Ikväll har det varit gruppträning i hoppning, eftersom jag fick flytta torsdagens gruppträningar till idag p.g.a att jag och Lottie var med henne Nemo till Husaby.

Jag var ju inne på tankens kraft i förra inlägget och i hoppning spelar det så klart också stor roll. Framförallt hur man relaterar till hindren. Det ska inte finnas minsta fundering på om man ska över eller inte. Det finns bara en väg och det är över hindret! Om man verkligen rider den tanken så hoppar de flesta hästar, de flesta hinder och med mod.

Det är när ryttaren åker häst eller blir fundersam som stoppen börjar komma. Det fick vi bevis på idag när hindren blev lite högre och vägarna svårare. Men tjejerna löste det bra!

Ja i torsdags var jag ju till Husaby...igen... Denna gången som sällskap och körhjälp till Lottie. Vi var ju iväg med Nemo förra vintern då de konstaterade en gammal knäfraktur som gjorde att han blev halt till och från men med väldigt diffusa symtom. Nu när vi var uppe så hade han bara en lätt, lätt inflammation i knäet igen. Vi hade plockat det tidigt, duktig häst som visar att det gör ont direkt! Så han har fått en behandling och ska igång igen. Med det problemet så lär han behöva den här typen av hjälp då och då. Men han har gått riktigt bra i ridningen fram tills för bara några veckor sen (då han fick ta det lugnt när han sa att det var problem).

På fredag ska jag till Husaby igen! Då för ett återbesök med Jaleoso. Förhoppningsvis är allt bra och han får börja tränas igen. Han är grymt uttråkad! Han får bara promenader och lättare arbete vid handen just nu och det räcker helt klart inte för den pojken.

Dizzy har börjat jobba på lite mer i traven och känns riktigt bra! Nu krävs det lite styrkevilja för att inte lägga in galopparbete riktigt ännu. Hon ska arbeta i skritt och trav två veckor till är tanken (om jag kan hålla mig så länge), men samtidigt öka på passens längd och hur mycket hon ansträngs. Hon är ju så himla rolig att rida för hon är så med på allt! Går att flytta precis hur som helst och är med på minsta vink och tycker att det är roligare ju mer kluriga övningar hon får att arbeta med.

Jag anser ju att alla hästar har ett sätt som man bäst motiverar dom till att vilja jobba på mer och mer. Med Jaleoso är det att berömma honom med en kvittrig, väldigt girlie röst. Hela hästen puffar upp sig och anstränger sig ut i hovspetsarna. Dizzy behöver inte så mycket till beröm egentligen. Bara man är glad att arbeta med henne så är hon extremt nöjd. Hon är så överambitiös att man får lugna henne istället. Ett "duktig gumman" duger gott och väl för henne. Men Magnum har varit svårare att klura ut, speciellt som han har haft sina problem från munnen (sitter i muskelminnet) vilket tärt en del på tålamodet ibland. Men nu har jag kommit på hur han fungerar: bus! När han gjort något svårt, tungt eller klurigt så ska man låta honom busa sig ur det. Nästa gång man går in i det så gör han det med liv och lust. Så våra pass ser lite lustiga ut just nu: seriöst arbete och sen fullt bus ur det på långa tyglar med mig skrattande på ryggen. Och sen om igen.

I fredags hade vi tacokväll hemma hos mig. Jag hade slängt ut en inbjudan till lite alla möjliga. Jag kände att jag ville ha med folk som jag visserligen träffar och tycker om att prata med, men som jag inte umgås med. Plus då de som jag normalt träffar lite mer. Jag tyckte om kvällen och det blev så klart mycket hästprat. Efter midnatt någon gång kom jag i säng. Så det får vi göra om igen!

I onsdags var jag och Charlotte iväg till Husaby Hästklinik med Jaleoso. I Husaby finns min favorit veterinär som har ett öga och en känsla som jag aldrig träffat på hos en veterinär tidigare. Att hon själv tävlar de högre msv klasserna gör inte saken sämre eftersom det ger henne en insikt i hur hästen rör sig och hur den blir belastad när den går i full träning. Utöver Torunn så finns även Henrik där som är rent överjävlig på ultraljud och hästens länd/höft område. De två ville jag prompt ha på plats när vi skulle upp dit och då fick vi också vänta lite längre än vi skulle behövt annars.

