Jag tänkte skriva om ett fenomen som jag stöter på med jämna mellanrum.

Oftast är det någon som skaffat sig en ny ponny (men kan så klart vara en storhäst också) som ridits med väldigt stark hand och/eller inspänningar tidigare.

De hästarna jag tänker på är stumma mot handen och slöa/sega i känslan, men kan tuffa på hur länge som helst i princip och gör oftast det man ber om, men inte på något lysande sätt. Dom kan vara i full tävlingskondition och orka hur länge som helst.

Resultatet med den nya ryttaren blir oftast att ryttaren får sitta och hacka med skänklarna eller använda pisken för att driva. Tyglarna blir ofta att dom "slackar" så att ryttaren råkar rycka hästen i munnen varje steg (för att pendlingen med huvudet hos hästen inte är som den ska vara) och om ryttaren vill ha hästen att kröka på nacken ( "i form" ) så får ryttaren mer eller mindre såga ner den.

Första reaktionen när man träffar ett sånt här ekipage är för min del: har hästen ont?`Nej faktiskt väldigt sällan är det problemet (även om det händer det också). Andra reaktionen är samma som ryttaren haft: ouppfostrad och lat häst. Den tanken har jag dock lärt mig av med för länge sen i de här sammanhangen. Visst finns det ouppfostrade hästar som helt tagit över, men jag har aldrig varit med om att det yttrat sig så här.

Så vad är problemet?

Jo hästen har använt så fel muskler för att röra sig i ridningen att den helt enkelt är extremt svag och orkar inte hitta en korrekt form/orkar inte reagera korrekt på hjälperna.

Nu det sista har jag fått jobba med några såna här hästar/ponnies och första steget är att få en korrekt reaktion på skänkeln, som är helt bortriden sedan tidigare. Eftersom hästen reflexmässigt tar upp sin mage, höjer sin rygg och därigenom sänker sin nacke när det kommer tryck på magmusklerna så är första inlärningen för en aktiverande innerskänkel att helt enkelt lägga ett lätt tryck och berömma när hästen reagerar med en lätt sänkning av nacken (ryttaren har kontakt med handen, men inverkar inte). Den reaktionen finns inte hos de här hästarna.

Så först får jag hjälpa till från marken: trycka under magen och små irritera tills minsta reaktion kommer, sluta peta och berömma. Sen gör man om allt igen med små respiter mellan varje reaktion. 

När hästen reagerar bättre på det, vilket går fort, så ber man ryttaren rida fram i skritt och lätt/snabbt trycka med innerskänkeln, följt av ett lite starkare men snabbt tryck och därefter kommer det en liten häl och petar till(hälen är här till för att se till att det kommer en reaktion som man kan berömma...den ska så klart inte inverka alls senare). Så snart hästen reagerar med att höja magen (lättast är att se att de sänker nacken) så slutar ryttaren, berömmer, ger en respit och börjar sen om igen.

Det tar inte någon längre tid innan hästen förstår...det är ju ändå en medfödd reflex, som bara ridits bort.

Det är nu man börjar märka hur extremt svaga de här hästarna är. Dom orkar oftast inte ett varv på volten i galopp i den här formen (som är relativt låg/lång i början) och även i traven orkar dom inte länge.

Om ryttaren är envis med detta, men sjyst mot hästen, utvecklas dom lavinartat under några veckor. Snabbt kan ryttaren bara vara nära hästen med skänklarna så börjar den bära upp sig själv, och ganska snart efter det kan ryttaren reglera ramen och får en kortare form emellanåt utan att hästen skyddar sig genom att knäppa av/sänka ryggen. Helt plötsligt behöver ryttaren inte driva längre: hästen går villigt fram av sig själv. Steget ändras till det bättre, hästen blir mjuk och fin till handen istället för att vara "stark", hästen blir arbetsvillig och börjar trivas med sitt jobb och ryttaren får en levnadsglad kompis.

Lite kan göra så otroligt mycket!!

Därför blir jag så fruktansvärt ledsen när jag ser ponnies/hästar som bankas fram och ser helt döda ut i ögonen. Vissa har så klart ont, men andra är bara helt missförstådda. Dom försöker säga att dom inte har orken till det, men ingen lyssnar. Jag är helt säker på att ryttaren i 99% av fallen inte menar att vara stygg på sin häst, men har helt enkelt ingen annan utväg och har fått inmatat i huvudet att hästen är lat/dum.

Om hästen inte höjer magen/ryggen och sänker sin nacke vid tryck mot magen så är något fel! Antingen har den ont, eller så är reaktionen bortarbetad.

Det arbetet jag pratar om ovan går så klart att göra utan ryttare, men det krävs också ett sätt att arbeta som de flesta ryttare helt enkelt inte kan och det tar lång tid att lära in.

Mitt mål är att hästen ska bära upp sin ryttare från de att den sitter upp. Det lär dom sig fort genom detta sätt att arbeta. När jag arbetar med inridninghästar så är detta steget som kommer efter: start, stopp, svänga. Dom lär sig att aktivera sin kropp från innerskänkeln (jag lär in detta på volt först) extremt fort och det tar inte många pass innan de lärt sig att möta upp ryttaren med sin egen kropp och efter det behöver man aldrig ens fundera på det. Skänklarna ligger helt enkelt bara lätt mot hästen och ryttaren kan rida med sitsen och hästen bär upp ryttaren utan anmodan.