I skolan kommer jag ihåg att jag verkligen inte tyckte om tankekartor och tyckte dom var totalt onödiga, men nu blir det en så fort jag ska skriva något som kräver eftertanke och struktur. Så för någon dag sen så sketchade jag upp en tankekarta inför häftet: arbeta med din sits.

Jag hade velat har grunden utlagd och skriven innan nästa sitskurs den 28/12, men jag vet att jag inte kommer ha hunnit utforma den fullt ut som jag vill. Jag är aldrig nöjd och anser alltid att man kan lära sig enormt mycket mer, vilket också gör att det jag skriver som teorimaterial aldrig känns klart nog att användas till mer än själv utskrivna häften.

Nu går det ju inte att göra en tankekarta på samma sätt inne på bloggen, men ungefär så här är det uppstrukturerat just nu (mycket arbete återstår):

Arbeta med din sits

          Lyssna på din häst

                     Signaler och tolka rätt

                     Övningar

                     Vanliga problem och dess orsaker

          Medvetenhet och Problemlösning

                     .....

          Övningar utan häst

                     Vardagen

                              Enkla övningar

                     Pilatesboll

                               Övningar

                     Träning

                               Springa/simma/fysa

                               Naprapat/Kiropraktor

                               Yoga

          Övningar till häst

                     Longerad

                               Övningar

                     Komma ner i sadeln

                               Övningar

                     Följsamhet

                               Övningar

                     Balans

                               Övningar

                     Inverkan

                              Lätt & Snabbt

                              Ta & ge

Det kommer garanterat att tillkomma en hel del på det...jag känner mig själv. Jag har mer i huvudet än vad jag får ner i skrift. Så fort jag fått ner en bit så har jag fyllt på med fem gånger mer i kladd.

För att återgå till hästarna istället.

Magnum visade snabb förbättring efter kiropraktorn, helt plötsligt gick han att böja åt höger utan protester. Något som inte gått tidigare utan att han blivit antingen tjafsig i munnen eller skickat ut bakänden åt andra hållet. Men han verkar också vara en pojke som är väldigt känslig. Han har varit lite pipig om bakre delen av ryggen och över länden. Idag i snöstormen så måste han ha stått och spänt sig för när han kom in så var han väldigt, väldigt öm. Förhoppningsvis går det över på några dagar, annars får Sandra kolla på honom. Tills dess får jag helt enkelt tömköra honom så han får röra på sig. För att bara stå när de är ömma i muskulaturen (och man vet att det inte är någon skada) är ingen bra plan.

Dizzy verkar snabbt bli bättre. Hon surar inte mer än nämnvärt när man lägger på sadeln (enda gången den hästen riktigt fräst tidigare), hon är väldigt lätt och fin till handen när man rider (även om hon inte är stabil i sin form) och det var ju inte länge sedan hon var extremt tung och hängde sig på i handen. Hon går att sitta ner på i traven (även om hon informerar mig om att jag inte är följsam nog om jag har stigbyglar...hon är duktig på att avslöja ryttare kan man lugnt säga...ingen annan häst har kinkat om att jag inte är följsam nog), hon håller galoppen allt bättre. Även om galoppen är den biten jag just nu fortfarande är orolig över. Hon behöver bli mycket bättre i den innan jag vågar andas ut helt. Galoppen är ändå den gångart som avslöjar allra mest om ryggproblem. Och då brukar problemet just vara att de inte fattar galoppen samlat (vilket hon gjorde två gånger idag!) och att de inte riktigt kan hålla ihop sig i galoppen. Hon är PRE så hon håller ihop sig på det sättet, men har inte något större register i gångarten och får kämpa mer än vad hon borde.

Men nu så har hon blivit så mycket bättre med allt annat så jag hoppas att det där också släpper snart.

Jaleoso har Charlotte haft en hel del sen han blev behandlad så han har jag inte så bra koll på hur han känns efter behandlingen, men vi red ut ihop igår och då såg han mycket jämnare ut i höften. Nu sänker han inte vänster höft längre utan tar den bara längre fram än höger. Innan gjorde han både och. Steget ser väldigt mycket starkare ut och hela hästen ser ut som att han rör sig väldigt mycket bättre.

