mitt vanliga: steg 1, steg 2 och steg 3. Vilket innebär: ge den hjälpen man vill ha (mao extremt lite hjälp), förstärk hjälpen, se till att det du vill händer. Givetvis med beröm och att man börjar om på steg 1 hela tiden. På det sättet går det fort att lära om.

Så jag la till en lätt vad (allra helst ska hästen arbeta utan att jag ens behöver be med skänklarna...men Rom byggdes inte på en dag) och när hon inte svarade med att komma upp med mage/rygg eller om hon bromsade så kom det en lätt sporre och några enstaka gång kom det en tuffare sporrhjälp.

Jag hann rida henne två gånger med dom innan det var dags för Borba kursen och det var en stor skillnad på henne när vi åkte iväg redan. Tanken är ju att komma ifrån sporrarna på några veckors tid.

Vi åkte upp till Stockholm på onsdagen och Dizzy var inte ens tittig när vi kom dit. Jag var helt chockad, och väldigt nöjd. Jag hann sitta och titta på några lektioner och det var väldigt trevligt att få sitta och titta på den ridningen och på den nivån av ridning på en kurs. När jag satte igång Dizzy (från marken med lite longering) så visade det sig att hon inte ens var stel vilket var väldigt glädjande att se. Just då så antog jag att det var transportturen som "vibrerat" loss henne, men hon visade sig inte vara stel på torsdagen heller så ni är jag mer benägen att tro att det är att jag fått henne att jobba igenom kroppen bättre.

Under kursen så fick vi en hel del bra hjälp med dom problemen jag har med Dizzy: att hon har svårt att göra övergångar korrekt, även tempoväxingar och att hon gärna välter lite över sina bogar (istället för att jobba med innnerbak) och till och från så gick damen otroligt bra och det är bara att hålla tummarna för att hon fortsätter på det här hållet.

Detta klippet fick mig att komma ihåg att hon i grund och botten är en riktigt bra häst. Det är lätt att glömma bort med de problem som varit och att hon varit så stel det sista.

Hon har också en så himla härligt skritt:

Galoppen är inte hennes starka sida ännu men det tar sig sakta men säkert:

Vi lekte också lite med skänkelvikningar och öppna, även om fokus låg på basic:

Han läste också av Dizzy väldigt bra och hon fick lite kommentarer om att vara för smart för sitt eget bästa. Hon har ju så många sätt att få mig att göra precis tvärtemot vad jag borde så hon inte behöver ta i. Jag tror egentligen inte att hon vill slippa jobba (för hon har ju aldrig protester mot det när vi kommer igång) men det har bara blivit helt fel med allt som varit. Hon visade också vilken liten bitch hon kan vara när hon högg i luften ett antal gånger bara för att han petade på hennes nacke...ja...det är Dizzy det. Men Julio tog det med ro och kom bara med den lätt kommentar till henne om att hon inte skulle vara en sån bitch. Jag brukar säga till henne att inte vara en sån kärring de få gånger hon surar på mig när jag helt klart inte förtjänat det.
 

Jag känner i alla fall att jag äntligen hittat en tränare som är på helt samma sida i ridningen som jag är och jag är vädigt glad att jag fick en plats och att jag kom iväg! Nästa kurs bli i december och jag har sett fram emot det sedan vi åkte hem i torsdags. Jag hoppas att jag längre fram kan ta med mig Magnum upp. Det förutsätter ju så klart att han håller för ridning nu efter Irap behandlingen. Just nu har det gått två månader och han höll tre månader på kortisonbehandlingen i vintras. Han känns dock betydligt bättre från start så jag håller alla tummar som bara går och jag vet att det är många som hjälper mig med den biten också. Han har hunnit charma många den pojken.

Dags att komma ikapp lite med bloggandet. Det är fortfarande en rejäl fart på livet men har gått ner ett hack i alla fall vilket nog var välbehövligt.

Senaste tävlingen var den 12-13/9 hos Västervikortens RF. På lördagen tävlade jag Invasor och Presley. På söndagen red jag Dizzy utom tävlan p.g.a betslingen.

Isor (Invasor) gjorde en riktigt bra tävling. Långt över min förväntan. Han var lite på väl taggad i första klassen och gick där i LB:2 på 65,167% och kom på en delad sjunde plats av fjorton. I LB:3, som också var lagklass i division II,  gick han på 66,970% och knep en femteplacering av nitton. Laget hamnade på en andra plats.

Rehnee frågade mig om jag kunde tänka mig att tävla henne Presley. Och det ställde jag så klart upp på. Jag har ju tävlat honom tidigare, men nu var det ett år sen sist. I första klassen så hade han inte riktigt hunnit komma igång ännu. Han är ju ändå nitton år och med lite skräp i kroppen (det ger en rörelsestörning som han inte har ont av i höften). I LC:1 kom han på en andra plats och i LB:1 knep han en första placering!

