VI börjar med ändringen i livet...

De som är med på t.ex maillistan för Remont (som normalt bara skickar ut om aktiviteter som jag har) fick för ett litet tag sen ett meddelande om att jag behövde hjälp. Detta för att det blivit en ändring med mitt boende, en så enkel sak som att hon som äger det köpt sin fars hus och henne far då kommer flytta in i hennes (där jag bor). Så inget konstigt med det, men det innebar ändå att jag behövde flytta på mig till sista april som senast.

Alternativen låg mellan:

Att hitta ett annat boende i närheten så jag kunde ha kvar allt som det är, men med lite bök att få köra till/från stallet när det är kurser och läger.

Att flytta helt och då hitta ett ställe där det finns boende, gästboende och ridhus i ett (samt att hästarna ska ha det bra med hagar m.m), men här med krånglet att jag tappar alla jag har runt mig...vilket fungerar lite väl bra för att tappa.

Att helt enkelt ha bara mina två hästar på något ställe som fungerar riktigt bra för min egen del och då bara ha lektioner (inte ha kurser, läger, inridning, utbildning m.m.), nackdelen med det alternativet tror jag inte att jag behöver skriva om.

Nu har det i alla fall löst sig så att jag kommer att flytta till ett hus som ligger bara 1,5km härifrån. Så det kommer ta mig hela 5minuter med bil till stallet. Huset gör ingen skillnad för mig ekonomiskt och det är så pass stort att jag utan problem kan ha sex gästsängar med tillbehör i ett rum. Så allt kommer att fortsätta att flyta på som vanligt. Inget blir flyttat vad det gäller kurser och läger. Jag kommer kunna ta emot hästar som vanligt för inridning, vidareutbildning och försäljning. Inflyttning blir i mars så snart det klassiska dressyrlägret och tantlägret är klart.

Till det tråkiga.

Jag har ringt och beställt tid för Magnum i Husaby igen. Vi ska dit den 4/2 och jag hoppas att det "bara" är inflammationen som sitter så jäkla envist att det krävs fler behandlingar. Så det inte visar sig vara något annat mer allvarligt i samma område som tinning och öra är.

Jag kom fram till det i torsdags då jag red Magnum i ridhuset igen. Han knapprade något mindre på bettet och kändes rätt trevlig i munnen. Men inte helt till ro och mot slutet så gjorde han den där varianten när han ser ut som en hund som fått vatten i ett öra. Precis när jag var klar (och lite bekymrad) så kom David och skulle säga hej då innan han åkte. Efter att jag pratat lite med honom om det hela med Magnum så blev han nyfiken så medan jag satt på så tog han i höger öra och sen i vänster öra (all beröring jag pratat om nu är lätt). På vänster sida reagerade Magnum inte alls och på höger så vek han undan huvudet och ville inte alls.

Sen gjorde David något som bara var väldigt enkelt, men samtidigt väldigt smart (för att testa Magnums reaktioner): han ställde sig mitt framför honom och tog ena handen långt ut från örat med öppen handflata och förde sen handflatan sakta mot ena örat för att se hur han reagerade och sen bytta han öra och tog andra handen och så växlade han så några gånger.

Det var väldigt intressant att se (samtidigt som jag nästan kände för att börja gråta när jag såg Magnums reaktion): vänster öra = ingen reaktion någon av gångerna, höger öra = vek undan huvudet varje gång (så att han kom närmre Davids hand med mulen, men längre bort med örat) så jag kunde se hans sida av huvudet när han gjorde det. Varje gång så såg han ut som man själv gör när tandläkaren sätter borren i tanden man har hål i. Det var så extremt tydligt att det gör ont! Utan att han ens vara när honom så kom den reaktionen. Och det är helt klart inte ett smärtminne.

Inflammationerna i käken (tinningen) har, i alla fall på Magnum, visat sig vara väldigt länkade till reaktionerna på hans öron. Inflammationen på vänster sida var helt borta sist och det visste jag redan innan vi gjorde återbesöket eftersom han slutat tycka att det var jobbigt när han grejade med vänster öra.

Till det roliga.

Dizzy känns bättre än någonsin förr. Hon har mjuknat över länden efter Sandras behandlingar och då har även Dizzy känts allt bättre i rörelserna och ridningen. Hon kommer få fler behandlingar lite intensivt nu. Hon gör fortfarande så att hon gärna flyttar undan höger höft. I höger varv tar hon den inåt och i vänster varv utåt. Det gör att hon känns som att hon vill välta i vänster varv. Men det är inte speciellt svårt att hjälpa henne nu och det gör att hon kommer att bygga upp sig allt rakare och så småningom inte ha mer än små tendenser kvar till det problemet.

Jag har jobbat mycket med hästar (under flera år i vissa fall med elevers hästar) som har haft trauman i höftområdet som dom fått i yngre år och har fått vara med om hur extremt mycket det går att räta upp en häst och då dom att röra sig korrekt. Förutsatt då så klart att dom inte har ont! Nu har ju Dizzy inget trauma (vad vi vet om), men har ändå en skada, speciellt då i höger si-led.

Men jag upplever henne inte som att hon har ett dugg ont nu, det är bara feltränat p.g.a tidigare smärta och lite jobbigare med den höften. Jag har även lite försiktigt börjat ha på henne ett vanligt bett för att se om det alls kommer gå att rida henne på det. Nu får hon gå på både kapson och tränsbett (precis som inridningshästarna alltid gör) så får hon gå på tränsbettet i dom enkla grejerna när hon är avslappnad och tillfreds. Och jag får plocka upp tyglarna till både kapson och tränsbett när det är saker som hon behöver en aningens mer hjälp med. Hon är ju ingen häst man har många gram handen på oavsett vad som händer.