Remont -  utbildar dig & din häst!

Senaste inläggen

Av Renee Knutson - 10 november 2014 22:46

Nere i stallet har vi nu hinnut bygga tre boxar, även om två dörrar fattas och lite små pill. Denna veckan blir dörrarna klara och vi ska väl lyckas börja riva där sadelkammaren ska vara och kanske börja knåpa lite på den. Under vintern ska det upp tre boxar till och då finns där 10boxar totalt: 1st shettis, 2st ponny, 4st storhäst, 2st fölbox. Dizzy kommer få en fölbox så hon lär gilla läget. Inga galler vilket ju gör att allt känns mycket större och jag får lite nostalgiska känslor eftersom det är samma känsla som det var i stallet hemma hos pappa. Ett stalls om jag bara älskade.

Sen att jag dessutom får lov att vara med och hjälpa till att planera och bygga gör bara saken bättre eftersom jag älskar sånt.


Magnum har skrittats i två dagar och tar livet med ro, som vanligt. Jag trodde att han skulle vara övertänd, men se kom jag ihåg att det blir han bara när man börjar plocka upp tempot eller begära lite jobb av honom. Dock alltid på ett positivt sätt. Jag är ganska säker på att de kommer använda shockwave i Husaby den andra december så det blir väl en lång period nu av skritt med pojken.

Dizzy och jag var ute i skogen idag och busade, hon har då sannerligen inte ont i sina framben längre. Jäklar vad det går! Det är så jag får torka fartdårarna ibland. Vi har också passat på att klättra och gå där hon får lyfta lite på fötterna.

Jag hade tänkt rida ut med Mancha, men efter att ha stått under helgen så kändes han lite väl lycklig när jag började tränsa. Så det fick bli en vända i ridhuset där han uppförde sig väldigt bra, men var väldigt pigg så jag var glad över det valet i slutändan. Han är en positiv, överambitiös liten sak...med lite attityt på sina ställen. Helt i min smak. ;)


Jag har fortfarande lite förfrågningar på att ta emot utbildningshästar, men det har inte blivit helt bestämt ännu och kommer de in lagom till att jag flyttat så känns väl det helt perfekt.

Däremot så har jag och Frida (som står i Frösvi stallet) kommit överens om att jag ska hjälpa henne att utbilda och sälja tre av hennes hästar då hon behöver skära ner:


* 1-årigt sto efter Camaro M, ue Lucky Point. Ett skimmelsto som väntas bli ca 165cm. Ska vara en riktigt trevlig dam med bra rörelser. Första gången jag får träffa henne blir till helgen om vädret tillåter.


* 5-årigt sto som är i väntan på att en dna analys ska bli klar om vem som är pappa av Highlight eller Camaro M. Ett skimmelsto på ca 162cm. En dam som ska ha riktigt bra gång. Henne får jag träffa på onsdag.


* 8-årig valack efter Qalle, ue Landlord. En kille som jag hunnit träffa en hel del redan eftersom Frida ridit honom på lektioner och jag har ridit honom några gånger. Detta är en gosse som kan hoppa hus! Han ska sättas igång ordentligt och sen få komma ut och hitta på lite mer allvar med hoppningen. Han borde jag veta hur hög han är, men kör en gissning på 170cm elle drygt det. Högt upp är det i alla fall...jag som är van vid mina småttingar.

Av Renee Knutson - 6 november 2014 19:36

Nu vet jag att flera har varit nyfikna eftersom jag fått sms om det och blivit frågade i stallet om det (kul att få respons på blogginläggen), men som jag också skrev så är det ingen stor sak egentligen.

