Remont -  utbildar dig & din häst!

Senaste inläggen

Av Renee Knutson - 25 april 2016 20:56

I lördags startade Alexander sin första riktiga tävling.

Jag ville komma ut med honom i två lätta klasser för att han skulle få lov att ta det lugnt och bara vänja in sig.

Han fick först starta en LC:1 med resultatet 61,481% och hamnade som 5 av 12. Han är aldrig tittig, vilket är jätte skönt, men som unghingst på ett nytt ställe var det lite att kolla efter (även om han uppförde sig exemplariskt).

I andra klassen, en LC:2, hade han fullt fokus på mig och gick på 65,33% och hamnade på en åttonde placering (av trettio startande).

Killen är ju bara så cool. Han gick på framridningen och var flera gånger tätt inpå andra hästar utan att reagera mer än att snegla lite på dom när dom var tätt inpå honom. Och jag älskar hans arbetsmoral! I andra klassen var han duktigt trött och sa det också lite försiktigt till mig, men när jag sa att det är 5minuter kvar och nu gör vi det här så kan vi pausa sen (nåja tänkte, men han kände ju att vi inte var klara) så kavlade han upp ärmarna och körde igenom sista klassen. Det var bara i det förlängda steget snett igenom orken tröt för mycket.



 



              



Han kommer att bli en väldigt bra tävlingshäst. Är han redan så här cool och villig att arbeta trots att han är lite trött så kommer det bara att bli bättre och bättre. Psyket hos honom går inte av för hackor!

Han hävdade redan dagen efter att jag var en hemsk person med många fel och brister som inte lät honom jobba utan gav honom en ledig dag. Nåja...kanske inte riktigt så illa, men han höll span efter mig hela dagen och gick demonstrativt till grinden varje gång jag kom i närheten av hagen.


Framåt ser det ut så att vi ska på kurs i Stockholm för Julio, vilket jag verkligen ser fram emot!! Jag hade egentligen tänkt ta med Alexander längre fram i år (eftersom hans schema är lite fullt som det är), men Magnum som skulle varit med är ju inte i skick för det så Alexander får komma med redan nu.

Sen ska han på station och se till att han finns tillgänglig på fryst semin för de som vill betäcka med honom.

Därefter väntar en uppvisning på en invigning och först den 14/5 är det dags för tävling igen. Och den gången blir det snäppet högre i klasserna.




ANNONS
Av Renee Knutson - 18 april 2016 21:14

Magnum var tyvärr inte så vacker i sina kotor fram när jag kollade honom i Husaby. Han är behandlad med Irap igen och ska på återbesök nu på torsdag. Jag vet ju att pojken lever på lånad tid men jag hoppas verkligen att det kan bli många fler år med honom!



Till lite roligare saker....

Alexander har varit ute och visat upp sig.

Först på en träningstävling på vår hemmaklubb Falkens Hästsällskap. Där fick han för första gången komma ut och prova på tävlingsvärlden. Han tog det hela med ro och var lika snygg som alltid.

 

           







Sen en träningstävling hos Vimmerbyortens RF där han fick se ändå lite mer av världen.

Han fick till två riktigt bra starter där den sista av dom var väldigt bra. 71,3%!!

 


Filmen från ritten:





Vi passade på en dag att filma och fota Myrrha en vända.

Hon är en liten arabtjej som jag jobbat med under flera år nu. Hennes ägare tränar för mig och jag har haft henne på utbildning i omgångar. Tanken är att lite längre fram låna henne till tävling.


             




Vi filmade också Magnum lite när vi arbetar från marken. Han ska gå lugna promenader i skritt just nu...vilket bara inte går för han studsar fram som en liten galning när vi ska ut och gå. Inte så att han är jobbig att hålla men det är ju inte bra för hans framben. Men om jag däremot säger till honom att jobbläget är på då funkar han hur bra som helst och håller sig lugn och fin.


       





ANNONS
Av Renee Knutson - 4 april 2016 20:37

Bakslaget är tyvärr att Magnum känner av sina framben igen...jag har varit lite skum på det sista tiden och efter 5 dagars vila så kände han fortfarande av dom och jag fick snabbt en tid i Husaby med honom så vi ska dit på onsdag.

