Jag tröttnade på den gamla bloggen till slut eftersom wordpress är allt annat än samarbetsvilligt emellanåt. Det är nästan omöjligt att få till en toppbild som jag vill och svårt att ändra färger plus att det inte går att stoppa spam kommentarer, vilket gör att jag ibland kan få sitta och radera flera hundra. Så nu får bloggen flytta och känner jag att jag trivs med denna så ska jag se till att ni slipper reklamen!

Den gamla bloggen kommer så klart att ligga kvar på: http://www.remont.se/wordpress/

Jag tänkte starta den här bloggen med en summering som börjar i december 2012, alltså inte riktigt ett år tillbaka. Allra först med allt tråkigt som hänt och sedan längre ner med sånt som börjar ordna upp sig.

Det senaste året har varit helt sanslöst och tyvärr inte på ett bra sätt, även om det varit några positiva överraskningar också.

Summering över det tråkiga som hänt…

December 2012, Lluent avlivades

Gammelmannen kom till mig för flera år sen. Han hade problem med att han var väldigt, väldigt stressad i ridningen. Första gången jag träffade honom…kan han ha varit sju år då?...kunde han inte ens ta ett enda skritt steg. Han var lite bättre när jag fick tag på honom. Men efter att ha stått och ridits lite sporadiskt (p.g.a. annat i livet) så blev han allt bättre. Förra sommaren var det bara några korta minuter han blev stressad, men det hade ingen logik i hur han blev stressad och jag insåg att det är mer än ridstress/ryttarstress bakom detta. Hade jag hunnit lära mig det jag nu lärt mig så hade jag insett detta redan första gången jag träffade hästen. Två behandlingar på Husaby senare insåg jag att han var så dålig i rygg, länd och höft att det inte gick att rädda honom. Han visade nu till och med smärta i hagen (för den som kände honom).

När man börjar behandla såna problem och de är för stora så rasar helt plötsligt allt samman eftersom hästen släpper på allt den byggt upp för att kunna fungera.

Han fick butta sista tiden i hagen, mest för att kolla att jag hade rätt i att han hade ont. Han var en helt annan häst på slutet och så klart var han sån även ett tag efter behandlingarna ska också påpekas.

Januari 2013, Personliga bekymmer och Siesta avlivas

I januari hände lite personligt som gjorde livet jobbigt under vintern. Inget som hör hemma i företagsbloggen, men det har spelat en stor roll från januari fram tills nuläget när allt känns som att det ordnat upp sig.

Siesta halkade på is i hagen och landade så illa att hon inte gick att rädda. Det var dagen efter att jag åkt ner till Skåne och jag skulle ha lektioner där. Det blev istället så att jag körde hemåt så fort jag fick samtalet hemifrån. Jag tror att jag hann halvvägs hem innan veterinären konstaterade att det inte fanns något att göra för Siesta.

När jag tog bort Lluent så sa jag att jag har i alla fall kvar Siesta, som var hans enda avkomma i Sverige. Lluent var visserligen väldigt ledsamt att ta bort, men jag var förberedd. Siesta kom bara som en stor chock och det tog ett tag innan jag var klar i huvudet igen.

Maj 2013, kilformad ländkota och skadad svanskota

Helt och hållet mitt eget fel. Jag satt på en väldigt snäll tre-åring som tre dagar senare skulle gå tre års testet. Ute på grusvägen i alla gångarter och jag kände att han hade tendens till att hänga sig på höger skänkel hela tiden. Inte hela världen på en tre åring så klart, men jag ville korrigera det så mycket som möjligt inför testet och sen skulle han få semester. Gick hur bra som helst i skritt och trav, men hur smart är man när man rätt rejält trycker till hästen med en skänkel i rätt bra blås i galopp uppför en backe? Stackaren blev så klart väldigt förvånad och sparkade bakut med mig ståendes en bit över honom så fick jag sadeln i häcken och flög prydligt över nacken på honom. Jag hann nog en meter upp i luften innan det gick nerför igen.

