I helgen var jag på första riktiga tävlingen för i år. Detta med Night Cap S och Distinguida. Vi hade även med oss Magnum som Julia tävlade i ena laget för Falken.

Det var både Nights och Dizzys första dressyrtävling och Magnum och Julia gjorde sin första start ihop.

Night var visserligen något spänd i första klassen (LC:1), men det var framförallt för att någon lyckades välta ner en stege från väggen på läktaren precis när vi kollade in läget där (innan startsignalen). Hon gjorde ändå sin start bra och landade på 64,074% och hamnade på en tredjeplats vilket var precis utanför placering.

I andra klassen (LC:2) gick hon på 67,333% och knep en andra plats! Duktig flicka. Hon kan ändå bättre, men nu har hon förstått vad det handlar om med vita staket och att prestera i dressyr.

Issa, hennes ägare, gjorde detta fina collaget från fimen: 

Filmen från LC:2

Eftersom det nu gick så bra med damen på tävling (och hon fortsätter bara att utvecklas i en rasande fart) så kommer hon få gå lite fler tävlingar innan hon ska ut på annons. 

Dizzy tyckte att allt var jätte läskigt inne på banan och när hon blir sån så är det ben precis överallt och smeknamnet "elvispen" känns väldigt rätt på henne då (ett smeknamn hon fick på en träningstävling när hon var på ungefär samma sätt). Hon var väldigt söt när hon tittade förskräckt på precis allting och om hon hade fått gå två klasser hade hon kanske kunnat komma till lite avslappning, men eftersom hon inte är i full gång så ville jag bara låta henne gå en klass. Hon tog sig ändå runt på 59% och de få stegen som hon faktiskt var avslappnad under själva tävlingsritten så kändes hon väldigt bra. Hon ska åka på en träningstävling nästa onsdag och sen på nästa tävling 10/5 där hon får gå två klasser. Allt går ut på just nu att miljöträna, inte tävla. Vi ska också försöka ha lite skrämselträning på hemmaplan så hon slipper bli så uppskrämd när vi åker iväg.

Från protokollet (storleken på bilden blev antingen för liten eller för stor):

Magnum och Julia hade inte sin bästa stund ihop och får träna lite mer hemma för att hitta varandra helt. Han må se enkel ut, men det är han inte alltid, speciellt som han måste hamna i helt rätt läge för att allt ska stämma. Och eftersom han är så känslig så kan man inte pressa honom framåt om han blir lite tveksam. Men dom kommer på det med lite fler träningar.

Jag hade ett kanon träningspass med pojken idag och han känns så himla fin. Inget tandgnisslande och han kommer mer och mer tillrätta med bettet och känns avslappnad och fin. Några veckor till så ska det nog kännas helt fantastiskt! Jag kunde inte låta bli med att anmäla honom till en LA:3 i Gamleby 17/5. Det är ju bara två mil bort och en sån klass kommer han vara mer än tränad för vid det laget. Nu är det bara att fortsätta hålla tummarna för att han fortsätter att hålla med sin jäkla vänster framkota.

I torsdags kväll drog tävlingslägret för barn och ungdomar igång och det håller på till söndag eftermiddag där det under söndagen avslutas genom en träningstävling i dressyr och en i hoppning. Jag har alltid max sex ekipage/personer på lägren eftersom jag tror fullt och fast på att kvalitet i träningen går före kvantitet.

Igår red dom varsitt 45minuters pass med individuell träning. Idag ska dom rida två stycken gruppträningar vardera, den ena med dressyrfokus och den andra med hoppfokus.

Utöver det är det lite frågesport och med det teori, lek och bus, film och godis.

Till veckan så kommer det hända en del. På torsdag är det en träningstävling i dressyr hos Falken som i alla fall en av hästarna ska vara med på. På lördag tävlar Falkens ponnylag andra omgången av division II (på hemmaplan) och för oss i storhästlaget i dressyr så går första omgången av division III på söndag i Hultsfred.

Julia kommer låna Magnum till det (han får starta en klass så att han inte går mer än vad han ska just nu), Dizzy kommer jag själv att ha till en klass (av samma anledning) och Night kommer att gå två klasser.

Med Dizzy tror jag mest att det blir miljöträning...jag har ingen större förhoppning om bra resultat. Night, som adrig tävlat dressyr innan, ska bli kul att ta ut. Hon känns i alla fall väldigt bra på hemmaplan.

