Jag tror att dom flesta fastnar i fällan "vänta lite längre" när det gäller konstigheter med hästarna som inte är klockrena skador. Jag är definitivt likadan och jag kan bli vansinnig på mig själv för det. Därför har jag nu bestämt mig för att köra på 2veckors principen: om jag tror att något är mysko med hästarna och det inte blir mycket bättre på två veckor så ska dom helt sonika till veterinären. Försöker man vänta ut det (och det visar sig att det är något) så blir det bara värre och tar längre tid att behandla. Plus att hästarna får lida under tiden. I sämsta fall slutar det så illa att dom inte går att rädda...bara för att man väntat.

För att den principen ska kunna fungera så måste man känna sig relativt säker på sig själv som ryttare (att man själv inte skapar problemet och att man kan rida en häst korrekt) + att man måste ha en riktigt bra veterinär/klinik att samarbeta med. Större delen av klinikerna går inte till botten med problemet utan det slutar med att dom överlag behandlar symtomen istället för det faktiskt problemet. Det är därför jag tycker att det är lönt att köra 4timmar en väg...jag har absolut noll förtroende för de tre kliniker som ligger närmst mig. Och det är grundat på erfarenhet och andras erfarenhet utöver det.

De två hästarna jag tänker på just nu är så klart Dizzy och Magnum som ju fick behandling bägge två i slutet av 2014. Dizzy i bägge si-lederna och bägge intertransversallederna (hon är behandlad där tidigare också och det är ett gammalt problem). Jag har känt och sett att hon är väldigt spänd över länden och det kan så klart komma av att hon rör sig på ett annat sätt nu (mycket bättre från höfterna och ner efter behandlingen), men det kan också tyda på att det finns mer problem än de vi hittat. Hon är nu behandlad av Sandra två gånger och jag tycker att hon rör sig mycket bättre. Så vi ska fortsätta med behandlingar och så får hon 8-9dagar till på sig så får jag se vad som händer.

Magnum har ju problem med sina käkar (sen långt tillbaka om man ser till symtomen som funnits) och fick sista behandlingen i början av december. Han är nu helt oberörd med sitt vänster öra (har varit hysterisk med sina öron tidigare), men inte helt på höger öra även om det är bättre. Idag när jag red så var han också lite svårare med böjningen åt höger...men å andra sidan så var han jätte sned i hela kroppen när jag satte igång honom i december och har blivit mycket rakare så det kan också vara sånt som kommer nu när han kan börja röra sig korrekt. Han ska nu börja ridas på bett igen och sen får även han 8-9dagar på sig och blir det mycket bättre under den perioden tänker jag utesluta att han fortfarande har en inflammation i höger käke.

Hans mage har tack och lov hållt sig i schack sen förra gången han gav mig skrämselhicka för ett litet tag sedan.

Av dom andra hästarna som nu är hos mig: Esther, Elcke, Night, QB och Skorpan, så är det bara Esther som var fullt igång när hon kom. Det är nästan fascinerande att känna hur fort dom blir starkare, mer smidigare och riktigt kommer igång och vill mer och mer! Alla har ju sina talanger och sina svårigheter, precis som alla hästar i denna värld och det är så kul att få jobba med dom och se svårigheterna tyna bort allt eftersom dom blir starkare och se talangerna utvecklas i samma mån.