Remont -  utbildar dig & din häst!

Alla inlägg under oktober 2013

Av Renee Knutson - 9 oktober 2013 21:15

Idag när jag var ute i skogen på en skrittur med Magnum så ringde telefonen. Det visade sig vara en reporter som arbetar för flera gratis tidningar. Ni vet såna kommun tidningar man får hem då och då.

Hon ville intervjua mig och Sara om både det vi har på varsitt håll men också om den nystartade ridskoleverksamheten. Jätte roligt att de små företagen på landsbygden får lite uppmärksamhet och det var något denna reportern verkade brinna för.


Igår kom Ingebjörn till stallet och gick igenom Jaleoso så nu hoppas jag att han är hyffsat rak i sin höft. Han kommer komma en eller två gånger till för att få helt rätt på allt. Nu ska han promeneras med i två dagar, skrittas uppsuttet en dag och sedan ridas som vanligt efter det. Jag och Charlotte håller efter honom med vetekudde och massage två gånger om dagen eftersom musklerna blir extremt spända efter en sån korrigering. Jag tror att det är något så många inte vet och tyvärr är det inte många alternativbehandlare som säger till om det heller. Risken är stor att problemet återkommer om man inte hjälper hästen att mjukna i kroppen direkt efter behandlingen och fortsätter med den hjälpen ett tag efteråt. Detta är något som jag lärt mig av Sandra, som själv är väldigt noga med att värma hästarna innan hon korrigerar dom vilket också ger mindre risk för pålagringar och inflammationer. Men just nu är hon väldigt rund om magen (bebis på gång) och ger sig inte in på att korrigera hästar för tillfället.


Dizzy tog sina första språng över hinder idag sen i juni. Vi tog en vända över terränghindren och hon är lika cool som alltid och tycker det är lika kul att hoppa som alltid. Helt lugnt travhoppade hon första hindren och la sig sen i en stadig galopp och kom perfekt på alla sprången. Jag hoppas verkligen att den här damen tänker funka i kroppen för hon är himla rolig att rida även om hon har sina idéer. Just nu är hon kanske inte det roligaste i dressyren med en massa olater och en hel del muskelminne som säger att hon inte kan. Men visar det sig bara att hennes kropp kan så ska vi nog få rätt på det också...annars får jag väl fokusera henne på hoppningen och bara ha dressyrarbetet för att stärka m.m


Idag var jag och hälsade på Maria som har problem med ridrädsla och idag var hon för första gången ute och red utan att jag var i närheten mer än då och då. Kunde inte låta bli att ta en bild på dom i en väldigt vacker passage av gula löv. På hennes PRE hingst Amador.

  


Kvällen har ägnats åt att städa, diska, tvätta och plocka här hemma. Och fixa med pappren för augusti (harkel...något sent) och för september så att de kan skickas till Carina, som har Roths Redovisning.



Av Renee Knutson - 8 oktober 2013 13:20

Jag har absolut inte en naturligt bra sits. Den sitsen jag har lyckats jobba mig upp till nu har jag jobbat hårt för och jag är långt från nöjd med den. Jag känner sällan att det fungerar runt höfter och lår. Jag är helt enkelt lite för "bullig" och kort där. Och har varit sen den vuxna kroppen börjat visa sig.

Jag vet att när jag tränade för Desmond så var han just inne på att de flesta tjejer måste flytta unden låren. Alltså att den får inte ligga bulliga in under låren så att de ligger mellan skelettet och sadeln, utan det bulliga ska vara bakom låret. Jag hoppas att ni förstår hur jag menar för det är inte det lättaste att förklara i skrift.

Han tog helt enkelt handen under låret och drog bak muskler och fet (i den mån det går) och så fick det ligga bakom. Och man kommer ju väldigt mycket närmre hästen på det sättet och kan komma djupare i sadeln. Men när man som jag är lite för kort runt höfterna och i själva lårmusklerna så innebär det att allt snart börjar krypa lite lätt uppåt igen och när det kryper uppåt (knän och skänklar) så kommer allt snart tillbaka och lägger sig under låret igen.


