Idag red vi omgång två av division III och det gjorde vi på hemmaplan. Riktigt lyx att kunna göra iordning hästen hemma i stallet, sitta upp och rida på en minut (eller mindre) till tävlingsbanan.

Magnum känns allt starkare och smidigare och till och från går han riktigt bra. Men oftast bara några steg i taget och ju mer han känns bra desto mer känner jag att det finns ett problem kvar, vilket jag tror är i hans mun. Han biter sig hela tiden fast i höger hand och jag får hela tiden sitta och mecka för att hålla honom loss, men det blir allt mer så att han gärna lägger huvudet lite på snedd. Så det blir ett till tandläkarbesök. 

Sist vi var inne (precis när han kommit till mig, förra april) så hade han en vargtand som var nernött till tandköttsnivå samt att han haft så ont av den att han undvikit att tugga på den sidan. Utöver det hade han ett relativt normalt bett som behöver hållas efter vart annat eller vart tredje år, men jag tänker att när han börjat tugga korrekt igen så kanske det har uppkommit hakar på den sidan som han inte använt så mycket innan.

Jag hoppas i alla fall att det är ett tandproblem. Det skulle också förklara varför hans låsningar återkommer hela tiden. Och varför det är så att när han går på stång så blir han stilla och fin i munnen/nacken men börjar låsa sig i länd/höft istället.

Det är så mycket häst i Magnum och så bra steg i honom och det är enormt frustrerande att han känns lite tassig och trippig att rida på. Så här rör han sig löst (men rör sig inte i närheten av likadant när han har bett i munnen...eller bettlöst för den delen), filmen är från när han skulle säljas förra året:

Så resultaten idag var inget att hurra över. Carina som dömde är visserligen sparsam med poängen (men på ett bra sätt), men det var ändå inget vettigt. 57% i första klassen och närmre 60% i andra klassen.

Trots att jag nu misstänker att han har problem i munnen så kommer jag fortsätta att rida honom och han kommer få gå sin inplanerade tävling nästa helg. Så tappar han inte allt för mycket i sin kropp som nu börjar bli riktigt fin.

Lagfoto från idag:

Från vänster till höger (med högst procent till vänster):
Lena Johansson med Nikele

Victoria Nöid Ericson med Nike

Lottie Holmstrand med Nemo

Jag & Magnum (vad jag håller på med på kortet vet jag inte riktigt)

Jag har under denna veckan lyckats ha migrän tre av dagarn (inkl idag). I måndags så mycket att jag fick avblåsa allt, idag lite lindrigare. Så nu kommer Sandra att behandla mig med massage och pharmalight lite intensivt ett tag och sen underhålla det kanske en gång i veckan. En del av migränen är typiskt "tjejproblem", men jag får också migrän  när axlarna blir spända och säg den hästmänniska som inte använder axlarna mycket i stallet! Så det är ryggen och axlarna hon ska försöka komma åt så den migränen försvinner. Hon tog en omgång idag och jag känner mig lätt mörbultad och lite illamående (illamåendet kan ju iofs vara kvarleva av migränen).

Tantlägret som är 4-6/7 samt tävlingslägret som är 1-3/8 har fått in anmälningar så de två lägren kommer att bli av. Det ska bli kul att få använda gäststugan som kommer finnas på nya stället!

Där flyttar jag troligtvis in i mitten av juni och förhoppningsvis får jag sällskap av min syster, hennes man och två barn som kommer och hälsar på. Så då blir det en rejäl invigning direkt efter inflyttning. Under en halv minut till stallet att gå och jag har sommarhagar runt om huset. Riktig lyx!