Väl inne på akuten så konstaterade de att jag klämt till en ländkota så den blev kilformad. Jag trodde att jag hade skadat bäckenet för det var det som gjorde mest ont (kunde knappt röra mig ont). Dock kollade de aldrig svanskotan för den hade jag inte ont i då, men i efterhand så visade det sig att den fick sig en riktigt bra smäll den med och den bråkar fortfarande en del med mig. Det tog ett bra tag innan kroppen läkte, men numera känner jag bara av svanskotan ibland.

Juni 2013, ett grått moln

Från transporten när jag var på väg till Skåne med en femårig hingst som inte var åkvan och han var lite svårlastad. Mitt på en kurvig 70 väg…det var väldigt intressant. Det visade sig senare att axeln gått av inne i. Då ska jag lägga till att i februari renoverades transporten delvis och besiktades tätt på det, men eftersom det var inne i så var det inget som någon kunnat se. Läskigt att sånt kan hända!

Nåja hästen gick lätt att lasta om…på vägen hem får vi soppatorsk (de som hämtade oss) och får krångla en massa för att hitta bensin, men det löste sig till slut. Transporten står fortfarande på verkstaden eftersom jag inte kan hitta en begagnad axel och jag har inte råd med en ny. Samtidigt vill jag inte ge upp transporten för den är så renoverad en gammal transport kan bli och riktigt fin. Det var i princip bara axelns om inte var renoverad.

Juli 2013, Dizzys problem

Dizzy är sju år och när hon var fyra år betäcktes hon med Lluent och kom till mig som femåring med Siesta som då var några månader. Jag red in henne och kunde väl räkna henne som ridhäst sen vinter då hon var sex år. Hon har från början varit rätt knepig att rida, men det är också en dam med knepigt humör. Men jag fick inte rätt på de unghästgrejerna som normalt försvinner av sig själv allt eftersom. Hon var lite bromsig, lite ”hackig” i steget (inte halt, bara av/på) och lite tjafsig i munnen. Jag tänkte åka upp med henne till Husaby redan förra hösten, men då kom allt med Lluent emellan.

I juli kände jag att det här funkar inte, något stämmer inte. Inget problem har varit så stort att det märkts egentligen, men det stämde liksom inte. Det visar sig, när Henrik kollar på henne (expert på området si-led och runt om) att hon helt enkelt inte fixat att vara dräktig. Hon har pålagringar från halva ryggen bakåt, länden och i tre av lederna i höften. På det hade hon en hälta fram som hon inte alls visat i hagen eller vid ridning (sekundär från de andra problemen). Hon är behandlad och är under igångsättning. De var positiva till att hon kan funka som en normal häst, men kunde samtidigt inte garantera något. Hon kan visa sig inte fungera som ridhäst alls också.

Augusti 2013, halt Jaleoso, skadade fingrar

Jaleoso har egentligen från slutet av juni känts lite loj, men han trappade ner vårhormonerna rätt rejält där samtidigt som det blev duktigt varmt. Och jämför man honom med en vanlig häst så är han fortfarande adhd varning på. Så vi har inte tänkt på det som ett problem. Däremot har han blivit lite mer sned i höften vilket vi tänkt att Sandra kunde kolla på. Detta var dagen efter en tävling där han gått två klasser. Då visade han sig halt vid longering. Kroppen var så trött att han inte orkade hålla emot och vara sitt vanliga gummibollsjag. Han har ju gått både träningar och tävlingar och inte visat någon hälta alls.

Jag är med andra ord säker på att han varit halt sen slutet av juni och inte visat det förrän han var så trött att han inte kunde hålla emot längre. Därav att han känts lite loj och en aningens bromsig.

I Kalmar ville de hade det till att han hade problem med ett bakknä och efter en del pushande så böjde de honom fram och fick fram en rejäl reaktion. Så han fick metacam och behandlat bakknä, men blev väl egentligen inte bättre (mer än att rörelserna fram blev bättre) och vi åkte tillbaka och de ville behandla om samma bakknä och då tryckte jag på om ultraljud på bakknäet vilket inte visade något egentligen. Så efter en ombehandling av bakknäet så bestämde jag och Charlotte oss för att låta Sandra behandla honom intensivt och åka till Husaby om det inte löste sig.