Jag ska helt enkelt flytta hästarna en kilometer bort till ett annat stall. Jag har som sagt funderat på det sedan början av sommaren av flera anledningar och nu känns det skönt att ha tagit det beslutet. Att sen Lottie funderar på att haka på gör bara saken ännu bättre. I stallet finns min ljusblonda lilla svans Ebba som jag kan hålla i örat så hon håller sig ansvarsfull i stallet. ;)

Idag har jag varit nere och hjälpt till att mäta och röja lite. Imorgon ska vi börja bygga boxar. När jag i morse frågade David om han kunde tänka sig att hjälpa till så fick jag motfrågan om hur många stall han hade hjälpt mig med nu egentligen. Vi kom fram till att det nog bara är två stycken vara den ena var det en sadelkammare och den andra var det desto mer i. Men hjälp skulle jag få. Tur att man har snäll pojkvän! (som dessutom är snickare)

Hästarna flyttar dig ner i slutet av november och så klart får eventuella utbildningshästar följa med. Jag har nu fått lite olika förfrågningar om det, men som alltid är det inte spikat förrän hästen står i stallet.


Idag var det också dags att böja Magnum (jag böjer bara ihop kotan för att se om jag får någon reaktion, jag gör alltså inte ett böjprov) och jag fick ingen reaktion på vänster fram. Möjligtvis något litet rynk på näsan, men jag är inte helt säker på att det var p.g.a böjningen. Så imorgon ska han skrittas igång och förhoppningsvis få lov att ridas fram tills återbesöket i Husaby den andra december.


Igår och idag har jag ridit Dizzy barbacka och idag jobbade jag henne även vid handen innan jag red. Jag tycker att jag kommer åt henne lite bättre och får med mage/rygg upp mer när jag rider barbacka. Framförallt är det lättare att känna när hon inte jobbar som hon ska. Just nu vill hon ju inte riktigt ta med sig ryggen till hundra procent och samtidigt om hon börjat ha problem så är det ju inte bra för henne att inte arbeta. Enda sättet att läka ett sånt problem är att få området att arbeta rejält. Så det kommer kombineras med tömkörning över bommar, uteritter med varierade sadlar och även ridning över bommar och små hinder. Tills det att vi varit i Husaby och sett hur det är med henne så ska hon i alla fall arbetas, men inte överansträngas.

Av Renee Knutson - 3 november 2014 20:52

Denna vändan är nog längsta uppehållet jag haft från bloggandet. Jag har under en längre period funderat på en förändring i livet (inget som är stort egentligen). Jag funderar fortfarande, men har i princip bestämt mig. Så får jag dela med mig om en vecka kanske när allt är klart.


Från torsdags kväll till igår (söndag) eftermiddag så har det varit tävlingsläger här med 5 ungdomar (max antal 6 personer). Det har varit full rulle, men alla känner sig vid detta laget hemma här och är väldigt självgående. Det har varit en ålder på mellan 10år och 16år och alla har hjälpt varandra och hållt en jäkla koll. Vi har ridit dressyr, hoppat, haft frågesport och sett på film. Däckat framför den varma kaminen och fryst häcken av oss med jämna mellanrum. Men framförallt har vi haft kul. Nästa tävlingsläger blir vid påsk. Så här ser vinterns/vårens planering ut:


29-30/11 Lektioner i Blekinge & Skåne, sista anmälan 13/11


2015

4/1 Arbete vid handen kurs

24-25/1 Möjlighet att planera in önskad kurs/läger

13-14/2 Dressyrläger

14-15/2 Hoppläger 

Alternativt 13-15/2 kombo av både dressyr och hoppläger

27-28/2 Klassiskt dressyrläger

28/2 Sitskurs

7-8/3 Vintrigt "tant"läger

9-12/4 Tävlingsläger för barn och ungdomar


Mer information finns alltid på hemsidan: www.remont.se



Den 24 oktober var jag i Husaby med Magnum igen. Tyvärr var det inte så bra som jag hade hoppats på. Han var helt ohalt på höger fram, men det var också det enda som var bra. Vänster fram var han nästan lika halt på som förra gången, vilket definitivt inte är någon hit efter en behandling! Käkinflammationerna hade inte ändrats någonting.