Ja...det var ju då så att Magnum behövde rastas för att han har så enormt med energi efter att ha stått och jag vet att han ibland håller kvar i den energin lääääänge. Jag hade ju problem under vintern med att han var alldeles för pigg. Så vi körde på en tur som normalt ska ta ca 45minuter. Eftersom han behövde rastas så lät jag honom springa på så mycket han ville på de inbjudande galoppsträckorna. På en sträckan gick det så fort att det kom tårar i ögonen och mig fullt skrattandes och bara njöt av farten. Han verkade njuta av det lika mycket han. Så nu hoppas jag att han fått ur sig det värsta. Planen är vila imorgon, paddocken på fredag för att slipa inför tävlingen och sen antingen bara ut och blåsa ut honom på lördag eller alternativt en kombination av ut och paddock om jag känner att det är något som inte känns helt bra.

I skogen mötte vi en skogsmaskin, en variant som jag aldrig sett innan. Vet inte riktigt vad det var för något, men Magnum gick lugnt förbi och brydde sig inte ett skvatt. Dizzy däremot...ja jösses. Vi tog en annan lite kortare runda eftersom hon gått mycket sista dagarna. Då var maskinen avstängd och bara halva ekipaget stod på plats, parkerad bredvid skogsvägen. Hon skulle absolut inte gå i närheten av den och backade på ett sånt sätt som säger att hon tänker inte sluta på ett bra tag. Det tog tio minuter att övertala henne att gå förbi, men då kunde hon gå tätt inpå den även om hon höll full koll på "monstret" hela tiden.

Jaleoso och jag tog en vända i paddocken och tränade mycket rättvänd galopp - travövergång - förvänd galopp på volten för att stärka honom och för att få honom att förstå att det går att fatta "fel" galopp vilket jag ju hade problem med på sista tävlingen då han slog om och jag inte kunde rätt den. I början fick jag rida rakt fram en liten bit och fatta förvänd galopp och sen gå in på volten. Efter ett tag fattade han hur man gjorde. Det var kanske inte så balanserat som jag kunde önska mig, men det kommer. Vi tränade också galopp - halt - fri skritt. Nu börjar halterna sitta från galoppen även om han behöver mer styrka för att de ska vara vackra att se på fullt ut. Den fria skritten ur det för att det inte ska bli för tungt och han ska känna att han behöver protestera.

Pinot och jag tog en mysig skogstur och bara njöt av solskenet!

Nu på söndag är det division III för Magnum, på hemmaplan. Kommer vara så enormt bekvämt att kunna vara hemma och rida till banan på mindre än en minut.

På onsdag är det kvällstävling för Jaleoso hos Ekängens dressyrryttare...som jag fortfarande inte kollat var det ligger (harkel)...jag vet bara att det är inom tio mil fågelvägen. Då går han LB:3 och LA:3

På lördag är det tävling för både Magnum och Jaleoso i Eksjö då bägge ska gå LB:3 och LA:3. Det ska bli intressant att rida Magnum i en LA:3 och se om han är klar för det tävlingsmässigt. Om det går bra blir jag glad, men hamnar vi under 62% så blir jag också glad för då får han lov att gå en eventuell final i division III med mig fortfarande. Annars är det kört att ta med honom om vi går till final.

Dizzy är tänkt att hon ska vara med på nationaldagshoppningen som är en klubbtävling. Där är tänkt att hon ska gå 60cm CR för att få se banan (hon är ju lätt ängslig över nya saker) och sen en 90cm A:0 + A:0 med stilbedömning. Vilket blir spännande för det har jag aldrig ridit förut. Får se hur många som reagerar på hennes betsling eftersom damen vägrar gå på annat än henne stång och kapson som hon bara älskar.

Ibland är det verkligen extremt intressant hur små saker kan ändra precis allt.

Nu tänker jag framförallt på Dizzy, men även Magnum.

Hästarna stod över helgen (förutom Jaleoso som Charlotte har haft under helgen). Dizzy brukar må bra av att få två dagars semester, men Magnum har ju stått i en och en halv vecka ca p.g.a en svullen hasspets. Han är fortfarande svullen bakpå hasspetsen, men det har blivit mindre och det finns ingen rörelsestörning. Sandra är på honom med pharmalighen ofta för att få ner svullnaden. Hasen är ju helt hopplöst när det svullnar där eftersom blodgenomströmningen är så liten/dålig där. Skulle det nu vara så att svullnaden inte försvinner (den försvinner så fort Sandra kört på den, men återkommer efter några timmar, dock allt bättre) så får jag ju så klart kolla upp honom eller om han skulle få rörelsestörningar.

