Som enskild ryttare så är det inte så ofta man stöter och blöter återkommande problem, sin sits, att man har svårt att minnas övningar, problem med koordination m.m med mer än ett fåtal andra personer och då inser man sällan att nästan alla nojar över precis samma saker...och vet ni? Även dom som ser ut att rida perfekt nojar över samma saker.

Det inser man relativt snabbt som tränare. Jag träffar så många olika ryttare i blandade åldrar och ryttare med olika fokus på sin ridning och ryttare med helt olika bakgrunder och då får man varje dag höra samma nojor om och om igen.
Inte för att det gör mig någonting för alla ryttare behöver i princip jobba på samma saker bara på olika sätt och på olika nivå.

MEN...det är viktigt att man vet att alla andra som rider (och som försöker utvecklas) har samma tankegångar som man själv och ser på sig själv på ungefär samma sätt som man själv gör. Det gör att man kan hantera sina egna tankar bättre och på det sättet få en chans att utvecklas utifrån ens egen förmåga.

Jag tänkte skriva ner lite återkommande tankar som kommer under träningar från nästan alla elever.

* Problem att koordinera

Vi arbetar t.ex med en skola som är ny för ryttaren och att då lyckas kombinera dom "nya" hjälperna samtidigt som man känner in den nya rörelsen och försöker hjälpa hästen är inte lätt (och ryttaren har kanske upplevt samma känsla i allt som är nytt under tidens gång). Men av någon anledning så dum-förklarar vi oss själva när vi inte direkt (eller på ett par försök) lyckas. Och frustrationen brukar öka på under de kommande passen då hästen börjar förstå men ryttaren fortfarande inte helt har lyckats lösa det.

Dessutom återkommer alltid det gamla grundproblemet (alla har ett) när man börjar med något nytt och då får man arbeta igenom det IGEN. Alla blir frustrerade över detta. Men våra kroppar är inte så snabba på att lära in och alla har olika lätt att lära och är olika bra på olika saker.

* Sitsproblem

Förutom att vi ska arbeta in en god sits så har vi ofta problem med olika snedheter och vi återkommer också till vårat grundproblem som jag nämnde ovan. För någon kanske det är att man spänner sig i axlarna, eller att händerna börjar fippla eller att man börjar sitta och klämma med skänklarna. Och på precis samma sätt så vill ha ganska snabba resultat och även de med lite mer tålamod brukar inte ha tålamod nog när det gäller arbetet med sitsen.
När vi dessutom fått rätt på ett problem, eller kanske bara ha utvecklats sitsen normalt, så får vi fortsätta med nästa problem/utveckling och så får vi ju hålla på under hela livet eftersom vi aldrig är full lärda.

Lösning på de två ovanstående problemen?

För att komma tillrätta med sitsproblem eller koordinationsproblem så använder jag själv denna metoden:

1. Vad är problemet? (här kan man helt klart behöva en tränare som bollplank)

2. Vad finns det för lösningar på problemet? Alla lösningar sker heller inte till häst vilket vi gärna tror.

3. Hur lång tid är rimligt att det tar att lösa problemet och hur kan inlärningskurvan se ut under den tiden (den går aldrig stadigt uppåt)

4. Kan jag förvänta mig att problemet återkommer allt eftersom man lär in nytt?

(Om någon vill skriva några exempel så kan jag försöka stoppa in dom i den "ekvationen" och komma med lite svar om hur jag hade arbetat med det)

På det sättet så slipper man all frustration och stress. De två sakerna förstör inlärningen och gör den mycket långsammare än vad den kunde vara. Genom att ha en plan och framförallt en tidsplan så gör man att allt går mycket fortare i utvecklingen även om det känns som lång tid när man gör upp sin plan.

* Att inte förstå övningen

Här måste jag säga att jag älskar att arbeta med de som kommit över pensionsålder för dom har redan insett att man under livets gång ska ta lite tid på sig att gå igenom det man behöver hjäp med att förstå. Dom har inte så stor prestationsångest och det gör också att dom oftast får till övningen snabbare än vad någon annan hade gjort som bara hade ångat på in i övningen. 

Det är ju också så klart så att ju mer van man blir vid att rida för tränare och för den tränaren man har, ju lättare blir det.

Men dom flesta har problem med att få övningarna rätt i huvudet direkt. Och i alla fall jag ser hellre att en person frågar tio gånger och får till övningen än att personen utgår från att dom förstått och sen gör den lite fel och jag får rätta, rätta, rätta. Givetvis vill jag rätta och hjälpa till i övningen men helst med annat än själva vägen (tex) som övningen går i.

* Glömma bort efter att man en gång lärt sig det

Här tänker jag då speciellt på olika skolor och gärna diagonal slutan som brukar slå knut på folks hjärnor (jag blir faktiskt förvånad de gångerna den går smärtfritt att lära in). Oftast går man igenom den och ryttaren lär in den på ett pass eller två, men sen blir det någon härdsmälta på vägen och man blir totalt förvirrad. Och det är viktigt att veta att detta gäller dom flesta och att det är okej. Det ingår i en inlärningskurva! Och det behöver inte ha med ridning att göra. Man måste inse att vår hjärna lär in på ett visst sätt och det är aldrig i en stadig kurva uppåt.

Jag hoppas att detta kan hjälpa någon med sina tankenojor.

Ge er själva tid, bar objektiv och lagom självkritiskt.

Ha förståelse för att ni har en kropp som ska förstå vad er hjärna vill.

Sikta på mental och fysisk avslappning för bra inlärning.