I helgen var jag på första riktiga tävlingen för i år. Detta med Night Cap S och Distinguida. Vi hade även med oss Magnum som Julia tävlade i ena laget för Falken.

Det var både Nights och Dizzys första dressyrtävling och Magnum och Julia gjorde sin första start ihop.

Night var visserligen något spänd i första klassen (LC:1), men det var framförallt för att någon lyckades välta ner en stege från väggen på läktaren precis när vi kollade in läget där (innan startsignalen). Hon gjorde ändå sin start bra och landade på 64,074% och hamnade på en tredjeplats vilket var precis utanför placering.

I andra klassen (LC:2) gick hon på 67,333% och knep en andra plats! Duktig flicka. Hon kan ändå bättre, men nu har hon förstått vad det handlar om med vita staket och att prestera i dressyr.

Issa, hennes ägare, gjorde detta fina collaget från fimen: 

Filmen från LC:2

Eftersom det nu gick så bra med damen på tävling (och hon fortsätter bara att utvecklas i en rasande fart) så kommer hon få gå lite fler tävlingar innan hon ska ut på annons. 

Dizzy tyckte att allt var jätte läskigt inne på banan och när hon blir sån så är det ben precis överallt och smeknamnet "elvispen" känns väldigt rätt på henne då (ett smeknamn hon fick på en träningstävling när hon var på ungefär samma sätt). Hon var väldigt söt när hon tittade förskräckt på precis allting och om hon hade fått gå två klasser hade hon kanske kunnat komma till lite avslappning, men eftersom hon inte är i full gång så ville jag bara låta henne gå en klass. Hon tog sig ändå runt på 59% och de få stegen som hon faktiskt var avslappnad under själva tävlingsritten så kändes hon väldigt bra. Hon ska åka på en träningstävling nästa onsdag och sen på nästa tävling 10/5 där hon får gå två klasser. Allt går ut på just nu att miljöträna, inte tävla. Vi ska också försöka ha lite skrämselträning på hemmaplan så hon slipper bli så uppskrämd när vi åker iväg.

Från protokollet (storleken på bilden blev antingen för liten eller för stor):

Magnum och Julia hade inte sin bästa stund ihop och får träna lite mer hemma för att hitta varandra helt. Han må se enkel ut, men det är han inte alltid, speciellt som han måste hamna i helt rätt läge för att allt ska stämma. Och eftersom han är så känslig så kan man inte pressa honom framåt om han blir lite tveksam. Men dom kommer på det med lite fler träningar.

Jag hade ett kanon träningspass med pojken idag och han känns så himla fin. Inget tandgnisslande och han kommer mer och mer tillrätta med bettet och känns avslappnad och fin. Några veckor till så ska det nog kännas helt fantastiskt! Jag kunde inte låta bli med att anmäla honom till en LA:3 i Gamleby 17/5. Det är ju bara två mil bort och en sån klass kommer han vara mer än tränad för vid det laget. Nu är det bara att fortsätta hålla tummarna för att han fortsätter att hålla med sin jäkla vänster framkota.