Nåja...innan helgen så red jag Dizzy på kimblewick vilket hon gick bra på det passet och det kändes som en bra lösning att ha på henne när hon hoppar eller går lektion t.ex eftersom det inte kräver samma kroppskontroll från ryttaren när hävstången inte är lika lång. Men i ett rent dressyrpass (var hoppning hon gick på kimblewicket sist) visade hon att det inte alls var ett bett hon gillade. Det slutade med att hon stack ut tungan ur munnen, vilket hon aldrig gjort innan. Det var också vingligt och bakdelen svajade ut åt alla möjliga håll. Vi var i slutändan rätt frustrerade bägge två...och här kan man ju fråga sig varför man som ryttare inte är smart nog att gå in i stallet och byta bett? Så jag var väldigt irriterad på mig själv länge efter ridningen.

Idag gick hon på stång och kapson och också ett dressyrpass (det bara regnar hela tiden ju!) och det var en helt annan häst. Hon bara går och trycker på framåt (på ett bra sätt) och är rak, bakdelen håller sig där den ska, hon fattar rätt galopp och ser bara så himla nöjd ut hela tiden. Jag tror att kapsonen hjälper till en hel del eftersom hon kan lägga vikt på den utan att de blir obekvämt när något inte blir 100% som tänkt. Så jag lär få utiblda henne väldigt väl innan jag testar ett kandar på henne för gör vi/hon missar på kandaret så tror jag att det kan bli samma reaktions om på kimblewicket.

I sämsta fall har jag en riktigt bra skolhäst för de ryttare som kommit lite längre. I bästa fall har jag fortfarande en bra skolhäst, men också en bra tävlingshäst (om psyket fungerar...hon blir lätt ängslig på nya ställen).

Magnum vet jag hur han är när han stått: totalt energi galen! Jag hade velat rida ut igår för att bränna ur honom, men jag tycker inte om att bli blöt så vi hamnade i ridhuset. Det var inget vackert pass =/ Och efter passet med Dizzy så var det ingen bra riddag för mig. Det är en sån dag jag bara maler runt allt i skallen och rannsakar mig själv. Men idag visade det sig att det kanske inte alltid är ryttaren som ställer till det utan en kombination av många olika saker.

Idag satte jag även Magnum på stång och kapson eftersom jag vet att han slappnar av på det. Tränsbettet är inte riktigt bra när han är så uppe i varv eftersom han spänner sig och blir ännu mer stressad.

Idag kändes han jätte trevlig, lite "klumpig" i övergångarna från galopp till trav men det är också en av de sakerna han har svårast för så det rättar sig snart bara han får vara igång.

Några dagars ridning så han kan få ur sig allt överskottsenergi så ska han nog vara precis som vanligt.

Just Dizzy hade jag verkligen velat fota och filma nu när det ska bli bättre väder om några dagar/en vecka. Hon är riktigt vacker just nu. Magnum är en aningens fet (harkel) så han kanske får vänta med att bli filmad eller fotad. Han är iofs en häst som är rätt snygg när han är lite för rund, men det kan ju få vara av muskler istället för fett, men att fylla i hans kropp med muskler kommer ta sin tid.

Det finns vissa hästar som man träffar på där vad man ser och vad man själv känner när man sitter upp är helt olika saker. Dom är inte många, men alltid spännande att träffa på eftersom skallen får sig en tankeställare och får jobba lite på att ställa om sig. Nu tänkte jag egentligen inte skriva om en sån häst som jag träffat på...utan en sån häst som jag själv har. Nämligen Dizzy.