I torsdags var jag i Valstad (Gamleby) med bägge hästarna för att provrida ridhuset då jag funderat på att flytta hästarna dit. Hästarna fungerar jätte bra på Falkens banor, men inte alls i ridhuset i Frösvi. Dom bara går och bromsar och då är det helt meningslöst att ha dom i närheten eftersom jag absolut vill ha ett ridhus att tillgå. Fungerar inte underlaget så är snart hästarna trasiga igen.

Hästarna gillade verkligen underlaget i Valstad (även om grejer på väggarna här och var var jätte läskiga) och storleken på det är ju underbart. Jag slipper sitta och svänga, svänga, svänga.

Jag fick hjälp av Ebba som hästskötare och hennes mamma följde snällt med och filmade eftersom jag själv ville få en liten filmsnutt på dom vardera att kolla på. Dom är ju bägge fortfarande under igångsättning, lite svaga och vi har inte petat detaljer knappt alls. Om inte annat är det kul att kunna kolla på och jämföra med längre fram.

Magnum har jag haft problem med att han gått och gnisslat tänderna konstant (på filmen är han lite spänd på det nya stället), men i torsdags så gjorde han det betydligt mindre och igår när Julia hade honom på sitt pass på tävlingslägret så gjorde han det ännu mindre. Så förhoppningsvis är det på väg att ge med sig. Han hade också blivit mycket mjukare och mer sig själv igår. Så det går fort med honom nu.

Han ska bara få fortsätta att hitta tillbaka till sig själv och när han känns helt tillfreds så fortsätter jag att utbilda honom längre.

Filmen på Dizzy. Första gången jag provar att sitta ner på henne på väldigt länge. Hon är lättare att sitta på nu efter behandlingarna under vintern. Sen kommer hon aldrig att vara en lätt häst att sitta på p.g.a att hon har en stor ryggsving. Men med med styrka, balans och smidighet så kommer det att blir bättre.

Mot slutet så testar jag att rida på tränsbett, vilket inte har gått tidigare. Skritt och trav under vintern har jag testat någon gång, men det har aldrig känts bra. Nu börjar det i alla fall finnas en grund vi kan arbeta ifrån och förbättra tills hon är tillfreds.

Nu  har det gått väldigt lång tid sedan jag bloggade. Orken och lusten till det har helt enkelt inte funnits. Det har varit en kombination av att jag haft alldeles för mycket att göra rent jobbmässigt ihop med att bägge hästarna blivit behandlade och jag inte riktigt vet hur det blir med dom.

Så nu tänkte jag köra en liten snabbsummering så jag kan komma igång med bloggen igen.

Försäljningshästar:
Night Cap, hbl sto född 2004 (e. New Balance, ue. Darco), som kom i december och ska omutbildas från hopphäst till dressyrhäst p.g.a en skada som hindrar henne som hopphäst men inte som dressyrhäst (eller avel). Hon är så klart en bra bit på vägen, men ska hinna ut på någon tävling innan hon kommer ut på annons. Är någon intresserad innan det kan man så klart alltid höra av sig!

Night är en trevlig tjej med många uttryck. Hon är känslig samtidigt som hon inte överreagerar. Det finns gott om krut i damen och har gångarter som mer än väl räcker till dom lätta klasserna (som hon är avsedd till).

MH Lexi, warlander sto född 2013, som ganska nyligen kom hit. Hon har den vackra Esther som mamma och "min" underbara Decomiso som pappa. Bägge är otroligt vackra med massor av man/svans/lugg och ett psyke som är helt underbart. Dom är arbetsvilliga utan att lägga sig på eller att hitta på dumheter. Lexi verkar brås bra på bägge sina föräldrar och ska snart filmas och läggas ut på annons.

Qarl-Bertil, hbl valack född 2006 (e. Qalle, ue. Landlord). QB ska vilken dag som ut på annons efter att jag ridit honom (på ägarens hemmaplan) under vintern. Det här är en kille som hoppar hus och älskar det! Det finns inget stopp i hans kapacitet när det gäller hindrens storlek. På det så är han, trots sina 173-174cm, extremt lättriden och går för minimala hjälper.