Det blir andra stadiet av att testa hur han funkar på Irap. Att göra första behandlingen med den (som görs i tre omgångar) funkade ju bra (kortisonet funkade inte alls länge). Nu kommer testet att kunna åka upp, spruta honom och sen kunna rida igen. Vi är ju helt inne på att detta blir något vi får göra med honom med jämna mellanrum eftersom hans framben är såpass skadade som dom är (pålagringar i kotorna).

Han har ju också haft en rätt hård vinter när det gäller hans framben: en rejäl hälta på det frambenet som är sämst pga en tappsko som han dessutom sen drog av sig snart igen efter det. Hästen som aldrig haft tappskor...

Utöver det spänd och dan när det var is (han kan inte ha brodd för då pajar benen direkt).

Utöver det så har jag under hösten fått klura ut att han inte funkar på tränsbett eftersom han blir spänd (vilket direkt går ner i kotorna på honom) utan går bra på kandar. Att han inte funkar att rida ut på som en normal häst för han blir så taggad (har alltid varit oavsett hur mycket man rider) att han blir spänd av ren iver och det fixar inte heller frambenen.

Vi har löst det genom att rida ut i skritt, barbacka. Då håller sig herrn avslappnad.

Så under dessa 8 månader så har det inte varit den bästa perioden för att hålla honom hel men han har ändå hållt så pass länge så nu kanske vi kan öka på det för var gång om vi kan ha lite flyt.



Alexander utvecklas fort i sin ridning nu och blir bara roligare och roligare att rida! Han är så himla mjuk och rörlig i sin kropp så han är så lätt att både sitta på men också att forma och be om arbete.

Det ska bli kul att låta hans tävlingssäsong dra igång så smått om ett litet tag.




Jag har lekt en del med en app på mobilen och har kunnat plocka en hel del bilder på Dizzy ur två filmer. Visserligen blir dom inte den bästa kvaliten och vissa av dom alldeles för långt bort så dom blir suddiga, men med tanke på att damen inte kommer ridas på det här sättet igen så är dom ändå roliga att ha.

Först från en Julio Borba träning och lite längre ner från när vi var iväg och lekte hoppekipage.


 

 

 

 

 

 

 






 

 

 

 

 

 

Av Renee Knutson - 3 april 2016 18:03

Som ryttare men också som tränare, som i mitt fall, tycker jag att man har ett ansvar att lära sig sin hästs personlighet och att arbeta utifrån den. Alldeles för många arbetar med sin häst utifrån sin egen personlighet och mycket blir då kontraproduktivt.

Som tränare har man också ett ansvar att lära sig varje elevs personlighet. Ingen är den andra lik och under ytan finns ibland en helt annan person än vad man först tror när man träffar en ny elev. Det samma gäller för all del hästarna.

Det tar givetvis minst ett par gånger innan man lär sig det mest grundläggande. Så som:

Reagerar personen bäst på om man använder inner/ytter eller höger/vänster. Använder man det som fungerar sämst (vissa har så klart lika lätt för bägge) så tar det för lång tid för hjärnan att hitta rätt och det man ville korrigera eller förklara går förbi tillfället eller så fastnar inte förklaringen lika lätt som den skulle gjort om man hade använt det som passar bäst.

Reagerar personen bäst på om man förklarar tekniskt eller i bilder?
Många tror att bilder alltid funkar bäst men det håller jag inte alls med om. Jag själv är en person som vill ha det nedbrutet i tekniska detaljer. Bilder fungerar inte alls lika bra.
Däremot har jag fått lära mig att förklara i bilder för de som tycker att det är lättast att ta till sig just det.
Ännu svårare är att förklara en känsla...och det är ju dessutom något av det viktigaste i ridningen! Det kan man inte träna för mycket på: att lära sig att förklara vilken känsla man letar efter.