Lotties Nemo var tyvärr dålig så hon fick ta Angel, som ju numera rids av Ebba. Det såg lite ut som att någon torktumlat en storhäst och den krympt. Här bredvid mig och Presley.

Det var viss skillnad på att rida Isor och Presley. Isor är ju bara 150cm och en liten buse med 10 rävar bakom varje öra. Han är för all del inte speciellt nätt i typen men en bra bit tunnare än vad Presley är. Presley är då istället 167cm och rätt rejäl i modellen (även om det inte syns så mycket). Han vet vad han ska göra och tar det hela med ro.

Dizzy gick det inte speciellt bra med. Damen var sitt vanliga tittiga jag. Första klassen var egentligen värst och i andra hade hon hunnit tagga ner lite men då välte ett par stolar (i blåsten) och hon skulle prompt inte ta sig igenom den kortsidan på ett vettigt sätt efter det vilket ju gjorde att det kom fyra på fyra...

Hösten/vintern kan ju vara lite trist på hästfronten och vi går gärna lite i ide. Jag kanske ska prata för mig själv....

Tränandet fortgår ju men inlärningen får liksom ett töcken runt sig. Därför kommer jag, innan jul, ha tre stycken 1,5-2timmars clinics. Jag håller på och tittar på datum just nu.

Del 1: Grundarbete för häst och ryttare

Del 2: Arbete med hästar och/eller ryttare med fysiska problem

Del 3: Tävlingsfokus

Lite mer information kommer när datumen är satta, men det kommer bli i Gamleby Gymnasiets ridhus och jag kommer till viss del själv att vissa med mina egna hästar men också ha inbjudna ekipage som tränar för mig för att visa andra delar. Som vanligt så vill jag alltid att den som tränar (eller i detta fallet tittar på) deltar aktivt med frågor och funderingar.

Idag hade jag hjälp av Julia och Lottie i stallet. Vi skulle egentligen till Lenhovda (runt lunch) för att titta på WE, men eftersom vädret utlovade att vi skulle bli dränkta så hoppade vi över det. 

Allra först så pimpade vi Magnum lite för att filma honom. Filmen var tänkt till veterinären, men när man ändå ska filma så kan man lika gärna anstränga sig. Magnum verkade väldigt nöjd med att bli bortskämd och myst med av tre personer och blev himla fin när vi var klara med honom. Han är förvisso en liten tjockis för tillfället men det kommer ju rätta sig själv nu när betet avtar och han kommer igång allt mer.

Ompysslad och älskad pojke

Julia (som inte syns på bilden) gjorde extremt lustiga språng för att få Magnum att titta på henne. Min min säger väl allt...

Vi fick så klar ihop en liten filmsnutt. Den ska på inget sätt visa något som är vare sig riktigt bra eller "perfekt" utan är helt enkelt en dokumentation (mycket för min egen del) om hur han ser ut nu efter 4-5veckors ridning. Han är lite kort och stum i sina muskler, vilket märks tydligt när vi stretchar, men det blir snabbt bättre. Han är så klart också lite svag (och busig även om det inte syns på filmen). Normalt så är jag ganska lätt i sitsen (och rider lätt) för han har inte känts klar att sitta på och be om lite mer. Idag kändes det i alla fall som att jag fick lov att sitta ner och åka med utan att han föll isär. Höger sida är fortfarande lite sämre men jag hoppas att vi jobbar oss igenom det (och med lite hjälp av alternativbehandling).

Vi passade sen på att rida ut alla tre. 

Jag har varit lite osäker på Dizzy sen i torsdags för hon kändes rätt matt när vi red ut och saktade själv av från en lugn galopp. Normalt är hon enormt taggad i galoppen och får hon lov så sätter hon iväg för fullt och saktar av först när man ber henne. Så jag har funderat på lite allt möjligt för jag tyckte även att hon kändes som att hon inte kom upp med ryggen när jag red.

Idag fick jag en chans att titta på henne när Lottie red (Dizzy fick själv bestämma hur mycket hon ville göra) och vad jag kunde se så var ryggen och länden med som den skulle och hon rörde sig som hon brukar. Men under ridturen så var det samma sak: lite matt och inte alls så taggad som hon brukar vara. Så vi tog det rätt lugnt och en kortare runda. När vi kom hem tempade vi men hittade inget där. 

Alla fyra fick stå inne över dagen på grund av skitväder och när jag och Lottie kom tillbaks på sen em så tempade vi igen (men inget konstigt) och sen tog vi ut henne och tryckte igenom rygg/länd och böjde henne på alla fyra. En lätt hälta kom fram på vänster fram vilket jag efter lite funderande kom fram till mest sannolikt är något hon gjort i hagen när det blev halt helt plötsligt (efter allt regn). Så damen får lite vila och sen tittar vi på det igen.

Hon är tacksam som säger ifrån så tydligt i alla fall.