Just nu längtar jag till våren med alla hästar: jag har hunnit "whip my seat in to shape" lite mer, Dizzy är förhoppningsvis helt normal att rida, Magnums problem med högerböjning m.m har helt försvunnit och Jaleoso är helt jämn. Samt så klart att vi alla hunnit bli starkare, smidigare och mer utbildade.

Äntligen, äntligen, äntligen inbjuder Dizzy till nedsittning i traven!

Känns kanske konstigt att jag reagerar så stort på det, men för mig representerar det så mycket mer än så.

Tidigare har hon, p.g.a sina "skador", haft problem med att hålla en jämn takt och att kunna slappna av. Jag har provat att sätta mig ner ett fåtal gånger men utan att det känts rätt innan. Det har bara blivit skumpigt, hackigt och ännu mer spänt och helt enkelt inte gått. Eller ja...visst man kan ju tvinga på henne nedsittningen, men det ger ju absolut inget mer än en väldigt missnöjd häst. Om inte en häst bjuder in själv till nedsittning så är den inte klar för det.

Hon behandlades ju i somras och jag började rida henne i september. Jag har konstant oroat mig för att hon fortfarande varit dålig, men det här är ett stort steg i rätt riktning. Förra veckan började hennes galopp att kännas väldigt trevlig (den är dock fortfarande inte speciellt reglerbar) och jag kunde sitta i den utan att känna det som att hon kastade runt mig. Samtidigt så började hennes trav (i lättridning) att kännas takfast och allt mer avslappnad.

Idag, i ridhuset, så kände jag bara: nu kan jag sitta ner. Sagt och gjort så satte jag mig ner och hon fortsatte att trava på i arbetstrav på ett väldigt trevligt sätt.

Hon har väldigt mycket mer och tuffare ryggsving än vad Magnum och Jaleoso har så jag har lätt för att spänna mig i hennes trav (var länge sen jag red annat än hästar med mjuk och lugn ryggsving) så tog upp stigbyglarna och la dom över hennes hals istället. Då kunde jag rida henne hur trevligt som helst i traven. Så jag kommer få syna mina problem med att jag spänner mig i sömmen och få ordning på det. Men vintern har jag tänkt ägna åt minutiös sitsträning så det passar ju bra in.

Vi gjorde övergångar mellan skritt och trav och lekte mest runt, helt plötsligt så erbjuder hon mig en större trav in på en diagonal. Då testade jag bara att öppna upp sitsen lite och släppa på henne och vips kom en trav som snart blir en riktigt trevlig mellantrav. Det kändes tydligt hur hon tryckte upp mig med rygg och länd och längde steget med en större sving. En väldigt, väldigt lycklig Renée!!
Vi har mycket kvar att jobba på, men nu äntligen släppte något som tidigare varit ett enormt problem (ojämn takt, spänning och en oförmåga att bära upp ryttaren).

Igår var Jaleoso extremt rolig att rida: massor av energi och uppmärksam. Vi lekte med ansatser till piaff, passage och galoppiruetter. Jag roade mig kungligt och han tyckte också att det var riktigt roligt. 
Samma dag så visade Magnum prov på att hans galopp blir allt bättre. Han har ju så stort steg (för den korta kroppen) så det är svårt för honom att hitta en lugn, kort galopp. Men igår var han väldigt trevlig att arbeta med i galoppen.

Senare samma dag så kom Ingebjörn för att behandla bägge två. Jaleoso har han kollat på en gång innan och han hade blivit bättre, men behöver några omgångar till. Sist kan gick över honom så var det en enorm skillnad när han var igång och reds som vanligt igen så det ska bli kul att känna på hur han är nu...dessutom borde den nya sadeln inte vara mer än några veckor bort!

Magnum visste jag hade i alla fall en låsning i höften, eftersom vänster höft är lite lägre än höger, och också att han hade låsning i höger sida av nacke (eventuellt bogen). Allt sitter kvar sen han hade en vargtand när han kom i våras. Men han är så himla rörlig och helt underbar att titta på när han rör sig under ryttare så jag trodde inte att det skulle vara så mycket problem med honom. Men det visade sig vara en helt del som satt fast i hans kropp (att tänder kan ställa till det så enormt!!). Jag har dock aldrig sett en  häst så rörlig som när Ingebjörn tryckte igenom honom för att kolla reaktionerna i hans kropp. Inte konstigt att han rör sig så fantastiskt som han gör!

Jag har just nu tankarna på att jag vill skriva ett häfte med titeltn: Arbeta med din sits.
Som kommer att fokusera på övningar utan och med häst för att förbättra sin sits. Men jag vet hur jag är med att skriva. Jag tycker att det är väldigt roligt och skriver som tusan  när jag väl kommer igång...men problemet är just att komma igång. Jag vill gärna ha så mycket störande moment som möjligt och folk runt om mig när jag skriver. Jag har alltid varit sån och var sån även när jag skulle plugga eller göra läxor.
Så jag funderar på om jag ska våldgästa någon och vara osocial och sätta mig och skriva hemma hos dom.

Med tanke på att det är en sitskurs inbokad i slutet av december så kanske jag kan lyckas komma igång ordentligt nog till den. Sen får jag byta ut bilderna till vår/sommar bilder under 2014 istället.

Det har också blivit en "prova på" kurs inbokad utanför Kivik 5/1-14. Det finns mer information om den på hemsidan. Vad jag vet nu är det tre ekipage inbokade och det finns plats för max sex ekipage. Kursen är rabatterad för att nya ska kunna prova på att träna för mig och se vad de tycker.

Den 28/12 är det en sitskurs inbokad i Frösvi. 

2ridpass, teori (mestadels praktisk) och lunch. Med bara fokus på sits (och inverkan). 

Jag fick ett mail från en tjej (jag kallar alla tjejer oavsett om de är unga eller gamla) i närheten av Kalmar om att hon och hennes syster ville komma på sitskurs och då rida på mina hästar. Sagt och gjort. Ett datum är nu satt och det finns plats för fler ekipage för en som vill vara med. Sara har också fler hästar som hon kan låna ut om någon vill komma utan egen häst.

Det är också inplanerat 4 extra gruppträningar under jullovet: dressyr, hoppning, bomövningar för dressyrhästen och "bus & lek". Där bus och lek hittills är, by far, den mest populära. Bus och lek innebär helt enkelt att vi tar övningar från t.ex WE, bruksridning och annat och sätter lite tävlingsanda i det hela. På så sätt så tränar vi sits, inverkan och kommunikation på ett sätt som bara känns väldigt lättsamt.

Efter att ha agerat flytthjälp i lördags och sen ridit en hoppträning igår så har jag rejält med träningsvärk i mina vader. Rätt skönt för det är inte så ofta sånt inträffar.

Magnum gick en lektion igår förmiddags med en tonårskille som framförallt ridit ponny innan. Han upptäckte tills in glädje att busponnies finns i storhäst format också. Magnum ställer ju gärna upp och är lite extra ponny.

Han är också himla rolig att se på för även om ryttaren ger dubbla signaler så försöker hästen göra två saker samtidigt även om de kanske är helt omöjliga att få ihop. 

Dizzy fick gå med på hopplektionen där vi hade sällskap av Charlotte och Jaleoso. Nu insåg jag i alla fall att hon blivit bortskämd med att slippa ta i...eftersom det är det som behövts tidigare (att hon får slippa). Men nu ska vi ju öka på arbetet och det hände två-tre gånger att matte faktiskt fick bli riktigt grinig för att hon skulle vara uppmärksam och ta i och jobba. Sen var själva arbetet inga problem på det sättet. Hon gick hur bra som helst. 

Mot slutet var soppan helt klart slut, men hon kändes inte på något sätt sämre mot slutet (snarare tvärtom). Så nu ska vi öka på lydnaden på damen en hel del tills hon släpper tonårsrevolten: vill inte, orkar inte, kan inte.

Imorgon kommer Ingebjörn och går över Jaleoso och Magnum.

Jag ska även ha en lektion i Falla på morgonen och sen hoppas jag att Sandra kommer förbi och hälsar på mig och Alfonso, som hon är lite nyfiken på. På em kommer som sagt Ingebjörn och därefter rullar det på med lektioner i Frösvi. Det kommer bli en fullspäckad dag med andra ord.

2013 har verkligen varit ett långsamt år och dessutom ett fruktansvärt ledsamt år. Jag räknar med att året började i december för det var då skiten började att gå fel. Det verkar dessutom vara rätt så utbrett med att detta året har varit segt (för hästföretagare) och att det varit olycka på olycka med många skadade ryttare och hästar och hästar som man fått ta bort av olika anledningar.
Nu känns det som att 2014 är i antågande och trots att vi går mot vintern (usch vad jag avskyr vinter!) så verkar allt ha börjat komma igång och röra på sig. Det har kommit in förfrågningar om kurser, fler lektioner, lite nosande om utbildningshästar, veckoelever och intensivträning. Inget är klart att det blir av ännu, men bara att intresset finns känns väldigt kul!

Jag vill att allt fler ryttare, framförallt i detta området, intresserar sig för sin sits och grundutbildning för att sedan avancera. Många verkar inte ha intresset och orken men vill samtidigt komma långt...vilket så klart inte går ihop alls. Det finns enstaka ryttare som har den talangen medfödd att de bara kan komma hur långt som helst utan att satsa på en rejäl utbildning av sig själva och sina hästar, men dom är extremt sällsynta. Vi vanliga dödliga får slita häcken av oss istället.

Dizzy verkar fungera allt bättre och jag hoppas att hon kommer bli så bra som jag vet att hon kan vara. Min stora fråga är: har hon svårt för att reglera sitt steg för att hon är van att röra sig på ett sätt där hon inte reglerar steget (för att hon haft ont) eller har hon svårt för det för att hon fortfarande har ont? Det är det jag försöker kommer på just nu och jag gör det genom att göra allt mer tempoväxlingar. Dom är oftast inte så vackra i början, men sen släpper hon och gör dom allt bättre och det är genom den träningen som jag känner att hon blivit allt bättre. Så håll tummarna!

Magnum och Jaleoso ska på tisdag, tror jag att det blir, bli rättade i sin kropp av Ingenbjörn som kommer ner på detta hållet. Jaleoso har blivit det en gång tidigare och då hjälpte det enormt mycket. Jag och Charlotte hade ju problemet i somras att han var halt på ett framben och väldigt sned i höften (veterinären tyckte att det var en hälta bak också...vilket det visade sig inte vara). Jag lyckades missa sist Ingebjörn var nere givetvis så nu har det säkert hunnit återgå lite med snedheten, men han känns allt bättre att rida.

Det verkar också vara så att lojheten helt enkelt kom av överfordring. Han är nu nere på måttliga 14kg hösilage och 1liter lucernpellets. Eventuellt får vi sänka lite till, men nu känns han i alla fall bra energimässigt. Han har lugnat ner sig så enormt under hösten att det varit svårt att hänga med med foderstaten.

Magnums låsningar sitter kvar från det att han hade problem med vargtanden när han kom i våras. Nu verkar alla muskelspänningar ha försvunnit och låsningarna är kvar. Så jag hoppas att det kan bli en stor skillnad i ridningen på honom efter att låsningarna försvunnit. Han är ju alltid jätte trevlig att rida men han har svårt att vara stabil eftersom hans högre sida krånglar med böjning/ställning.

Idag har jag varit flytthjälp åt en vän och inte hunnit med så mycket annat, men det var väldigt trevligt att få umgås med henne igen eftersom det var ett bra tag sen. 

Imorgon ska Magnum gå en lektion med en tonårskille som knappt ridit storhäst innan, Dizzy ska gå en hopplektion med mig på ryggen i sällskap med Charlotte på Jaleoso och sen på em/kväll så är det lite lektioner i Målserum och efter det tänkte jag hälsa på Sandra som jag inte träffat på länge. Hon fick barn ganska nyligen så det är inte så konstigt att det var ett tag sen jag umgicks med henne.