Hon är ju en utmaning i sig med alla sina kroppsliga problem med pålagringar, men efter att jag började rida henne med stång och kapson så har i princip alla ridmässiga problem försvunnit. Hon har musklat på sig, rör sig bara bättre och bättre och kan utföra de rörelser jag ber henne om utan större problem. Det kan bli något inledande där hennes muskelminne spökar men sen reder hon ut det.

Det jag har envisats med innan är att hon borde gå på tränsbett. Jag har inte ens haft tanken om att testa stång på henne förrän för en månad sen och jag är väldigt ledsen att jag inte tänkte på det långt, långt tidigare. Det hade besparat henne mycket och mig mycket frustration och oro.

Idag fick jag hjälp av Lottie och en filmkamera. Jag ville testa om vi kunde hitta ett tränsbett hon kunde acceptera, i alla fall så länge att hon kunde varit med och tävla någon enstaka gång. 

Vi började med stång och kapson. Jag red, Lottie stod på marken och observerade hur Dizzy såg ut och reagerade, speciellt då ansiktsuttryck (grimaser). Och så filmade vi en snutt. På stången är hon stabil, avslappnad, "ihop" och balanserad. Helt tyst i munnen och inga grimaser. Sen testade vi fyra olika tränsbett:

* Ett väldigt smalt tredelat hon haft förr. Här var hon först hyffsad, men efter en minut så började hon hålla på med munnen, dra i tyglarna, gör grimaser, vingla lite lätt och kännas som att hon skulle bromsa.

* Ett tvådelat med lock-up....som åkte ur efter ungefär 30sekunder för det gick inte alls

* Ett rakt tränsbett som kändes som att det kanske hade fungerat men hon var fortfarande tjafsig och grimaserade och hade sig

* Ett tredelat med sötmalm/koppar som upplevdes ungefär som det raka.

Men....hon känns inte bra...hon känns hemsk att sitta på oavsett vilket av betten det var. Så vi satte tillbaka stången och började istället leka: öppna, sluta, öka traven lite, trevliga galoppfattningar och hyffsat balanserade övergångar till trav. Med en helt tyst mun, avslappnade men aktiva muskler och hela tiden i balans.

Så hon slipper tränsbett. Jag får testa att lägga över henne på kandar längre fram och se om hon accepterar det och i så fall fundera på om hon kan starta msv'a klasser. Annars får hon gå som enbart skolhäst helt enkelt.

Men det jag ville komma fram till med rubriken är att om man tittar på filmerna så skulle 90% av hästfolket inte reagerar på hur hon var på tränsbett för så illa ser det inte ut (även om jag alltid tycker att det ser illa ut om de inte är lugna i munnen och gör lite grimaser). Men även om det inte ser så illa ut så känns det vedervärdigt och det tror jag alla hade hållt med om som hade provat henne när hon går så. Om hon skulle mätas på en skala från 1 till 10 där 1 är väldigt bra och 10 är väldigt, väldigt dålig så ser hon ut att vara en 4 kanske (vilket ändå känns som normalläge i hästvärlden tyvärr), men hon känns som en 7.

Så nu ska vi fokusera på att bygga upp madam och bara utbilda henne vidare. Hon har en del skit att glömma bort och lära in nytt eftersom det varit så mycket problem.

Presley får helt enkelt bli min följeslagare i division III istället. Jag hoppas dock på att kunna ta Dizzy på träningsdressyrer hos Falken och kanske någon klubbdressyr utom tävlan för att få miljöträna henne, men då så klart på stång och kapson.

Ibland blir det inte som man tänkt sig. När jag hämtade in Magnum igår så var han svullen på hasspetsen och när vi kollade honom i morse så var han lite ”försiktig” med hur han rörde det benet så han fick så snällt stanna hemma.

Jaleoso fick så snällt följa med, men han är ju egentligen inte igång tillräckligt mycket för att tävla ännu. Inte för att Jaleoso håller med…han skulle kunna bli riden tufft i en timme eller två och fortfarande vilja anstränga sig mer. Det märktes i vissa bitar av programmet att han inte är så stark som han behöver vara ännu. Inridningen i galopp ner i halt var ingen höjdare och inte heller den förvända galoppen. Vi skrapade ihop 60,3% i LB:3 och 61,43% i LA:3.

Han var lugn, hyffsat koncentrerad och väldigt trevlig att sitta på. Med lite mer styrka så kommer han att gå hur bra som helst på tävling.

Film och bild:

Tävlingsmässigt nu så ska Dizzy (om madam kan tänka sig att fungera på tränsbett) gå med på Falkens lokala dressyr där även andra omgången av division III går. Jag kommer också att ha med Presley och sen får jag se vilken av dom som går med i laget. Magnum kommer gå med på den tävlingen också men med Sandra på ryggen.

Sen är det en kvällstävling för Jaleoso den 21/5 där han startar LB:2 och LA:3.
Efter det så ska Magnum och Jaleoso med på samma tävling där de bägge startar LB:3 och LA:3. Den 24/5 i Eksjö. Sen återstår juni att planera, men där kommer det vara tredje omgången av division III hos Tunabygden.

Idag har vi haft sitskurs i Frösvi.

Fem deltagande var det, förutom lite fler som höll oss sällskap från marken. Två ridpass samt lunch och teori, vilket var uppskattat av alla som var med. VI hade trevliga diskussioner och gick in på mycket detaljer vilket jag ju alltid tycker är jätte intressant. Det har varit allt från att med sitsen hjälpa hästar som rör sig lite snett, till att hantera sin ridrädsla och övervinna den, till att kunna vara en bestämd ledare och att återkomma som ryttare och gå mot den forna glansen. Älskar när det är stor variation på ryttare och hästar!

Dizzy gick med som skolhäst och det gjorde hon väldigt bra. Jag blir allt mer hoppfull med den damen. Jag kunde se att hon har en aningens svårt för att röra sin högra höft korrekt (vilket ju också känns), men jag hoppas att det går att bygga upp så att det inte märks längre. Det är egentligen det enda som oroar mig lite med henne fortfarande.

Om hon kan tävla eller inte spelar ju egentligen ingen roll, jag har inget behov av tre tävlingshästar. Men visst hade det varit kul. ;)

Med Magnum red jag ut ihop med Lottie och tre knattar. Alla ponnies gick prydligt och lydigt på rad med tre duktiga små ryttare som hanterade ridningen och uteritten perfekt. Första gruppen knattar fick en körlektion av Lottie istället för deras vanliga lektion. Jag utgick från att min skalle skulle vara väldigt slut efter kursen och planerade då in knattarnas lektion efter det. Hoppgruppen som normalt är vid 19:10 har fått flytta till söndag för det fanns inte en chans att jag skulle orka med allt det på en dag.

Det som riktigt gjorde min dag idag, ridmässigt, var Jaleoso. Han är verkligen underbar den killen och det är så skönt att få rida honom igen och få sitta på en häst som är så pass välutbildad som han är och som bara fungerar rakt av. Han förstår inte alls varför han får ta det lite lugnare nu när han stått nästan två veckor. Han har blivit skrittad två dagar, ridits ut i alla gångarter lite lättare i två dagar och sen ridits lite mer krävande nu i två dagar.

Idag tog vi på kandaret och red i paddocken. Vi hade sällskap av två andra ekipage och det drar alltid igång honom lite. Men efter någon minut hanterade han att han var arg på dom andra (min paddock, typ) och använde trycket till vettiga saker. På beställning kom det riktigt trevliga steg i passage och piaff, om och om igen när jag bad om det. Underbart att få sitta och riktigt leka med det igen.

Galoppen har fått sig en liten törn av att han stått, det är ju hans svagaste gångart och den märks direkt när han inte är stark nog. Men den lär ta sig snabbt. Han gjorde också riktigt trevliga skänkelvikningar och öppnor, vilket han inte velat tidigare på kandaret eftersom han inte är van vid att gå till en stång som yttertygel på det sättet.

På söndag är det tävling i Oskarshamn (Fagereke RF) för Magnum. Jag har egentligen anmält honom till en klass för högt, men jag vet att det är bra för min egen ridning för jag skärper till mig lite med hur mycket jag begär av hästen. Då mer detaljer istället för ren utbildning/styrka. Han är anmäld till en LB:3 och en LA:3. Första klassen borde han klara fint även om vi fortfarande har en hel del att arbeta med. LA:3 hoppas jag att han fixar på 55%, men mer än så kan jag knappast hoppas på. Men som exempel på vad jag tycker att det kan ge så tycker jag att övergångarna från galopp har varit lite si så där med honom (fattningarna däremot har varit riktigt bra). I LA:3 ingår inridning i galopp och direkt in i en halt. Första gången jag testadet det så föll hela hästen isär (massa travsteg och ingen bra form), så klart...hade inte förväntat mig annat. Men vi tränade under ett pass på det (och annat så klart) och två dagar senare när vi var i paddocken igen kunde jag be om halt ur galoppen och bara få ett balanserat travsteg som mellandel. Det är en jäkla skillnad på så kort tid.

Och det innebär att från att det att de röda dagarna började innan helgen så har jag haft fullt upp. Lovveckorna är alltid såna. De som går i skolan är lediga och vill passa på att träna extra, vi har också knatteläger utöver det.

Så det är lite "vänta...jag ska bara...eller nej just det...det hinner jag inte denna veckan" (städa, fixa, dona...inte riktigt så illa att jag inte hinner äta i alla fall ;) )

Till helgen åker jag dessutom till Skåne för två dagar med lektioner. De tar ut sin rätt dom resorna, men samtidigt är jag alltid enormt inspirerad när jag kommer hem och det är värt en hel del.

Jag har hunnit få ut Pinot på annons.

Han är ju en helt otrolig kille och sättet han rör sig är helt sanslöst. Lite styrka på det så är det på en nivå som större delen av hästvärlden aldrig får framför ögonen i verkliga livet.

Lite bilder på honom, och en film:

Igår, när jag inte kunde vara med typiskt nog, så kom kiropraktorn till stallet och gick igenom Jaleoso, Dizzy och Magnum. Jaleoso har ju inte gått på ett bra tag nu p.g.a kastreringen. Han kunde konstatera att han inte kändes låst i höften (gjorde han inte sist heller), men var spänd i sin nacke. Det är väl lite typiskt honom med tanke på hur hans nacke är formad kanske, för nu är det i alla fall inte ridningen som kan ha gjort det.

Dizzy var bättre, men behöver fler behandlingar. Ska bli spännande att känna hur hon känns. Hon var väldigt mycket bättre efter första behandlingen.

Magnum var fortsatt låst i högra delen av sin höft och högra sidan av nacken, precis som vanligt. Han är ju lite hopplös eftersom han själv sätter spänningar i nacken när han har kvar rörelse/muskel-minnet av att han har ont av en vargtand. Jag satte på honom stången för tre gånger sen och det har kommit åt en hel del av all....ursäkta, men....skit han har för sig för att "komma undan". Och då komma undan något som inte är ett problem längre och inte har varit på ett bra tag.

Sista passet gick han så där kanonbra efter att han hunnit vänja in sig lite på stången och mot slutet la jag över honom helt på kapsonen och då gick han hur bra som helst. Men istället kom grundproblemet fram...hans sneda höger höft. När han inte kunde gå emot högertygel (och smälla runt med huvudet som han ibland gör) så började han luta sig inåt i övergångarna, men det kan jag leva med för det problemet kan jag hjälpa honom med eftersom det är ett faktiskt problem (ja och så klart att han får hjälp av kiropraktorn och fysioterapeuten) och inte ett han tror finns som bara skapar massa mer problem.

Ibland skulle det finnas en extra dag per vecka där man bara skulle haft tid att vila sig...känner jag mig själv rätt så hade jag haft fullt upp den dagen också, men lite vila just nu hade inte suttit fel.

Jaleoso mår oförskämt bra efter kastreringen och det märks i princip inget på honom och knappt någon svullnad alls. Tidigast på torsdag ska han igång lite lätt och efter några dagar till får han lov att vara i full gång igen. Magnum har framförallt gått med Sandra eftersom de ska tävla ihop imorgon. Jag har dock tagit chansen att testa stång och kapson på den herrn också. Jag har en stor nyfikenhet på hur saker fungerar på olika hästar, inte bara utrustning, utan även olika typer av övningar eller olika sätt att tänka. Så jag bara måste testa lite ibland ;)

Magnum har ju sitt grundproblem att han haft en vargtand som gjort väldigt ont medan han blivit riden vilket ju så klart gör att han har problem som sitter i munnen...eller han tror att det gör det. Så hans problem kommer inte bakifrån som man är van vid när det gäller hästar. Så fort man får honom att slappna av fram så faller allt annat på plats. Därmed tror jag att ridning då och då på stång kan hjälpa killen att hitta rätt med att inte spänna sig.

Dizzy blir bara bättre och bättre, hon har verkligen hittat vad hon vill ha i munnen. Vissa hästar är ju såna. Jag hoppas dock att hon kan återgå, i alla fall till vissa delar, med att ridas på tränsbett om ett tag.

Jag tänkte att jag skulle gå in på två nya bekantskaper som jag tycker visar vad min specialite är när det gäller undervisningen (lektioner). Jag tänker inte nämna några namn och jag hoppas därmed att ingen tar illa upp.

Jag gjorde i helgen två nya bekantskaper, som hade problem på ett sätt som jag älskar att arbeta med och som jag vet att jag är riktigt bra på.

Bekantskap ett: sitsproblem från en skada

Jag har en förkärlek för att arbeta med ryttare som haft en skada, har en svaghet i kroppen eller som t.ex haft en stroke. Det ger så mycket när man får rätt på det och oftast räcker det med att "lura" hjärnan för att saker och ting ska börja fungera.

I vilket fall så träffade jag på en väldigt trevlig tjej som hade rätt bra ordning på sin sits och som satt på en häst som var känslig och uppmärksam. Men hon har haft en skada som gör att hon är svag i vänster sida (axel, arm m.m.) Detta gjorde att hon i höger varv hela tiden satt med vänster axel och arm väldigt långt fram och därmed stördes så klart hela ridningen både för henne och hästen.

Jag tänkte berätta om hur det kan gå till att lösa en sån här sak.

Steg 1. Ta reda på om svagheten, som ju faktiskt finns, kommer spela någon roll i ridningen.

Så jag ber henne att rida hästen utåtställd i höger varv, då backar ju vänster sida naturligt, och det visade sig inte vara några problem alls. Efter några försök ställer jag frågan: har du mer eller mindre vikt i handen när du rider hästen höger respektive vänsterställd (vänster hand och just i denna övningen). Svaret blir: nej, trycker är ungefär detsamma.

Slutsats: kroppen har inga problem att ta tillbaka sin vänstra sida med den kontakt som behövs på vänster tygel. Alltså är det hjärnan som spökar, även om svagheten så klart finns där och på en tung häst hade det här kanske inte fungerat.

Lösning: Olika övningar på böjt och rakt spår där man ofta byter riktning/ställning m.m där hon så snart vänster sida halkar fram får ställa hästen utåt, sen försöka sitta rakt fram och därefter böja/ställa om hon sitter på ett böjt spår. Allt eftersom kommer det bara krävas att hon börjar tänka "ställa utåt" så kommer kroppen hamna rätt och så småningom så finns inte problemet längre.

En helt annan sak som man ska tänka på är att det grundproblem man har (i princip alla har ett) alltid återkommer när det kommer situationer som är svåra att lösa eller hantera. T.ex en ny övning eller rörelse som kräver mer av ryttare och häst. Därför får man också vara uppmärksam på att alltid förbättra sitt grundproblem och tillåta att det blir lite fel när man börjar med något nytt. På så sätt blir inte hjärnan frustrerad och låser sig och då går det fortare att hitta rätt igen.

Bekantskap 2: häst som stegrar, kastar sig, sparkar m.m

Det här ekipaget har jag träffat en gång tidigare, men det var väldigt länge sen. Det enda jag minns att vi pratade om var att hon måste vara noga med att länga ut hans hals. Jag minns också exteriören och attityden i hästen och den hade inte ändrats. Detta är en kille som jag fullkomligt älskar...han är byggd i uppförsbacke, har lätt att komma in under sig, en riktigt stark rygg och en hög, välvd vacker nacke. Han är på det riktigt het och vill bara framåt ihop med att han är väldigt, väldigt känslig.

Den som suttit på en sån häst vet att det är väldigt, väldigt lätt att dom börjar krulla ihop sig. Och så är också fallet med denna grabben. Veckorna innan vi träffades så hade han börjat med att stegra, kasta sig, sparka m.m och det var inga små utfall som kom. Hästen, kan jag också tillägga, är kollad från topp till tå och har inte ont.

Då speciellt i markarbetet, i hoppningen har han så fullt upp med att hetsa på hindren så han hinner inte hålla på med sånt.

Steg 1. Försöka komma fram till när utspelen kommer, hitta ett sammanhang i det hela. Enda sammanhanget jag kunde hitta var att det oftast hände på den öppna delen av volten (vi började på volten), men i övrigt inget som lyste igenom. Jag frågade vad hon testat och om det gett något resultat, men det mesta hade bara gjort honom värre. Jag måste också säga att matte är modig som sitter upp och rider honom när han är sån och dessutom fortsätter rida när han håller på.

Steg 2. Prova hästen själv. Får jag inte ut något från marken så vet jag att jag får det när jag sitter upp. Jag får alltid en känsla av hästen så fort jag satt mig på den...av vad den behöver, av vad som är fel, om något gör ont eller om det sitter låsningar någonstans. Jag är inte alls lika duktig på det på mina egna hästar eftersom jag rider ihop mig för mycket med dom. 

Min första känsla av denna grabben var: upp med huvudet och inte släppa ner honom. Så jag red honom med en hög hand där alla tygeltag verkade lätt uppåt. Utan att göra det obekvämt för honom eller göra så han sänkte ryggen. Så länge nacken var i en vettig position så var han nöjd och jag kunde be honom om precis allt jag ville. Jag fick dock vara noga med att rida honom för sitsen och låta handen bara fokusera på att han inte skulle krulla ihop sig.

Två gånger hann han smita igenom mina hjälper och krullade ihop sig och det tog inte mer än en sekund så började han stå på bakbenen i protest.

Lösning: Matte fick sitta upp efter att jag ridit runt en bra stund och fick fokusera bara på samma som jag gjorde (tack och lov för ryttare med kroppskontroll i detta läget!) och ridningen gick hur bra som helst. Sen ska hon ju så klart på lite sikt kunna sänka handen och få honom att vilja lägga ett lätt tryck i hennes hand. Så får vi träna på att rida allt mer för sitsen och ha bromsen i sitsen, inte handen. Och den broms som eventuellt kan behövas i handen får inte backa nacken utan bromsa där nacken ska vara. Sen ska kontrollen överföras till hoppningen också.

Men det där är en häst jag mer än gärna hade tagit med mig hem! Jäklar vad kul han är att rida!

(litet ps. Han kan så klart ha fått något som kommer i kläm när han krullar ihop sig sista tiden, men i normal ridning och i undersökningar så har han inga problem med kroppen)