Några andra bitar som jag också tycker är viktigt är:

Hur är personens självbild?
Stämmer den med verkligheten så behöver jag oftast inte tänka mer på det, men det gör den tyvärr sällan.
Det vanligaste är att man tror att man är sämre än man är och då får jag blanda att bygga upp självbilden med att föra personen närmre verkligheten...både när det är bra och när det är sämre. Man behöver kunna känna av både och för att kunna utvecklas.
I enstaka fall träffar jag på någon som faktiskt behöver plockas ner från sin egen piedestal och som har alldeles för höga tankar om sin egen ridning...alltid i de fallen så går det ut över hästen (allt fel är hästens fel och den får skit för det). Det problemet finns oftast (i den lilla mån den nu finns) i en viss åldersgrupp, men jag har träffat på den i övrigt också.
Givetvis har det då hänt att personen inte alls gillar mig och det är ju inte alla man kan fungera som tränare till.
Det är något jag tror man måste ha i åtanke både som elev och tränare. Man kan inte passa med alla. Det måste inte hänga på kompetens.

Att inverka på hästens takt är också något som faktiskt kan hänga ihop med ens personlighet. Vissa ryttare är långsamma i sin egen takt/kropp och andra är för snabba. Det speglar ju vår egen personlighet.
En långsam ryttare måste jobba på att bli kvick. Både i hjälperna men också när man hjälper hästen med ljud.
En för snabb ryttare måste jobba på att lugna ner sig för att inte stressa upp sin häst.
Det här är inte problem som måste märkas så mycket men ju mer avancerad ridning och ju mer osynliga hjälper desto mer märks problemen.

Som ryttare behöver man också känna sig själv väl nog att välja rätt häst!!
Alldeles för många väljer precis en sån häst som dom inte borde ha...för att vi väljer hästar som är så som oss själv eller hästar som alldeles för mycket häst för den ryttaren.
En väldigt lugn och kanske lite sävlig person ska kanske inte ha en häst som är "seg" för då kommer man bara hamna i en stadig lunk som bäst.
Nu utgår jag från att man rider för att komma vidare i sin utbildning  (alltså inte för de som bara vill ha en lugn skogskompis).
En person som är snabb i tanke såväl som kropp bör kanske inte ha en häst som är väldigt reaktionsbenägen, hetsig och snabb i sin takt för det hela blir väldigt hetsigt och spänt.

Mitt primära jobb som tränare är att få ryttare och häst att arbeta med varandra istället för mot varandra. Det är också att få ryttaren att inse hur mycket de allra minsta detaljer i sits och hjälpgivning hjälper eller stjälper!!


Som ryttare/utbildare av häst är mitt/vårt jobb att inse vilken typ av mentalitet hästen har och att alla hästar är olika!! Lika olika som människor är varandra.
Det måste man först klura ut, lära sig att respektera det och sen komma på hur man bäst arbetar med respektive häst.

Har jag en häst som behöver taggas igång eller som behöver lugnas?
Har jag en häst med bra eller dåligt självförtroende?
Har jag en arbetsnarkoman eller en latmask?
Varje typ av häst behöver stimuleras på rätt sätt.

Här kommer en bakvänd lärdom:
En het och känslig häst vill ha mer vikt/kontakt med ryttarens hjälper medan en flegmatisk och lite okänsligare häst funkar bäst med väldigt lätta hjälper.
Normalt reagerar vi med att rida dom precis motsatt det.

En häst med dåligt självförtroende beter sig oftast "illa" med en ryttare som inte tänker på att hästen är sån. Beteendet kan ofta tolkas som att hästen är ouppfostrad eller att den trilskas när den egentligen bara är väldigt osäker och behöver uppmuntras och vänjas vid världen.

Precis som vi kan tycka att det är skit kul att gå på gymmet så finns det också folk som måste motivera sig själv stenhårt för att pallra sig dit (när man väl är där så kanske man trivs bra dock). På samma sätt är hästar.
En arbetsnarkoman får man säga till att nu måste vi ha en paus eller nu räcker det för idag för dom jobbar lätt sönder sig själva.
En "latmask" måste man varje gång motivera att sätta igång och olika sätt funkar bra på olika hästar. När man väl kommit igång så bör dom dock tycka att det är roligt med arbete. Gör dom inte det är det ofta tecken på smärta. I enstaka fall så är det helt enkelt inte en häst som ska göra annat än att skogsmulla och då får man acceptera det.