Alla har vi olika problem i sitsen, men jag är just nu duktigt trött på att alltid krångla med det här och aldrig få rätt på det. Så nu har jag skrivit upp flera stretchövningar som jag tänker göra två gånger om dagen i två veckor för att se om det kan hjälpa mig att känna mig helt bekväm upp i sadeln och få ordning på skänklarna.



På denna bilden sitter jag på Jaleoso som är extremt lätt att sitta på. Inte bara när det gäller hur han rör sig utan också hur han placerar ryttaren. Man sitter upp och sen sitter man helt enkelt så korrekt som man kan. Man behöver inte jobba för det. Men om man tittar på bilden så hade jag velat ta bort det bulliga under låret (lägga det bakom), vrida om skänkeln lite så att höft och knä är riktat mer rakt fram istället för ifrån hästen, öppnat vinkeln i ljumsken lite och låta underskänkeln komma tillbaka lite mer. Men jag vet att om jag gör det så sitter jag så i en sekund sen har allt fjädrat tillbaka igen för jag är helt enkelt inte så lång i mina muskler.


 

(Jaleoso är på bilden lite spänd och ofokuserad, därav att han är lite kort, lite "fel" i nacken och att jag sänkt händerna för att försöka hindra honom från att gå och titta på allt han gärna hade gått och tittat på)

Av Renee Knutson - 7 oktober 2013 13:23

Något man ofta upprepar inom ridning är att det inte är nacken man rider och att man alltid ska rida hästen bakifrån och fram. Sen finns det så klart de som fokuserar extremt på nacken och nästan bara bryr sig om det, men de kan vi kanske bortse från.


Det jag tänkte komma in på här är den första av Dagens tankar och funderingar som ju var ett tag sen jag skrev om nu. Och idag kommer det att handla om hästars nackar. Både när det gäller exteriört och när det gäller i ridningen.


Om vi nu allra först går in på nackens funktion när det gäller ridning så är den en hävstång. När den sänks så höjs ryggen (jag förutsätter ni i alla jag skriver att hästen fysiskt kan fungera normalt och inte hämmas av skador, krämpor eller en illasittande sadel...eller för all del en ryttare som trycker bort ryggen). När nacken är avslappnad muskulärt så har ryggen också en chans att vara det. När ryggen är avslappnad så är nacken det också. De två är starkt länkade med varandra.

Om vi nu tittar till vad detta innebär: det innebär att när hästen kommer upp lite med ryggen och slappnar av med den (som den gör när den arbetar korrekt) så kommer nacken också att slappna av och när den slappnar av "faller" den neråt eftersom den sitter som en hävstång ut från bogarna. Därav att man fokuserar på om hästens nacke formar sig (ryttarens hand blir det som nacken formas till). Att hästens nacke är vackert formad, avspänd och jäst visar att resten av hästen också är det. Och att man faktiskt arbetat med hästen bakifrån och fram.
Om hästen har en krökt nacke, men där det är streck i den eller man ser att det är flera muskler (istället för en stor, mjuk, jäst "muskel") så är hästen bara spänd. Och är den spänd i nacken är den det garanterat längre bak också.


Om man reflekterar över hur nacken rör sig vid ridning så har den ju en pendlande rörelse, men när hästen ändrar något i sin kropp (t.ex. gör en övergång) så kommer det som en vågrörelse genom kroppen på hästen. Vågrörelsen börjar i bakdelen på hästen, kommer upp genom höften, genom ryggen och ut genom nacken. Om hästen är väldigt välutbildad och har kommit långt i sin utbildning så kan den hantera att behålla exakt samma ram (alltså att handen inte ändrar läge alls i detta fallet) eftersom den är flexibel i sin kropp och kan samla sig lite extra utan problem.
Men för de allra flesta hästar så innebär denna vågrörelse, om den är korrekt, att ryttare måste ge hästen en aningens mer utrymme i nacken eftersom den längs ut lite. Så om ryttaren är stum/fast i handen så kommer den stumheten att överföras bakåt, hela vägen bak till bakbenen. Så hur mjuk ryttaren än är i handen överlag så kommer det inte att hjälpa om man försöker hålla ihop hästen i övergångarna och gör dom med handen istället för med sitsen så att han är fri att ge efter och i vissa fall kanske hjälpa hästen att fortsätta tänka lätt neråt.