Han blev behandlad med kortison i käkarna (och har ännu inte visat några problem från behandlingen så jag hoppas på det bästa) och dom ultraljudade hans vänstra kota (förra gången röntgade dom "bara") och hittade flera gamla små ärr i ligamenten bak på kotan. Så planen är att få ner inflammationen och sedan använda schockwave för att få den gamla skadan att läka ihop bättre. På fredag ska han skrittas igång (om jag inte märker att han har ont när jag böjer kotan) och skrittas till återbesöket den 2/12.


På återbesöket ska Dizzy med upp. Hon har en vridning i höftrörelsen i trav och jag kan se att hon ibland låser ländryggen under ridning. Jag är också lite skum på att hon kommer upp rejält och bra med ryggen, men samtidigt går väldigt lågt med den (under ett steg under ryggsvingens faser hinner hon med både och).

Men med tanke på historiken så hade det varit konstigt om inget hade satt sig i rygg/länd/höft på henne igen:

Förra augusti så var sista besöket hos Husaby och efter det sattes hon igång långsamt, men fortfarande då på bara vanligt tränsbett. När april närmade sig var jag rätt säker på att det nästan var dags att behöva ta bort henne för hon släppte aldrig det hackiga, vingliga lite spända steget hon haft nästan alltid (även om det blev bättre efter behandlingen), men sedan testade jag att ha kapson och stång och då släppte alla dom problemen. Men då hade det ju gått många månader av lätta spänningar i hennes arbete. 

När hon sen fick kotledsinflammationer på bägge fram i juni så trodde jag att det kom av alla problem. Hon fick behandling som hjälpte lite, men hon blev nästan lika halt igen (fort) när hon skulle skrittas igång. En omskoning av en annan hovslagare i augusti gjorde att allt försvann och nu reagerar hon inte på när man böjer kotan.

Men de två problemen ihop påverkar ju helt klart hela hästen så har hon inflammationer igen så är jag inte förvånad. När en veterinär böjer så kanske de får fram en reaktion på kotorna också, men jag tror att hon är ren fram. Allt tyder på det i alla fall.


Så just nu är Mancha igång (men fortfarande är det ju bebis över honom), Dizzy arbetas men inte fullt ut på något sätt och Magnum leds bara just nu. Så därför bestämde jag mig för att lägga ut erbjudandet:


1/11 - 31/12 är det 1000kr rabatt på inridning, vidareutbildning och försäljningshästar.

 


Det behövs helt enkelt mer ridning i vardagen ;)

Av Renee Knutson - 6 oktober 2014 20:38

Magnum har hunnit med att ge mig skrämselhicka (första gången igår) och jag är inte helt säker på att han inte kommer ge mig det igen. Han fick första omgången med metacam i fredags och hann sen få en i lördags. Jag var inte hemma lördag em till söndag morgon och fick ett sms om att han var lös i magen på söndag morgonen och när jag började dra igång att oroa mig så pratade jag med en annan som kommenterade att han såg lite hängig ut lördag kväll (Magnum är dock expert på att se hängig ut när han är avslappnad). Om man googlar på metacam och lös mage så får man upp en del skräckhistorier så jag hann jaga upp mig rätt bra medan jag åkte upp till stallet.

Efter allt som varit med hästarna de senaste åren så blir det lite stora reaktioner ibland.

När jag kom upp till stallet så kom han glatt i hagen när jag ropade och såg allmänt lycklig ut för att vi skulle göra något. Kollade om han hade feber men det var lugnt, sen tog vi en promenad (för det ska han göra varje dag) och därefter fick han sin lunch inne tills jag kunde kolla hur han var i magen. Ingen fara med det heller.

Lite lätt konfunderad så bestämde jag mig för att han skulle få sin metacam vid insläpp som tänkt.

Och sen var det samma veva: lös i magen på kvällen, men bättre allt eftersom och sen helt bra vid lunch idag. Efter att ha pratat med Husaby så åkte jag och skaffade tillskott som hjälper tarmfloran och sen så klart hålla koll så han inte blir sämre. Så nu håller jag tummarna för att han fixar metacamen för den behövs verkligen för att han ska kunna bli bra.


