Det börjar närma sig den tiden då jag fick ta bort gammelmannen förra året och jag saknar den hästen något så enormt mycket! Han är verkligen en häst som kom in under skinnet på mig och är den häst som jag växt ihop med allra mest. Att han dessutom fick sällskap av Siesta, hans dotter, bara en månad senare då hon inte ens var 2år gammal känns bara hemskt. Min tanke var när jag tog bort Lluent (som en liten tröst) att jag har i alla fall Siesta kvar efter honom...

Jag hoppas att jag någon gång kan få fatt i en häst som påminner om honom både fysiskt och psykiskt!

Gammelmannen förra sommaren:

Siesta har jag tyvärr inte så många bilder på med tanke på att hon inte blev så gammal.

Jag vet inte om någon i hemlighet gav henne tillväxthormoner, men hon var väldigt stor redan som 1½år gammal.
Jag (på sista bilden) är 165cm lång.

Vi kan komma in på något som är lite roligare istället nu tycker jag.
Ridskolan jag och Sara drog igång i oktober växer sakta men säkert. Imorgon börjar det en ny knattegrupp. Och efter nyår hoppas vi på att det blir någon grupp till. Det är roligt att se hur mycket som händer: det kom med en ny tjej i knattegruppen som varit sex gånger innan hon hakade på. Jag blev lite förvånad över att se hur långt tjejerna kommit för det var stor skillnad på dom och tjejen som hakade på. Och jag skulle vilja säga att de startade på samma utgångspunkt. 

Nu blir det istället så att den nya tjejen kommer börja i den nya knattegruppen med några andra.

Magnum och Dizzy gick bägge med på gruppträningen i tisdags. Lottie som normalt rider lektion på Magnum (eller Jaleoso) hakade på med Dizzy och hennes mamma Helena lånade Magnum. Det var kul att få se Dizzy med på en gruppträning (Magnum ser jag ju till och från från marken). Jäklar vilka muskler damen har satt!! Jag har tänkt på att hon breddat sig runt manken eftersom det märks att hon börjar fylla i sadeln som är lite bred för henne och Magnum. Och Sara kommenterade, när Dizzy stod på stallgången, att hon breddat sig över baken. Men riden så syntes det ännu mer eftersom musklerna fick komma igång och jobba.

Det var riktigt läckert att se hur mycket nacken fyllde ut sig när hon tog i och jobbade. Svälld och avslappnad, precis som den ska vara, men riktigt rejäl...på den nätta lilla damen.

Hon ska få träna massor av övergångar i alla gångarter för det problemet jag har nu är att hon inte är speciellt reglerbar och liksom känns lite "stel" (ogymnastiserad), vilket jag tänkt att det beror på antingen pålagringarna eller brist på styrka. Men nu tror jag inte att det kan bero på brist på styrka så jag lägger om fokuset lite med träningen och hoppas på det bästa.

Magnum har så sakteliga börjat lägga på sig muskler, men han lär behöva hela vintern på sig för att fylla ut sig. Han är en väldigt "kantig" häst: hög manke, bred och hög höft så den sticker ut både uppåt och åt sidorna trots att han är bra i hull. Så på honom så kommer det ta längre tid innan han ser musklad ut bara för att det är så mycket mer utrymme på honom som behöver fyllas i. Något roligt som har kommit sista veckan är att han har börjat göra rena byten på beställning. Än så länge i en lite framåt galopp (hopptempo), men med lite mer styrka så kan jag börja be om dom i arbetsgalopp också. Med andra ord så ökar han inte in i bytena utan håller det tempot jag satt. Bara att jag inte ber honom att göra det i ett tempo som är tungt för honom än så länge.

En kille som förvånade mig igår var Jaleoso. Det regnade ute så vi var i ridhuset. Först var han rätt pestig, som han alltid är om han stått dagen innan, men när han fått ut sig lite energi så blev han så sanslöst bra i traven. Jag kunde bara sitta och ange vad jag ville så matade han på. Allt från samlad trav till en riktigt bra mellantrav. Utan att tappa ryggen eller form och utan att protestera. Galoppen kommer komma den också, men det är den gångart han behöver mest styrka för att orka utföra bra. Jag ser fram emot den nya sadeln han ska få för just nu får man ta det lite lugnt med skolorna eftersom han har lite svårt att böja sig på det sättet i och med att den sadeln vi har nu är lite lång för honom. Förmodligen hämmar den honom överlag, men det är den vi har hittat hittills som inte ger honom spänningar.

