För någon dag sen red jag och Lottie tillsammans ihop upp till ridhuset och stötte där på en som bor i närheten. Det har i ridhuset varit problem med två duvor...det finns ju såna i ridhus lite här och var, men det här paret hade bestämt sig för att de absolut inte tyckte om hästarna och dom flög faktiskt ner mot hästarna,vilket då så klart höll på att sluta helt i elände. Speciellt för barnen och för de med orutinerade hästar. Duvorna ville absolut inte flytta på sig så något fick göras. Jag och Lottie fick så snällt vänta utanför medan h*n gick in i ridhuset och stängde om sig. Men kan ju tycka att ett luftgevär inte ska låta så mycket, men ridhuset aggerade förstärkare och det blev en jäkla smäll. Jag och Lottie hoppade högre än hästarna. På två klockrena skott så var duvorna sen inte mer (bra skjutet med andra ord). Så nu kan vi slippa nervösa sammanbrott hos hästarna och barn.

Krutdoften gjorde hästarna lite nervösa där inne, men dom vande sig snart och jobbade på bra.

I helgen fick Night göra en ny bekantskap. En elev till mig (som under en väldigt annorlunda och tragisk historia fick ta bort sin älskade häst i höstas) kom och hälsade på henne efter att jag tipsat henne om Night. Så fort jag hade ridit Night några gånger efter att hon kommit så kände jag att dom två borde passa riktigt bra ihop. Nu har det inte varit tanken med häst förrän till våren för eleven och Night ligger ju inte ens ute på annons så det är inget som säger att det blir något. Men Night verkade lika förtjust i personen, som personen (och hela familjen) var i henne. Under ridturen så var det mycket förtjustning över hur lydig och känslig Night var och att hon verkade gå mer på tanke än handling.

Jag och Night när hon precis kommit hit. I ett kallt ridhus.

(jag funderar på att lägga in en liten monolog om varför jag ofta rider utan hjälm eftersom det verkar vara många som tror att jag gör det bara för att...eller för att det är coolt...eller vad det nu kan vara...men jag vet inte in det finns intresse för det?)

Imorgon ska jag göra en ny bekanskap. En frieserkorsning som verkar ha bestämt sig för att skrämma sin nya matte. Jag gissar på att rangordningen inte blivit helt rätt när dom träffats och frieserna är ju inte den mjukaste i psyket alltid. Men ibland blir man förvånad och det är annat som spökar. Jag gillar ju "problem" och det är ju så klart sällan själva hästen som är problemet utan omständigheterna. Hittills har jag aldrig misslyckats med att lösa ett problem, stort som smått. Förutom de gånger som jag rekommenderat veterinär och det visat sig vara så illa att det inte går att göra något åt. Och kanske förutom min egen Dizzy då som jag inte blir klok på alltid...

Hon går bättre än vad hon gjort tidigare, förutom en snedhet i höften som jag hoppas är rättad imorgon när Sandra kommer och "knäcker" rätt höften. Men om hon inte känns väldigt annorlunda i ridningen efter det så ska jag filma ridningen och skicka till Torunn så hon får säga vad hon tycker. Dizzy känns liksom som hon fastnat i den känslan man får av hästar som är inridna, men inte utbildade ännu. Och det borde ju ha försvunnit för länge sen, men med tanke på alla kroppsliga problem så  kan jag köpa att det inte gjort det ännu. Nu verkar dock allt vara borta och då ska saker och ting falla på plats rätt snabbt. Gör dom inte det så vet jag av erfarenhet att det är något annat fel.

Jag hade allra helst sett någon riktigt duktig (typ Borba) rida henne som inte vet om hennes historia, bara för att se om det är mina hjärnspöken med hennes bagage som ställer till det. Även om jag har svårt för att tro att så är fallet.

Dizzy som treåring:

Imorgon är det löshoppning på schemat. Jag tror stenhårt på att hästar måste få springa, busa och leka av sig (även under ryttare) för att må bra både psykiskt och mentalt. Och just nu finns inte den möjligheten utomhus så då får man skapa den inomhus. Lucille, Skorpan, QB, Magnum, Dizzy och Esther ska få gå med. Elcke och Night tror jag får ta en busrunda i snön på åkerna istället för att hoppa. Till helgen kommer det troligtvis några från ett tävlingsstall från Skåne (hoppning) för att kolla på i alla fall Lucille och Skorpan, möjligtvis också QB. Men som vanligt så vet man inte om saker blir av förrän de är klara.

Vackra Elcke med sin ägare:

Idag har jag och Lottie varit i stan och hämtat lite mer byggmaterial till sadelkammaren, vi har även fått en hel del donerat (vilket är enormt uppskattat!) som var riktigt bra material! Det tar sin lilla tid, men det går så sakteliga framåt. Det ska bli väldigt skönt att framöver ha en dörr att stänga och låsa samt fyra väggar så klart.

På onsdag är det Husaby-tur med Magnum...igen...

Magnum i Tranås, division II dressyr, i augusti 2014:

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har fått den äran av att bli Team ryttare för Team Total! Den här presentationen ligger ute på facebook sidan "Funktionsfodret Primero Total": (mer om mina tankar kring att vara teamryttare/profilryttare och sponsrad nedanför bilden)   ...

Jag är precis hemkommen efter två dagars träning på Fors Gård i Stockholm för Julio. Lika välbehövligt som alltid! Och det var alldeles för länge sen sist jag kom iväg.   Jag plockade med mig Alexander den här gången och första passet börjar so...

Ibland är det väldigt roliga nyheter men får dela med sig av.   Jag blir sponsrad av och profilryttare för Equikraft!     Equikraft (www.equikraft.se) och Ulrika, som driver företaget, kom jag i kontakt med i samband med att jag hade sa...

Årets första tävling gick av stapeln i söndags och var i Kalmar. Bägge pojkarna följde med ner och det blev en lång dag då Alexander startade tidigt i första klassen och Magnum placerade sig i bägge sina klasser som gick efter. Alex har inte vari...

Jag tror att alla tränare har gemensamt att man till 99% stöter på samma problem hos ryttarna. Vissa problem som ryttarna själv upplever och andra som ryttarna inte vet om men som gör livet så mycket lättare med ridningen om man kommer tillrätta med ...