Att nacken fungerar som hävstång gör också att om man rider nacken lång/låg så kommer ryggen att höja sig och börja slappna av. Förutsatt att ryttaren lyckas med det samtidigt som hästen är avslappnad i sin muskulatur. Därav att lång/låg är så enormt viktigt, speciellt på unga hästar eller hästar som har dåligt med ryggmuskler. När det gäller form och hur hästar arbetar kan jag skriva en halv uppsats känns det som. Det är inte ryggen som bär upp ryttaren, utan ryggens jobb är faktiskt bara att tillåta rörelse genom kroppen, att komma upp, jäsa och slappna av. Väldigt förenklat.


Det här var egentligen inte det jag ville komma in på utan det var något helt annat jag ville komma till egentligen...

Hur olika exteriörer, när det gäller just hästars nackar, påverkar ridningen. Givetvis finns det annat som påverkar och som påverkar mer, men för tillfället har jag snöat in på nackar p.g.a att Jaleoso har en så extrem nacke. Och vi ska komma in på just det.


En häst som har en lång nacke, lite smal och med ett stort lite tungre huvud kommer ha väldigt lätt för att komma och gå med nacken: lång, till handen och avslappnad. Men kan så klart också bli lite tung istället.

En häst som har en väldigt hög, grov nacke med ett litet nätt huvud kommer ha extremt svårt för att komma till handen, länga nacken och att kunna sträcka sig med nosen framåt i lång/låg.


Två exempel:

Helli har en lång, smal nacke och ett lite stort huvud (även om det finns de med mycket större). Även om han inte ser ut så så kändes det som att man hade två mil till hans huvud när man satt på honom. Han hade extremt lätt för att komma till handen, sänka nacken, men han kunde också bli tung då och då om man inte kom åt honom riktigt bra med att arbeta bakifrån. Ett typexempel med andra ord. Såna hästar är alltid väldigt stabila i formen, men kan vara lite svåra när det gäller att få dom att komma upp i en vackert samlad form (obs...jag pratar verkligen bara utifrån nackar just nu)

   


Jaleoso har en väldigt, väldigt hög nacke som är grov för hans kroppsstorlek och på det ett litet, väldigt nätt huvud.

Han har väldigt svårt för att komma till handen, han kan inte (just nu i alla fall) komma lång/låg med nosen framåt och han är svår att behålla kontakten med handen. Han är svår att få en stabil form på eftersom han är så svår att behålla en konstant kontakt med. Eftersom han har så stor nacke så spelar den väldigt stor roll för resten av hans kropp och det gör så klart att allt som händer framtill som är negativt gör att det blir negativa påverkningar baktill.

När han står själv i hagen kan nacken nästan sticka rakt upp och då står han bara och små kollar på något.

 

 

 

Om man istället kollar på två andra hästar: Lluent och Magnum. De har bägge nackar som gör livet relativt lätt för ryttaren. Bra ansatt, lätt välvda, lagom stora och lagom stora huvuden.

Bägge de här är/var lätta att få till handen, med en lätt, konstant kontakt som är lätt att kommunicera genom.