Idag fick Dizzy och Magnum nya skor, vilket alltid känns lika skönt. Lite som att få bilen tvättad och städad...det händer dock inte lika ofta.


I lördags var Dizzy med på en klubbtävling (där KM ingår). Dock utom tävlan eftersom hon fortfarande rids på stång och kapson och lär få göras ett tag tills damen taggat ner. Denna betslingen trivs hon väldigt bra på och jag tänker inte riskera att sätta spänningar i henne genom att byta bett. Inte förrän hon känns helt lugn att rida och har kanske kommit lite längre i sin utbildning.

Hon var helt klart inställd på att hon var bäst och vackrast på tävlingen. Redan när vi började göra iordning henne så syntes det tydligt att hon visste att något speciellt var på gång. Inne på banan hade hon sanslöst roligt och var lite väl taggad och lite överallt... Hon är en aningen för svag för att tävlas, men inte så svag att jag tror att det skulle skada henne på något sätt. Men till och från blir det lite vingligt och allt blir inte så bra som hon kan göra det, men, men. Det enda jag ångrar är ett missförstånd i slutet av sista längningen i galopp i LB:1. Det gör ont i mig att se. Men som tur är så är det extremt sällsynt att något sånt händer.

Här är filmen från i lördags:

Av Renee Knutson - 3 oktober 2014 22:57

Jag tänkte att jag skulle blogga efter att lagtävlingen var i helgen, men så var det inte så eftersom jag tappade lite farten denna veckan.

Jaleosos matte har tagit beslutet att hon vill spendera mer tid med sin häst och kommer att ha honom själv. Vilket för henne garanterat bara är plus för mående, både mentalt och fysiskt. För min del tog det lite tid att komma in i det och då fick mitt "dela med mig" stå tillbaka så länge.


Lagtävlingen som var i helgen gick riktigt bra även om Magnum var rejält övertaggad. Jag har i ridningen hållt honom lite lägre i ansträning än normalt och jag har även kört mycket på hackamore och hängande tyglar rakt ut i skogen för att försöka bespara honom eventuella problem innan vi kom till Husaby (idag) för att kolla honom. Han har ju aldrig känts dålig mer än att han inte vill bli mjuk på höger sida i sin kropp (känns som att allt kommer från höger sida i munnen). Han gick förklassen LB:3 på 61,515% och var så taggad att det drog ner poängen, men fruktansvärt rolig att rida. I lagklassen, som var en LA:3 gick han på 63,0% och hamnade precis utanför placering. Han plockade också sin första 8 på en mellantrav vilket ju var extra roligt. Laget slutade som etta i denna omgången. 
Vi vet inte ännu hur laget hamnar gentemot alla andra lag i Småland. De har ändrat reglerna i år så man tävlar mot alla istället för bara sin egen zon. I vår egen zon kom vi i alla fall tvåa av fem lag.

Jag tävlade även Presley åt hans ägare. Han gick en LB:1 på 62,069% och var precis utanför placering. I LA:1, som egentligen var lite för svår för honom, gick han på 59,737% vilket vi var nöjda med!


Dizzy har känts riktigt bra under igångsättningen, men i början av förra veckan så kändes hon helt plötsligt sned (låg åt vänster och ville inte böja helt som hon brukar åt vänster), men jag tror att hon bara har sträckt sig i hagen eftersom det blivit bättre för var dag som gått (hon har så klart fått ta det mycket lugnar och fått vila mer). De hade precis kommit in i en ny hage. Imorgon ska hon gå med utom tävlan i KM i dressyr där hon startar en LC:1 och en LB:1. Förutsatt att hon känns bra så klart. Hon är inte riktigt stark nog för att göra det riktigt bra ännu. Men igång nog för att hon ska orka det på ett bra sätt.


Den 31/10 - 2/11 har jag ett till tävlingsläger, på begäran av några som var med i det som var i somras. 4 av 6 plaster är redan bokade och förmodligen fylls en till snart. Utöver det ska jag under vintern boka in flera läger och kurser:

Tantläger

Kort dressyrläger

Sitskurs

Kort hoppläger

Kurs i arbete vid handen

M.m


Idag var vi i Husaby. Lottie skulle med Nemo på återbesök och jag hade med Magnum upp. Jennifer ställde snällt nog upp som chaufför så vi fick med oss bägge hästarna på en gång.

Det första som kom fram var hälta på bägge fram och det kan jag säga att jag inte hade väntat mig. Han har ju varit hur fin som helst i steget och bara utvecklats mer och mer. Men det är väl som vi filosoferade att han helt enkelt lärt sig att lägga över vikten allt mer bak och därför inte haft så stort besvär av sina kotor.

Torunn både såg och kände tydligt att han inte kunde/ville böja åt höger.

Första steget var att bedöva bort kotorna för att se att det inte satt mer problem i kroppen på honom som var maskerade av den smärtan. Men då syntes inget mer så jag fick göra ett kort ridprov för att känna hur stor skillnad (eller inte) som det blev på honom. Han blev betydligt lättare att ställa åt höger även om inte allt försvann.

Så sen följde röntgen av halskotpelaren, som inte visade något negativt. Han var hur fin som helst.

Och därefter ultraljud av käkarna och av ärret han har på halsen (en gammal skada han haft sen han var liten). I käkarna hade han på båda sidorna inflammationer, vilket jag varit inne på hela tiden och jag tror det är det som gett inflammationerna i kotorna fram. Ärret i halsen såg bra ut även om det så klart gått in i muskeln, men inte på ett sätt som bekymrade dom något.

Jag ska få fatt i röntgenbilderna från Kalmar förra året när han besiktades så de kan jämföra kotorna och se om de pålagringar han fått nu (kommer ju så fort de får en inflammation) är helt nya eller om han haft lite sedan tidigare.


Så nu är han behandlad med kortison och tuppkam i kotorna och får metacam som förhoppningsvis tar även det i käkarna. Återbesök om tre veckor och går allt som planerat får jag sätta igång honom igen.

Under tiden ska Sandra hjälpa honom med massage och pharmalight, speciellt på muskeln som anknyter med ärret, som är överansträngd och stel. Om det kommer från ärret eller från käkarna är svårt att säga.

Av Renee Knutson - 16 september 2014 10:22

Under helgen så har ju andra omgången av division II storhäst dressyr gått av stapeln på hemmaplan för min del.

Magnum har ju sitt bekymmer med höger sidan (problemet sitter kanske på vänster sida, men det känns på höger sida i handen enbart)...

Men historien bakom honom är ju också: han kom i april förra året och hade då stått rätt länge. När jag skulle sätta igång honom så var han som en planka. Det var uppenbart att han försvarade sig och jag tyckte att jag kände en vargtand när jag kände efter. En vända till tandläkaren visade att det stämde. Han hade så ont av den vargtanden att han inte hade velat tugga på den sidan ens. Men annars ett relativt normalt bett så han skulle in vartannat, vart tredje år bara. Han blev så klart mycket bättre i ridningen, men mycket satt kvar i kroppen. Han hade låsningar och var lite stel och dan här och var. Ungefär fram till vintern så blev han bara bättre och bättre, men inte helt bra. Då fick han hjälp av kiropraktor flera gånger som fick honom jämnare i kroppen, men några av låsningarna bara kom tillbaka. Sen blev han bara sämre under våren och då bestämde jag mig för att åka till Torbjönr på djurtandvårdskliniken och fick tid i juni.