Jaleoso var väldigt halt fram (kotorna), vilket inte var någon överraskning eftersom han varit stum fram. Han hade också reaktioner på höger bak vid böjprov. Utöver det hittade hon en lätt galla på utsidan av höger bakknä. 

Vid longering konstaterade vi bara att det inte var lönt att försöka se något innan kotorna fram var bedövade. Vi var alla väldigt eniga om att kotorna fram inte har något med problemet att göra utan att det kommit av annat problem.

Han började röra sig bättre efter att kotorna var släckta och som Torunn också sa så: har man aldrig sett en PRE röra sig så hade man inte trott att det var något större problem. Hon insåg ju dock att något bak inte var som det skulle.

Jag och Charlotte som är vana att se Jaleoso ser att det saknas väldigt mycket rörelse i honom.

Bakknäet bedövades och gjorde rörelsen snäppet bättre, men långt ifrån helt bra.

Vi kunde konstatera under dagen att Jaleoso inte är rädd för nålar... så länge han fick en slicksten så fick de sticka honom hur mycket de ville utan minsta protest. Han belv röntgad från topp till tå och även ultraljudad. Det som kunde konstateras är att han har smärtreaktioner i musklerna runt bäckenet, inflammationer i kotorna fram (of course), lätt inflammation i höger bakknä och lätta pålagringar på bägge intertransversallederna samt att han är sned i sin höft (vilket varit ett bekymmer sen förra sommaren, även om det blivit bättre med hjälp av kiropraktor).

Eftersom både jag och Charlotte tror att han förra året gick omkull i hagen och skadade sig så har vi varit inne på att detta legat och stört honom sen dess. Då var vi till Kalmar som bara envisades med att behandla vänster bakknä (vilket inte hjälpte alls).

På Husaby bestämdes det att behandla honom i bägge SI-lederna och bägge intertransversallederna samt kotorna fram. Detta för att Henrik och Torunn trodde att han hade inflammationer i höftpartiet som ligger så djupt att de inte kan ses med ultraljud/röntgen. När Henrik sen stack i nålen så kände han att det kraschade när han kom längre ner vilket indikerar ärr som funnit där ett tag, vilket stödjer teorin om att det är en gammal skada.

Jäkla hästar som inte kan säga ordentligt att dom har ont!!

Vi har ju varit lite fundersamma på honom ibland, men det har aldrig varit så mycket (eller länge) att vi trott att det varit något. 

Återbesök om 3veckor och nu står han på metacam. Redan nu kan jag se att rörelsemönstret ändras rätt rejäl när han travar i hagen. Eventuellt får han behandlas mer eftersom de inte vågade spruta bakknäet p.g.a risk för fång med så mycket kortison. Plus att vi inte kan hålla igång honom (ens utan ryttare) p.g.a hältorna vilket gör att problemen bak inte får en chans att röra igenom sig.

Förhoppningsvis får vi en lycklig, energisk och busfrisk häst igen!

I helgen har jag varit i Skåne. Jag har träffat "gamla bekanta" och nya bekantskaper. Jag har haft väldigt roligt och det är lika kul varje gång att gräva sig ner i ett problem och lösa det i grunden och se hur alla symtomproblem bara försvinner. Mitt favoritsätt att arbeta! Och i och med detta kommer vi till en sak som jag verkligen tycker om att arbeta genom:

Tankens kraft!

De sista dagarna har jag framförallt arbetat med detta när det gäller övergångar.

Det finns vissa fraser som dyker upp i samband med övergångar: inte bromsa ner i dom, ge med handen o.s.v All syftar till att få mer flyt i övergångarna så att man inte får en häst som kastar sig framåt eller som bromsar sig in i en övergång. Men...det är mycket, mycket enklare (och snabbare) att lösa det genom att tänka annorlunda.

Säg att du ska från galopp till trav: den naturliga reaktionen från en människa är att bromsa...att sakta ner...att ändra energin. Jag vill att man istället ska tänka: jag vill gå över i en balanserad vägvinnande trav och fortsätta trava. Det gör att man slutar bromsa och man slipper det lilla "stoppet" som blir i hästen när den växlar gångart. Det låter enkelt, men kräver fokus. Speciellt från trav till skritt är det väldigt lätt att bromsa istället för att: gå från trav till skritt...en balanserad, vägvinnande skritt som bara fortsätter.