High Score, hbl sto född 2009 (e. Highlight, ue. Eighty Eight Keys xx) som ligger ute på annons:

http://hastmarknad.hastnet.se/sok/annons.php?aid=881902&inriktning=&typ=

Det här är en häst för den som letar efter stor rörlight, bra hoppteknik och smidighet som en katt. Hon är snabb i skallen och i fötterna och på det modig. Hon väljer oftast dom "roligaste" vägarna (där man får hoppa och skutta) i hagen istället för de enklaste vägarna som alla andra tar.

Utbildningshästar:

Myrrha, arabsto...som jag just nu inte minns åldern på. Myrrhar har varit hos mig en månad per vinter i två vintrar och kom nu på vårkanten istället eftersom jag haft så fullt i stallet. Myrrha kom precis och vi har inte hunnit börja arbeta ännu. Hennes matte är regelbundet med och tränar för mig så vi känner varandra väl.

Mina hästar:

Dizzy. Hon har ju efter behandlingen (25/2) först fått stå en dag, promenerats vid handen i 5dagar och sen arbetats vid handen i 3veckor. Där skulle hon sättas igång på den nivån hon var sedan innan och jag valde att varannan gång tömköra (dubbellongera är nog ett bättre ord) och varannan gång att arbeta vid handen där hon ju kan skolorna m.m plus lite lätt tramp. Det har känts som ett bra upplägg.

Lottie red ut med henne första gången hon reds (jag var på utflykt i Skåne) och sen har jag hunnit rida henne en gång i paddocken. Där har hon fortfarande problem med vänster sidan (att den tippar), men jag är inte helt säker på om det är låsningar/svagheter eller om det måste behandlas igen. Men jag upplever det inte som ont.

Magnum. Behandlades ju samma dag som Dizzy (hans stackars vänster fram) och fick då stå en dag och sen promeneras i 2veckor och därefter ridas igång. Han är inne på 2½vecka nu i ridningen och är ohalt och känns jätte fin!

Utöver det så är det full rulle med lektioner och annat kul!

Den 9-12/4 är det ett tävlingsläger för barn och ungdomar som brukar vara väldigt uppskattat! Skulle någon vilja haka på så finns det plats kvar.

Vi blandar här enskilda pass, gruppträning i dressyr och hoppning (på varierade nivåer) och sen en träningstävling i dressyr och hoppning som avslutning. Utöver det blir det lite lek, mycket skratt, film, godis och teori.

Vi kan börja med den roligaste biten som är att bli bjuden på GHS (Göteborg Horse Show). Där var jag i torsdags och umgicks med vänner. Åkte vid fem på morgonen och kom hem vi ett på natten...så det blev en lång dag, men det var helt klart värt det. På torsdagen var det hoppning och mounted games på schemat på själva showen, vilket var riktigt kul att se på. Snacka om att taket nästan lyfter på Skandinavium när det är rätt ekipage inne.

Mässan tror jag att vi knatade runt på i säkert fem timmar sammanlagt. Så kul att se alla grejer. Det blev för min del bara lite förbrukningsvaror som strumpor, grimmor och grimskaft. Men däremot fick jag två presenter som hette duga. Numera bor detta hemma hos mig:

En Animo Liguria kavaj, fast min är i svart och beige. En sån kavaj jag gått och suktat efter i flera år (fast som jag aldrig hade känt att jag själv hade kunnat köpa). Just nu hänger den utanpå garderoben så jag kan gå och beundra den med jämna mellanrum.

Sen landade även denna presenten (fast med platt pannband):

Ett PS of Sweden träns (till Magnum med tanke på hans öronproblem m.m, men Dizzy lär få ha det också).

Jag har en "inredningsdetalj" som handlar om fem ställen där träns är upphängda i huset och den fick snabbt ett ställe där (tills det att jag kan börja använda det).

Veckan kommer jag ägna åt att fara lite fram och tillbaka överallt till olika ändamål, men framförallt för att flytta (bara 1,5km bort). Sen hoppas jag att saker sansar sig lite.

I onsdags var jag ju i Husaby med Magnum och Dizzy. För att inte dra ut på det allt för långt så ska jag försöka hålla det kort.

Magnum gjorde jag ridprov med där han gick jätte bra (har han inte gjort hemma), men visade sig vara jätte halt på vänster fram (kotan) igen. Sist var han ju ohalt där och hade varit bra mycket mer igång då. Jag gissar på att det är broddarna som stört honom. Och som Torunn säger så "är det en riktigt ful kotled han har" så det är bara att hålla tummarna för att den håller. =( Den är behandlad nu, men löser det sig inte så blir det CT-scan i Helsingborg och operation. Stackars plutt. Men jag hoppas att vi reder ut det utan de drastiska åtgärderna.

Hans mage kollades och den var väldigt bra och han fick även tänderna fixade. Var ju bara ett halvår sen vi var på djurtandvårdskliniken, men det var hög tid igen. Han ska normalt inte behöva till tandläkaren mer än vart 2-3år, men han har lite bekymmer med att ena sidan har varit längre än den andra efter det att vargtanden togs bort och det måste tydligen få landa lite. Så det blir en gång i halvåret med hans tänder tills det lugnat sig.

2 veckors vila (skrittpromenader vid hand) och sen igångsättning.

Dizzy fick jag också göra ridprov med. Hon har tagit det lugnt sista två veckorna (men tömkörts och ridits ändå) och jag berättar om hur jag upplever henne och hur illa jag tycker att det är...och sitter upp och hästen går så jäkla bra att jag inte vill sitta av. Hon har aldrig tidigare känts så bra! Det enda jag kunde anmärka på var att hon tippade vänster höften då och då i vänster varv. Men förmodligen har det hjälpt att vi tagit lugnt. Min förhoppning är då att inflammationen (som hon har och nu är behandlad för i länden) inte är så svår. På böjprov var hon kanon fin. Så nu håller vi tummarna för gumman! Jag har varit inne på att jag måste ta bort henne inom ett halvår, men nu känns det väldigt hoppfullt igen.

Skrittpromenader vid handen i fem dagar och sen arbete från marken i tre veckor. Därefter ridning.

I helgen har det varit ett dressyrläger som sträckte sig från lördag kvällen till söndag eftermiddag. Under de lägren som är en aningens längre än så kan jag tycka att deltagarna hinner bli lite mer sammasvetsade och därmed får ha mer roligt ihop, men den här typen av lite kortare läger har sin tjusning också. Söndagen avslutades med programridning i ridhuset, som ju är något litet för det men det gick det också.

Nästa läger som jag gärna slänger ut en blänkare om är Tantlägret 7-8/3. Det brukar vara väldigt uppskattat och jag har minst lika roligt som deltagarna. Lägret är till hälften fyllt just nu och jag gissar på att det kommer fyllas upp helt inom kort.

Lottie var igår iväg och kastrerade Mancha och jag måste säga att det ser rätt vulgärt ut med hans helvita bakben när dom är totalt nedkladdade av blod och man ser blodspåren från där han gått ut ur transporten och in i sin box/hage.

Men han är lika pigg och glad (och hingststressad emellanåt) som han varit tidigare så han verkar inte lida någon större nöd. Nu hoppas vi att den där största hingst"idiotin" hos honom försvinner snabbt.

Till Magnum har jag ju fått låna ett träns med anatomiskt pannband och jag testade även ett helt annat bett till honom. Bettet han gått på innan normalt är ju ett med lätt gag-effekt vilket ju trycker fram nackbandet lite också så det ville jag undvika. Sen har jag haft honom på ett vanligt tredelat, men han bara slabbar runt, grejar med det, biter i det och är allmänt väldigt orolig med det. Nu fick han på sig ett tvådelat eggbett som han faktiskt verkar väldigt nöjd med. Det ihop med ett pannband som inte trycker mot öronen alls verkar ha gjort susen. Igår var vi i ridhuset där jag få skrittarbetade honom i precis allt jag kunde komma på och han kändes väldigt trevlig och såg himla nöjd ut. Sen, trots att vi egentligen inte får p.g.a hans mage/kortisonet, så tog vi en liten vända i trav bara för att testa den nya kombinationen av bett/nackband och han kändes lika nöjd där så kanske är jag något på spåren med pojken. Överlag så känns han mer tillfreds och glad så jag hoppas att det är ett tecken på att magproblemen kan vara över när vi är i Husaby och kollar på onsdag!

Dizzy däremot har jag inte alls samma bra känsla av. Hon är ju dessutom brunstig (igen!!) och då ser hon alltid mycket sämre ut. Jag börjar komma in i känslan av att det kanske inte finns något som kan rädda henne från att ha ont och jag vill inte ens tänka på vad det innebär. Nu vet jag att så länge dom inte hitta något riktigt rejält när vi är i Husaby så kommer dom att vilja behandla henne 1-2gånger till innan dom anser att det är dags att ge upp så jag hoppas att jag har fel och att hon blir bra igen för det är verkligen en häst som jag inte vill behöva ta bort.

De tankarna är också lite anledning till att jag inte skriver så mycket på bloggen just nu. Det känns liksom inte så roligt överlag för tillfället, även om det så klart finns tora glädjeämnen runt mig också. Men tankarna kring Dizzy tar lite udden av allt. Skönt att det bara är en vecka kvar innan det är dags att kolla henne och behandla henne igen.

Först en fråga till de som har hästar som har problem med återkommande fång. Vilka symtom håller ni ögonen öppna efter? Så ni kan göra något åt det innan det går till fullskalig fång. Orsaken till frågan kommer längre ner.

Jag vill också fråga om det är någon i min bekantskapskrets som har ett träns i storlek full med anatomiskt nackstycke som man kan tänka sig att låna ut i en vecka eller två.

Nåja...till besöket i Husaby.

Körningen dit gick hur bra som helst och vädret samarbetade, men jag var lite fundersam över att Magnum trampade runt ibland. Han står alltid blick stilla när han åker, oavsett hur långt han åker. Vi var till och med bak och kollade så inget hade hänt, men allt såg bra ut.

I husaby så var det det obligatoriska böjprovet. Innan det genomfördes så blev det blodprov för han såg ledsen/bekymrad ut. Magnum har ju en tendens att se lite hängig ut alltid när han har parkeringsläget inslaget, men det här kändes inte som honom alls. På själva böjprovet var det i alla fall bra förutom en lätt markering på vänster fram, men det är förmodligen normalläge för honom p.g.a ärren och pålagringarna (och inget han har ont av normalt).

Blodprovet visade inget konstigt (och även ett för virus togs som också såg bra ut). Jag fick göra ett ridprov där han faktiskt gick väldigt trevligt, men var ostabil i höger varv. Däremot så stannade han flera gånger frivilligt (när vi skrittade) vilket inte hör till det normala för honom. Han gör halt lydigt, som allt annat, men han skulle aldrig göra halt bara för att han själv känner för det.

Så in på ultraljud och kolla intertransversalleder och si-leder, som alla fyra såg bra ut. Han hade lätta pålagringar på si-lederna, men det är tydligen ovanligt att man hittar en häst som inte har det och han hade inga inflammationer alls. Men...hans stackars tarmar. Dom däremot var inflammerade vilket då förklarar hans beteende och magproblem. Han ultraljudades överallt där dom kom åt och dom kollade även höger käke som verkar ha kvar en liten inflammation. Dom var också nere i höger öra och kollade, men allt såg bra ut där.

Så nu står pojken på en låg dos av gastrogard och allmänbehandling med kortison som då är tänkt att både hjälpa magen och käken. Återbesök om tre veckor. Tills dess så ska jag försöka testa rida honom (enbart skritt) med ett Dyon - the difference, träns (som jag snällt nog fått låna) och ett träns med anatomisk nackstycke för att se om det hjälper honom med öronproblemet för han reagerar lite väl mycket på höger öra än vad inflammationen säger att han borde.

Nu när han står på kortison så finns det så klart en risk för fång (suck) därav min första fråga. Jag har aldrig haft problem med mina på det, även om jag så klart vet vad symtomen är så ska jag ju helst lyckas avbryta innan det blir så uppenbart!

Vi blev kvar i Husaby väldigt länge och stackars Torunn tror jag stannade kvar mer än en timme extra för att vi skulle få gjort det som behövdes med Magnum. På väg hem så var det ett jäkla väder och jag var inte i säng förrän vid midnatt, totalt helt slut.

På återbesöket så följer även Dizzy med upp. Jag bad Torunn kolla hennes journal och se om vi kollade allt sist. Allt inifrån kollades, men det innebar också att pålagringen hon har vid första ländkotan inte är kollad och det är den jag tror att jag ser att hon har problem med. När vi åker upp så får dom kolla allt som vi vet är problem och så ska jag även ta en diskussion och se om de vill kolla annat som kan påverka den delen av kroppen och se om något mer spökar för henne.