Något annat som man måste lära sig som ryttare är hur en häst bäst lär in.
Vi vill gärna hålla kvar i det som är bra. Ger oss hästen en korrekt reaktion så vill vi hålla kvar i det för att hästen ska förstå att det är det vi är ute efter...känns det igen?
Vilket är raka motsatsen mot vad vi borde göra. För en häst så skapar det obehag och den tycker att det är jobbigt när man håller kvar den med hjälperna. När hästen då visar detta kommer oftast en tuff hand eller skänkel och korrigerar. Då är det så klart att föredra för hästen att vara "fast" mellan hjälperna istället för att få ovett...även i en liten mån av ovett.

Hästar lär fortast och bäst in genom att man släpper efter (därav den berömda eftergiften). Så fort en impuls eller tryck försvinner så tolkar deras hjärna det som positivt och strävar dit igen.
Normalt släpper en ryttare efter när det blir fel för att börja om igen...känns det också igen?
Vilket då också blir helt bakvänt för hästen.

Vill man på ett bra sätt lära in något nytt hos hästen så ska man veta vad slutmålet kommer att vara. Inte bara själva rörelsen utan hur jag i slutet vill kunna utföra den när jag har "full" utbildning på min häst: att göra rörelsen med bärighet, smidighet och lätthet för lätta hjälper.
Man börjar med att med korrekta och lätta hjälper be hästen om det man vill och man ska då ha en plan för hur man förklarar det för hästen utan att behöva ta i eller lägga till fler hjälper. Ljud och en pisk (förlängd hand) är väldigt bra hjälpmedel.
Vid den första tendens till rätt reaktion berömmer man och ger efter, rider därifrån och försöker igen.
Snart börjar hästen leta allt mer efter vad det är man vill och så sakteliga kan man börja finslipa för att hästen hjälper till och inte bara är en marionett.

Av Renee Knutson - 25 mars 2016 19:26

Igår fick jag hjälp av Lottie och fota och filma en hel del.

Lottie är ju skadad just nu och är mer än lovligt uttråkad vilket innebär att jag kan få väldigt mycket hjälp med sånt här och det är jag väldigt tacksam för. Det är så himla kul att ha!


Det blev flera jätte bra bilder och lite filmklipp. Tyvärr får jag inte filmklippen att fungera om jag ska länka dom via instagram, vilket ju hade varit enkelt, men jag länkar in dom så länge. Har någon tips på hur man gör via bloggplatsen så får ni gärna säga till.






Alexander

 

 

 

Uppställd, han är så snygg pojken!

 




Lite galopp och travbilder. Han är ju fortfarande i första stadiet av sin utbildning som ridhäst och det ska bli så kul att få fortsätta att utveckla honom och även få se på bild hur han hittar sig själv allt mer.



 

 

     





Och så en bunt mysbilder...han är så frikostig med sina pussar denna killen!


 

 

 








Magnum

 


Filmklipp på Magnum:

 

Vi hittar allt mer samling i traven och mot slutet av klippet när han kommer in och slappnar av så börjar han använda sin bakdel riktigt bra!

https://www.instagram.com/p/BDV7HhphAiJ/

 

 

Mellangaloppen, som jag tidigare inte sett så mycket lyft i, börjar arta sig riktigt bra!

https://www.instagram.com/p/BDV8kgihAlM/

 

 

Öppna på medellinjen och ibland har han lite väl lätt för att röra sig i sidled och vi hamnar på fyra spår. Men den är stadig med en bra böjning så jag är ändå väldigt nöjd med den!

https://www.instagram.com/p/BDV9B3aBAmR/

 

 

 

Skrutten uppställd:


 




Magnum och jag filosoferar över livet...eller ridpasset kanske:

 





Stillbild ur galoppklippet. Han har hittat ett så härligt lyft!

 




En fin bild på öppnan, även om vi halkat in på fyra språr.

 




Stillbild ur klippet där vi samlar i traven. Älskar hans bakben!   

 

Av Renee Knutson - 21 mars 2016 17:13

Jag skulle absolut inte tacka nej till att fira min födelsedag med min familj men vi är lite väl spridda runt om i landet för att det ska fungera.

Men denna dagen har varit helt i min smak...

Killarna (Palermo, Alexander och Magnum) har alla gett mig en väldigt trevliga ridturer idag.

Jag funderade på att rida ut med Dizzy men hon får faktiskt fortsätta ett litet tag till.






 

Palermo börjat bli riktigt fin nu. VI har kämpat med att han låser ryggen och är svag i sin vänstra länd. Förmodligen från lite äldre krämpor. I början passade han hela tiden i skritten och hade svårt att hålla balansen i galoppen och slog gärna om till korsgalopp i ena varvet. Nu har han varit hos mig i snart 5 veckor och jag har helt enkelt tänkt på honom och ridit honom som en rehabhäst för att stärka upp honom ordentligt. Passandet i skritten är borta helt, sidvärts i skritt och trav fungerar nu utan att han spänner sig och galoppen börjar han kunna ligga och rulla riktigt trevligt i. Så om några dagar så ska hopphästen få lov att börja hoppa lite smått igen!

Förhoppningsvis får hans matte hem en stark och smidig häst. Pigg och glad är han alltid!







 

Alexander fick gå med tjejerna i ridhuset idag (Björk och Myrrha). Att Björk gick i tölt var lite underligt och han lyssnade noga in takten som hon hade. Efter några minuter så red alla runt som vanligt och tänkte inte mer på att han är hingst än vad man skulle göra med en tävlingsvan, cool och äldre kille.

Han börjar kännas riktigt fin i ridningen och på torsdag så ska vi försöka filma och fota lite. Skulle vara kul att få visa lite mer hur han är nu. För varje vecka som går så utvecklas han så himla fort nu när han håller på att komma ur bebis-ridningen.






https://www.instagram.com/p/BDN5XayhAga/

En liten bus film på Magnum. Det stod grejer framme i ridhuset och jag kunde inte låta bli att hoppa honom lite (visserligen med kandar och dressyrsadel men det gick det med). Han tyckte att det var så enormt roligt. Jag minns inte sist vi hoppade. Det blir ju inte av p.g.a hans framben, men lite då och då kan han gott få hoppa lite småhinder så länge hans ben verkar fixa det.

Första gångerna vi hoppade så var han ännu yvigare än han är på filmen och tempot ännu högre. Totalt lyrisk och med mig gapskrattandes (vilket ju inte gjorde tempot lägre direkt) i sadeln. Han är en underbar liten pojke!

Vi varvade hoppningen med lite dressyrarbete och lekte runt med: skolor, mellantrav, skänkelvikningar, piaffansatser och lite samling i galoppen. I skritten försöker vi just nu få med att samla och länga den så att det blir ett naturligt inslag hela tiden att kunna skritta på men också korta upp utan att det ska bli att han taktar.




Nu ska resten av födelsedagen intas på ryggläge i soffan med chips, dip och god dricka. Japp, jag har otroligt nog en ledig kväll!!

Av Renee Knutson - 19 mars 2016 20:31

Det är alltid kul att få ett önskemål om vad man vill läsa om här på bloggen och nu fick jag en fråga om att skriva om stångbett. Och det finns så enormt mycket att skriva!!

Jag ska försöka dela upp det så man kan gallra lite och läsa det man vill.


 


För att kunna skriva om stångbettet på ett vettigt sätt så måste jag även skriva lite kort om tränsbettet och också om kandarets historia.


Delat eller odelat bett

Först och främst så rent historiskt (och till viss del också tekniskt) så är ett odelat bett gjort för att ridas på en hand och ett delat på två händer. Simple as that. Sen har vi gått ifrån det en hel del...to put it mildly. Detta gäller så klart vare sig ett bett har skänklar eller inte.

Ett stångbett ska från grunden inte vara delat. I min åsikt så ska det inte vara det heller då det frångår dess funktion och också kan skapa obehag för hästen, men det är min åsikt.


Skillnaden mellan ett tränsbett och ett stångbett

Allt jag skriver nu utgår från att betten inte används för att knöla ihop eller tvinga en häst att gå i en viss form utan att det används med förnuft och lätta hjälper...så som ridning bör vara. Allt annat hör hemma i en soptunna.


Ett tränsbett inverkar uppresande. Varför?

Jo för att tränsbettet får sin effekt direkt in i ryttarens hand (eller för all del tvärtom) Det finns inga skänklar som är mellanhand. Kramar du med handen så kommer det trycket direkt in i hästens mun utan omvägar. Detta gör att bettet är lämpligt för unga hästar (då dom ofta behöver hjälp att balansera upp sig och tänka lite mer uppåt) men också för vissa typer av halsansättningar och vissa typer av psyken. Tränsbettet inverkar också ställande.