Samma sak när man ska gå från t.ex trav till galopp. De flesta tänker: framåt, öka energin, öka farten. Istället för att tänka galopp uppåt, lätt i bogarna och under/framför ryttaren. Då slipper man att hästen kastar sig fram i galoppen. Så länge hästen förstår galopphjälpen så går det att arbeta fram en bättre övergång väldigt snabbt.

Man ber om en lugn, energisk trav och ber sen om galopp med den tanken jag skrev. Blir det ingen galopp så behåller man den lugna galoppen och försöker igen, och igen, och igen. Istället för att bli frustrerad och öka på farten så lägger man till en smackning i samband med hjälpen. Om det inte räcker så tar man pisken och duttar till på bakdelen för lite extra hjälp.

Spön är enligt mig grovt underskattade. De och rösten är sanslöst bra hjälpmedel om de används rätt. Man kan förklarar saker för hästen utan att bli "trycka, dra, irriterad" och hästen slipper bli frusterad för att ryttaren börjar skrika med sina hjälper...och hästen förstår ändå inte.

Igår var Falken iväg med två lag (vår lilla klubb med ca 60medlemmar!) till första omgången av division II i dressyr för storhäst. Magnum fick åka med och han skötte sig hur bra som helst. Lite tjall blir det ibland med fattningarna till höger galopp. När jag tränar är jag alltid noga med att förbereda dom väl så de inte blir fel (hans problem med munnen sen tidigare som agerar muskelminne), men på tävling går ju inte det på samma sätt.

Första klassen var han lite små ängslig, som alltid, och lite väl taggad. Men det syns inte mycket av det i filmen. 
Det är fortfarande en aningen för mycket hanridning på honom för min smak, men det försvinner allt mer att jag måste lossa honom på höger sida. På träningar så kan jag göra det genom att komma åt höger höft istället...men domaren blir inte så glad om jag börjar rida öppna mitt i allt. 

Vi fick då 64,0% trots lite problem i skritten (typiskt Magnum) och kom som åtta av trettio startande.

I andra klassen fick vi det typiska problemet i LB:3 som vi alltid har: diagonal med avsaktning till trav och sen en höger galoppfattning på diagonalen...hur bra de än går på träningarna så vill dom inte fungera på tävlingar. Men, men det kommer så småningom. Vi fick här 63,33% (den domaren var mer restriktiv med procenten genom hela klassen) och hamnade som delad fyra av tjugosju startande. 

Så jag är jätte nöjd med tävlingen. Falk lagen kom trea och fyra av fem lag.

Filmen med de två starterna:

Dizzy jobbar på bra och idag hoppade jag upp efteråt och skrittade ut fem minuter i skogen som en sista grej. Överlycklig häst som mest ville takta och trava (men skrittade på med stora bestämde kliv när hon skrittade). Så hon är precis som hon ska vara just nu. Jag hoppas att det fortsätter så. 

Dessutom börjar hon blir väldigt rolig att jobba vid handen eftersom hon är så himla intelligent och överambitiös!

Mancha har jag börjat tömköra och det tycker jag fungerar bra. Han måste lägga på sig en del till innan jag sitter upp och rider, men jag tycker att han tar sig allt eftersom. Ett tecken på att han trivs här även om han har lite bekymmer ibland när hästarna får glädjefnatt i hagen. Han vill ju också vara med!

Nästa "äventyr" är Jaleoso till Husaby på onsdag.

Vi kom ju fram till att Dizzy var sned i sina framhovar och hon blev omskoddd första onsdagen i augusti. Det verkar ha hjälpt en hel del. Vi har en lång nedförsbacke ut till hagarna och där har hon under sommaren gått väldigt sakta och försiktigt. Nu går hon som vanligt: fullt ös och riktigt drämmer ner framhovarna i de värsta lutningarna. När hon kommer ut i hagen så drar hon en galopprepa det första hon gör...något hon inte gjort på hela sommaren.

Jag har nu börjat arbeta henne från marken och nu stämmer alla hennes reaktioner med hur hon var innan hältan: hon går helt på yttertyglen (behövs inga innerhjälper för att böja/ställa...om jag inte vill) och man får påminna henne lite om höger höft ibland. Hon trampar på så jag får fullt upp att hänga med och verkar totalt lycklig. Så nu håller jag tummarna för att detta kommer hålla!