Denna veckan är det i alla fall full rulle. Jag ska själv till en osteopat och bli rättad i kroppen, det är årsmöte för Falken och fyra hästar ska visas för spekulanter. Sen om det blir av vet man ju inte innan allt är klart.

På lördag kväll till söndag em är det också ett dressyrläger på gång: fokus på de nya programmen och lagtävlan. Det finns plats kvar om någon är intresserad.

För någon dag sen red jag och Lottie tillsammans ihop upp till ridhuset och stötte där på en som bor i närheten. Det har i ridhuset varit problem med två duvor...det finns ju såna i ridhus lite här och var, men det här paret hade bestämt sig för att de absolut inte tyckte om hästarna och dom flög faktiskt ner mot hästarna,vilket då så klart höll på att sluta helt i elände. Speciellt för barnen och för de med orutinerade hästar. Duvorna ville absolut inte flytta på sig så något fick göras. Jag och Lottie fick så snällt vänta utanför medan h*n gick in i ridhuset och stängde om sig. Men kan ju tycka att ett luftgevär inte ska låta så mycket, men ridhuset aggerade förstärkare och det blev en jäkla smäll. Jag och Lottie hoppade högre än hästarna. På två klockrena skott så var duvorna sen inte mer (bra skjutet med andra ord). Så nu kan vi slippa nervösa sammanbrott hos hästarna och barn.

Krutdoften gjorde hästarna lite nervösa där inne, men dom vande sig snart och jobbade på bra.

I helgen fick Night göra en ny bekantskap. En elev till mig (som under en väldigt annorlunda och tragisk historia fick ta bort sin älskade häst i höstas) kom och hälsade på henne efter att jag tipsat henne om Night. Så fort jag hade ridit Night några gånger efter att hon kommit så kände jag att dom två borde passa riktigt bra ihop. Nu har det inte varit tanken med häst förrän till våren för eleven och Night ligger ju inte ens ute på annons så det är inget som säger att det blir något. Men Night verkade lika förtjust i personen, som personen (och hela familjen) var i henne. Under ridturen så var det mycket förtjustning över hur lydig och känslig Night var och att hon verkade gå mer på tanke än handling.

Jag och Night när hon precis kommit hit. I ett kallt ridhus.

(jag funderar på att lägga in en liten monolog om varför jag ofta rider utan hjälm eftersom det verkar vara många som tror att jag gör det bara för att...eller för att det är coolt...eller vad det nu kan vara...men jag vet inte in det finns intresse för det?)

Imorgon ska jag göra en ny bekanskap. En frieserkorsning som verkar ha bestämt sig för att skrämma sin nya matte. Jag gissar på att rangordningen inte blivit helt rätt när dom träffats och frieserna är ju inte den mjukaste i psyket alltid. Men ibland blir man förvånad och det är annat som spökar. Jag gillar ju "problem" och det är ju så klart sällan själva hästen som är problemet utan omständigheterna. Hittills har jag aldrig misslyckats med att lösa ett problem, stort som smått. Förutom de gånger som jag rekommenderat veterinär och det visat sig vara så illa att det inte går att göra något åt. Och kanske förutom min egen Dizzy då som jag inte blir klok på alltid...

Hon går bättre än vad hon gjort tidigare, förutom en snedhet i höften som jag hoppas är rättad imorgon när Sandra kommer och "knäcker" rätt höften. Men om hon inte känns väldigt annorlunda i ridningen efter det så ska jag filma ridningen och skicka till Torunn så hon får säga vad hon tycker. Dizzy känns liksom som hon fastnat i den känslan man får av hästar som är inridna, men inte utbildade ännu. Och det borde ju ha försvunnit för länge sen, men med tanke på alla kroppsliga problem så  kan jag köpa att det inte gjort det ännu. Nu verkar dock allt vara borta och då ska saker och ting falla på plats rätt snabbt. Gör dom inte det så vet jag av erfarenhet att det är något annat fel.

Jag hade allra helst sett någon riktigt duktig (typ Borba) rida henne som inte vet om hennes historia, bara för att se om det är mina hjärnspöken med hennes bagage som ställer till det. Även om jag har svårt för att tro att så är fallet.