Dom hittade egentligen bara att han var en aningen sned i tuggytan på den sidan där han inte slitit tidigare. Det ska egentligen inte påverka i ridningen, men skillnaden på Magnum när han fick hjälp med det var rätt stor. Han började bli bättre och bättre, men sista månaden har det avstannat och nu tycker jag att det bara blir mer och mer tjafs med honom och jag är helt säker på att något mer är fel. Nu ska vi ju till klinik och kolla 3/10, men tills dess får han så snällt gå med i lagtävlingarna. Tittar man på tävlingsekipage överlag så är det mer "tjafs" mellan ryttare och häst än vad det är mellan mig och Magnum. Men jag är van vid att handen är väldigt still och sen är det sits/skänklar som rider hästen. Så för mig är det enormt mycket (och dålig) hanridning. Jag har till och med lagt omkull händerna såg jag på filmen!

 


Kommentaren från domaren på prisutdelningen (hon ger alltid kommentarer och sköter prisutdelningarna själv...de kommentarer jag hört/fått tidigare har jag tyckt om) var: dra åt nosgrimman så han inte kan gapa så kommer han jobba på bättre bakifrån (inte i de exakta orden, men det var innebörden). Här kan jag ju dock säga att jag inte håller med och överlag så anser jag att om hästen är tjafsig i munnen så är något fel eller har varit fel.


Dizzy är ju ett bra exempel på det. Med tränsbett så är hon tjafsig, hakig i steget och helt hopplös att rida. På stång (och efter behandling mot allt skit hon har i kroppen) så är hon helt still i munnen och extremt stabil i formen.

Hon går just nu väldigt bra och vi har börjat arbeta med galoppen. Hon är verkligen en helt underbar häst att rida, extremt lyhörd, överambitiös och så himla rund i sin form. Det enda som är jobbigt med henne är att hon har en sån ryggsving att det är jäkligt svårt att sitta vettigt på henne. Den är både stor, gungig och lite snärtigt, allt i ett.

Jag hade ju hemskt gärna tävlat henne eftersom jag anser att hon skulle piska både Magnum och Jaleoso vad det gäller resultat. Men problemet är ju bett. Jag skulle aldrig sätta på henne ett bett hon inte gillar bara för att kunna tävla. 

Så min plan just nu är att när hon är lite mer igång (och starkare) så börjar jag rida henne allt mer på bara stången. När hon känns helt bekväm med att inte kunna lägga vikt på kapsonen när något blir lite fel så är tanken att sätta på ett bridongbett, men utan tyglar så hon får vänja sig vid det. När hon känns bra med det så är tanken att bara ha en lätt kontakt med bridongen, men rida nästan uteslutande på stången.

Sen om det planen går eller inte är ju en annan femma, men det är värt att prova.


Planen med Magnum nu är att han ska ridas "dressyrmässigt" nu på torsdag då vi har lagträning, nästa onsdag då vi har träningstävling inför LA:3 (sista omgången i division II) och sen på själva tävlingen (sista för i år) 28/9. Utöver det kommer han gå på hackamore, ut i skogen, på hängande tyglar i så stor mån som möjligt.

Sen får vi se vad de hittar i Husaby.


Mancha kommer igång allt mer i ridningen, även om det så klart fortfarande är bebisridning då han ska komma ihåg sin inridning och sen vidareutvecklas efter det. Men han älskar att bli riden och tycker att det är hemskt kul att det händer saker!


På lördag kommer jag att ha en kurs i arbetet vid handen som jag jobbat en del med på Dizzy det sista när hon satts igång igen. Även Jaleoso har fått lite sånt arbete. Det är ju något som kommer från när jag, för länge sen, höll på med AR. Och det är ett arbete som ju stammar från den klassiska dressyren. Ett arbete som jag själv bara anser ska användas i skritt och samlande rörelser i trav (om hästen är så långt utbildad i övrigt). Men det är ett bra arbete att jobba ihop sig med hästen (lydnad och samarbetsvilja) samt att komma åt teknikgrejer hos hästen som är lättare att komma åt från marken än uppsuttet i vissa fall.

Av Renee Knutson - 12 september 2014 22:22

Idag var Jaleoso på återbesök på Husaby. Han rörde sig mycket bättre, hältorna fram var borta och han hade bättre rörelse genom hela sig. Men i longeringen så hade han problem med höger galopp. Han fattade hellre korsgalopp än rätt galopp och när han började fatta rätt galopp så såg man att han ville börja med fel bakben, men rättade sig innan han hann fatta galoppen. Lite smärtreaktioner kvar i höger sida av korset/bakdelen så han blev behandlad i höger bakknä, som aldrig behandlades sist (p.g.a. att han redan fått så mycket kortison) och han behandlades om i bägge intertransversallederna samt högra si-leden. Förhoppningsvis är problemet åtgärdat nu. Han ska nu promeneras vid hand i två veckor och sedan sättas igång under ryttare i skritt och i intervaller i trav och ett återbesök efter det om det känns som att det behövs, annars ska han ridas på i galopp också.

Jag ska upp med Lottie och Nemo på återbesök den 3/10 och när vi var där uppe så passade jag på att beställa en tid för Magnum samma dag så vi kan åka upp ihop. Han blev ju mycket bättre med sin höger sida efter tandläkarbesöket i juni, men nu har det stagnerat och han fastnar fortfarande (och alltid) i höger sida, men är jämn i sin kropp i övrigt....vilket bara är jätte konstigt. Sandra flaggade lite för att han började kännas överansträngd i musklerna från nacke och bog samt lite stum (även om han känns jätte fin att rida...förutom i höger handen). Så är det bara att hoppas att de inte hittar något stort problem, utan ett litet lätt fixat. Jag tycker synd om honom när vi hela tiden får ta den diskussionen om att ställa åt höger.

Han ställer fint för skänkeln och i lite öppen form, men så fort jag ber om mer så blir det helt fel. Jag ska försöka att inte ha allt för mycket diskussioner med honom om det fram tills vi ska dit. Det är ju inte något han krånglar med för att han tycker att det är kul och bråka.

Imorgon är det i alla fall andra omgången av division II och den 28/9 är det sista omgången. Utöver det så blir det inga fler tävlingar i år utan alla hästar ska komma rätt på banan igen och få jobba på ett bra sätt. Något arbetsnarkomanerna saknar (bara Magnum som jobbas fullt ut just nu).


Dizzy fortsätter kännas pigg och fin och hon kännas bara allt bättre. Det hoppas jag verkligen håller i sig!

Av Renee Knutson - 11 september 2014 20:56

Imorgon bär det av igen till Husaby med Jaleoso. Jag hoppas verkligen att han får klartecken att sättas igång för han är så uttråkad att han börjar bli jobbig och har börjat stressa lite till och från när han står inne (några få timmar) och gör det säkert i hagen också, bara inte när jag ser.

När vi är i Husaby så ska jag passa på att diskutera Magnum och hans höger sida med Torunn. Han har ju problem med den efter hans tandproblem (som åtgärdades april förra året och juni detta året och ska kollas igen i vinter). Han ska u inte ha problem med det och inte heller med låsningar eller snedheter, men ändå sätter han sig i höger sida hela, hela tiden. Går inte två steg utan att jag får lossa på den både som inner och ytter och det är frustrerande för oss bägge. Dessutom tycker jag synd om honom som hela tiden får uppleva det handtjafset som blir. I vänster sida (både som inner och ytter) är han kanonfin! Jag funderar på om det ligger något mer i vägen (höger öra är ju också ett krisområde enligt honom) för honom...jag vet bara inte riktigt vad det skulle vara.