Magnum:

 

 

Lluent: 

 

 

 

 

Det jag själv har ägnat mig åt att gå och fundera på, som föranlett detta inlägget, är just nu Jaleoso och hans nacke. Han måste lära sig att söka efter bettet hela tiden eftersom hans exteriör gör att han inte gör det av sig själv. Hans nacke vill helt enkelt upp och får man en konstant kontakt med honom så krullar han gärna ihop sig istället.
Det här höll jag på och tjatade på honom om innan han ställdes av och det är dags för det igen. Man får på en sån här häst helt enkelt lära in att den ska leta efter bettet hela tiden och vilja ha kontakt så man kan komma ifrån problemt med att få hästen till bettet (länga ut nacken) hela tiden. Annars får man spendera resten av hästens liv med det problemet. Han ska få sin höft justerad imorgon igen och efter det sätter basic jobbet igång igen. Det har märkts tydligt att den sneda höften har gjort att den helt enkelt inte är lönt att försöka länga ut honom i formen mer för hans balans tillåter det inte. Han funkar i en lite kort/hög form just nu för att det är så han är skapt. Den lite längre formen kräver att han jobbar på ett sätt som inte är det han väljer naturligt = saker och ting måste samarbeta i kroppen för honom. Jag hade idag ute honom i tio min i paddocken i träns (vid handen) och bara kollae av kontakten på handen (utan någon annan hjälp inblandad). I vänster varv var det väldigt svårt för honom och jag fick små plocka och pilla för att hjälpa honom men han hittade inte den längre nacken mer än några sekunder då och då och då gärna bakom lod. I höger varv är han mycket mer stabil och har lättare för att länga ut nacken och söka efter bettet. Så det ska bli skönt att få honom rak och fin igen och kunna jobba med honom vettigt.

 

 

Av Renee Knutson - 6 oktober 2013 20:03

Här kommer en rad bilder och en film på Alfonso som är en 2,5årig P.R.E hingst som är till salu.

Säljs gärna till någon som vill ha en riktigt bra häst att avancera med på dressyrtävlingarna. Han har ett väldigt taktfast och stabilt steg som samtidigt är stort och kommer blir ännu större när han är färdigväxt.

Han är just nu ca 158cm, men kommer växa en bit till. När jag mätte honom måste jag säga att jag blev förvånad. Jag var helt säker på att han var minst 160cm så jag mätte om honom flera gånger innan jag insåg att så stor var han inte. Och även flera andra som var i stallet då höll med om att de trodde att han var större.  Han upplevs med andra ord som större än vad han är och det är jag säker på att han kommer att upplevas så även som vuxen.


Han är en väldigt okomplicerad kille som har det där stadiga psyket de flesta P.R.E har samtidigt som han har energi och en stor arbetsvilja, vilket ju också är typiskt för rasen.


 

 

 

 

 

   

 

 

 

 


Av Renee Knutson - 3 oktober 2013 13:32

Idag började som en riktigt seg dag. Ni vet en sån där dag när man egentligen bara vill bädda ner sig hemma framför en bra film med massa godis och kanske somna till i soffan några gånger?


Att fixa allt i stallet: mockar, höpåsar, vatten m.m tog så där lång tid som det bara gör när jag är i zombie-läget. Sen skulle Dizzy ridas och jag kan säga att motivationen var rätt låg, men ut kom vi. En tur ut i skogen som uppvärmning (en rejäl uppvärmning). I skogen träffade vi på Sara och Katarina som var ute på en tur själva. Sen till paddocken där jag bestämt mig för att trappa upp jobbet för damen. Jag oroar mig ju hela tiden för att hon inte ska hålla och att jag måste ta bort henne, men för att få veta om hon kommer hålla eller inte så måste jag ju börja lägga mer och mer jobb på henne.

I paddocken så visade Dizzy att hon helt klart var klar för mer jobb. Hon var kanontrevlig att rida och jag kunde växla mellan alla tre gångarter och hon höll ett hyffsat jämt flyt, vilket varit det stora problemet innan, och var inte tjafsig.

Igår var jag lite taskig mot henne eftersom jag var lite trött på att hon gick och tjafsade om bettet hela tiden. När jag tömkört henne så vill jag ha henne lång/låg och det är också precis det veterinären rekommenderat (under uppbyggnaden), men hon har hunnit lära sig att man kan få ta tyglarna/tömmarna eftersom hon ska gå lång/låg. Och det har gjort att hon försöker göra samma sak i ridningen. Med andra ord så kan hon gå jätte bra i lång/låg och svarar när jag ber henne med sitsen att komma upp lite i formen, men så fort hon får mer kontakt i munnen (och jag är lätt på handen) så börjar hon försöka dra i tyglarna.