Dizzy som treåring:

Imorgon är det löshoppning på schemat. Jag tror stenhårt på att hästar måste få springa, busa och leka av sig (även under ryttare) för att må bra både psykiskt och mentalt. Och just nu finns inte den möjligheten utomhus så då får man skapa den inomhus. Lucille, Skorpan, QB, Magnum, Dizzy och Esther ska få gå med. Elcke och Night tror jag får ta en busrunda i snön på åkerna istället för att hoppa. Till helgen kommer det troligtvis några från ett tävlingsstall från Skåne (hoppning) för att kolla på i alla fall Lucille och Skorpan, möjligtvis också QB. Men som vanligt så vet man inte om saker blir av förrän de är klara.

Vackra Elcke med sin ägare:

Idag har jag och Lottie varit i stan och hämtat lite mer byggmaterial till sadelkammaren, vi har även fått en hel del donerat (vilket är enormt uppskattat!) som var riktigt bra material! Det tar sin lilla tid, men det går så sakteliga framåt. Det ska bli väldigt skönt att framöver ha en dörr att stänga och låsa samt fyra väggar så klart.

På onsdag är det Husaby-tur med Magnum...igen...

Magnum i Tranås, division II dressyr, i augusti 2014:

Idag begav jag och Ebba oss till ridhuset med Dizzy och Angel. Ebba skulle rida en lektion med mig till häst för att få träna på att någon mer är i ridhuset och så ville vi bägge kolla lite på nya lc:1 och när man är lite yngre så behöver man få rida programmen ett antal gånger för att lära sig dom och komma in i det. Medan jag själv kanske hellre nöjer mig med att läsa mig in i det och därefter någon gång rida igenom det bara för att inte få några överraskningar av vad som fungerar eller inte fungerar. Då tänker jag väl inte på ett lc program som ju inte innehåller några överraskningar på det sättet. Men Dizzy är däremot inte van vid att få gå program rakt av (även om hon gjort det några gånger). Hon är van vid att få tid på sig, att hitta sig själv, komma in under sig, balansera upp sig och sedan få utföra vad det nu är jag vill. Så för henne var det väldigt nyttigt och även för min del när jag inser att hon fortfarande behöver lite för mycket hjälp för att ha en tanke om att tävla än så länge. Inte för att det är planen förran april ändå.

Men, men...det som gick var: att rida på tränsbett på damen!! Hon har gått en gång på det förra veckan, men då ute med bus i snön och med kontakt även på kapsontyglarna. Nu började jag med kontakt på bägge tyglarna och övergick sedan till bara tränsbettstyglarna. Det var inte perfekt och inte lika avslappnat som på stång, inte heller lika stabilt. Men det kändes som att det fanns något där som gick att arbeta vidare på och det har det aldrig gjort förr på henne med den betslingen.

Problemet med att hon vill ta höger höften "utanför" sin egen kropp verkar ha gått över sakta men säkert. Nu känner jag mest av att hon är sänkt och lite "stel" i sin vänster höft så hon ska en "knäck" för att lägga rätt den höften till veckan så kanske hon kan få känna sig lite rak i kroppen. Inte konstigt att det kommer låsningar under tiden man har ont (innan behandlingen).

Magnum fick komma ut i snön på en åker och busa. Problemet var att jag hade glömt vad som händer när man lägger i springa-läget på den hästen. Han är väldigt enkel och bussig att rida och lyssnar på allt...tills du börjar dra igång farten ordentligt. Då lägger han sig på som ett ånglok (om man försöker bromsa) och på hackamore så blir han ännu värre. Åkern, som var rejält stor, kändes plötsligt väldigt liten och det är ju inte så att man kan bråka hur mycket som helst med dom när det är en massa snö. Det tog några försök innan det gick att lägga honom rakt fram, i början fick jag lägga volt på volt för att överhuvudtaget ha någon kontroll. Men kul hade han och han ville absolut inte sluta. Det finns liksom inget stopp i den hästen och jag är övertygad om att han är en sån häst som kan springa/jobba tills han stupar. Så man får kontrollera det hela åt honom istället.

Sandra har varit här ikväll och behandlat lite hästar och allmänt snackat skit. Alltid lika trevligt och kul! Men det har varit en lång (men kul dag) och jag har hunnit med mycket. Sängen kommer vara väldigt välkommen!