Bakslaget är tyvärr att Magnum känner av sina framben igen...jag har varit lite skum på det sista tiden och efter 5 dagars vila så kände han fortfarande av dom och jag fick snabbt en tid i Husaby med honom så vi ska dit på onsdag.

Det blir andra stadiet av att testa hur han funkar på Irap. Att göra första behandlingen med den (som görs i tre omgångar) funkade ju bra (kortisonet funkade inte alls länge). Nu kommer testet att kunna åka upp, spruta honom och sen kunna rida igen. Vi är ju helt inne på att detta blir något vi får göra med honom med jämna mellanrum eftersom hans framben är såpass skadade som dom är (pålagringar i kotorna).

Han har ju också haft en rätt hård vinter när det gäller hans framben: en rejäl hälta på det frambenet som är sämst pga en tappsko som han dessutom sen drog av sig snart igen efter det. Hästen som aldrig haft tappskor...

Utöver det spänd och dan när det var is (han kan inte ha brodd för då pajar benen direkt).

Utöver det så har jag under hösten fått klura ut att han inte funkar på tränsbett eftersom han blir spänd (vilket direkt går ner i kotorna på honom) utan går bra på kandar. Att han inte funkar att rida ut på som en normal häst för han blir så taggad (har alltid varit oavsett hur mycket man rider) att han blir spänd av ren iver och det fixar inte heller frambenen.

Vi har löst det genom att rida ut i skritt, barbacka. Då håller sig herrn avslappnad.

Så under dessa 8 månader så har det inte varit den bästa perioden för att hålla honom hel men han har ändå hållt så pass länge så nu kanske vi kan öka på det för var gång om vi kan ha lite flyt.

Alexander utvecklas fort i sin ridning nu och blir bara roligare och roligare att rida! Han är så himla mjuk och rörlig i sin kropp så han är så lätt att både sitta på men också att forma och be om arbete.

Det ska bli kul att låta hans tävlingssäsong dra igång så smått om ett litet tag.

Jag har lekt en del med en app på mobilen och har kunnat plocka en hel del bilder på Dizzy ur två filmer. Visserligen blir dom inte den bästa kvaliten och vissa av dom alldeles för långt bort så dom blir suddiga, men med tanke på att damen inte kommer ridas på det här sättet igen så är dom ändå roliga att ha.

Först från en Julio Borba träning och lite längre ner från när vi var iväg och lekte hoppekipage.