Jag tror att alla tränare har gemensamt att man till 99% stöter på samma problem hos ryttarna. Vissa problem som ryttarna själv upplever och andra som ryttarna inte vet om men som gör livet så mycket lättare med ridningen om man kommer tillrätta med det.

Så jag tänkte att jag skulle skriva flera olika delar om de allra vanligaste problemen och hur jag arbetar med dom.

För mig är inte det viktigaste att få en ryttare att sitta eller rida på ett visst sätt. Det viktigaste är kunskapen bakom varför man ska rida, sitta eller inverka på ett visst sätt. Med kunskapen bakom går det fortare att komma tillrätta med ett problem för att hjärnan förstår varför man arbetar med det. Det går också fortare för en ryttare att bli mer självständig, att ta goda beslut om hur man rider sin häst och på sikt kunna arbeta igenom sina egna problem till stora delar.

Del 3: Sitsen

Ni vet den där biten som ingen av oss har några som helst problem med och aldrig behöver arbeta med?

Hur långt man än kommer i sin ridning, om man så är bäst i världen inom sin nisch, så kommer man alltid att få arbeta med sin sits. Låt oss säga, för sakens skull, att någon har 100% perfekt sits (och hjälper för all del). Om den personen inte aktivt arbetar med att bibehålla den nivån så kommer sitsen att försämras gradvis.

Så är det för alla. För att bibehålla en viss nivå så måste man aktivt försöka förbättra sin sits. För att förbättra sitsen så måste man jobba metodiskt, och med hjälp av någon med "bra ögon", envist och målinriktat.

Det finns så extremt mycket att gå igenom med sitsen och så klart så varierar det dessutom från ryttare till ryttare och dessutom vilken häst ryttaren sitter på! Eller i vilken sadel. Och då har jag inte ens räknat in de skador vi drar på oss genom livet som kan störa allt från lite till väldigt mycket.

Jag ska försöka få med det som är vanligast och det som 99% av alla ryttare någon gång får abeta sig igenom. Jag ska försöka hålla mig till sitsen specifikt och inte blanda in hjälper.

Huvud/blick

Jag brukar sällan be ryttaren att titta upp. Om ryttaren sitter och tittar ner, men utan att böja ned huvudet så stör det sällan hästen och är oftast ett tecken på att ryttaren behöver lära sig att koppla ihop vad hon känner genom sin sits med vad som faktiskt händer och då hjälper det inte att ber ryttaren att titta upp.

Om huvudet samtidigt är nervinklat eller tex på sned så är det en helt annan femma och detta stör hästen väldigt mycket. När huvudet vinklas nedåt så "krummas" axlarna framåt och skulderbladen glider isär för mycket. Detta leder till en viktförskjutning som gör at hästen hamnarpå bogarna.

Om ryttaren dessutom lägger huvudet på sned så tillkommer problemet att hon viker sig i sidan, skjuter ned och in ena sittbenet mot hästens ryggrad vilket gör att hästen får problem att röra sig korrekt i sidled (böjning tex).

För att komma tillrätta med problemet så hjälper det inte att säga till ryttaren att titta upp (inte titta ner). Istället får man hitta vilket knep som passar just den ryttaren. På vintern kan det funka att säga att ryttaren ska känna det som att huvudet ska pressa mot huvan på jackan.

Att lära ryttaren vad hon känner och koppla ihop det med vad som faktiskt sker är dock det viktigaste.

Skulderblad och axlar

Här kommer vi till en punkt som i princip varje ryttare behöver korrigera och arbeta med. 

Dom allra flesta sitter med axlarna lätt krummade framåt och med skulderbladen för långt isär. Detta gör att ryttaren blir lite "framtung" även om det knappt syns eller känns. Hästarna svarar dock direkt på det med att bli tunga över framdelen, vilja gå lång/låg hela tiden, dra i tyglarna, tappa ryggen och gå med huvudet rätt upp etc.

En bieffekt blir också att ryttaren kommer för långt fram med armar och armbågar, händer ligger ofta ner och är för låga. Ryggraden blir för rak och kan inte ta upp rörelse vilket krävs för att vara både följsam och aktiv.

