Dizzy har nu gått fyra gånger på stången och går så himla kanonfint på den så jag är totalt överlycklig!

Helt avslappnad och tillfreds, nu går hon som en helt normal ridhäst med vettig utbildning bakom sig. Hon är en aningens rädd om sitt högra bak i sidförflyttningar, men mest "känna efter" läge, inte ont läge. Så det går nog bra så snart hon fått komma igång och vänja sig vid att kunna röra sig utan spänningar.

Jag säger inte att stången är ett universalmedel på något sätt och det krävs att ryttaren är både van att rida på den och inte använder den för att knöla ihop hästen för att den ska ha en möjlighet att hjälpa hästen inte förvärra läget.

Men på några få hästar kan den göra underverk. Jag hade ett halvblodssto som tonåring och upp i tjugoårs åldern som var likadan. Hon gick kanon på stång och skit på tränsbett.

Detta med stången innebär också att jag inte vill starta Dizzy i dressyrtävling på ett bra tag (tills jag vågar prova tränsbettet igen) så nu har jag snällt nog fått lov att låna Presley av Rehnee. Han lånade jag förra året under division II en start när Magnum fick anaplasma, Jaleoso var halt och Dizzy var under rehab. Nu är det dock division III det gäller och första omgången är nu på lördag. Möjligtvis överväger jag att ha Dizzy omgång tre (i juni) om det känns som att hon kan slappna av även på tränsbett vid det laget. Magnum är ju utlånad till Sandra under division III tävlingarna...och Presley är en väldigt trevlig tävlingskompis så jag klagar inte.

Jag och Presley i Västervik förra hösten.

Det stora problemet med Dizzy nu är att hålla sig i skinnet och inte överträna henne...för nu vill jag ju bara träna, träna, träna med henne. ;)

Jaleoso ska ju på måndag kastreras och också sövas, vilket jag är lagom nervös och orolig över =/
Det ska bli skönt att ha honom hemma igen efter det och veta att allt är okej (hoppas jag).

Han har i alla fall hunnit vänja sig vid kandaret. Red honom igår med det för andra gången och efter att ha fått gasa en hel del i trav och galopp i stora paddocken så slappnade han av och vågade länga på steget. Han har varit lite återhållsam och inte velat tänka ordentligt framåt trots en väldgt lätt kontakt med handen. Men jag misstänkte den reaktionen redan innan jag satte på kandaret. Jaleoso har haft enorma problem med kontakt och tryck på och runt öronen, han har haft såna panikreaktioner att han haft sönder saker och nästan sig själv till och från. 99% av de reaktionerna är nu helt borta, men kandaret trycker ju så klart i nacken (och dessutom bakom "käken") vilket gjort att han hållt emot istället för att länga ut nacken (som i min värld är primära syftet med en stång).

Så nu får han vila lite på inlärningen av kandar medan han läker ihop.

Magnum har jag själv inte hunnit göra så mycket med sedan sist jag skrev eftersom Sandra haft honom lite och fått repa inför tävlingen på lördag.

Pinot ska ut på annons och på måndag ska vi lyckas sammanstråla både fotograf, jag och kamerakvinna...

Han är ju helt fantastisk Pinot! Vilket enormt steg han har, som dessutom är så mjukt att man utan problem kan sitta ner även om man ber honom gasa på rejält i traven. Han hade varit så kul att få se hos en satsande handikappryttare som behöver en häst som kan hävda sig i alla sammanhang, men samtidigt en som är mjuk och lätt att sitta på. Den kombinationen är ju inte ofta man stöter på.

Vi hoppas att vi kommer hitta en riktigt duktig ny ägare till honom som kan ta hand om honom och bygga upp honom förståndigt och långsiktigt så han kan få utvecklas till sina fulla potential!

För dom som läser här inne då och då så kan ni vid det här laget historien bakom Dizzy.