Om han fortsätter att utvecklas på detta sättet kommer jag att dra igång hans tävlingstermin tidigt.

Nu känner jag att jag haft bloggen på denna adressen tillräckligt länge för att veta att jag vill fortsätta ha den här så nu tog jag bort reklamen från sidan. Skönt att slippa den!

Två roliga nyheter, som nu är helt bokade är att jag kommer som tränare till Målserum i Västervik och till Stall Grüning strax söder om Valdemarsvik.

I Målserum kommer jag att vara söndagar på eftermiddagar/kvällar och hos Stall Grüning kommer jag vara på fredagar eftermiddagar/kvällar. Om någon är intresserad av att haka på så är det bara att höra av sig till info@remont.se

I tisdags hade jag en gruppträning där Lottie lånade Magnum. Som alltid blir han riktigt triggad när det är flera hästar på lite litet utrymme och med Lottie på ryggen så får han samtidigt ta i och prestera. De två grejerna ihop gör att han tar i så han håller på att spricka. Det är riktigt kul att se honom även om jag önskar att han kunde tagga ner lite. Hans galopp är mycket, mycket bättre nu och han kan gå i samlad galopp och börjar se ut som att han snart är klar för byten och ansatser till galoppiruetter. Jag kunde inte låta bli att låna honom fem minuter precis när lektionen var klar och be om lite ansatser till piaffen (små embryon), vilket han villigt bjöd på. Man kan inte anklaga den hästen för att vara komplicerad. Det enda man får jobba med lite mer än på andra hästar är att hålla honom lugn (och trygg...han kan vara en riktigt mes).

En bok eller kanske bara ett häfte till de som tränar för mig?

Jag tycker om att skriva och jag blir också mycket frustrerad på många böcker om ridning och hästar för det står så allmänt om sits, hjälper, ridövningar m.m Just nu känner jag att de som de flesta kommenterar som träffat mig några gånger är att de aldrig fått övningarna förklarade förut så ingående: varför man gör dom, hur man gör dom, vilka fel som normalt uppstår m.m utan ryttaren blir bara ombedd att göra en övning utan mer än kanske en mening som förklaring till varför. Därför ville jag börja med att skriva ner ett stort gäng av mina favoritövningar och skriva om dom på det sättet som jag pratar om dom när jag undervisar.

Här är en bild på det allra första filandet som jag gjort hittills. Det kommer säkert hinna ändra sig en hel del innan jag känner mig klar, men det blir ett bra vinterprojekt.

Denna helgen har rent hästmässigt varit relativt lugn. Jag har mest spenderat tid med David som inte jobbade denna helgen. Vi har hunnit både riva runt i hans föräldrars vind och åkt iväg och köpt (nåja han köpte) en pendlarbil till honom. I början när vi var tillsammans så hade jag en Skoda Octavia (sedan), det han köpte nu var en Skoda Octavia (kombi) så det var lite nostalgi att sätta sig i den bilen. Ikväll hade han dock annat att pyssla med så jag har hunnit rida Magnum och Dizzy.

Bägge två blir bara starkare och starkare och allt trevligare att arbeta med. Magnum är den som är enklast av dom just nu eftersom Dizzy gärna återfaller i gamla mönster (innan behandlingen hon fick för alla pålagringar/inflammationer hon hade/har). Men nu känns det i alla fall som att det bara är återfall för hon kommer ur det på några sekunder och går sedan som en helt normal ridhäst som bara är lite svag. Vilket hon så klart är, hon har inte varit igång så länge än och jag har gått sakta fram med igångsättningen utöver det.

Idag var det jag som var den sämsta av oss tre, utav tvekan. Så vi kommer in på en punkt jag har med ibland:

Dagens tankar och funderingar:

Att ge plats - inte att ta plats

Vi som människor tar normalt plats och tar åt oss saker. Det är sällan vi ger och öppnar upp saker. 