Jag lyckas med Magnum krascha i ett hinder och skadar tre fingar, varav det ena fortfarande inte är okej. Det är svullet i lederna, men lider annars ingen skada.

September 2013, Magnum får anaplasma, bilkrångel, stukad fot

Magnum som varit väldigt frisk och pigg och framåt kommer in med 40,8grader feber (normal temp 37,3). Veterinären misstänker anaplasma och påbörjar behandling dagen efter då febern först legat på 38,4 och sen på em gått upp till 41,2! Efter första sprutan gick tempen ner till normalt läge och har legat där sedan dess. Provsvaren kom när han var färdigbehandlad och visade sig vara anaplasma.

2 veckors semester för honom och ytterligare 4veckors tills han ska vara i full gång.

Den stackars gamla saaben krånglar allt mer och det börjar vara läge att ge upp att fixa den mer än sånt som inte kostar något större. Jag hoppas att den håller ihop ett tag än.

Jag passade också på att stuka foten i lördags…den läker sakta men säkert.

Summering över det lite trevligare som hänt (som tyvärr är mycket mindre än det tråkiga)

Februari 2013, Jaleoso

Jaleoso säljs via mig till Charlotte som håller till i samma stall som jag. Med villkoret att jag har honom som min 4-5dagar i veckan. Efter att ha tagit bort både Lluent och Siesta så kan jag inte säga att jag var jätte sugen, men när jag hade fått känt på det lite så kändes det ändå som ett vettigt beslut. Att få lov att ha en häst som honom som kommande tävlingshäst är inte många förunnat.

Juli 2013, Magnum

Magnum som skulle sålts till Finland visar sig ha lättare röntgenförändringar och stannar istället hos mig.

Han har ökad risk för kotledsinflammation, men det finns inget som säger att han någonsin kommer att ha problem av det. Men som bekant blir en häst med såna plåtar väldigt svårsåld om man inte sänker priset alldeles för mycket. Det intressanta är att säkert många hästar som inte röntgas har förändringar på röntgen bara att det aldrig märks av. På böjprov var han helt ren.

Augusti 2013, personliga verkar ha löst sig

Det personliga som krånglat har löst sig allt eftersom de senaste månaderna och även om allt inte är "perfekt" än så har det slutat ta av energin.

September 2013, Alla tre igång

Magnum har satts igång och känns lite bra som han gjorde innan anaplasman. Det tar tre veckor till lite drygt innan han ska vara i full gång så jag skyndar långsamt och kommer lägga tid på basic utbildning för honom.

Dizzy känns allt bättre och jag hoppas att hon kommer att fortsätta med det. Hon tömkörs i alla gångarter och har gjort det ett tag, men i ridningen har jag varit mycket mer försiktig än rekommendationerna. Nu har jag börjat arbeta henne lite lätt i trav. Hon känns bättre än när jag red henne innan behandlingarna, men hon kommer ju ta ett bra tag innan jag vet hur hon blir och helt säker lär man aldrig vara. Men kan hon funkar normalt tills hon börjar bli gammal är jag mer än nöjd. Jaleoso är igång igen efter Sandras behandlingar ihop med en rättning av si-leden av en veterinär. Han kommer kanske behöva en sån rättning till, men går nu bättre i ridningen än någonsin. Han är helt fantistisk att sitta på!!

Oktober 2013, ridskola

Jag och Sara startar en liten men kvalitativ ridskola som drar igång nästa vecka. Det ska bli hur roligt som helst!!

Så nu fungerar alla tre hästar och jag hoppas att jag kna få en lugn period utan skador och sjukdomar. Jag har varit väldigt befriad från sånt innan så när alla tre hade problem var läget inte speciellt roligt. =(
Bilen och transporten känns som det som krånglar allra mest just nu.