För dom som läser här inne då och då så kan ni vid det här laget historien bakom Dizzy.

Vi fortsätter lite till på den. För att kunna fortsätta på den så tänkte jag berätta om klubbdressyren vi hade i helgen först. Där var Dizzy och Jaleoso med. Magnum skulle gå med Sandra, men hennes knän klarade bara en klass och jag tog honom i andra klassen. Så här gick det rent resultatmässigt:

Dizzy

LC:1 63,33% och fyra av elva starter

LC:2 60,71% och femma av nio starter

Magnum

LC:1 (med Sandra) 54,81% och sjua av elva starter

LC:2 (med mig) 60,79% och delad trea av nio starter

Jaleoso

LB:2 63,0% och tvåa av fem starter

LA:3 64,86% och fyra av sju starter

Så det var en trevlig dag och Jaleoso var mer avslappnad än han brukar vara och uppförde sig riktigt trevligt. Det var ett brunstigt sto där som han skulle fria till varje gång de kom nära varandra, men det var ett kontrollerat gnäggande som inte störde ridningen.

Magnum kände jag att det är mycket kvar att arbeta med honom. Han kändes bättre i Västervik helgen innan.

Dizzy däremot...när jag såg filmerna på henne efteråt blev jag nästa gråtfärdig. Hon gick och spände sig så mycket att bakbenen blev stela, spända och korta i steget. Jag har haft några dagar nu när jag varit inne på att det är dags att ge upp med henne.

Men min vana trogen så funderar jag på saker tills jag har en lösning (sen kanske jag inte tycker om vad jag kom fram till alla gånger). Så min plan, som inbegriper sånt jag bestämt sen tidigare, är att hon får ca tre månader till på sig och under den tiden ska kiropraktorn hinna med henne två till tre gånger. Sandra kommer så klart fortsätta behandla henne ca en gång i veckan som hon gör med alla hästarna. Om inte ridningen ger med sig så är också planen att åka t.ex till en träning för Julio Borba och låta honom rida henne som inte har varit med om hennes bagage. Och för att jag gång på gång sett honom (på film) sitta upp på "knepiga" hästar och de går hur bra som helst efter en liten stund.

Jag bestämde mig också för att testa att rida henne på stång och kapson då det absolut största problemet är att hon spänner emot bettet något fruktansvärt, och spänningen sprider sig så klart bakåt så det påverkar hela henne och hela känslan av henne. Så det gjorde jag idag. Jag har sen igår haft en känsla av att jag verkligen vill rida henne på det och det har gett mig en bra känsla att tänka på det så jag var lagom förhoppningsfull när jag satt upp.

Visst hade hon lite bekymmer med stången, kedjan överraskar dom ju alltid när den nyper till om dom helt plötsligt trycker emot med huvudet och det gjorde den med henne med. Mest bekymmer hade hon när hon skulle frusta då hon någon gång slängde huvudet rakt upp som reaktion på att det "nöp" till. De första tio minuterna så gjorde hon några ansatser att hänga tag i bettet (hon drar det nästan ur handen på mig ibland), men det gick ju inte så bra med stången.

Jag har ridit henne med väldigt mjuk kontakt och hon har fått mycket utrymme för nacken för att hon ska kunna vänja sig vid stången i lugn och ro, men ridningen gick över förväntan. Jag hade ganska snart en avslappnad häst som hela tiden tänkte neråt och till min hand. Som gick för lätta hjälper och reagerade villigt utan att jag behövde bli "arg" på henne. Så det här fortsätter vi med och hoppas på att det inte är någon engångs företeelse! 

Jag har helt klart blivit färgad av tävlingsridningen det sista. Där kommer ju stången (kandar) in när det är dags för msv. Går man till den klassiska dressyen, eller varför inte den akademiska ridkonsten som jag höll på med några år, så har stången inte med den saken att göra egentligen. De hästar som passar bäst på stång går på stång helt enkelt.

Det är då framförallt hästar med höga, välvda nackar, som går bra på stång. T.ex frieser och PRE. 

Eller hästar som har dåliga erfarenheter av tränsbettet. Jag skulle sätta Dizzy i den senare kategorin p.g.a allt hon varit med om. 

Hästar som går bättre på stång kallar jag för stånghästar (helt fel jag vet...men så blir det ibland).

Sen finns det också ryttare som rider bättre på stång än tränsbett och så klart raka motsatsen. Jag är helt klart en ryttare som rider bättre på stång. Jag får en tydligare ram när jag arbetar med hästarna och jag blir mycket mer still i handen och jobbar med med sitsen. Jag har ju innan varit inne på att alla ryttare har ett grundproblem som kommer upp så snart något inte stämmer (om man arbetat bort det). Jag är en typisk "handryttare". När något felar vill jag lösa det med handen först om jag inte tänker mig för. På stången gör jag inte det.

Jaleoso fick igår testa att ha på sig kandar. Något jag funderat länge på att ha på honom eftersom han verkligen är en typisk stånghäst. Är det någon som har en nacke och kropp som skulle må bra av att komma fram/ner till stången så är det han. Vi tog helt enkelt en promenad med kandaret på så han fick vänja sig.

Att jag valde kandar på honom och inte stång/kapson är ju helt enkelt för att han måste ha det om han ska tävla msv så småningom, vilket ju varit min plan att han ska göra till hösten. Det ska bli väldigt intressant att testa att rida honom på kandaret. 

Nu på måndag så ska han till Kalmar och sövas för kastration. Jag hade så klart gärna behållt honom som hingst och kommer sakna att inte ha någon hingst alls längre. Men hans matte känner att han är lite för jobbig som hingst när han ska ridas i grupp med andra. Så nu hoppas jag bara att narkosen går bra för jag har inte världens bästa erfarenhet av det på PRE...

Magnum red jag för Jennifer igår och hittade lite knappar så han rör sig bättre, mer framåt, stadigare i formen och med ett bättre steg. Lilla Magnum är ju alltid så snäll så på något sätt så tror jag att han aldrig försöker slinka igenom mina hjälper. Nu säger jag inte att hästar generellt försöker bråka med sina ryttare, jag säger att alla levande varelser i grunden försöker spara energi för att det är så vi är skapta. Så även hästarna.

Sen finns det ju alltid individer som inte faller under den regeln.

Så när jag fick fatt på ytterhjälperna så jag har kontrollen på den sidan (någon som känner igen det pratet från min egna undervisning?) så gick energin rakt fram istället (ut genom nacken och huvudet som jag brukar säga/känna) och då blev han helt annorlunda att rida. Så nu ska vi bara hitta det alltid också.

För dom som själva undervisar (mycket eller litet) så: visst är det intressant att man oftast får höra det man själv tjatar på andra om?