Nu går jag ut och helt sonika benämner mig själv som en sitsspecialist.

Därmed har också hemsidan fått en ny sida:

 http://remont.se/sitsspecialisten.html

Jag har under de åren jag undervisat träffat på alla möjliga sitsproblem hos ryttare och kunnat hjälpa alla…både snabbt och effektivt. Ryttarna har ofta sökt en alternativ väg för att kunna hitta en bättre ridning då de under många år inte kunnat få hjälp av andra tränare.

Jag säger absolut inte att det inte finns andra som är bra på att korrigera sits och lära ut inverkan och jag säger heller inte att jag är fullärd. Men av erfarenhet så har jag lärt mig att det sättet som jag arbetar med sits och inverkan är det inte många som kan. Jag verkar ha gett mig själv ett öga för detaljer och sen kunnat koppla ihop dessa detaljer med vad som är grundproblemet, på ett sätt som många andra inte verkar ha kunnat.

Jag har själv haft väldigt, väldigt svårt med min sits och inverkan. Kanske är det därför jag lyckats komma in och blivit så bra på att upptäcka sitsproblem. Innan jag är helt nöjd med en ryttares sits och inverkan så tittar jag på vad hästen gör för att upptäcka problem hos ryttaren. Många andra tränare tittar på hästen för att se vad hästen behöver utveckla, inte ryttaren.
Jag anser att får man bort ryttarens problem så har man oftast en problemfri häst med bara sina egna fysiska problem kvar. Vilket i de flesta fall är ganska så få.

Får jag dessutom upp ryttaren på en av mina egna hästar så klarnar problemen extremt fort eftersom mina hästar är väldigt reaktionssnabba, väldigt energiska och visar precis allt ryttaren gör. På gott och ont. På en ryttare där jag tycker att jag inte behöver rätta något i vare sig sits eller inverkan så kan jag på mina hästar se att ryttaren kanske kniper en aningens in i en övning och därmed får lite bromsande effekt. Eller jag kan se att en ryttare spänner ena handen en aningens och därmed får en häst som protesterar med huvudet. Såna små detaljer som deras egna hästar inte visar upp problem med för de är så vana vid det att det bara accepterar det.

Jag kan med min egen sits, som alltid är under utveckling, också känna av vad en häst behöver för korrigering vid ett problem. Ibland sitter jag upp på de hästar jag träffar för att jag inte får rätt på vad det är ryttaren gör och vad det är hästen gör. Ibland har helt enkelt ekipaget smält ihop på ett sätt som det är svårt att se vad det är den ena gör som inte den andra gör.

Jag kan då känna att hästen tränger med en bog vid ett visst tillfälle, att den inte böjer sig genom kroppen utan bara i höft/bog, att den inte är ärlig med att komma genom sin överlinje m.m

Jag korrigerar hästen och om hästen tar korrigeringarna låter jag ryttare sitta upp och känna på hur hästen känns. Oftast försvinner problemet väldigt fort med detta tillvägagångssätt.

Om hästen inte svarar på korrigeringen som jag gett blir den oftast än mer upprörd och slår ifrån sig. Då vet jag att problemet kommer inte från ridningen och att det blivit fel där utan hästen behöver få hjälp av antingen en alternativbehandlare för att den är sned eller väldigt spänd i sin muskulatur, ibland behöver den få hjälp att hitta en annan sadel och ibland behöver den veterinärhjälp. Jag tycker att sånt är väldigt intressant att ta del av och ber alltid ryttaren att skicka en liten rapport efter att han/hon följt min uppmaning att kolla upp hästen där jag rekommenderat. Hittills har jag bara fått bekräftat att jag haft rätt. Ibland på värre sätt än jag tänkt mig och ibland lite lindrigare än jag trott.

Jag har många historier på lager där jag träffat ryttare som i princip varit beredda att ge upp antingen den hästen de har eller ge upp ridning helt för att de inte fått rätt på problemen. Jag har ännu mer på lager om ryttare som haft specifika problem som de haft i många år och inte fått rätt på och bara gett upp om att någonsin fått rätt på det.

Jag har sett så många upprörda eller mentalt avstängda hästar som kommit till ro efter en eller några få lektioner. För de som varit avstängda så har det visserligen tagit lite tid innan de återkommit och blivit vakna och glada i ögongen, men det har alltid kommit.

Jag har också fått hästar till mig många gånger som ryttaren berättat att de har det och det problemet och man kan inte göra på det sättet för då händer det m.m…de hästarna har sällan uppvisat problemen alls hos mig och när de har gjort det så har problemen försvunnit på några pass. Om det inte varit så illa att jag rekommenderat annan hjälp (alternativbehandlare, veterinär). När ägarna sen fått hem hästen och fått någon/några lektioner med sig i bagaget så har problemet oftast inte visat sig mera.

Jag hoppas att jag kommer att få träffa på väldigt många fler ryttare och ta emot många fler hästar under min livstid och få hjälpa dom att komma till ett bra samspel!

Veckan går fort ibland och ibland bloggar jag alldeles för lite...

Magnum gick en lektion i tisdags med Lottie på ryggen. Hon red med i en gruppträning med fokus på dressyr. Han blir lika taggad med henne på ryggen som han blir med mig och det är väldigt roligt att titta på honom, även om jag vet att det kan vara frustrerande att sitta på eftersom han spänner sig till och från när han är så uppe i varv. Dagen efter var han riktigt trött och skrittades bara av Julia, som har praktik här, medan jag skrittade ut ihop med dom på Dizzy.

Igår fick istället jag känna på den taggade Magnum. Det slutade med att jag fick be honom att trampa och börja leka med galoppbyten för att han skulle få pressa ur sig massa energi (han gör det hela på bebisnivå så det är inget som kräver perfeketion). Efter det så kunde jag börja rida honom lite mer vettigt. Han känns allt bättre, men har svårt att slappna av så snart man ska ändra något (tempo, riktning m.m.) och han har ju lite problem åt höger med vad jag gissar på är låsningar. Så jag ska se om jag inte kan hjälpa honom lite med det.

Dizzy har jag börjat lägga in allt mer tempoväxlingar på och inte förvänta mig att de blir bra. Hon faller i och ur form, tappar balansen ibland och ligger på för mycket fram, men efter ett litet tag så blir hon helt plötsligt rätt bra i sitt "normala" tempo och kan ligga där helt mjuk en stund. Så jag hoppas att fortsatta arbeten med tempoväxlingar kan kicka igång hur hon ska röra sig så hon slutar kännas så oreglerbar.

Bara från tisdag (när vi jobbade med tempoväxlingar, onsdag skrittur ut) till torsdag så kändes hon mycket bättre i framförallt traven.

Jaleoso har inte sin bästa period just nu, men han är ändå väldigt mjuk och lyhörd att arbeta med just nu vilket är väldigt trevligt. Vi fortsätter att reglera hans foderstat neråt och väntar på equiterapeut som ska fixa hans höft igen och denna gången ska jag inte missa nästa gång han kommer så allt hinner gå tillbaka igen. =/

Jag som har tyckt att gruppträningar är rätt jobbiga att ha (för jag vill fokusera extremt mycket på en ryttare och en häst) börjar nu tycka att de är väldigt roliga. Ett ekipage var väldigt nära att sätta ett rent byte på dressyrträningen från att ha haft problem med att träna med det själv och inte kommit någon vart med det. Det är roligt att se utveckligen. En annan ryttare börjar få ordning på koordinationen. Barnen som är med på ridskolan är ju alltid himla roliga. Sista träningen som var så var det en våg av sjuka barn som stannade hemma så det slutade med ett ekipage...där hon visade prov på hur fort barn kan lära sig. På bara några minuters instruktioner och test så satte denna lilla damen lättridningen vilket hon aldrig provat innan. Då blir man lite stolt.

Idag har alla tre fått hoppa och eftersom Julia är med mig så hade jag lyxen av att slippa sitta av hästen för att höja eller flytta hinder och också för att ta upp bommar som de petade ner någon gång.

Paddocken var dock väldigt tung efter att det hade regnat rejält dagen innan och det tog musten ur Dizzy. Normalt så hoppar hon större och har en bättre språngkurva än på filmen.

Magnum visade dock att han utvecklas bara sen förra veckan när vi hoppade. Nu vågar han trycka ifrån och hoppa en aningens stort när han inte kom helt rätt. Innan har han alltid tryckt in ett extra språng vilket har gjort att han fått skruva sig över hindret. Inte så roande att sitta med på och det har gjort att jag inte riktigt litar på honom i hoppningen (risken är ju alltid stor att han missbedömer och går rakt genom hindret). Så jag var kanon nöjd med honom idag!

Jaleoso är Jaleoso...jag hade hoppats på att han skulle ta några idiotskutt över vattenmattan och grinden för jag ville ha det på film, men han valde att bara hoppa lite stort på dom. Tror han börjar få så pass rutin nu att han inte tar i för kung och fosterland längre. Så som han hoppar på de två första hindren hoppade han alltid på alla hinder tidigare. Men nu hoppar han lite mer normalt på de "vanliga" hindren.

Här är filmen:

Jag vet inte riktigt vad som är fel på mig ibland...

Jag tänkte lite tidigare idag att det ska bli skönt att få komma hem halv fem och ha hela kvällen för mig själv och inte jobba för en gångs skull. Bara slappa, läsa och se på tv.

Strax efter klockan sex var jag grymt uttråkad och är det fortfarande. Det måste vara något fel i min skalle...

Dessutom är jag uttråkad på ett sätt som gör att jag inte har ro i kroppen vilket innebär att jag får inget konstruktivt gjort med att t.ex skriva på ridövningar och annat heller.

Jag skriver alltid som mest och bäst när jag har massor av störande moment runt mig. Helst ska David vara hemma, sitta framför sin dator (samma rum som mig...vardagsrummet), musik på och tv'n på. Då kan jag koncentrera mig och skriva. Annars är jag lätt väldigt ofokuserad och försöker pilla med precis allt möjligt vilket ju inte fungerar när man behöver fokusera på att få med det man vill när man skriver så att andra ska förstå vad jag har i min skalle.

Nåja...

Idag började Julia som praktikant. Henne har jag träffat flera gånger innan vilket alltid underlättar när man ska umgås hela dagar tillsammans. Det är riktigt skönt att se hur det dubbla arbetet bara flyger förbi. Först ut med extra arbetet är att mocka ur hagarna, vilket behöver göras innan det fryser på ordentligt.

Jaleoso känns för tillfället inte som sig själv. Han är väldigt mjuk, lydig och avslappnad att rida vilket är kanontrevligt. Men det finns inget tryck i hästen. Att försöka få honom att driva på framåt är som att be en 25-årig trött ridskolehäst att göra det. Okej kanske inte riktigt så illa, men ni fattar. Man känner att han känner av sin höft allt mer. Inte så att han verkar ha ont, men den stör hans balans till viss del. Och PRE är ju inte direkt en hästras som ignorerar saker som påverkar dom, även om det bara är lite.
Jag gissar även på att proteinöverskottet påverkar honom negativt. Om ca två veckor så blir han tillfixad med höften igen och då bör ju även kroppen återhämtat sig från för mycket mat så efter det hoppas vi att han är tillbaka i sitt rätta jag igen.

Dizzy konstaterar jag nu dag för dag att hon bara blir allt snyggare, speciellt under ryttare. Hon har verkligen fyllt ut med muskler och rör sig allt bättre. Men jag är fortfarande skum på att hon är så svår att reglera steget på. Här beror det ju så klart på vad man jämför med. Men jag jämför ju med Jaleoso och Magnum, vilket gör att skillnaden mellan dom är väldigt stor. Hade jag jämfört med en annan typ av häst som kanske inte hade varit mer än måttligt riden så hade hon varit mer reglerbar än den hästen...så ja... Men jag oroar mig så klart för att hon inte är okej ändå. Men vi fortsätter och ser vad som händer med damen helt enkelt. Hon visar inga tecken på att bli sämre och så länge det går på det hållet är jag nöjd för tillfället.

Magnum har jag bestämt mig att Ingebjörn ska få kolla på för att släppa på det som stretar emot honom. Han har ju varit svårare att böja åt höger från det att han kom i våras och även om det släppt allt mer så sitter det sista envist kvar. Jag gissar på en eller flera låsning som påverkar vänster sida av höften och flera låsningar i höger sida av nacken. Kan det bara få försvinna så kommer han vara kanonfin i ridningen.

Jag vet så klart om några som läser på bloggen, men det hade varit himla kul om alla som tittar in här då och då lämnar ett litet meddelande till mig och de andra som läser så vi får veta vilka ni är! Även om du vill vara anonym hade det varit roligt med ett litet hej!

Och är det något ni skulle vilja se i bloggen som inte finns här eller som inte finns här oftare. Själv önskar jag att jag hade någon som kunde hjälpa mig att vara flitig med att ta fler bilder!

Nästa vecka så börjar Julia som praktikant i två veckor. Det ska bli himla skönt att få hjälp i stallet och jag hoppas hinna med mer av det tråkiga görat: som att mocka ur hagarna, så väl som det lite mer roliga: som att skriva på fler övningar och inspireras till att fila på teorimaterialen jag redan har. Det hoppas jag att Julia kan hjälpa mig med.

Idag fick alla hästar en uteritt, vilket de allihop tyckte var buskul. Jag och Magnum hade en diskussion om att lyssna på nedsaktningar. Tyvärr upptäckte jag att Jaleoso blivit tjock och hård i nacken så det blir en rejäl nedskärning på lucernen. Han har helt enkelt lugnat sig så mycket i hagen sista månaderna att han inte förbrukar energi och protein på samma sätt längre. Vi har succesivt minskat hans mat under hösten, men tydligen har vi inte varit snabba nog.

Förra året stod han på hisnaden: 6 * 4kg hö per dag samt 6liter lucernpellets per dag.

I år är det högre värden på höet (inte för att de var dåliga förra året) och han står nu på 4kg, 3 kg och 5kg *2 samt 3,5liter lucernpellets. Om man räknar ihop värdena på det så blir dom lätt absurda, men det är vad han behövt tidigare. Då har vi haft problem med att få honom att ens hålla ett vettigt hull. Nu är han lite så där små knubbig (som han gärna får vara), men allt eftersom vi har minskat så har tydligen hans behov minskat fortare.

Så det slutar kanske med att vi får minska betydligt mer också...det återstår att se. Nacken måste i alla fall bort fort för jag tänker då inte få fång på någon häst!

Magnum och Dizzy hoppade jag igår (Charlotte hoppade Jaleoso) och bägge hade väldigt roligt när de hoppade runt "huset". Dizzy bara på ynka 60-70cm eftersom jag inte är säker på vad hon tål än och inte så många omgångar.

Magnum bara på 80-90cm eftersom han behöver lära sig att hoppa rätt först. Han vill gärna lägga sig för nära och för att lösa problemet med att komma för nära så skruvar han sig över hindren. Så han får ligga på denna höjden tills vi fått rätt på det. För varje gång i vi hoppar så blir det bättre. Han bjöd även på ett par fina byten vilket gjorde matte stolt.

Dizzy har mest problem med att hon inte är så reglerbar i sin galopp och hon älskar att hoppa stort. Ju större jag lägger henne på ett hinder desto bättre hoppar hon. Det är iofs alltid en trygghet för jag vet att jag kan trycka ifrån henne lite tidigt om vi kommer fel, men allra helst hade jag ju sett att hon gick att reglera lite bättre.

Just nu väntar jag på att David ska komma hem efter en lång arbetsvecka i Skåne. Då väntar tacos, vin och ostbågar!!