Så kommentarer som: sträck på dig, ta bak axlarna, ta bak armbågarna, lyft händerna, tummen högst upp etc...glöm dom och börja med att arbeta med att ta ihop skulderbladen för det löser större delen av de problemet som kommentarerna härrör från.

Om du har svårt att känna vad du gör med dina skulderblad så be någon du känner (när ni är på marken) att sätta några fingrar mellan dina skulderblad och försök att trycka mot fingrarna genom att dra ihop skulderbladen.

Man kan också ta en stav (t.ex en grep) och hålla i den med bägge händerna (armbågarna i 90 grader) med naglarna uppåt och händerna bara precis bredare än ens egen kropp och sen drar man staven mot sig själv (utan att höja eller sänka armarna). Då hamnar man i ett läge där man överdriver en korrekt sits. Överdriva är bra för att lära sig att känna!

Mage/rygg

Mage och rygg hänger allra mest ihop med hjälperna så jag kommer gå in på det betydligt mer i kommande delar.

Sitsmässigt ska man se till att man är stabil men rörlig i dessa delar. Om man låser sig i ryggen (länd och korsrygg framförallt) eller magen så kommer man att stoppa upp hela hästens rörelse eftersom man samtidigt låser höften och också axlarna. Låser man höften så störs skänklarna, låser man axlarna så låser man händerna. And so on...

Om du tar dina fingrar, när du sitter och skrittar och sätter dom på var sida om ryggraden i ländryggen så ska du kunna känna hur musklerna arbetar hela tiden (inte konstant i ett läge utan arbetar aktivt) samma sak gäller magmusklerna.

The twisted seat

Jag vet inte om något bra begrepp för detta på svenska även om det kanske finns ( ? )

Detta berör hur man roterar runt sin egen navel mer eller mindre.

Utgå från att hästen är böjd i sin kropp (för att den tex är på ett böjt spår) och går i höger varv.

Hästen kommer då att sänka sin yttersida och höja sin innersida. Rörelsen börjar bak i höft/bakben och går fram i ryggen på hästen. Detta för att det inre bakbenet tar en kortare och rundare väg än vad ytter gör.
Hästarna rättar sig väldigt mycket efter oss så om vi inte sitter på det sättet hästen ska röra sig i ryggen, utan tex att vi försöker sitta med vår höft parallellt med marken (vilket är en naturlig reaktion för oss!) så kommer hästen hela tiden försöka göra sig rak också.

I höger varv med böjning så ska ryttaren ha sin inre höft något upp, fram och något närmre hästens mitt (ryggrad, mitten av sadeln). Den yttre höften ska vara något längre bak, längre ned och något längre ifrån hästens mitt.

Detta gäller då även så klart skänklarna som följer höften. Man ska inte överdriva utan bara precis göra så mycket som hästen gör.

Eftersom hästen har sin inre rygghalva något högre än den yttre så kommer det också kännas som att man har mest vikt/tryck på den inre sittbenet.

Med detta sagt så har vi en halva av "the twisted seat". Om vi skulle följt den rotationen uppåt i kroppen så skulle vi sitta roterade utåt på tex en volt. Men det gör vi ju inte eftersom vi behöver följa rörelseriktningen med vår kropp. Detta gör att vi tittar åt det hållet vi är på väg och vrider våra axlar något inåt på volten. Dock inte så mycket att ytteraxel hamnar så långt fram att den syns från mitten av volten. Det skapar helt andra problem om man inte letar efter en öppna.

Så höften roterar framåt på höger sida och bakåt på vänster. Axlarna roterar bakåt på höger sida och framåt på vänster. Allt inom rimliga gränser.

Axlarna däremot hålla sig plana, till skillnad från höften. Detta gör att mellan insidans höft och axel är det en kortare väg och mellan utsidans höft och axel är det en längre väg. Här kommer vi till fenomentet att vika sig i sidan. Om vi inte roterar runt "vår navel" så kommer vi istället att vika oss i sidan. Man måste aktivt låta ytter sida sänka sig och sen rotera inåt.

Nästa del kommer bland annat höften och skänklarna