Ett stångbett inverkar längande och sänkande i grunden, men får också en effekt där hästen välver nacken. Varför?

Jo för att stången har skänklar och en kedja. Detta gör att man får en hävstångseffekt (de bett som har skänklar men inte kedja har ingen hävstångseffekt hur gärna folk än vill tro det). När ryttaren kramar med handen så fördelas trycket på: hästens nacke (stången drar i sidostyckena), i kinnkedjegropen (kedjan) och även i munnen. Nackstycket trycker nedåt, kedjan ihop med mundelen trycker hästens huvud lite bakåt. När en eftergift kommer så kommer den effekt att få hästen att vilja länga ut nacken och söka sig lite nedåt. Detta gör att stången är lämplig på hästar som börjat samla en del (då dom gärna vill bli lite korta och höga) men också på hästar som av naturen har väldigt höga och välvda nackar som t.ex frieser, PRE osv.

Använder man stången för att kontrollera och knöla ihop sin häst slutar det att vara ett verktyg och övergår till tortyrredskap så den biten tycker jag inte ens hör hemma i en förklaring kring hur stången som verktyg fungerar.

Stångbettet inverkar inte ställande till skillnad mot tränsbettet och det innebär att ryttaren måste ha skolat sig själv och hästen så långt att man kan ställa och böja sin häst för sitsen (om man rider på blank stång).

Den inverkar inte ställande eftersom det du gör på en hand också komme att hända till stora delar på andra sidan hästens mun (eftersom bettet inte är delat och dessutom har skänklar som gör det ännu mer "helt").


Kandaret

Kandaret brukar krediteras till Antione de Pluvinel (1552-1620), men uppfanns av hans läromästare Pignantelli. Innan dess red man (om man ville ha dubbel inverkan) på kapson och stång. Det är fortfarande en betsling som jag kan föredra ibland. Man får samma effekt av kapsonen som man får av en bridong.

Genom att använda både stång och bridong (eller kapson) så får man både tränsbettets fördelar: uppresande och ställande och stångbettets fördelar: längande av nacken samt att inte allt tryck hamnar i munnen.

Det finns så klart massor man kan skriva om kandaret och jag vet att många har så himla mycket åsikter om den betslingen. Återigen: om man använder den betslingen för att knöla ihop hästen och få den att lyda blint (vilket tyvärr är jätte vanligt) så tycker jag att man kan låta bli att rida. Kandaret är ett verktyg precis som alla andra (humana) bett och ska användas därefter. Man lär en häst att gå på stång eller kandar genom att låta någon som redan kan den betslingen vänja hästen vid det och därefter så får man som ryttare skola in sig på det (allra helst på en häst som redan är van).


Att skola in sig på att rida med stång/kandar

Jag gillar att rida på kandar (eller stång + kapson beroende på häst) eftersom det får mig att rida mer med sitsen. Jag blir gärna lite pillig på tränsbett vilket jag så klart jobbar med att få bort, men alla har vi våra små grejer för oss.

Stången tvingar ryttaren att bli mer still i handen eftersom det man gör med handen får så mycket större genomslag hos hästen (p.g.a hävstången), men måste också lyssna mer på hästens signaler eftersom den får mindre ”kraft” att säga till med. Använder man stången för att länga ut/ner nacken (utan att hästen för den delen behöver bli lång/låg) och rider med sitsen i övrigt så är det väldigt många hästar som trivs mycket bra på den betslingen. Ryttaren blir mer still i handen och rider mer med sitsen...vilken häst gillar inte det?!

Men hästen ska också vara skolad långt nog för att kunna förstå sitshjälperna väl och vara balanserad nog att inte hamna allt för fel så att ryttare och häst hamnar i obalans. Hamnar man i obalans och råkar rycka hästen i munnen med en stång så orsakar det betydligt mer smärta än om man skulle råka göra samma sak med ett tränsbett. Vi är alla mänskliga och sånt händer även om de flesta ryttare försöker att inte hamnar där.

Man blir väldigt genomskådad när man får en stång i handen. Du kommer direkt få veta om du brukar sitta och tjuvhålla, om du kan ställa för sitsen, om du stänger fel hand vid sidvärtsförflyttningar o.s.v därför att hästen kommer att reagera så mycket större på det du inte gör på rätt sätt.

Ta alltid hjälp av en tränare när du ska skola in dig på stången. För all del tycker jag att de allra flest borde tagit hjälp med att skola in sig på tränsbettet också...


Stångbettets konstruktion: mundelen

Det finns en uppsjö av olika mundelar på stången. Inom tävlingsdressyren är utbudet lite mindre än vad det är på de stångbett som brukar räknas som t.ex spanska eller portugisiska.

Det är jätte svårt att säga vad en häst gillar bäst. Men en sak kan man kolla först och främst: hur hög gom hästen har. Peta upp munnen på hästen (utan bett) och titta upp i gommen i det läget där bettet kommer att ligga. Har du aldrig gjort det innan så kolla i flera hästars munnar. Vissa hästar är nästan plana i gommen och andra har jätte hög gom.

En häst som har plan gom kommer aldrig kunna ha annat än en helt rak mundel. En häst med hög gom kan ha vad som helst.

En tungfrihet ska tillåta hästen att svälja. Hästen, precis som vi, trycker tungan upp mot gommen när den sväljer. Är man känslig i handen kan man känna detta (oavsett bett) när man rider ibland.

En häst som ogillar tryck på tungan föredrar en hög och bred tungfrihet.

Enda sättet att veta säkert är att testa olika varianter och låta hästen avgöra.


Stångbettets konstruktion: skänklar

Inom tävlingsvärlden så finns det bara raka skänklar men däremot olika längder. Jag föredrar 7cm skänklar men numera säljs det nog mest 5cm skänklar. Detta tycker jag mest beror på vad ryttaren trivs med mer än vad hästen trivs med. Jag vill ha långa skänklar för jag har en tendens att vara lite väl lätt med handen och då passar det mig bättre med långa skänklar. Någon som har lite mer vikt/tryck i handen passar bättre med korta skänklar.

Sen kan visserligen olika hästar föredra olika längder, men här tycker jag framförallt att ryttarens hand avgör. Därmed inte sagt att man rider sämre/bättre beroende på vilken längd man väljer utan det är mer hur man passar med sitt verktyg.

Inom de inriktningar där man rider med andra typer av stångbett så finns det skänklar som är riktade lite framåt eller bakåt också och de sägs då ha mer uppresande eller sänkande effekt. Jag har ridit på alla typer men kan inte påstå att jag märkt av att det skulle vara någon större skillnad.


Stångbettets konstruktion: balans

Om man tar bort kedjan på ett stångbett och lägger det med mundelen i handen (med öppen hand) så ska stången balansera: hänga i lod. Det är det inte många bett som gör...alls...tyvärr.

Och jag tycker mest att det bara verkar som att bara de gamla stångtillverkarna som tex Roldan tycker att det fortfarande är viktigt. Jag försöker att välja stångbett som i alla fall ligger något så när i balans eftersom det ligger mer still i hästens mun och därmed inte skapar en massa ”brus” i kontakten mellan mig och hästen.

Eller så kanske jag har träffat på fel märken inom de stångbett som används till kandar gällande balansen på dom?


Att spänna kedjan

Det finns för all del en regel kring hur kedjan ska vara spänd men jag tycker att det är extremt individuellt hur hästarna vill ha kedjan. För det första ska den alltid ”snurras” så att den ligger plant mot hästen annars kommer den att få massa små, vassa, punkter som gör det väldigt obekvämt för hästen. Om man då ser till ”regeln” så ska ett tränsbett aldrig gå mer än 45grader bak, detta kommer av att tungfriheten inte ska slå i gommen på hästen (men numera har man sällan så höga tungfriheter). Jag får lite ”gå och spänna kedjan” känsla när jag ser att ett stångbett faller igenom (går mer än 45grader). Många tänker dock 35grader för att stången ska kunna falla tillbaka till 45grader om man skulle behöva använda mer tryck än normalt i handen för då kommer den ju att falla tillbaks lite extra.

På Magnum har jag kedjan väldigt hårt spänd...nästan så jag inte får igen den när jag sätter dit den. Men det är så han trivs med den och så han vill ha den. Dizzy däremot hänger den så löst att jag funderar på varför den ens är där. Men det är så hon vill ha den och trivs med det.

Magnum vill ha relativt mycket kontakt (även om han ändå är väldigt lätt i handen) och Dizzy vill helst ha trycket utspritt så mycket som möjligt och en extremt lätt hand. Hon gillar inte alls när det tar i munnen först.




Frågor?

Av Renee Knutson - 17 mars 2016 20:33

När någon tidigare pratat om munkpeppar och att det skulle hjälpa mot både det ena eller det andra när det gäller hormoner hos både ston, valacker och hingstar så har jag mest tänkt "jaja" och sen mer eller mindre fnyst åt det.

Det var ett tag sen och det tänker jag inte längre för Dizzy har med råge bevisat att munkpeppar fungerar.

Jag har efter det också sett att det fungerat på andra hästar som har hormonrubbningar.


Men för att skriva om damen i fråga

 



Dizzy har alltid varit väldigt jobbig när hon varit brunstig, i alla fall om man vill rida...för hon ville inte. Vad jag har förstått så har ston som har problem i just de områdena hon har (kors/länd) problem när dom är brunstiga för dom bli ömma/stela i de områdena och det blir ju så klart inte så trevligt att ridas när det känns så.

Så när det förra vintern kom in en hingst i stallet (hon har iofs stått i stall med hingstar förr utan dessa problemen) så började hon brunsta 10-12dagar och sen uppehåll 4-5dagar och så om igen. Något frustrerande både för henne och för mig. Så något ville jag ju till slut göra åt det och det enda jag kunde komma på att jag hört om var just munkpeppar så jag testade. Det tog inte lång tid alls så upphörde brunsterna och kom som dom skulle istället.

Efter några månader (då även hingsten blivit valack) så testade jag att sluta med det och det tog inte lång tid innan hon började med dom långa brunsterna igen.


Nu är ju tanken att hon ska få föl och jag vet att man rekommenderar att man inte tar munkpeppar under dräktigheten (och för kvinnor inte under graviditeten) så min logik sa mig då att då bör det ju inte vara bra att ta det när jag försöker få henne dräktig heller så jag plockade bort det....

Med samma resultat som innan (och det är alltså ett år sen ca som jag testade sist att ta bort det)...

Nu är det iofs inte ett måste att rida henne just nu men livet blir ju jobbigt för henne (hon ser rätt stel ut när hon rör sig i hagen i trav) och livet blir något frustrerande för hingsten i stallet också då dom står grannar. Han tar iofs det hela med en väldig ro ändå.

MEN! Igår hittade jag en artikel om just munkpeppar och människor som var jätte intressant. Där hade man sett tendenser (inte forskat nog på för att kunna säga att det är vetenskapligt bevisat) till att kvinnor som hade svårt att bli gravida och som hade problem med "konstiga" menstruationscyklar hade lättare för att bli gravida om dom åt munkpeppar då det stabiliserade cyklerna.

Vilket säger mig att tills Dizzy är konstaterad dräktig så borde det vara toppen att ge henne munkpeppar så idag började hon få igen. Gissningsvis så tar det inte mer än en vecka så har hon slutat med de långa brunsterna igen, vilket också gör det väldigt mycket lättare att veta när hon ska kollas om hon är klar för att semineras längre fram.

Alltid lär man sig något och det är kul att få dela med sig!



Just nu sotar jag för att jag haft ett uppehåll från gymmet då jag haft så sanslöst mycket att göra med jobb. Jag har allt oftare huvudvärk/migränkänning som jag tydligt känner kommer från nacken. Så till veckan finns tiden igen och då ska jag börja gå dit regelbundet igen.

Så nu ska jag och min huvudvärk ta en tidig kväll och säga godnatt och inlägget om stångbett m.m får komma på lördag istället.

Presentation

Välkommen till Remonts blogg. Titta gärna in på www.remont.se för att läsa mer om mina tjänster.

Jag arbetar med att utbilda hästar och ryttare utifrån de klassiska principerna.
Bland mina elever finns alla inriktningar.

/Renée

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2017
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Remont -  utbildar dig & din häst! med Blogkeen
Följ Remont -  utbildar dig & din häst! med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se