Så igår värmde vi upp med en promenad och sen longering med kapson och lång/låg så kroppen fick komma igång. Efter det fick hon gå med fasta inspänningar där hon lagom kunde gå med nosen framför lod, men inte mer än det.

Hon hade lite bråk med det ett tag, men sen slappnade hon av och kunde gå avslappnat utan att hon såg ut att hållas fast. Mitt enda mål var att hon skulle kunna växla gångarter och komma på att det inte är lönt att försöka sno åt sig tyglarna hela tiden.

Och det lyckades jag bra med för idag var hon hur trevlig som helst och det inlärda tjafset med tyglarna verkar ha gett sig.


Hon är den som  jag tyvärr har minst kort på och det är något jag verkligen hade velat göra något åt, men det får nog bli under nästa år eftersom det börjar bli dags för vinterpäls och på det att klippa henne och då är de ju inte så vackra att se på som de är i sommarskruden.



Av Renee Knutson - 2 oktober 2013 21:42

Man ska se det positiva, eller hur?
Jag har detta året lyckats skada mig en del. Överlag verkar det här året ha varit ett riktigt skit år för de flesta. Allt från strul med jobb, till ekonomi till skador eller förlust av nära och kära.
Jag har helt klart fått min beskärda del.

Men det intressanta är hur mina egna skador gett mig mer insikt om hur jag kan lära ut.

Efter min skada på en ländkota och på svanskotan i maj så tog det lång tid innan jag kunde sitta ordentligt igen (till häst) och framförallt att kunna rida häst. För att skona kroppen blev det så att jag i alla rörelser och framförallt övergångar lättade lite ur sadeln. Och när jag sen hade en kropp som tillät en korrekt rörelse så hade den hunnit lära in fel rörelsemönster.
Så genom detta fick jag insikt om hur det är att ha problem med rygg och höfter och det är verkligen inte lätt att arbeta sig igenom. Om det alls går, det beror så klart på hur det yttrar sig.
Men det jag verkligen lärde mig var att förklara hur back bracing fungerar. Det har jag så klart förklarat tidigare många gånger. Men genom att själv bli fullkomligt vansinnig på att min kropp inte ville samarbeta så la jag så mycket fokus på att fundera på vad det var som inte ville och hur jag skulle kunna lösa det.

Jag testade sen den väldigt enkla förklaringen om back bracing på flera elever som alla tyckte att den förklaringen var väldigt enkel att förstå och det syntes direkt skillnad i sitsen.

Sen skadade jag ena handen. Lederna på två fingrar fick sig en rejäl omgång och är fortfarande inte helt bra. Det enda jag bekräftat genom det är att handen verkligen har mycket lite att göra med ridning om hästen är relativt väl utbildad och ryttarens hand också är det.
Det går hur bra som helst att rida dressyr, hoppa eller busa ute i skogen och bara kunna använda tummen plus två fingrar på en hand.

Och nu har jag lyckats stuka foten. Det är verkligen läskigt hur mycket balans som sitter i kontakten med stigbygeln. I alla fall när man har såna. Och det är sånt man får höra om och om igen i böcker och av tränare: att kontakten med stigbygeln (eller som jag brukar säga: med marken) ger balans och stadga. Just nu är min högra fot väldigt instabil och det gör att hela min sits blir instabil. Jag känner mig som en nybörjare som letar efter sin balans. Allt eftersom min fot läker vet jag att det kommer ramla in mer och mer insikt om hur jag kan träna runt detta och hjälpa de som tränar för mig med samma sak.

Presentation

Välkommen till Remonts blogg. Titta gärna in på www.remont.se för att läsa mer om mina tjänster.

Jag arbetar med att utbilda hästar och ryttare utifrån de klassiska principerna.
Bland mina elever finns alla inriktningar.

/Renée

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2 3
4
5
6
7 8 9
10
11 12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23 24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2013 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards