Det sista tantlägret var 19-20/9 och det kommer att finnas flera chanser nästa år att haka på.

Detta lägret så var Lottie med på sin Mancha, Elisabeth på Myrrha, Annette på Rosita och Helena på Tamarillo.

Förutom ridning så såg vi på några dvd'er med bland annat Carl Hester. Vi hade teori, drack drinkar och åt god mat. Allmänt stortrivdes med andra ord.

Sista lägret för i år är ett till tävlingsläger för barn och ungdomar under höstlovet.

Dizzy har hunnit få sadeln justerad. Hon ändras verkligen i kroppen i en rasande fart just nu. Det gjorde väldigt gott både för min sits och för hennes del. Både hon, jag och Magnum har hunnit vara hos kiropraktorn en gång vardera och får ett nytt besök på tisdag. Det har också gjort väldigt gott och jag kan förstå att hästarna behöver ta det lugnt ett tag efter för jag var helt slut i två dagar efteråt.

Iband blir man ju lite trött på sig själv. Jag kan resonera på ett sätt kring elevers hästar eller utbildninghästar men jag resonerar inte kring mina på samma sätt utan hamnar lätt i samma banor och tankesätt, som ju inte alltid hjäper. Jag har ju problem med att Dizzy inte kommer ordentligt till jobb för att hon svarar lite lustigt på hjälperna. En kväll när jag var lite lätt frustrerad över situationen (allra mest för hennes del och risken att hon blir dålig i kroppen igen) så försökte jag metodiskt att gå igenom det. Och det jag kom fram till är ju att hon lärt sig mycket fel eftersom hon haft ont sen innan hon reds in. Det vet jag ju med facit i hand men det visste jag inte då. Det gör att hon inte kommer upp med sin mage/rygg och inte kommer under sig med bakbenen. Och att hon inte får något flyt utan blir lite start/stopp. Allt har så klart blivit allt bättre men det problemet borde ha försvunnit med att det onda försvann.

Så kontentan är: Hon sänker mage/rygg och hon tänker inte framåt. Hon är dessutom lite okänslig för skänklarna vilket inte gör saken lättare (det är hon så klart inte egentligen men det har blivit så). Så hur hade jag löst det på en annan häst? Jo jag hade tagit på mig ett par sporrar och gjort mitt vanliga: steg 1, steg 2 och steg 3. Vilket innebär: ge den hjälpen man vill ha (mao extremt lite hjälp), förstärk hjälpen, se till att det du vill händer. Givetvis med beröm och att man börjar om på steg 1 hela tiden. På det sättet går det fort att lära om.

Så jag la till en lätt vad (allra helst ska hästen arbeta utan att jag ens behöver be med skänklarna...men Rom byggdes inte på en dag) och när hon inte svarade med att komma upp med mage/rygg eller om hon bromsade så kom det en lätt sporre och några enstaka gång kom det en tuffare sporrhjälp.

Jag hann rida henne två gånger med dom innan det var dags för Borba kursen och det var en stor skillnad på henne när vi åkte iväg redan. Tanken är ju att komma ifrån sporrarna på några veckors tid.

Vi åkte upp till Stockholm på onsdagen och Dizzy var inte ens tittig när vi kom dit. Jag var helt chockad, och väldigt nöjd. Jag hann sitta och titta på några lektioner och det var väldigt trevligt att få sitta och titta på den ridningen och på den nivån av ridning på en kurs. När jag satte igång Dizzy (från marken med lite longering) så visade det sig att hon inte ens var stel vilket var väldigt glädjande att se. Just då så antog jag att det var transportturen som "vibrerat" loss henne, men hon visade sig inte vara stel på torsdagen heller så ni är jag mer benägen att tro att det är att jag fått henne att jobba igenom kroppen bättre.

Under kursen så fick vi en hel del bra hjälp med dom problemen jag har med Dizzy: att hon har svårt att göra övergångar korrekt, även tempoväxingar och att hon gärna välter lite över sina bogar (istället för att jobba med innnerbak) och till och från så gick damen otroligt bra och det är bara att hålla tummarna för att hon fortsätter på det här hållet.

Detta klippet fick mig att komma ihåg att hon i grund och botten är en riktigt bra häst. Det är lätt att glömma bort med de problem som varit och att hon varit så stel det sista.

Hon har också en så himla härligt skritt:

Galoppen är inte hennes starka sida ännu men det tar sig sakta men säkert:

Vi lekte också lite med skänkelvikningar och öppna, även om fokus låg på basic:

Han läste också av Dizzy väldigt bra och hon fick lite kommentarer om att vara för smart för sitt eget bästa. Hon har ju så många sätt att få mig att göra precis tvärtemot vad jag borde så hon inte behöver ta i. Jag tror egentligen inte att hon vill slippa jobba (för hon har ju aldrig protester mot det när vi kommer igång) men det har bara blivit helt fel med allt som varit. Hon visade också vilken liten bitch hon kan vara när hon högg i luften ett antal gånger bara för att han petade på hennes nacke...ja...det är Dizzy det. Men Julio tog det med ro och kom bara med den lätt kommentar till henne om att hon inte skulle vara en sån bitch. Jag brukar säga till henne att inte vara en sån kärring de få gånger hon surar på mig när jag helt klart inte förtjänat det.
 

Jag känner i alla fall att jag äntligen hittat en tränare som är på helt samma sida i ridningen som jag är och jag är vädigt glad att jag fick en plats och att jag kom iväg! Nästa kurs bli i december och jag har sett fram emot det sedan vi åkte hem i torsdags. Jag hoppas att jag längre fram kan ta med mig Magnum upp. Det förutsätter ju så klart att han håller för ridning nu efter Irap behandlingen. Just nu har det gått två månader och han höll tre månader på kortisonbehandlingen i vintras. Han känns dock betydligt bättre från start så jag håller alla tummar som bara går och jag vet att det är många som hjälper mig med den biten också. Han har hunnit charma många den pojken.

Dags att komma ikapp lite med bloggandet. Det är fortfarande en rejäl fart på livet men har gått ner ett hack i alla fall vilket nog var välbehövligt.

Senaste tävlingen var den 12-13/9 hos Västervikortens RF. På lördagen tävlade jag Invasor och Presley. På söndagen red jag Dizzy utom tävlan p.g.a betslingen.

Isor (Invasor) gjorde en riktigt bra tävling. Långt över min förväntan. Han var lite på väl taggad i första klassen och gick där i LB:2 på 65,167% och kom på en delad sjunde plats av fjorton. I LB:3, som också var lagklass i division II,  gick han på 66,970% och knep en femteplacering av nitton. Laget hamnade på en andra plats.

Rehnee frågade mig om jag kunde tänka mig att tävla henne Presley. Och det ställde jag så klart upp på. Jag har ju tävlat honom tidigare, men nu var det ett år sen sist. I första klassen så hade han inte riktigt hunnit komma igång ännu. Han är ju ändå nitton år och med lite skräp i kroppen (det ger en rörelsestörning som han inte har ont av i höften). I LC:1 kom han på en andra plats och i LB:1 knep han en första placering!

Lotties Nemo var tyvärr dålig så hon fick ta Angel, som ju numera rids av Ebba. Det såg lite ut som att någon torktumlat en storhäst och den krympt. Här bredvid mig och Presley.

Det var viss skillnad på att rida Isor och Presley. Isor är ju bara 150cm och en liten buse med 10 rävar bakom varje öra. Han är för all del inte speciellt nätt i typen men en bra bit tunnare än vad Presley är. Presley är då istället 167cm och rätt rejäl i modellen (även om det inte syns så mycket). Han vet vad han ska göra och tar det hela med ro.

Dizzy gick det inte speciellt bra med. Damen var sitt vanliga tittiga jag. Första klassen var egentligen värst och i andra hade hon hunnit tagga ner lite men då välte ett par stolar (i blåsten) och hon skulle prompt inte ta sig igenom den kortsidan på ett vettigt sätt efter det vilket ju gjorde att det kom fyra på fyra...