Vi fortsätter lite till på den. För att kunna fortsätta på den så tänkte jag berätta om klubbdressyren vi hade i helgen först. Där var Dizzy och Jaleoso med. Magnum skulle gå med Sandra, men hennes knän klarade bara en klass och jag tog honom i andra klassen. Så här gick det rent resultatmässigt:

Dizzy

LC:1 63,33% och fyra av elva starter

LC:2 60,71% och femma av nio starter

Magnum

LC:1 (med Sandra) 54,81% och sjua av elva starter

LC:2 (med mig) 60,79% och delad trea av nio starter

Jaleoso

LB:2 63,0% och tvåa av fem starter

LA:3 64,86% och fyra av sju starter

Så det var en trevlig dag och Jaleoso var mer avslappnad än han brukar vara och uppförde sig riktigt trevligt. Det var ett brunstigt sto där som han skulle fria till varje gång de kom nära varandra, men det var ett kontrollerat gnäggande som inte störde ridningen.

Magnum kände jag att det är mycket kvar att arbeta med honom. Han kändes bättre i Västervik helgen innan.

Dizzy däremot...när jag såg filmerna på henne efteråt blev jag nästa gråtfärdig. Hon gick och spände sig så mycket att bakbenen blev stela, spända och korta i steget. Jag har haft några dagar nu när jag varit inne på att det är dags att ge upp med henne.

Men min vana trogen så funderar jag på saker tills jag har en lösning (sen kanske jag inte tycker om vad jag kom fram till alla gånger). Så min plan, som inbegriper sånt jag bestämt sen tidigare, är att hon får ca tre månader till på sig och under den tiden ska kiropraktorn hinna med henne två till tre gånger. Sandra kommer så klart fortsätta behandla henne ca en gång i veckan som hon gör med alla hästarna. Om inte ridningen ger med sig så är också planen att åka t.ex till en träning för Julio Borba och låta honom rida henne som inte har varit med om hennes bagage. Och för att jag gång på gång sett honom (på film) sitta upp på "knepiga" hästar och de går hur bra som helst efter en liten stund.

Jag bestämde mig också för att testa att rida henne på stång och kapson då det absolut största problemet är att hon spänner emot bettet något fruktansvärt, och spänningen sprider sig så klart bakåt så det påverkar hela henne och hela känslan av henne. Så det gjorde jag idag. Jag har sen igår haft en känsla av att jag verkligen vill rida henne på det och det har gett mig en bra känsla att tänka på det så jag var lagom förhoppningsfull när jag satt upp.

Visst hade hon lite bekymmer med stången, kedjan överraskar dom ju alltid när den nyper till om dom helt plötsligt trycker emot med huvudet och det gjorde den med henne med. Mest bekymmer hade hon när hon skulle frusta då hon någon gång slängde huvudet rakt upp som reaktion på att det "nöp" till. De första tio minuterna så gjorde hon några ansatser att hänga tag i bettet (hon drar det nästan ur handen på mig ibland), men det gick ju inte så bra med stången.

Jag har ridit henne med väldigt mjuk kontakt och hon har fått mycket utrymme för nacken för att hon ska kunna vänja sig vid stången i lugn och ro, men ridningen gick över förväntan. Jag hade ganska snart en avslappnad häst som hela tiden tänkte neråt och till min hand. Som gick för lätta hjälper och reagerade villigt utan att jag behövde bli "arg" på henne. Så det här fortsätter vi med och hoppas på att det inte är någon engångs företeelse! 

Jag har helt klart blivit färgad av tävlingsridningen det sista. Där kommer ju stången (kandar) in när det är dags för msv. Går man till den klassiska dressyen, eller varför inte den akademiska ridkonsten som jag höll på med några år, så har stången inte med den saken att göra egentligen. De hästar som passar bäst på stång går på stång helt enkelt.

Det är då framförallt hästar med höga, välvda nackar, som går bra på stång. T.ex frieser och PRE. 

Eller hästar som har dåliga erfarenheter av tränsbettet. Jag skulle sätta Dizzy i den senare kategorin p.g.a allt hon varit med om. 

Hästar som går bättre på stång kallar jag för stånghästar (helt fel jag vet...men så blir det ibland).

Sen finns det också ryttare som rider bättre på stång än tränsbett och så klart raka motsatsen. Jag är helt klart en ryttare som rider bättre på stång. Jag får en tydligare ram när jag arbetar med hästarna och jag blir mycket mer still i handen och jobbar med med sitsen. Jag har ju innan varit inne på att alla ryttare har ett grundproblem som kommer upp så snart något inte stämmer (om man arbetat bort det). Jag är en typisk "handryttare". När något felar vill jag lösa det med handen först om jag inte tänker mig för. På stången gör jag inte det.

Jaleoso fick igår testa att ha på sig kandar. Något jag funderat länge på att ha på honom eftersom han verkligen är en typisk stånghäst. Är det någon som har en nacke och kropp som skulle må bra av att komma fram/ner till stången så är det han. Vi tog helt enkelt en promenad med kandaret på så han fick vänja sig.

Att jag valde kandar på honom och inte stång/kapson är ju helt enkelt för att han måste ha det om han ska tävla msv så småningom, vilket ju varit min plan att han ska göra till hösten. Det ska bli väldigt intressant att testa att rida honom på kandaret. 

Nu på måndag så ska han till Kalmar och sövas för kastration. Jag hade så klart gärna behållt honom som hingst och kommer sakna att inte ha någon hingst alls längre. Men hans matte känner att han är lite för jobbig som hingst när han ska ridas i grupp med andra. Så nu hoppas jag bara att narkosen går bra för jag har inte världens bästa erfarenhet av det på PRE...

Magnum red jag för Jennifer igår och hittade lite knappar så han rör sig bättre, mer framåt, stadigare i formen och med ett bättre steg. Lilla Magnum är ju alltid så snäll så på något sätt så tror jag att han aldrig försöker slinka igenom mina hjälper. Nu säger jag inte att hästar generellt försöker bråka med sina ryttare, jag säger att alla levande varelser i grunden försöker spara energi för att det är så vi är skapta. Så även hästarna.

Sen finns det ju alltid individer som inte faller under den regeln.

Så när jag fick fatt på ytterhjälperna så jag har kontrollen på den sidan (någon som känner igen det pratet från min egna undervisning?) så gick energin rakt fram istället (ut genom nacken och huvudet som jag brukar säga/känna) och då blev han helt annorlunda att rida. Så nu ska vi bara hitta det alltid också.

För dom som själva undervisar (mycket eller litet) så: visst är det intressant att man oftast får höra det man själv tjatar på andra om?

Tänkte skriva ner lite om aktiviteterna som är till och med sommaren slut. Är du sugen på att haka på?

Förutom aktiviteterna nedan så har jag gruppträningar i dressyr och hoppning i Frösvi på både egna och lånade hästar för den som är sugen att testa det. Så klart har jag också enskild träning både i Frösvi, ca 7mil runt om Västervik och på väg ner till Blekinge och Skåne där jag är ca varannan vecka.

1/5 Sitskurs i Frösvi nära Västervik

Totalt fokus på ryttarens sits och inverkan genom ridning, teori och att filma delar av ritterna. Gott sällskap, trevliga hästar (om man skulle vilja hyra) och en intensiv dag med mycket detaljer.

30-31/5   1½ dags kurs i Karlshamn

Vi jobbar ännu med detaljerna kring kursen, men det blir teori och middag på fredagkväll samt under lördagen två ridpass och lunch med lättare teori. Det är ju alltid roligare att vara flera på samma ställe och det ger alltid mycket att kunna se andra rida, se vad man fokuserar på hos det ekipaget, känna igen sina egna problem och få en aha-upplevelse.

23-27/6 Ridläger utanför Röstånga, Skåne

Hemma hos Sofie har vi alltid kul på ridlägret. Stämningen är på topp och alla är vetgiriga och ställer massvis av frågor. Veckan blandas av enskilda pass, gruppträningar, föreläsningar, teori, film, skratt och god mat.

Som alltid är fokuset på kvalitet inte kvantitet i det jag lär ut.

28-29/6 Tantläger i Nymölla nära Bromölla

Ett fullbokat tantläger där det garanterat blir massor av skratt och prat.

4-6/7 Tantläger i Frösvi nära Västervik

Under ett tantläger kombinerar man inlärning med god mat och trevligt vuxet sällskap. Åldern på deltagarna spelar mindre roll. Övernattning och mat ingår så klart och vill man finns det trevliga hästar att hyra.

18-20/7 Clinic med kurser

I år gör jag något lite speciellt och ser om det finns intresse för det. Under lördag em kommer jag ha en halvdagsclinic som är dedikerad till publiken. Där kommer ekipage på olika nivåer och med olika problem/talanger få visa hur vi arbetar ihop och jag kommer även visa några av mina egna hästar.

För de som vill komma och göra oss sällskap vare sig man bor nära eller långt ifrån så kommer jag att ha kurser under fredag, lördag fm och under söndagen. Kurserna är ännu under planering och de som är intresserade kan komma med önskemål. Övernattning m.m kan utan problem ombesörjas.

1-3/8 Tävlingsläger

Ett tre dagars läger med fokus på enbart tävling. Äldre barn, tonåringar och vuxna är välkomna!

Övernattning, mat m.m ingår givetvis och det finns alltid passande hästar/ponnies att hyra om man har behov av det.

11-13/8 Knatte-barnläger

Läger på tre dagar med 5½timmes dagar för de som är lite yngre. Vi varvar ridning, körning, voltige m.m med lärorika lekar filmer m.m

Mer information, priser m.m finns på hemsidan: www.remont.se

Under hösten och vintern har det känts som att jag stått och trampat vatten lite med hästarna. Alla tre har haft något som de behövt ta sig igenom med hjälp av kiropraktor/fysioterapeut och ingen har varit helt i toppform. Men nu känns det som att det börjar flyta på med dom alla tre.

Dizzy har ju mycket kvar innan hon kanske kan fungerar bra, men hon blir allt bättre. Nu är hon väldigt framåt och explosiv istället för att hon går och bromsar lite. Så klart har det slagit över lite väl mycket åt framåt hållet, men så är det ju är man utvecklar både dom och sig själva. Så med henne får jag upp hoppet allt mer för varje vecka som går.

Magnum blir allt starkare och mjukare även om det emellanåt blir så att rumpan sladdar ut när man ska försöka runda honom. Jag har ju haft lite problem med hans turbo...den är konstant inkopplad och framåt är aldrig några problem, men avslappning och övergångar neråt (speciellt ur en ökad galopp) har varit krångliga, men nu börjar det komma tillrätta också.

Jaleoso har aldrig gått så bra och nu börjar det synas att han blir allt bättre i kroppen. Han är det dock bestämt med att han ska kastreras i mitten av april, vilket ju gör att tävlingarna med honom får ett uppehåll tills han läkt ihop. Jag hoppas att han kommer fortsätta vara en utmaning att arbeta med så han inte blir tråkig valack helt igenom.

I mitt liv är det utmaningarna som är det bästa. Det som flyter på allt för snällt blir snabbt tråkigt.

Vi var ju i Västervik och tävlade dressyr i söndags. Magnum och Jaleoso var med och Lottie var som vanligt med och höll ordning på oss allihop, vilket behövs.

Magnum gick LC:1 och LB:1. Han har ju sina problem med att han blir ängslig och spänd och han har en lustig egenhet som är att han är rädd för väggarna på nya ställen så när jag rider in på banan ser det lite annorlunda ut än när andra gör det. Om jag får lov att rida in på banan innan man får startsignal så går Magnum i skritt på långa tyglar med mulen mot väggen och undersöker den hela varvet runt om vi hinner. Ser lite lustigt ut, men det fungerar. Dett var tredje riktiga tävlingen han gör och för varje gång blir han mer avslappnad så snart behöver jag nog inte tänka på om han är ängslig eller inte. Film på honom från tävlingen: 

<iframe width="420" height="315" src="//www.youtube.com/embed/u-NPs-NXDgE" frameborder="0" allowfullscreen></iframe>

Jaleoso gick LB:1 och LA:1. Han hade rikligt med vårkänslor, men gick riktigt bra på framridningen och i collectingringen, men inne på banan kände han att han tappade kollen på världen runt omkring och blev väldigt spänd, springig och gapig tyvärr.

<iframe width="420" height="315" src="//www.youtube.com/embed/bKDZjOCLaic" frameborder="0" allowfullscreen></iframe>

Idag har jag haft ett migränanfall som hette duga. Jag har bara vaknat med migrän en gång tidigare i livet (normalt smyger det sig på om kvällarna de gångerna jag får migrän) och då mådde jag lika illa som jag gjort idag. Lite vettigt har jag fått gjort, men det har inte gått i många knop och jag har mest legat i sängen/soffan med katterna som sällskap. Nu på kvällen fick jag massage av Sandra som jag tror kommer göra att jag mår bättre imorgon ihop med att migränen troligtvis har försvunnit.

Jag har haft en period där jag jobbat väldigt mycket och när jag tycker att jag jobbar mycket då är det helt klart för mycket. Jag vill ju egentligen jobba i princip konstant, men det måste finnas lite tid att vila också och hinna umgås med folk man tycker om. Det kommer bli en hel del förändringar i livet från och med sommaren. Jag kommer skriva om dom allt eftersom de börjar närma sig att träda i kraft.

Som de flesta andra så är jag inte alltid så glad över att någon plockar fram saker hos mig som jag behöver arbeta med. Det gäller både i privatlivet och med hästarna. Alla har ju olika trösklar med det där. Vissa tror att dom inte kan något och är helt värdelösa, vilket så klart är ett minst lika stort problem som de som är på andra hållet och inte kan ta kritik alls utan tror att de är guds gåva till...ja vad det nu kan tänkas vara. I detta fall kanske hästar och ridning.

Att vara medveten om hur man är på det planet kan göra att man får mycket lättare med sig själv. Jag vet om att jag kan bli irriterad och surna till när jag får (befogad) kritik, vilket gör att jag har lärt mig att: jag håller tyst, funderar och vänder det lite i huvudet innan jag reagerar. Det brukar innebära att på någon sekund så har jag istället tagit till mig kritiken (nu är jag inne på ridning framförallt) och kan korrigera det som behöver korrigeras och arbetas med.

Men det har tagit många år att komma till den punkten och jag tror att det kan vara en bra sak att jag funderar igenom kritiken och inte bara tar den rakt upp och ner. Det är ju faktiskt inte alltid det stämmer utan att det är något annat som ligger som problem i botten.

Nu har jag ju stått och stampat i "leta tränar träsket" väldigt länge. Efter Desmond har liksom alla andra fallit platt. Jag har träffat på en tränare under perioden som jag tyckt om och som fått hästarna att gå väldigt bra, men vi har inte samma syn på hur de ska ridas i grunden vilket gör att jag inte tyckte att det var tränaren för mig.

Jag har dock en vän som heter Jennifer och vi har i många år diskuterat häst och vi har till och från hjälpt varandra, men det har kanske inte blivit någon regelrätt lektion av det. Att vi har samma åsikter om i princip allt i ridningen har inte varit svårt att inse dock. Så äntligen har allt kunnat fungera för oss bägge så bra att hon kunnat komma ut och hålla två lektioner under en vecka. Och det var nyttigt!

Jag kan titta på och sitta upp på andras hästar och berätta hur de bör ridas, vad som behöver korrigeras, vad som är ryttaren, vad som är hästen, vad vi kan lösa och vad vi inte kan lösa utan problem från t.ex en kiropraktor. Men med mina egna blir jag, precis som alla andra ryttare, hemmablind. Jag har för mycket bagage med dom och rider dom för ofta för att få någon distans och riktigt känsla.

Framförallt efter dessa två pass har jag insett två saker: efter att jag kvaddade ryggen/svanskotan i våras så har jag överkompenserat min ridning för att få igång den fort, med andra ord så blir jag får aktiv och för pådrivande, speciellt för de känsliga PRE jag sitter på. Och för det andra så har jag inte längre problemet med att mina skänklar alltid är lite för långt fram och har istället överkorrigerat ett problem jag haft hela livet till att skänklarna hamnar för långt bak. Så nu får jag jobba med det istället: att bara slappna av, låta benen hänga under mig och skänkla "framåt".

Med detta vill jag så klart påpeka: våga vara självkritisk, våga be om hjälp, våga förändras och våga lyssna på era hästar!

Lite kort från lektionerna så arbetade vi med Jaleoso med att jag inte skulle rikta min mage riktigt så mycket uppåt utan mer fram och släppa ut energin genom "fingrarna" för att få en lägre och längre form...och vips så slapp jag krångla med att ta ner nacken på honom.

Magnum har ju problemet att han är så satans taggad och inte vill vänta och bara slappna av. Han borde heta "Turbon" istället för Magnum. Och ungefär som en turbo så blir det lite för mycket att hantera när den kickar in och ridningen blir inte helt bra. Och jag är en ryttare som är lite som Magnum...turbon/trycket är alltid ikopplat och har jag problem åt något håll så är det alltid med för mycket energi...ingen jätte bra kombination.

Så med honom blev det mycket: slappna av, låt honom flytta på dina höfter, låt länden få en chans att komma upp och slappna av. Och så fungerade han också mycket bättre. Så på honom är less is more en underdrift. 

Han har ju dessutom en kropp som både gör att han har lätt för att samla sig, men han är för "ihop", för kort vilket också gör att han har lätt för att låsa sig och bli springig/trippig.

På söndag är det Dizzys tur. Dizzy känns allt bättre, men vi är fortfarande i totalt bråka läge emellanåt, vilket helt garanterat sitter i en kombination av mitt bagage med henne och hennes bagage av hennes kropp och problem hon haft.

I onsdags hade vi en träningstävling hos Falken där Magnum gick LC:1 och LC:2, Jaleoso gick en LB:1 och en LA:1.

Magnum var väldigt toppad och föreslog galopp där det skulle vara trav och kunde inte riktigt vänta på mig och sansa sig, men gick ändå på 63% i bägge klasserna (i min uppfattning dömdes träningstävlingen ungefär som en lokal, vilket jag tycker är jätte bra). Jaleoso fick någon total överslagsflipp och ballade ur helt för att vara ärlig. Så knäpp i skallen har han inte varit sen förra året. Vi lyckades knäcka en planka i lilla paddocken och han lekte kapriolör när vi bråkade om han skulle gå framåt eller inte. I LB:1 gick han på det sämsta jag någonsin ridit på: 51%...

I LA:1 hade han slappnat av en liten aningens, men gick inte i närheten av vad han kan, och fick nästan 59% vilket jag ändå är nöjd med. Att gå från att vara total idiot till att kunna gå på nästan godkända procent på samma tävling känns ändå som en seger i sig. Han är dock alltid sämst på hemmaplan. Han är oftast mer avslappnad borta.

Men å andra sidan gick han på nationaldagshoppningen på framridningen i en 20*40 paddock med många andra ekipage utan att det stressade honom alls. Så förhoppningsvis var detta bara att det var första annorlunda grejen för i år.

Jag fick filmat ritterna, men ni får inte se dom eftersom jag inte alls är nöjd med mig själv. Jag ska hela klart filma min egen ridning oftare så att jag får snabbare grepp om saker som håller på att bli överkorrigerade.

My kom upp från Skåne i onsdags och har hälsat på tills idag runt lunch.

Det innebär att jag har tagit det lite lugnt med de vanliga aktiviteterna även om det är full rulle i stallet ändå. Jag har också fått mycket hjälp i stallet så det gått fort samt ridhjälp. Idag hade My kameran i högsta hugg. Tyvärr var det dimmigt och det är första hoppningen för hästarna sen vintern kom...och för mig. Jag har dessutom mina ytterst vackra vardagskläder på mig vilket ju gör det hela ännu bättre.

Först den busiga "ponnyn" som hade jätte roligt, men som var riktigt ringrostig med avståndsbedömningen och därför blev det ingen vettig hoppbild alls. Dessutom hoppade jag bara 50 och 60cm med dom för att bara få lov att komma igång. Kände i kropparna på dom att det var en ovan rörelse numera som tog rätt bra på dom bara på den låga höjden.

Och Dizzy som alltid är bättre på avståndsbedömningen, men som har svårare att reglera sig istället.

Första bilden ser hon ut som "hjälp ett hinder", men det var inga problem med språnget.

Dizzy gick riktigt bra dagen efter hon blev löshoppad...måste varit i onsdags?

Hon gick bättre i alla gångarter och kändes mindre "spänd/motsträvig" i ridningen. Det kan ju också varit att hon gått utan ryttare ett tag efter kiropraktorn, men jag hoppas verkligen att det är alternativet att hon håller på att bli bättre!

Myrrha kom igår och ska stanna en månad på utbildning...och i hennes fall en del uppfostran.

Hon har bara fått gå pass barbacka nu eftersom sadeln hon har bara fungerar i skritt och trav och inte i galopp. Där är problemet att hon höjer ryggen så mycket att hon blir böjd uppåt i den. Så det är inte lätt att hitta sadel till den damen.

Pinot och jag var ute och hade kul i skogen med My som red Dizzy. Det var bra med lite draghjälp. Normalt ligger ju Pinot och rullar i ett tempo, visst går han att reglera, men det finns ingen turbo-gas i honom direkt. Men denna vändan fick vi upp en rätt frisk galopp och han började inse att man kan ha rätt kul om man gasar på lite.

Magnum och jag arbetar på. Han har sina problem med att bli kort och inte vila på steget, samtidigt som han kan vara fantastisk när han gör det. Vi ska helt enkelt bara rida ihop oss ännu mer så det sitter hela tiden istället för oftast.

Det börjar bli varmt och skönt ute, solen lyser oftast rätt bra. Hästarna går nakna i hagen och njuter.

Alla är lite lätt galna och energin bara sprutar. Det märker jag även på de hästar som jag träffar i träningarna.

Alla hästarna blev ju i tisdags genomgången av kiropraktor. Jaleoso och Magnum har varit med förr så de har jag inte märkt något negativt på. Deras kroppar återhämtar sig rätt snabbt och de känns alltid bättre efter att de fått släppt på lite låsningar. Jaleoso börjar gå mot att han fått det han behöver just  nu. Låsningar får dom ju alltid, precis som vi. Dom hittar på skit i hagen eller får någon skada som de går och avlastar sig för och vips så har de nya snedheter och låsningar.

Magnum behöver någon omgång till eller två...mycket skit i den kroppen från problem han haft med vargtanden...förra våren!! Tänk vad tänder kan ställa till det.

Dizzy däremot. Ja stackars tjejen. Hon stod två dagar efteråt, precis som de alltid gör efter första behandlingen. Sen ska de ha ett lätt pass tredje dagen och därefter ridas som vanligt. Första passet jag skulle arbeta med henne valde jag att tömköra och tur var det. Hon såg ut som att hon var halt på bägge bak. Jag kan inte påstå att jag är speciellt förvånad, men å andra sidan så reagerade Magnum på nästan samma sätt på första behandlingen.
Andra dagen stod hon, tredje gick jag ut och gick med henne och då var hon helt nipprig. Kunde inte skritta för fem öre. Och idag så tömkörde jag henne igen och då såg hon bättre ut än hon gjorde innan behandlingen, även om det är mycket kvar att ta på henne. Men det ger mig i alla fall hopp att hon ska tåla att få såna här behandlingar och med det kunna bli bättre. 

Det ska bli kul att få rida henne igen och känna hur hon känns.

Men imorgon är det löshoppning för hela bunten, utom Pinot som ska ridas.

Jag har ju inte varit aktiv här på bloggen direkt och inte heller på facebook. Det har att göra med sånt som inte rör företaget och som kommer ligga och skava ett bra tag till. Men nu känner jag att jag kan börja skifta fokus och fokusera på hobby och jobb, vilket ju i princip är samma sak. Det betyder också att jag kommer bli mer aktiv igen med bloggandet och statusuppdateringar.

My kommer hit från Skåne imorgon och stannar till fredag, kanske vi två kan lyckas ta lite bilder på hästarna till och med så det kan komma med i bloggen.

Jag hade velat ha med en liten följetong i bloggen som avhandlar olika ämnen om hästar, träning m.m

Den stora frågan är alltid vilka frågor man ska beröra. Önskemål?

Nu ligger det ute flera läger, kurser och clinics som är inplanerade under våren och sommaren.

Jag har för tillfället bara lagt ut dom på facebook, där även de som inte har facebook själva kan nå dom!

Detta för att jag vet av erfarenhet att datum ändras och jag tänkte låta dom ligga och jäsa lite i någon/några veckor och sen lägga ut dom på hemsidan.

Här är länken till det som inplanerad so far: 

https://www.facebook.com/pages/Remont/119397538128068?id=119397538128068&sk=events

Givetvis går det att boka in fler kurser och läger om man skulle vilja det.

Om någon vill vara med på maillistan jag har som gäller träningar, kurser, läger, erbjudanden m.m så skicka ett mail till mig på info@remont.se och meddela mig så lägger jag till dig.

Det är ju ett tag sen jag skrev på bloggen och det kommer kanske vara lite sämre med uppdateringar några månader framöver eftersom det helt enkelt är saker i livet som inte riktigt kommer överens med mig just nu.

När det gäller jobb och hästar så är det full rulle och det är väldigt skönt att ha att göra.

Alfonso åkte till sin nya ägare i lördags. Han har inte åkt transport sen han åkte upp till mig och den resan är inte kort. Så jag hade förväntat mig att han kanske skulle kinka lite om att gå in i transporten, men han klampade rakt på hur snällt som helst. Nu får han i alla fall någon som bryr sig om bara honom, vilket så klart inte blir fallet hos mig. Alla hästar blir ompysslade och får sin dos av tillgivenhet, men det blir ju aldrig samma sak som att ha en egen matte eller husse.

Med mina hästar så pågår det lite olika arbeten...

Jaleoso är riktigt, riktigt bra just nu och bara går från klarhet till klarhet. Han har lite snedhet kvar i kroppen, men det känns som att det snart är helt borta. Med hjälp av Sandra har vi fått bort lite spänningar i bogområdet som gjort att han fått ett riktigt fint boglyft och har lättare att komma in under sig.

Magnum försöker vi få allt längre och mer avslappnad i sina muskler. Han är ju lite för kort för sin mankhöjd och har lätt för att gå upp i energi och börja takta eller galoppera på stället. Och ibland när man är ute i skogen så är det inte så mycket man kan göra åt det och då ökar han ju på sin korthet i kroppen. Ihop med att kiropraktorn släppt på låsningar så har det förvärrats (musklerna "försvarar" sig och drar ihop sig när korrigeringarna görs), men nu med hjälp av Sandra och att jag stretchar honom så blir han snabbt längre i kroppen vilket känns tydligt i ridningen.

Dizzy är ju alltid ett kapitel för sig... Hon har blivit bättre för varje gång som Sandra behandlat henne. Hon har ju massvis med problem i kroppen p.g.a att hon gått med inflammationer från alla sina pålagringar. Och hon fortsätter att blir bättre, men nu känner jag att det måste hända mer. Jag måste veta om hon kommer fungera eller inte. Eftersom jag driver företag och har hästar som delvis betalar för sig själva så kan jag inte ha en som inte gör det. Det fungerar helt enkelt inte ekonomiskt eller praktiskt (tidsmässigt). Hemskt, men sant. 

Hon är dessutom den häst som jag allra helst vill få ha kvar livet ut. 

Så nu kommer jag be kiropraktorn att ta även henne så vi får bort alla låsningar som jag vet att hon har efter all skit som hon haft i kroppen. Att jag inte velat göra det tidigare är för att jag vet att när man släpper på låsningar så är risken stor att de får pålagringar och då speciellt en häst som redan är illa i sin kropp. Vi kommer köra varianten att Sandra värmer henne med massage och pharmalight och sen får kiropraktorn gå på henne och säkerligen i många omgångar.

Kan hon efter flera såna behandlingar inte prestera fullt ut så får jag helt enkelt ta mig en funderar på vad jag ska göra med henne.