I måndags var jag och Jennifer (hon ställde snällt upp som chaufför) till Växjö för att hämta Mancha. Linda hade kört honom från Skåne till Växjö och så här såg det ut när vi lastade om:

Mancha knatade snällt in i nya transporten utan några problem. Lite stresshar det varit på honom här, men han har lugnat sig förvånansvärt fort. Det är ju betydligt mer liv och rörelse i stallet här än hemma hos honom.

Han har varit här innan på inridning vilket ju gick jätte bra. Så det ska bli kul att få arbeta med honom igen. Han är väldigt okomplicerad!

Idag har Pinot varit på besök. Jag red igenom honom och fick en väldigt trevlig överraskning när jag insåg att han utvecklats på ett väldigt positivt sätt. Han är en stor pojke så han behöver sin tid på sig för att muskla sig och få ordning på sina långa ben. Men det tar sig!

Igår gick Magnum en träningstävling på hemmaplan. Eftersom jag lyckades bränna benen när vi var på Gotland så fick Magnum stå tre dagar när jag kom hem och sen hann jag bara rida honom en gång innan träningstävlingen vilket gjorde att han var som en tickande bomb och inte direkt vad  jag vill kalla lättriden (vilket också syntes i protokollet). Dessutom hade det regnat som tusan så hela paddocken var klafsig och på flera ställen på banan var det stora sjöar. Tur att det inte var Dizzy jag skulle ha för henne hade jag inte ens fått in på banan genom första sjön.

I mars red jag för samma domare och fick då: LC:1 = 63,00%, LC:2 = 63,2%. Igår gick han på: LB:2 64,67%, LB:3 = 68,03%. Och då vet jag att han kan gå mycket bättre med tanke på att han var så toppad och hur underlaget var. Men så får man också räkna bort en del procent eftersom det bara är en träningstävling, men kul höjning från mars och dessutom i högre klasser.

På söndag är det dags för första omgången av division II Tranås, vilket jag ser fram emot. Två lag är vi som åker från lilla Falken!!

Direkt efter tävlingslägret som slutade förra söndagen så åkte jag och David till Gotland.

Jag var inte hälften så trött efter lägret som jag hade trott. Alla var väldigt självständiga och dessutom hade vi löjligt kul ihop. På Gotland var vi lite överallt, det är tredje vändan vi tar dit. Vi var denna gången inte allra längst upp (Fårö), och heller inte allra längst ner, men det var inte långt ifrån. Vi snubblade på flera olika roliga saker och många kort har hittat sig in på mitt Instagram (remont.se). Där är jag också lite duktigare på att lägga upp vardagsbilder än jag är här.

Sista dagen så lyckades jag så klart glömma ta på solskydd och brände mig på benen så det har inte blivit något ridet ännu (kom hem sent i fredags).

Dizzy var tyvärr ingen idé att skritta igång eftersom hon inte var sig själv från start (seg och kort i steget). Just nu funderar jag på hur tusan jag ska göra med henne. Jag har redan bestämt att den 20/1 när vi åker upp med Jaleoso så kommer jag att beställa en tid till henne så att jag kan åka upp med henne några veckor efter det. Men den vändan hoppas jag att jag inte behöver göra för det känns rätt säkert att det då är för att få ett utlåtande från en veterinär jag litar på att det inte finns något att göra. =( Imorgon ska jag prata med "stallveterinären" om det hela och se om vi ska ge henne en till omgång med metacam nu när hon fått raka hovar igen.

Clinicen som skulle varit på lördag skippar jag att ha denna gången då det helt enkelt inte känns lönt utan både Dizzy och Jaleoso. Det får bli nästar år istället.

På onsdag är det en träningstävling i dressyr där Magnum ska gå LB:2 & LB.3 På söndag är det dags för första omgången av division II i dressyr som går i Tranås. Då med lagklassen i LB:3

Fredag till söndag har det varit tävlingsläger hemma hos mig för äldre barn och tonåringar. Lägret blev fullt: sex deltagare. Jag ville inte ha in fler eftersom jag tycker att kvalitet på undervisningen är viktigare än kvantitet. De var i åldrarna tio till sexton år.
Vi har haft enskilda pass, gruppträningar i dressyr och hoppning, teori om stilbedömning, prat om hur man rider ett dressyrprogram bäst. Dom har idag fått träningstävla i hoppning med stilbedömning och träningstävla i dressyr.
Både hästar och folk kommer nog vara rätt trötta några dagar.
Vi har ätit alldeles för mycket ostbågar, chips och godis, skrattat, retats, badat, blivit lyckliga, uppgivna, busiga, frustrerade mm. Men jag vet att alla varit nöjda och har haft väldigt roligt.

En god nyhet är att Dizzy ser ut att vara okej. Vi har dock inte böjt henne.
Idag fick hon röra sig lös i paddocken och när hon såg okej ut satt jag upp barbacka och bara belastade henne lite med min vikt för att se att hon inte reagerade på det i traven.
Hon blev omskodd i onsdags och jag får inse att det är dags att byta hovslagare. Nya hovis tog 4mm på ena kanten av vardera hov. Hon fick också överrullningsskor för att hjälpa henne extra. Några dagar innan detta var hon fortfarande halt.

Magnum har gått med på lägret och har visat att han hoppar bra igen. Jag hoppade en femtio och sextio bana (extremt högt) för en vecka sen vilket gick bra. Förra året var han farlig att hoppa och jag trodde att det hade med hans syn att göra för han uppförde sig väldigt konstigt även vid löshoppning. Med Julia på lägret hoppade de bana på sextio, sjuttio och åttio och allt såg bra ut. Magnum var så klart överycklig!
En tråkig nyhet är att vi bokat tid för jaleoso på Husaby eftersom han är stum fram. Jag och charlotte har ju varit lite skumma på honom länge nu. Egentligen sen den lite mer rejäla hältan förra året (då vi trodde att han gått omkull i hagen på något sätt). Vi var då till Kalmar, men det var helt ärligt helt värdelöst. Sen har höften rättats av kiropraktor men har inte blivit hundra helt jämn.
Jag gissar på att han gjorde illa höften på något sätt förra sommaren och att det ligger kvar någon inflammation. Han borde ha satt mer muskler, framförallt i ryggen, men även bakdelen.
Jag kan också se på filmen från när han skulle säljas att hans rörelser är mycket bättre och liksom tydligare än de är nu.
Vi får se vad de kommer fram till.

Nu väntar hela fem dagars semester på Gotland med David. Sen är det fullt ös igen.

Jag är ju med i Falkens Hästsällskap som är en liten klubb bestående av runt 60medlemmar.

De allra flesta hobby rider bara och är med på någon klubbtävling och sen är det ett gäng som är ute och tävlar i dressyr, hoppning och distans (vi kanske har någon mer disciplin med som inte jag har koll på.

Klubben fick för ett litet tag sen hem ett antal sportlotter som ska säljas för att stödja klubben. Lotten kostar 50kr styck, varav 25kr går direkt till klubben. Man kan vinna allt från nya lotter, till presentkort på resor och bilar.

Det är redan några som vunnit lite så vi vet att de fungerar ;)

Flera medlemmar säljer lotter och då även jag. Så kan man tänka såg att offra en femtiolapp eller två för att sponsra klubben får man gärna höra av sig till mig inom en snar framtid.

I fredags red jag lektion för Jennifer på både Magnum och Jaleoso. Det är skönt att ha ett par ögon på marken som ser ridningen och utbildningen av hästarna på samma sätt som jag gör. Magnum har blivit bra mycket bättre sedan jag skärpte till mig med att vara lite tuffare på honom. Inte så att han behöver på åthutad, men han lägger gärna ut/in bogarna och tappar då balans, form, takt m.m Och han blir väldigt gärna tung i handen och stressar så fort han inte förstår. Så genom att vara väldigt noggran med de bitarna så har jag fått en häst som är bra mycket mer lättare i framdelen och bär upp sig bättre. Han börjar gå från att vara valp till att bli vuxen.

Jaleoso red jag på kandaret vilket passar både honom och mig så himla bra. Det blir en helt annat form av ridning där hjälperna tystnar väldigt mycket och han går för enbart små sitshjälper och blir längre i sin nacke och bär upp sig bättre. Jag anser att (tillsammans med alla andra som är åt det klassiska hållet) stången är till för att länga ut nacken, inte dra ihop den. Att den är till för att få en tydlig och lätt ram, inte tvinga hästen in i den. Att den är till för att få mycket mindre hjälper, inte användas för att få mer kraft från ryttaren sida.

I lördags var det Semestercupen hos Falkens HS. En årlig tävling som jag är löjligt förtjust i.

Det går en LC:1 och en 80cm hoppning (för storhäst, ponnierna hoppar lägre) samt en kort snutt ut i terrängen.

I år hade vi även en minicup för de minsta som då red LD:1 och 30cm för a-ponny samt 40cm för b-ponny. Det förslaget var jag väldigt glad att resten av styrelsen släppte igenom för det var himla roligt att se de mindre rida och se hur kul de hade medan de gjorde det.

De små tävlade mot varandra, ponnyryttarna mot varandra och storhästryttarna mot varandra.

Carina Kind dömde dressyren. Jag tror att jag och Jaleoso sist red för henne förra året och vi har aldrig fått några bra procent av henne. Jag tycker väldigt mycket om henne som domare då hon dömer väldigt petigt, rättvist och hårt. Det roligaste på hela dagen var att jag och Jaleoso kammade ihop 68,52% (även om det nu bara var en LC:1), vilket är långt högre än det vi fått av henne tidigare.

Vi vann dressyren, men i hoppningen fick vi pisk. Vilket  vi ju också bör få...vi är ju inte något hoppekipage.

Poängen i dressyren räckte gott och väl till att vinna hela cupen och Jaleoso tyckte att det var en himla bra grej att få en ekkrans runt nacken. Han hann att äta bort en hel del på den innan vi kom till stallet och tog av den. Här på bilden mumsar han för fullt.

Förutom det vanligaste schemat så väntar 1-3/8 ett tävlingsläger för barn och ungdomar!

Om det är någon som är intresserad finns det ett fåtal platser kvar. Det är både dressyr och hoppinriktning.
Så klart även god grundridning!!

Magnum är satt på "får inte lov att hoppa" listan av mig, eftersom han visat sig vara halvt livsfarlig att hoppa.

Han är inriden med fokus på hoppning och har hunnit hoppa en hel del, men jag har misstänkt att han ser lite dåligt och att det blivit sämre för han har noll avståndsbedömning och landar framför, i och bakom hindren lite hej och hå.

När jag har löshoppat så har han allt eftersom blivit allt sämre på det (inget jag gör ofta) och så snart jag ändrat minsta lilla på hindret så har han stoppat flera meter innan och vägrat gått i närheten. I kombination med att han då landat mitt i hindren någon gång.

Men igår fick han lov att hoppa. Jag skulle ha flera hoppträningar under dagen så jag passade på att hoppa Magnum och Jaleoso. Magnum fick bara hoppa bana på 50 och 60cm så det var inget avancerat, men han var helt överlycklig! Nu är han så pass utbildad i sin galopp (och så pass stark) att jag kan reglera den lätt och därmed lägga honom rätt på alla hinder så slipper jag lita på att han rättar sig. När han hade gått ett par rundor i 30graders värmen så tyckte jag att det räckte, men Magnum hävdade att han kunde gå 20vändor till utan problem. Här kanske det var tur att matte sa ifrån och han fick komma in och bli duschad istället.

Jaleoso skulle också hoppas och honom har både jag och Charlotte varit lite bekymrade över sen maj/juni för han har tappat sin normala energi och känns som att han bromsar lite. Samtidigt är det inte konstigt när han går från hingst till valack och han har alltid kommit igång när vi ridit igenom honom, men inte haft fullt så mycket tryck i sig som innan. Jag har saknat buset och idiot springandet innan som han gärna bjöd på uppför backar om man bad om det. Något jag tycker att en frisk och pigg, glad häst ska göra (alla är ju inte så pigga och framåt i sin personlighet).

Men igår visade han från start att det är nog mer motivationen och att han måste ta i (och inte leva på sitt testosteron) som är problemet. Så fort vi skrittade in på banan så var han laddad och busig. Han var så till sig att när vi började rida fram lite mer allvarligt så kunde han inte lyssna på de små hjälperna och det krävdes en pinne i handen för att han skulle börja ta det hela på allvar.

Sen när vi hoppade så var han lite överallt och väldigt busig innan han började blir trött...och då hade han ingen ork kvar. Men, men det ger sig väl med tiden när han får landa i att vara valack.

Jag och Sandra kollade Dizzy igår, utan att böja henne. Och hon ser fortfaranden en aningens stum ut på vänster fram, vilket gör mig väldigt bekymrad. Nu ska jag försöka få henne omskodd fram för jag ser att skoningen inte blivit bra på henne. Så vi börjar där och sen ska jag skritta igång henne och hålla ett öga på henne medan jag gör detta för att se om hon lossnar eller om det sitter mer allvarligt.

Idag blir det ingen ridning i värmen utan vi tar en liten mini sommarpaus på en dag.