Om man jämför det med ridning så kanske det blir lite mer logiskt vad jag menar...

Jag är en ryttare som har som grundfel (alla har vi våra grundfel...de vi fått jobbat allra mest med och det fel/de fle som återkommer så fort det är något som inte stämmer för oss) att vara för pillig med händerna. Jag plockar åt mig hästarna istället för att ge dom plats att forma sin nacke för att jag sitter/rider korrekt.

Det gör så klart att hästarna blir mer obalanserade och ostabila och då pillar jag så klart ännu mer. Tack och lov är detta ett fel som inte dyker upp ofta och allt mer sällan. Magnum är en sån häst som kan provocera fram det beteendet hos mig eftersom han har sitt problem att böja/forma sig åt höger och gärna går och slänger med huvudet så fort han är lite för taggad eller inte tillfreds av någon anledning. Det försvinner allt mer, men han har fortfarande problem efter vargtanden som jag tog bort i våras. Istället för att sitta still med händerna och rida honom med sitsen så pillar jag. Normalt gör jag det dock på rätt sätt, inte på mitt pilliga sätt.

Men det jag vill komma fram till är att händerna är något som nästan alla ryttare får jobba väldigt mycket med för att de helt enkelt gör för mycket eller gör det dom gör på fel sätt, vilket gör att vi tar av hästens plats istället för att ge hästen plats så att den kan forma sig till vår hand och slappna av. Tänk om man kunde omprogrammera händerna...det hade varit något!

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jaleoso blir så klart bara bättre och bättre han med, men hans ägare har haft honom de senaste dagarna och därmed blir han lite bortglömd i detta inlägg.

Jag tycker alltid att det är kul och bra att göra upp mål för det kommande året. Och det tänker jag göra även detta år. Målen jag gör upp här är för hästarna, sen finns det så klart mål för företaget också, men de håller jag för mig själv och berättar om hur utvecklingen går allt eftersom det händer istället.

Jaleoso:

Hade jag velat ha upp i msv c med starter över 60%, innan året är slut.

Under våren att han kommer ut och tävlar igen och då går LA klasser och börjar arbeta sig uppåt. Jag vill hemma även arbeta med lite trick: spansk skritt, buga m.m Men också arbeta mer med hans piaff, passage och byten.

Annars att han ska muskla sig och bli rundare.

Magnum:

Att det sista av problemet med böjning/form spöket i höger varv ska försvinna och därmed att han ska bli helt stabil att rida som han kan vara när han är ordentligt genomriden. Magnum hade jag velat ha upp i de högre LA klasserna, men även ut och starta 1m i hoppning med felfria resultat. Jag vill också börja utveckla honom mot piaffen och bytena.

Magnum tror jag är en av hästarna som skulle kunna förvåna mig och springa om de målen jag gjort.

Dizzy:

Att hon ska visa sig hålla! Det är egentligen enda målet jag har för Dizzy för det är det enda jag hoppas på med henne. Det hade varit hemskt att inte kunna ha henne kvar i livet p.g.a de pålagringarna hon har. Men just nu blir hon bara bättre och bättre så jag tänker vara positiv nog att göra upp mål för henne också:

1m i hoppning på tävling samt de lättare LA klasserna (till hösten). Hon ska gå med i division III under våren (LC:2 och LB:2) är tanken. Henne har jag inga "utöver detta" planer för jag vågar helt enkelt inte tänka så långt fram med henne.

I fredags var jag och Maria och hälsade på Liza som har Stall Grüning som ligger söder om Valdemarsvik.

Hon var en väldigt glad och trevlig bekantskap som jag höll på att fastna helt med...hade jag inte haft lektion i Frösvi att passa tiden till så hade jag väl blivit kvar där. Det är i alla fall klart att det kommer bli träningar hos henne, troligtvis fredagar på em/kvällar. Så där finns det möjligheter att träna i ridhus nära Valdemarsvik för de som är intresserade. 300kr för lektionen och 50kr i ridhushyra.
Jag var ju också hos Nina som har Khepri gård vid Oskarshamn för ett tag sedan där det också finns möjlighet att träna i ridhus under vintern, för samma priser.

Jag hoppas att alla haft en skön helg och att nästa vecka blir bra för er alla!

Ja kanske inte så väldans, men det känns lite så.

Jag lämnade en sadel från en elev till en annan för att prova och se om den kan tänkas passa. Jag har själv lånat en dressyrsadel från en elev som ville sälja den. Och jag har varit inne på att sälja min Kieffer Lusitano. Den passar hästarna bra, men inte min sits.

Hipps, happs igår så var den såld, väldigt snabbt och lätt. Till en annan elev.

Och jag blev med en Ludomar Didier Grand Prix istället.

Det är en väldigt stor skillnad på de här två sadlarna. Så här ser Kieffern ut:

Så här ser Ludomaren ut:

Sen får vi se när jag ridit in mig i Ludomaren om jag trivs till 100% i den eller inte. Det hela med sadlar är inte lätt. Dizzy och Magnum är väldigt tacksamma att hitta sadlar till och de kan dessutom ha samma sadel. Men min egen kropp verkar vara lite svårare.

Men idag fick jag och Charlotte besök av Maxime Boulet som säljer Bruno DelGrange sadlar.

Han skulle, om det gick, måttbeställa en dressyrsadel till Jaleoso. Det visade sig gå rätt så smärtfritt och nu är en sadel beställd (av Charlotte). Det var jätte intressant att se hur han kollade på sadel och häst och vad han utgick från. Och känslan av att Jaleoso inte kan ha en standardsadel känns väldit logisk nu även om han inte var så svår med sadel som jag trodde att han skulle vara. Han har en liten lustig böj på ryggen som behövde ordnas lite speciellt för och han är relativt bred vid manken, samtidigt som den sticker upp massor (han ser smal ut där), vilket gör att alla sadlar tippar ner/fram på honom eftersom han också har lite karprygg. Men med några millimeters fix här och där så verkar det vara löst. Jag och Charlotte trivdes tack och lov i samma sadelmodell och samma storlek. Så en Olympia i kalvskinn blev det:

Emma är på praktik hos mig denna veckan och vi har fått gjort en hel del och kommer få gjort en hel del till.

Sent i söndags kom jag hem med Pinot Blanco, en stor PRE valack som rör sig helt fantastiskt. Tror inte det finns många PRE i Sverige som kan mäta sig med honom. Han ska sättas igång och fullfölja sin inridning som blev avbruten av en skada som nu är utläkt.

Han och Alfonso delar hage och var glada att se varandra igen. I boxarna står han mellan Alfonso och Jaleoso...Alfonso, som ändå är nära 160cm, ser ut som en d-ponny och Jaleoso som är en plutt på 155cm ser ut som en liten b-ponny i jämförelse. Många som har frågat om Pinot står på bädd och de andra två inte gör det...men icke.

Han är en riktigt mysig kille som är som en stor nallebjörn (med enorm potential).

Just nu är det relativt modernt att inrikta sig väldigt tidigt på dressyr, hoppning, fälttävlan eller vad det kan tänkas vara. De flesta verkar se de olika inriktningar som skiljda från varandra. En hoppryttare jobbar inte med dressyr utan markarbete, vilket ju ofta skiljer sig en del från dressyrens grund. En dressyrryttare använder mycket sällan mer än låga cavalettis (och sällan ens det) etc.

Många av de gamla mästarna skriver om att en god grund ligger i dressyrutbildningen (eller det som de ansåg vara dressyr...dressyr har ju ansetts ett fult ord en gång i tiden). Och bland annat Müseler anser att en ryttare ska ha tre ben att stå på som ska utbildas/användas lika mycket: dressyr i paddocken, hoppning och uteritter. Alla samspelar och hjälper ryttare och häst att utvecklas.

Efter att ha arbetat mycket med olika ryttare och hästar har jag en stark mental bild av hur man lägger en sån grund som behövs för att ryttaren ska kunna avancera i sin ridning oavsett om man helst vill ägna sig åt dressyr eller hoppning (eller någon annan inriktning).

Den här bilden hittade jag som visar väldigt bra hur jag tänker på det:

Pyramiden kan användas generellt eller som en del i alla olika utbildningar.

Normalt så tänker jag mig den som generell för hela ryttarens utveckling, men jag kan också tänka mig den som t.ex en pyramid bara för ryttaren sits, eller bara för en viss övning: men börjar med grunden och bygger sig uppåt.

Om man ser på den generellt så är den undre biten en stadig, bred grund där ryttaren utbildar allt från balans, till inverkan, till sits, till teoretisk kunskap, till hästhantering m.m m.m Här i ligger också lite utbildning över bommar, utbildning i alla gångarter och att man kan rida hästen i olika former och inverka utan att störa. Jag skulle vilja säga att den stora massan inte är klara med denna biten av sin utbildning. Och en hel del som är på hög nivå inte är klara med den heller. Därmed inte sagt att det är någons fel, utan jag tycker ofta att den generella idéen om hur man rider/utbildar sig och vad man bör lära sig har blivit förvanskad på vägen genom åren.

Det oranga lagret visar på hur ryttaren fortsätter att bättra på sin grund. Ryttaren lär sig att hjälpa hästar med diverse problem, att kanske kunna komma ut på lite lättare tävlingar och därmed lära sig att hantera både sig själva och hästen mentalt. Man utvecklar balans, inverkan och sits ännu mer. Man börjar leka med lite mer komplexa övningar som skolorna, byten m.m Även lite mer hinderutbildning, vilket inte innebär att det måste bli högt, men att man kan använda hinder för att stärka hästen, träna på sin egen sits/inverkan/balans och helt enkelt implementera hinder i hästens grundutbildning.

Först i det gula laget tycker jag att en ryttare kan börja inrikta sig, om man vill det, och se till att man har en stadig teoretisk grund att stå på. Hur ska man annars kunna utvecklas om man inte vet varför man gör saker på det sättet man gör dom? Ryttaren ska kunna känna vad det är i hästen som inte fungerar/eller fungerar. Vad ryttaren behöver göra för att hjälpa hästen eller kanske inse att det är något annat fel via hästens små signaler.

Ryttaren kanske börjar inrikta sig mot de högre rörelserna i den klassiska dressyren eller bestämmer sig för att komma upp mot de "riktiga" tävlingsklasserna (de lätta klasserna räknar jag som träning, iaf inom dressyren...för de som vill avancera i hoppningen så är de även här ren träning).

Mellan det gula och gröna lagret anser jag att alla ryttare bör hamna efter ett tags ridning, vare sig man är skogsmulle eller ambitiös tävlingsryttare. För hit behöver man komma för att vara en ryttare som kan bygga upp en häst och inte bara slita på den när man rider.

I de gröna lagret och uppåt börjar ryttaren bli riktigt duktig och har full känsla, balans, en riktigt god sits och en riktigt god inverkan och börjar oftast nischa sig helt åt något håll. Alla ryttare vill inte komma så här långt med sin ridning, men jag tycker att alla som vill hålla på med ridning på heltid eller nästa heltid bör sikta till att komma minst hit.

Om ryttaren inte lägger hela sin grund i det röda lagret och börjar att avancera uppåt så händer en av två saker:

1. Ryttaren kommer bara till de högre lätta klasserna (eller motsvarande) och kommer sen inte vidare utan står här och stampar hela sitt hästliv (och förstår oftast inte varför man inte kommer vidare).

2. Ryttaren avancerar upp i det gula/gröna lagret och inser där att det finns stora luckor i utbildningen som gör att vissa rörelser helt enkelt inte går att utföra korrekt eller att hästen hela tiden har samma problem i hoppningen. Här brukar ryttarens uppfattning om sin egen ridning helt smulas sönder efter ett tags frustration, en stund av förtvivlan följer och här har jag sett allt från att ryttaren ger sig fan på att fylla i luckorna (och lyckas), eller helt ger upp och faktiskt slutar med hästar.

(det finns några få i ett tredje alternativ som har sån naturlig känsla/teknik att de lyckas komma upp i de allra översta lagren, men kommer aldrig till full harmoni i sin ridning)

Detta inlägget är inte tänkt som att säga att vi som ryttare generellt saknar en massa i vår utbildning vare sig vi är på hög eller låg nivå utan är mer tänkt lite som en tankeställare för hur vi tänker på ridning.
Generellt hade det behövts en mer grundläggande långsam utbildning för ryttare och att vi själva tar ansvar för att vilja lära oss och inte är så lata när det gäller teori, arbete från marken, att lära sig från grunden och att arbeta med oss själv.

Var jag själv står i pyramiden tänker jag hålla i mitt eget huvud. ;)

Desmond, som varit 26år på Spanska Ridskolan, sa en gång lite skämtsamt att han tyckte att han kommit ur nybörjarstadiet (han syftade då på att många ryttare i de höga klasserna har lite väl höga tankar om sig själva...och kanske en de i de lägre också)...med andra ord: lite mer ödmjukhet i vardagen hade varit bra för många, medan andra kanske borde inse att de kan mer än de tror.

Det har varit alldeles för lite hoppning på schemat på sistonde.

Inte så konstigt med tanke på att Magnum precis har fått lov att gå fullt ut pulsmässigt efter anaplasman. Han hetsar upp sig rätt bra i hoppningen och tycker att det är buskul = jag har inte kunnat hoppa honom sen han blev sjuk. Dizzy har inte fått lov att hoppa efter behandlingen för hennes pålagringar/inflammationer, men nu får hon lov och hon 'r ju en tjej som också älskar att hoppa och nu när hon inte hoppat sen i våras är hon lite lätt galen.

Jaleoso har satts igång efter sin hälta och efter det har det varit fullt fokus på dressyrtävlingarna för honom.

Men jag föredrar att blanda dressyren med bomträning och med ren hoppträning (och uteritter så klart) för att få så allsidig träning som möjligt och så klart att få så motiverade hästar som möjligt. Även om de flesta PRE kanske inte är så bra på att hoppa så verkar jag ha fått tre stycken med bra teknik och som dessutom tycker att det är extremt roligt.

Så idag blir det någon av hästarna som ska hoppa och samma sak imorgon. Eftersom jag ändå har hoppträningar i och med ridskolan så kan jag passa på att hoppa mina samma dagar så känns det inte lika meningslöst att dra fram alla bommar och hinderstöd.

Dizzy har jag tänkt ska få gå lite pay'n jumps under vintern för att se om damen kanske skulle kunna tävla lite i hoppning nästa år. Jag vet ju inte riktigt vart jag har henne kroppsligt ännu. Hon blir bara bättre och bättre, men det kan ju bli så att hon tål ridning fullt ut, men inte kan göra ökningar p.g.a pålagringarna och då ryker möjligheten att tävla vettigt i dressyr. Magnum och Jaleoso hade också mått bra av att få komma ut på andra ställen och hoppa under vintern. Så får jag mitt behov av att åka iväg och rida på andra ställen fyllt också.

Igår när jag red i ridhuset så såg det ut så här:

Ni ser Magnums öron i nederkant av bilden samt Sara som sladdar med sin bil och två praktikanter som växlade mellan att kratta längs med sargen och att högtryckstvätta sarg och väggar. Det var väldigt bra miljöträning och Magnum brydde sig bara enstaka gånger. Det som var läskigast var faktiskt när det kom en liten hårdare regnskur på taket av ridhuset.

Letade fram två filmer från i juni på nationaldagshoppningen med Jaleoso och Magnum.

Jaleos gick bara två väldigt låga clear rounder och 1½ månad senare på semestercupen hade han mer kommit på grejen med hoppningen och var mer framåt och hoppade bättre (då bara 80cm), men tyvärr blev det inte filmat då.

Magnum är betydligt mer erfaren när det gäller hoppning. På denna filmen har vi mest lite styrkeproblem (och lite problem  med rätt galopp). Han var också mycket bättre 1½ månad senare och han kommer bli riktigt kul att hoppa när han fått bygga upp styrka igen.

Igår var Falken iväg på finalen i lagtävlingen i division II.

Från början sa vi att vi förmodligen kommer komma sist på tävlingarna, men att vi garanterat kommer ha jäkligt roligt ihop. Roligt har vi verkligen haft, men vi lyckades också vinna två av de tre omgångarna som själva zonen bestod av och gick vidare till finalen där vi kom som sexa av åtta startande lag. Inte illa pinkat när vi trodde att vi skulle hamna sist i vår egen zon från början.

Jag hade med mig Jaleoso som i första klassen var väldigt laddad och det stod "hastigt" i hela protokollet, men vi skrapade ändå ihop 62,5% och kom på delad tionde plats av 32 startande. Det är bästa resultatet han haft hittills.

I LA:3, lagklassen, var det en trött kille men som var bra mentalt. Problemet var att jag inte var det. Jag har nog aldrig ridit sämre på en tävling. Okoncentrerad, massa små missar, dålig ridning, tre riktigt grova missar där en bestod av att jag fick göra halt och domaren fick säga hur jag skulle rida för jag glömde vägen. Lagom pinsamt.

Vi skrapade ihop 58,1% trots det och kom som nummer 30 av 40 startande och med den ridningen så är jag nöjd med det resultatet.

Målet med Jaleoso för 2013 har varit att se om han kan fungerar som hingst på tävlingar och det har han nu fullt ut visat att han kan så än så länge får kulorna vara kvar.

Här är en film på bägge klasserna:

Han ser bra mycket bättre ut än han gjorde på förra tävlingen. Korrigeringen av höften gjorde underverk och det är en till två korrigeringar kvar innan han är helt bra. Nu ska vi bara bygga styrka och fila så sätter vi igång och tävlar till våren igen och då hoppas jag att vi kan vara med och konkurrera om de övre placeringarna i de klasser vi startar.

Idag blev det bara att jag red Dizzy. Hon känns bättre och bättre, men lite skumma grejer har hon för sig. Jag kan inte riktigt avgöra om det är ovanor som hon har kvar sen hon hade ont och/eller från igångsättningen. Eller om det är något kvar som spökar för henne i kroppen. Nåja det är ju bara att fortsätta rida henne allt mer så kommer hon antingen blir sämre om hon inte är helt bra än. Eller så försvinner alla små grejer hon har för sig. Oavsett så får jag ju svaret på det jag funderar på.

Nu väntar en dusch och att göra lasagne, vilket jag har fått lätt dille på. Har aldrig lagat det själv innan och bara fått det i skolan, vilket ju aldrig var någon höjdare.

Idag har alla tre studsat runt som glada små busar.

Jaleoso fick en vända ut på grusvägarna med syftet att låta honom blåsa ur sig rejält i galoppen. Den där lilla studsbollen kan verkligen konsten att dra på och samtidigt göra små luftsprång precis överallt. Tur att han är lätt att följa med! I sista galoppspurten kom det en annan häst runt kröken och Jaleoso blev så rädd att han kastade sig ut i vägkanten och runt. Tur att man övat upp lite balans. Hade det varit en annan häst hade jag helt klart åkt av, men nu hängde jag precis med honom och han var snäll nog att stanna upp innan det gick helt åt skogen. Den andra hästen blev också duktigt rädd och tvärvände men det gick bra där med. Jag lyssnar så klart efter bilar när jag drar dom galopperna och de hör man utan problem, men en häst som skrittar gör lite för lite ljud.

Bella hjälpte mig att hoppa Magnum och Dizzy. Hon fick ta Dizzy och jag tog Magnum.

De två har tagit något enstaka språng ute bara det sista. Dizzy har inte hoppat ordentligt sen juni och Magnum har inte hoppat ordentligt sen augusti. Inne i paddocken hade vi bara byggt upp fyra stycken 50cm hinder som stod i en stor fyrkant så vi kunde ta hindren i en fyrkant, en volt eller i en åtta. Dizzy blev så glad att hon tog lite väl stora språng och de tog några språng innan hon gick att styra vettigt. Magnum studsade runt som en pigg pingpongboll innan han fick hoppat av sig lite. Sen rullade de bägge på rätt bra över och började hitta rytmen.

Vi slutade med en vända över terränghindren där vi först testade att jag red för med Magnum och Bella kom efter med Dizzy...big mistake. Jag coolade ner Magnum efter sista hindret och hör hur Dizzy kommer efter och Bella som försöker få kontroll på henne. Det tog inte så lång tid innan hon fick tag på henne, men det var en totalt salig häst som inte visste var hon skulle bli av. Vi bytte så hon fick hoppa först och då gick det en aningens lugnare.

Imorgon bär det av till Eksjö där finalen för division två i dressyr går.