Dizzy blir bara bättre och bättre och är jätte trevlig att jobba med och rida ut på. Hon är lite seg i början av passen så jag är alltid lite orolig, men sen kommer hon igång och är pigg och glad. Jag tror snarare att det är så att hon är lite stel av alla pålagringar i kors/länd och rygg och tar lite tid på sig att komma igång i kroppen, precis som en person med lite skit på skelettet skulle ha gjort. Vi tog vår första lilla galoppsnutt igår (det är egentligen en vecka för tidigt...minst). Jag kunde bara inte låta bli för hon var så mjuk och fin och så pigg och glad när vi var i paddocken. Hon blev så glad att hon galopperade rakt i sidled med små glädjeskutt innan hon kom in på en volt och rullade ett varv. Samma sak i andra varvet. Så det ska bli kul att börja arbeta henne i galopp när det är dags för det.


Jag har tagit de första uppsuttna turerna på Mancha. Jag minns att när han var här på inridning så beskrev jag honom som att han kändes hela tiden som om han skulle explodera när som, men aldrig gjorde det. Så känns han fortfarande. Väldigt explosiv, fast han gör aldrig något sånt. Han kommer nog vara en riktigt kul häst när han kommer in i ett riktigt arbetsläge som han ju inte är riden till ännu under sitt liv, men det kommer.


Det har så klart varit många lektioner och gruppträningar och det rullar på nästan varenda dag vilket är jätte roligt!

Jag tänkte berätta om en sak som jag reflekterar över då och då när jag möter hästar som har väldigt mycket energi och som lätt blir stressade under ryttare. Det kan handla om en stress som inte alltid visar sig så stort: en häst som slår med huvudet, eller som taktar lätt eller som kanske blir lite istadig. Till den typen av stress som alla känner igen.

Magnum är en typisk häst som reagerar på ett lite underligt sätt när ryttaren inte säger vad han/hon vill! Alltså när ryttaren (i samarbeta med jobb, inte bara rakt ut i skogen) bara åker häst och inte anger med sitsen (höftrörelsen) vad han/hon vill. Han börjar gå och gunga med huvudet upp och ner (slå lätt) och lägger in galopptakt i traven t.ex

Det tog ett tag innan jag klurade ut varför han gjorde så eftersom han aldrig gjorde det med mig. Han är en häst som är väldigt lätt att åka med på i traven eftersom hans ryggsving inte kräver så mycket av ryttaren att följa med i.

Jag kom på det när vi höll på att träna back bracing med en ryttare och då var det extremt tydligt att när ryttaren angav med sin sits och rörelse att den här sortens trav vill jag ha så var han avslappnad och stabil och så fort hon började åka så började han slå med huvudet och la in galopptakt.

Men min tanke nu var på de hästar som uppenbart stressar under ryttare och där ryttaren försöker lugna hästen genom att själv vara lugn och inte be om något....vilket, i de flesta fall, är det värsta man kan göra! Hästen blir ännu mer stressad över att inte veta vad den ska göra. En häst som stressar och t.ex taktar behöver en tydlig ram(inte tuff, bara tydlig) och tydliga direktiv från ryttaren vad hästen ska göra.

Exempel: hästen ska skritta och stressar upp sig och börjar takta och vingla runt. Ryttaren börjar prata med hästen, lättar lite i sadeln och har tanken om att man vill lugna ner hästen. Resultaten är oftast att hästen bara fortsätter att stressa eller blir värre. Det är här bättre att tydligt ange skritt med sitsen och tänka på hur man vill att skritten ska se ut och kännas. Eller för all del gå över i trav och dämpa energin på det sättet, men även där tydligt ange vad man vill. De hästar som reagerar med stress på en ryttare som tydligt sitter i sadeln och anger vad man vill har i min erfarenhet ont. Dom fixar inte att deras egen kropp påverkas på det sättet av en ryttare helt enkelt.

Annars är det mental stress som skapas av att hästen saknar en ledare, någon som berättar vad som ska hända och göras.

Presentation

Välkommen till Remonts blogg. Titta gärna in på www.remont.se för att läsa mer om mina tjänster.

Jag arbetar med att utbilda hästar och ryttare utifrån de klassiska principerna.
Bland mina elever finns alla inriktningar.

/Renée

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2017
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards